Har läst några veckor på forumet nu och känner som så många andra igen mig i vissa beteenden. Det svartvita tänkandet som följt mig hela livet plus en jäkla inre rastlöshet. Tonåring på 70-talet innebar en tidig debut både vad gällde alkohol och tobak. Och med tidig menar jag 12, 13 år. Det var ganska vanligt i de kretsar man rörde sig i då. Skötte skolan med fina betyg på veckorna (duktig flicka, javisst) och drack som en svamp på helgerna. Och rökte - mycket. Jag insåg för många år sen att nikotinet skulle bort och tvärslutade. Allt eller inget. Sockerberoendet gjorde jag likadant med - tvärslutade. Och så har det varit med det mesta, men tonårsfyllorna när man drack allt med alkohol i, övergick så småningom i vindrickande på fredagar och ibland i veckorna, för att lugna nerverna efter stressiga familjesituationer och därtill stressigt arbete.
En fysisk skada gjorde också att vinet fungerade som smärtdämpande. Ingen tablett i världen verkade så bra och snabbt. Men sen kommer precis som för alla andra ångesten som ett brev på posten dagen efter. Hjärtat rusar som X-2000 i bröstet så fort man slår upp ögonen.

Nu vet jag att det är samma med vinet. Att dricka två glas är inget för mig. Jag vill ha mer. Så till sist bestämde jag mig även där. Det måste bli ett slut. Jag vill orka med mina barn och barnbarn. Men jag känner mig så fyrkantig och tråkig och humöret är på topp ena dagen och framtidstron med, för att nästa dag djupdyka och jag tycker synd om mig själv. Har hållit uppe nu från A i tre veckor och bara druckit alkoholfritt vin på helgen. Det går bra men jag dricker samma mängder. Ett rastlöst jävla beteende.

Har också funderat på om hjärnan formades som liten redan med allt sockerätande. Jag tröstades med socker och man vet ju att det kan trigga alkoholberoende lättare. Ett av mina syskon åt inte alls lika mycket socker och har ett fullkomligt normalt förhållande till A. Inte är hen rastlös heller. Att det ska dröja så många år innan polletten trillar ner och man fattar. Det känns sorgligt. Nu ska rastlösheten som äter mig inifrån tämjas på något sätt utan att det också går till överdrift. Testar just nu mindfulness. Det funkar men är inte tillräckligt. Nån som känner igen sig?

Måste bara säga att jag tycker forumet är suveränt. Har läst och i bland skrattat så jag gråtit. Tack för det! Ämnet är ju så allvarligt så det behövs all humor i världen för att kunna tackla problemen. Kram / FM

mod60

Jag skickar styrka och kraft till dig fina FM. Hoppas att allt löser sig och att du står emot ev. sug...Jag mår bra!
kramar i massor mod60

är vad jag också önskar dig. Tänk vad lätt det är att ta till A sådana gånger! Hade detta hänt tidigare hade du varit full vid det här laget och mått ännu sämre efteråt. Kram

FataMorgana

i håg datumet, syster Lena. Men nån gång där i början ( mitten?) av mars var det jag fick nog av mitt vinpimplande.. Måste nog läsa min egen tråd tror jag..

FataMorgana

är ju aldrig gnisselfria för någon men är man flera känslostyrda i samma familj så blir det lite extra. Logik och sunt förnuft göre sig icke besvär. Men nu ska jag i vilket fall som helst inte lägga locket på med hjälp av vin. Kram på er Mod, Valeria och LN.

Har en mamma som både jag o mina syskon tagit för givet alldeles för ofta. Hon skulle bara finnas där, oavsett. Hann bli vuxen o mer därtill innan jag insåg PÅ RIKTIGT att hon också är en människa med behov...

FataMorgana

sin tid innan polletten trillar ner på de flesta ungar, Sattva. Så var det även för mig gentemot min mamma och jag minns vad jag ångrade det sedan när hon var borta. Hur jag kunde vara så ego. Som tur var hann vi reda ut det. Ville inte att dottern skulle göra samma misstag så jag berättade om den episoden för henne men det var kanske inte så klokt... Hur man än vänder sig...så blir det missförstånd.

FataMorgana

Skummade genom FB innan läggdags och fastnade på en bild jag inte ville se. Rad på rad med kurdiska barn dödade av IS. Den som skrivit inlägget vädjade till omvärlden om hjälp att sprida vad som händer i Kobane. Jag både vill och vill inte dela men gör det till slut. Bland all ytlighet och gnäll om dåligt väder behöver vi se andras verklighet också. Annars blir andra bara "dom".
Nu har jag fönstret öppet, det är ljust, fåglarna kvittrar och klockan är halv ett på natten. Vi måste bo i paradiset på jorden. En fantastisk natur, space, inga naturkatastrofer och inga krig... Och ändå så är vi inte nöjda. Människan ör en gåta.

FataMorgana

Dags att resa på sin morgontrötta lekamen. Har känt mig så seg de senaste dagarna. Är väl gnisslet med dottern som sätter sig i kroppen också. Har väl aldrig tillhört dom morgonpiggas skara men har hoppats att det med stigande ålder skulle behövas mindre sömn. Icke i mitt fall. Jag är lika trött ändå. Sen har sömnen alltid varit en tillflykt ( ja, förutom vinet då) när tillvaron varit tung. Och nu är det uppförsbacke. Rise and Shine , FM. Det går nog det här med.

FataMorgana

Härligt med värme. Öppnade en flaska a- fritt vitt vin och inom loppet av drygt en timme var den slut. Trots att jag dricker vatten också. hur törstig kan man bli? När jag tänker efter har jag alltid varit en törstig typ. Undrar om det spelar någon roll i dryckesmönstret? Jag har suttit dör med mitt vinglas och vatten och lyckats hinka i mig åtskilliga - av båda sorter. Minns att när jag var liten och kom till någon granne så drack jag ofta vatten även där. Ibland det första jag gjorde. Har aldrig haft tendens till diabetes så det är ingen förklaring heller.
Hur ser det ut med er andra? Är ni törstiga överlag :)?

Stingo

Jo, jag är törstig. Som barn kunde jag ta en skopa (~1l) kallt brunnsvatten och bälga i mig i ett drag. Men törst kan nog släckas med annat än alkohol ;)

FataMorgana

Att man kan och ska dricka vatten och andra alkoholfria drycker om man är törstig. Tänkte bara om det är lättare att åka dit och bli alkis om man sedan barnsben har ett stort behov av att dricka. Vi är ju så olika. En del blir ju nästan aldrig törstig.

LenaNyman

En 1,5 l-dricka under en tevekväll i soffan och då är jag inte ens törstig. Tur jag har SodaStream också, om det skulle knipa. Älskar bubbel.

LenaNyman

Det ska liksom vara en viss takt oavsett vad som serveras i glaset. Och apropå takt, fasen vad skönt att inte längre vara så jädrans i otakt. Tar Lucas och jag varsin a-fri öl så är min inte slut innan Lucas tagit första klunken. Hehe, det känns så mycket kvinnligare. ;D

Vändningen

För mig är det helt skilda saker. Törstig är jag när jag har vätskebrist (det är ju då som törst generellt kommer rent biologiskt). Är normalt sett för dålig på att dricka rätt mängd i tid. Idag i värmen så såg jag till att ha funlightblandat vatten med salt i för att få i mig lite elektrolyter iaf.

Däremot nu så sitter jag med ett glas a-fritt vin och har precis som du, klippt en flaska relativt fort (en timme). För min del handlar det nog om flera saker. Det känns invant att ha ett glas intill mig, det ser läskande ut med is + det röda, jag tycker det smakar gott samt att det är som en sysselsättning. Däremot skulle det inte ha blivit så med cola t.ex. Det hade jag tröttnat på direkt. Jag hade inte druckit det på samma sätt heller. Här tar jag en klunk och smakar verkligen på klunken och njuter. Kruxet är väl att jag gillar att njuta och njuter gärna ofta :D

Vändningen

Jag dricker tre gånger så fort om jag är själv också. I sällskap med en trevlig dam så har jag fullt fokus på brö.. något helt annat :D .. ;)
Skämt åsido så tänker jag mer på dryckestakten om jag t.ex. har middagsbesök eller så och jag skulle gissa på att det gäller både om det är a-fritt eller ej. Får prova, om jag nu någonsin får en date och bjuder på middag utan dryck med A.

FataMorgana

Jag dricker fort ensam och i sällskap. Med alkohol eller utan. Slurp - så är det borta. Men aldrig läsk eftersom jag inte gillar sötsliskiga drycker heller. I kväll blir det nog "bara" en halv flaska vitt. Kanske. Testar Fru Nordin vitt ( Per Gessle Selection) köpt på Systemet. Kan säga att Barrels and Drums är mycket godare. Och billigare dessutom. Ett litet tips från vitvinscoachen ;).