Jag skriver detta inlägg mest för mig själv, för att jag känner att nu måste jag ta tag i det här på "riktigt" - vad nu riktigt innebär.

Stora problemet är att när jag är själv, alltså hemma (är singel) så dricker jag i syfte att döva min ensamhet, mina tankar, och bli modigare, för att våga dejta.

Skratt, det vet jag ju det inte fungerar, det som händer är att jag får smyga ut på morgonen med massa tomma glasflaskor och hoppas ingen ser mig, att jag gått upp flera kilo i vikt sen årsskiftet (jag som tänkte vara i form i sommar), och jag ångrar dagen efter vad jag sa och vem jag träffade när jag var onykter (hade varit mkt trevligare träffats nykter och prata först)

Jag tror inte jag vill sluta dricka när jag är med folk, alltså på fester och så, då är det alltid självreglerande, jag bälger inte i mig eller blir stupfull.

Däremot måste jag förändra mitt beteende hemma, själv, så jag inte dricker så ofta, eller kanske egentligen aldrig själv.

Vändningen

Hade jag inte druckit ensam hade jag antagligen inte varit alkoholist, alls. De vänner jag har numera dricker måttligt eller inget alls. Samlas vi för en stor tillställning så är det nästan en chock om någon tar med sig alkohol och tas det med så är det bara sådana där miniflaskor som räcker till ett enda glas vin t.ex.

För min del är det nog skämmigt att dricka ensam, eller åtminstone skämmigt att bli berusad ensam. Gå och snacka med grannen onykter, ensam en kväll, det är skämmigt. Hade jag kommit utraglande från ett kalas och varit ännu mer full och pratat med samma granne, så hade jag inte skämts på samma sätt. Det hade varit legitimt på ett annat sätt.

drickerensam

Vändningen; läste om det där att åldras själv som du skrev i morse. Mycket bra, och sant på mig med. Jag inser jag nog troligt inte kommer ha fru/sambo och eller barn, eller ... behöver låta bli gräva ner mig i de förlusterna för mycket. Just idag är det faktiskt riktigt bra att jag bor själv, jag har plockat isär min cykel i beståndsdelar, och gud vet vilken kvinna som skulle acceptera det som händer i min lägenhet just nu...

Vändningen

Själv bor jag i ett renoveringskaos, men är helt övertygad om att "rätt" kvinna skulle bara se det som en del av mig och en helt annan kamp jag brottas med :)
Som sagt så är det viktigaste inte att gräva ner sig eller stänga dörrar. Fokusera på att få ihop cykeln så länge! :)

Platina

Bra jobbat! Vad skönt det är att bara säga som det är! Även om det är svårt och nervöst.
Jag hoppas ni fick till en riktigt bra planering, för när man tänker efter är ju en semesterresa såååå mycket mer än A :-)
Heja dej!

Platina

tack igen för DayOne tipset! Den har verkligen hjälpt mig, tar små kort och skriver små notiser där jag sammanfattar allt jag nu medvetet upplever när jag inte är susig mest hela tiden.
En sommarblomma, en kvällspromenad, en vacker himmel, ett tokigt barn.... Tänk vad mycket fint det finns!

drickerensam

Tack Patina för uppmuntran, och jag verkligen älskar DayOne, jag brukar sätta taggar på vissa av texterna/bilderna jag skriver. T.ex. när jag var ute och gick förra helgen, då jag egentligen bestämt mig att göra något åt min sits - då gick jag förbi en höger-vänster-vandringsskylt, tog en bild, taggade den med alkohol och skrev nått i stil med att detta är ett bättre vägval än att välja öl. Det kommer jag kunna titta på nån gång jag är nere :)

Det finns massor att uppleva.

Ha bästa väckan Platina!

Ullfia

Kan inte låta bli att småle åt din kommentar gällande kvinnor och saker i beståndsdelar. Jag håller själv på med renovering av en maskin, den är isärplockad - men, jag har den hos min särbo (som är man). Smart va ;). Visst, skälet är delvis att han bor på dubbel yta, men ändå.

För övrigt är det där en av de svåra sakerna, känner jag. Att samsas om det gemensamma. Skulle inte klara av att vara sambo i detta nu. En av orsakerna är att jag är vansinnigt intolerant med vissa saker när det kommer till en partner, men som lämnar mig helt oberörd hos andra. Jag jobbar på det. Faktiskt är det dagens självrannsakansuppgift för min del ...

Vändningen

Så kul o läsa om lite kommentarer och inlägg i livet förutom umgänget med A.
Det ger också energi :)
Kämparglöd och styrkekramar till er alla!

drickerensam

Nu tappade jag bort tråden jag tänkte skriva i.

Någon - var det Vändningen? - skrev en reflektion om att hur kan det komma sig att man sätter sig i en sits att man är i dimman hela tiden... Vart tog självbevarelsedriften vägen?

Jag tror inte min sådan drift är så stark, alltså självbevarelsedriften, den brukar jag spotta på känns det som - för det är ju ändå redan kört. Typ.

Jag lät mig glida in i att min bästa kompis var en Ale. Inte av självbevarelsedrift, utan för det kändes bra, för det gav tröst, för jag kunde skjuta upp att se annat jobbigt i mitt liv. Jag grät mig till sömns igår för livet kändes så hopplöst - inte för jag saknade flaskan - utan för annat som kom upp till ytan. Saker jag inte riktigt vet hur jag ska ta tag i, men som jag nog måste ta tag i. Mitt stora problem är inte A, utan de trassligheter i mitt liv som jag försökt döva bort med A. Ärligt, jag vet inte om det egentligen handlar om att jag ska vara snällare med mig själv, inte vara så jävla perfekt jämt, och samtidigt, tro att jag klarar mer än jag tror.

Nåväl, en sak i taget, en dag i taget.

drickerensam

Jag har semester nu, och för stunden så känns det så enormt bra att kunna börja den utan att kolla i kylskåpet om jag ska förbi systemet i morgon. Men det är bedrägligt.

Jag var ute och långcyklade idag (fick ihop cykeln!), och när jag var på turen så kom tankarna, fy vad bra det här går, borde belöna mig när jag kommer hem, om jag cyklar långsamt sista kilometrarna ser jag säkert inte så svettig ut så jag kan gå in på systemet o köpa, bara ett par öl, eller varför inte cider. skulle vara så bra.... *ha* nej, det blev inget, inte för att jag kom ihåg att jag lovat mig att inte dricka själv, utan ... nej minns inte riktigt. Så nu sitter jag här, dricker varmt te, i den kalla sommarkvällen.

Fördel är väl att den där kalaskulan jag dragit på mig kanske försvinner, inte i tid för havsbadandet, men kanske sen... och att jag kommer må mkt bättre.

Och här igår var det mesta skit. Så det svänger fort, käre vän. Hav tålamod.

drickerensam

tror jag.

Jag har haft en fantastiskt bra dag, förutom att min utomhusmiddag i skogen blev ett fjasko då jag glömde tändare :-(. Det blir nya tag i morgon, med tändare!

Men, i vilket fall, efter allt bra som hänt så lyckades jag övertyga mig själv om att jag ... var värd ... öl... men lyckades undvika systembolaget, utan hamnade på Coop och köpte ett par folköl (2 st). Hade en tanke att börja dricka i bilen... *skratt*. Var förbi hos en kompis istället, sen nu ett par timmar senare hemma... Första klunken, ja.. mums... men sen... så tog flaskorna slut snabbt. och jag känner mig inte särskilt stolt. Bara glad åt att det inte var fyra fem starköl jag hade köpt, de hade åkt ner, för då hade ruset och dimman från alkoholen varit större.

*suck* en vecka och någon dag. :( känner jag mig själv så kommer jag hitta ursäkter om någon dag eller två eller tre att "avancera".

fast... tror det skulle vara lugnt om jag på en middag drack folköl eller lättöl istället för vanlig öl. om jag inte "kan" undvika. jag är ju inte beroende. *host*

drickerensam

Tack!

Jag vet det är inte mkt... och jag hoppas just nu det kan få vara på en sån nivå. att jag har nog med vett i kroppen att låta bli gå till systemet. jag försöker se det som en påminnelse över hur lätt det är / var / kommer vara att hamna tillbaka i 500 spänn i veckan på "fina öler" (så ingen tror jag har problem ,utan köper till nån fin middag)

myrkotten

Jag blir glad när jag läser din tråd, känns som att du är i en position där ett livslångt löfte om att avstå från alkohol verkligen skulle fungera. Att du har tagit tag i ditt drickande innan det blir destruktivt, bra gjort. När du cyklar vidare ut i grönskan vill jag att du ska veta att dina ord är lästa. Har idag gråtit när jag lyssnat på sommarprat i P1, Ninna Hemmingsson gillade jag. Fortsätt jobba så kommer du att lyckas, när du gör det skänk oss förlorade själar en tanke. Kramis myrkotten

HelenaN

Vid mina tidigare misslyckade försök att sluta är det nästan som att en autopilot gått i gång och styrt mig mot bolaget. Jag har stängt av allt förnuft och snabbt sett till att få i mig de första klunkarna för att de mer vettiga sidorna av mig inte ska hinna ikapp och stoppa kalaset Och sedan har det inte dröjt länge förrän jag varit tillbaka i samma gamla dryckesmönster som jag mått dåligt av.
Hoppas det går bra för dig nu, så att du inte hamnar där på systemet fast du egentligen inte vill. Det gäller väl att påminna sig gång på gång om varför man egentligen vill sluta. Kan vara lätt att "glömma" efter ett tag...

drickerensam

tack för uppmuntrande ord myrkotten och helenan!

I denna del av landet har det varit en väldigt orolig natt just nu så skiner solen och jag ska besöka en fd jobbarkompis som precis flyttat, han har lovat kaffe i eftermiddag =)

Nyckelpigan

HelenaN, jag känner igen det där med autopilot, man slänger allt förnuft och dricker snabbt något för att komma över tröskeln och rösten som säger nej... Galet.
Jag vet hur lätt det är att börja dricka lite och sedan eskalera, tänker på dig drickerensan! Starkt stt gå förbi systemet!

drickerensam

klämmer in en egen kommentar, om något som hände för kanske... 15 år sen ?

när vi barn hade flyttat hemifrån hade vår mamma en period av självmordstankar (antagligen hade hon haft dem långt längre än någon fattat), och gjorde ett allvarligt försök med piller som slutade i ambulanstransport och magpumpning. nåväl för att komma till punkt (det är en lång historia), så det min far sa - jag tänker minsann inte leta piller, knivar och annat, ska du ta ditt liv, så gör det ordentligt nästa gång, det är inte mer synd om dig än någon annan.

Antagligen inte det mest korrekta att säga, men det fick skruv. Vad han egentligen gjorde var att lämna över ansvaret för hennes liv till henne själv. Ingen av oss skulle gå och leta, fundera, vara misstänksam på signaler.

Och vet ni, det bästa. Efter det, så vaknade hon liksom till liv, och blev den mor som ingen av oss haft under vår uppväxt (blir lite gråtfärdig när jag skriver o tänker på det). Om det enbart var de orden, kommer jag aldrig få veta, och det hade ju likaväl kunnat gå åt andra hållet.

Det som min far - mitt i allt sitt opsykologiska bondförnuft gjorde - räddade vår familj.

Översatt till detta med alkohol - så är det faktiskt den som dricker som är den ende som är ansvarig, den ende som kan sluta dricka, och faktiskt - den ende som kan börja. Det kan vara en stryka ibland att känna att man faktiskt är ansvarig, att man är den som väljer. Att det aldrig är hopplöst. Aldrig någonsin. Om man tror att någon annan ska rädda en längst ner, så kanske man har "tur" och någon gör det, eller ställer en mot väggen och säger nu fasen får det vara nog. Det är nog bäst om man själv springer med huvudet in i väggen och väljer det själv, och berättar för andra.

Rörig tråd, sorry... men behövde få ur mig det på något sätt.

Vändningen

Hah, ja, vilken kommentar av din pappa där. Det lät som om det hade kunnat vara min pappa. Han var rak, kanske lite för rak, men han kunde säga en exakt så provokativ sak. Det gav dock effekt, men nog har jag funderat i efterhand på om han bakom sin fasad ändå kanske var rädd ändå för att det skulle få motsatt effekt...

Visst är det så med alkoholen att ansvaret ligger hos den enskilde individen. Det är också så att när man väljer att dricka så ja, just precis, så gör man ett val. Det känns som om man är radiostyrd, att något eller någon annan kontrollerar en nästan, men i själva verket har man redan fattat mängder av val och tagit egna beslut innan. Det går liksom inte att skylla ifrån sig.

Jag ser bara mina egna mönster framför mig. Kl 15 på jobbet. Tanken om att köpa A och få bli dimmig börjar komma. Kl 16, tar första beslutet och det är att köra från jobbet lite tidigare för att då hinner jag dricka mer tidigare på dagen, sluta tidigare på kvällen och kan vara fräschare dagen efter.

Val och beslut nr2; jag åker inte till systembolaget X för där var jag ju sist. Bättre att alternera, tar bolag Z istället så de inte tror jag är alkis.

Val och beslut nr3; är nog mest sugen på vin idag. Två flaskor är fullt tillräckligt, men tänk om jag står där efter två flaskor och ändå vill ha lite mer? Bättre o köpa en box så har jag en reserv.

Val och beslut nr4; hemma, hungrig och borde grunda med mat i magen först, men då blir jag ju inte lika snabbt på pickalurven. Bättre att gå på boxen först.

... osv. Alla dessa beslut känns på ett sätt som om någon ANNAN fattade och tog. Det var ju inte jag?! Men jo, det var jag och varje beslut var genomtänkt. Det går inte att skylla ifrån sig.