Sitter här på söndagkväll efter att ha druckit mig berusad varje kväll sedan i onsdags och inser att så har det varit varje helg och ledighet i många år nu. De senaste åren har det allt oftare blivit även till vardags, inte så stora mängder då, men absolut tillräckligt för att vara lätt bakis på morgonen efter.
Drickandet till vardags har också blivit allt mer "i smyg" för mina tonårsbarn och särbo. Ingen har sagt något, men det vore väl konstigt om åtminstone barnen inte märkt att jag smusslar och luktar alkohol. När jag är tillsammans med särbon dricker jag inte till vardags, men på helgkvällarna dricker vi tillsammans.
Jag har blivit allt mer upptagen av att tänka på alkohol, antingen med planerande för att kunna dricka, eller med skuldkänslor för att jag inte kan låta bli.
Det känns inte alls bra. Vill använda min energi till annat. Jag bestämmer mig titt som tätt för att nu ska jag inte dricka något på hela veckan eller nu ska jag ha en nykter månad, men det går ju inte så bra...Och skuldkänslorna växer. Känner mig som världens sämsta mamma och är livrädd att mina barn ska ta skada.
Jag hatar mig själv när jag undviker att prata med mina barn för att de inte ska märka att jag druckit. Märker också att de håller sig lite på avstånd sådana kvällar. Det är så sjukt!
Jag vill inte vara så här!
Har sneglat på AA:s hemsida och funderat på att gå på ett möte för jag känner att jag behöver stöd i detta, men steget känns för stort. Att erkänna mitt problem för andra känns som ett gigantiskt nederlag, även om jag med mitt förnuft inser att det naturligtvis inte är det. Men nej, jag är inte där än att jag klarar att ta det steget! Därför skriver jag här istället.
Tänker att det får bli en som dagbok. Och får jag dessutom lite stöd och pepp är jag innerligt tacksam!

Helena

HelenaN

Jag var liksom inte alls beredd när suget slog till. Hade jag haft möjlighet hade jag garanterat druckit! Så lätt att trilla dit!
Kram på er medsystrar!

Vändningen

Det bara kokade till i hela min kropp med. Hade jag inte behövt lämna prover nästa vecka så vettifaen... sitter ensam hemma i min stuga och har pisstråkigt och vet ju vem min bästa vän är. gah!

HelenaN

Och nu så här på lördagsmorgonen kommer belöningen för oss som inte började festade tidigt i går eftermiddag. Hehe...
Eller förresten kändes det bra redan i går kväll.... Sent på kvällen fick vi lust att gå på en långpromenad bara för att det var så vackert ute. Och efter det hade jag ett trevligt samtal med sonen när han kom hem från sina kvällsaktiviteter. Inget av det hade hänt om jag varit berusad. Då hade jag somnat i soffan efter middagen och missat både härliga promenaden och samtalet.
Nykterhet äger!

Vändningen

Du är så duktig på att peppa dig själv Helena och du uppvisar en så stark övertygelse! Jag är impad!
Själv kände jag mig nöjd när jag gick o la mig, men kände mig ändå lite tom sådär. Samma känsla idag när jag vaknade. Det kommer ju en lördag också. Än så länge har jag inte semester, men det kommer att bli en tuff semester, den saken är klar.

HelenaN

Vette tusan om jag är så duktig... Snarare tvungen. Jag sa ju till mina barn att jag tänkte sluta dricka alkohol redan dagen efter att jag hade bestämt mig. Det är en väldigt väldigt stark motivator. Att svika dem skulle kännas så överjävligt hemskt att det bara inte går.
Fast de är på väg bort till sina egna liv och snart bor jag förmodligen ensam... Hur blir det då? Det får vi se.

kom belöningen för den halvtrista fredagen även för mig! Du har så rätt, så rätt Helena ! Nu känns det inte som att lördagen blir tung och abstinensfylld, tycker jag. Skrev i nyckelpigans tråd att allt blir lättare och lättare för varje dag som går sedan senaste fyllan och det stämmer verkligen. Med tanke på att jag hade ett återfall i tisdags måste jag ändå konstatera att det har gått snabbt att läka! Kram

Vändningen

Ja, visst, de kanske inte finns i ens närvaro, men så många telefonsamtal jag ringt till min mamma och besviket fått höra hur hon varit onykter där hemma. Har hört via telefon när hon redan bara druckit någon folköl t.ex. Så jag tror nog att ni som har barn och har stålsatt er för barnens skull, kommer nog ändå känna att ni inte vill svika dem ens på distans heller.

Helena, du kommer att ha motivationen kvar när barnen flugit ut. Min yngsta är ensam hemma och vi hade ett låångt tfn samtal igår kväll, vilket aldrig hade funkat om jag varit det allra minsta onykter. Hon är hyperkänslig och hade inte pratat med mig i så fall. Så vi har all anledning att hålla oss nyktra även när de flyttar!

HelenaN

Just nu är motivationen väldrigt låg. Barnen är på egna äventyr större delen av sommaren och det jag själv planerat att göra denna semester känns inte alls kul just nu. Pliktfyllda släktbesök och en resa som inte heller lockar eftersom det jag mest ser framför mig är två veckors kamp mot alkoholsug!
Om jag ger efter och dricker, skulle det bli det roligare då? Det är en jättejobbig fråga att tänka på, för det jag inser är att det inte skulle bli roligare, men att jag kanske lättare skulle uthärda känslan av tristess. Nykterheten avslöjar tristessen i mitt liv, så är det. Jag får ångest av att tänka på det, att jag behöver göra förändringar på fler områden än det som handlar om alkohol. Det är nästan som att jag behöver hitta en ny mening med mitt liv. Och det ger mig panik! För hur ska jag hitta den? Hur hittar man en ny mening med sitt liv vid min ålder? Hur ska jag hinna, var ska jag börja?
Med dessa små livsgrubblerier inleder jag nu min andra semesterdag. Och regnar gör det visst också.

Ja den där verkligheten möter nog alla på olika sätt. Jag hoppas o tror verkligen att du klarar dig!!!!

Vändningen

Jag tror det är mycket så att för oss där A har fått en kanske lite större del av livet än vad man egentligen insåg då man var mitt uppe i det, så blir ett plötsligt avbrott som ett stort svart hål. Ett tomrum. Det i sig kanske kan leda till att man känner en tristess. Åtminstone jag känner igen känslan från när jag var barn och plötsligt satt där och var gråtfärdig över att jag inte hade "något att göra". Mamma kom och undrade vad som stod på. "Har ju inget att göra" brölade jag. Sittandes på ett golv i ett rum FULLT med leksaker. Lego, Playmobil, bilbana, radiostyrda bilar, pistoler. Det var verkligen inte brist på roliga saker att göra. Något fick mig bara att inte ha lust att göra något som jag egentligen tyckte var skoj.

Lite så känner jag nu efter att jag sparkade ut åtminstone delvis av A ur mitt liv. Det är dels ett tomrum där, dels känns "allt annat" lite tråkigt och omotiverat, trots att jag har massor med härliga saker att göra.

Det är kanske ingen dum idé att faktiskt se sig om efter en ny hobby. Jag tittade häromdagen på en pistolskytteklubb, men kom på att rattfyllan knappast är en fördel för att ansöka om vapentillstånd. Jag ska dock kolla om jag kan få tillstånd att skjuta i själva klubben, utan att själv få vapenlicens. Bara en grej jag skulle vilja prova på och varför inte nu när jag plötsligt har fått loss massor med fritid, som jag annars hade lagt på att vara lullig?

Jag vill lära mig mer om trädgård och växter, jag vill ta dykcert, jag vill hälsa på ett par släktingar lite oftare och jag vill ringa ett par vänner lite oftare. Saker som A fick mig att lägga åt sidan. Vad fick A dig att lägga åt sidan?

HelenaN

Vad har jag lagt åt sidan till förmån för A? Hm....inte så lätt att svara på. Jag har säkert valt relationer - både vänner och kärleksrelationer - efter att de ska passa ihop med mitt alkoholbruk. Åh, nu kom jag på att jag faktiskt aktivt valt bort en vän för att hon var väldigt mycket anti-alkohol! Hon var också sådan att hon kunde komma och hälsa på spontant vid alla möjliga tider på dygnet om hon såg att det lyste. Det hände därför att jag satt hemma i mörkret och drack för att hon inte skulle se att jag var hemma. Så pinsamt...
Minns hur skönt jag tyckte det var när hon flyttade till en annan stad även om jag egentligen gillade henne.
Jag har säkert också hållit många andra människor på avstånd för att skydda mitt alkoholmissbruk. Jo, så är det. Jag har blivit en väldigt sluten människa, med nästan bara ytliga relationer på grund av att jag i så många år haft detta monster att dölja. Inte ens min särbo har fått komma så nära att han kunnat avslöja mig. Även honom håller jag på avstånd. Jag brukar alltid säga att ingen av oss vill flytta ihop när folk frågar varför vi fortfarande lever som särbo, men i själva verket är det nog mest jag som styrt det dit. Så alltså svaret på vad jag har valt bort är de riktigt nära relationerna! Den stora förändring jag behöver göra är att öppna mig och släppa in folk innanför mitt skal, både fysiskt och mentalt. Sluta gömma och smyga, sluta dra mig undan, våga visa sårbarhet. Det är en stor förändring och jag vet inte var jag ska börja, men det känns bra att jag nu i alla fall formulerat det för mig själv. Och så tror jag att jag ska ta kontakt med anti-alkohol kompisen igen :)

Soff

Jag har inte tyckt att jag ändrat mitt liv så mycket för att jag dricker men det har jag ju. Jag har hållt människor på avstånd, hoppat över inbjudningar på helger eftersom det är min vindrickartid. Nästan blivit sur för att de inkräktar och inte bara låter mej vara!

Nyckelpigan

Jag håller med er, jag tyckte inte att a påverkat mitt liv och mina relationer men inser att jag också på många sätt valt vänner och aktiviteter med alkohol i bakhuvudet. Innan tänkte jag att jag inte kunde välja bort a eftersom då kunde jag inte göra det eller det... Men för första gången någonsin har jag vänt på det och tänker att i så fall måste jag kanske ändra sakerna i mitt liv istället för tvärtom.

HelenaN

Träning är i alla fall kul och ännu roligare blir det med snygga träningskläder! I dag var jag därför och shoppade lite nytt i sportbutiken. Sköna kläder i härliga färger för ca 0,5 månads alkoholkonsumtion (min nya valuta). Haha vad det kändes bra :)

Soff

räknat så också fast tyvärr omvänt :( Typ: För den här boxen hade jag fått ett par nya löpartajts..
Men nu så! :)

Förresten, vet inte om jag skrivit det men din historia och dina kommentarer hos andra har gett mej så mycket hopp. Du visar mej att det går!
Tack!

HelenaN

Åh, vad glad jag blir att höra att det jag skrivet betytt något för någon annan! Önskar själv att jag hade hittat det här forumet långt tidigare.
Blev väldigt berörd av din historia och det dubbelliv du försökt upprätthålla, hälsokvinnan offentligt - vinalkisen i det fördolda. Men du verkar så insiktsfull och medveten att jag tror att du kommer att klara det här. Lycka till! Och kram!

HelenaN

Viljavännen, du var en av de första jag fick kontakt med här och vi är i samma tidsfas på vår nyktra resa. Känns därför som att det finns ett speciellt och viktigt band - en livlina! - mellan oss. Den stagar och stöttar och drar mig tillbaka när tankarna svajar. Tack för att du finns!

Omkopplingen, att bryta alkoholkopplingen till vissa aktiviteter går ganska trögt för mig. Jag undviker fortfarande helst att ta tjuren vid hornen och rundar istället de farliga punkterna när jag kan, t ex har jag nu sett till att jag "måste" göra annat en helg då jag hade tackat ja till en vistelse i vänners sommarstuga. Jag vill/vågar inte riktigt konfronteras med alkoholsuget och fördröjer nog på det sättet omkopplingen i hjärnan. Ensam hemma har jag inte haft något sug på länge nu och det känns därför så skönt att stanna i den trygga bubblan. Men livet där ute väntar....

HelenaN

F-n vad den där resan stressar mig! Och den kommer jag inte att kunna undvika. Ibland tänker jag att jag skiter i att anstränga mig att vara nykter på resan. Det får bli som det blir. Om det känns lätt att vara nykter så är jag det, om det blir ett jätteåterfall så får det bli det och så får jag hantera konsekvenserna sedan.