Nu är det äntligen dags efter år av läsande på detta forumet att skapa en egen tråd för min egen skull. Jag tänker använda tråden till att samla mina tankar, känslor och reflektioner.
Jag är en kvinna, mamma till två barn, har en sambo som jag älskar, hus, bra jobb, fina vänner och fin familj.
Jag dricker ca 4-5 flaskor vin i veckan. Jag vet inte riktigt varför det har blivit så här men jag hoppas få svar på det under resans gång. Båda mina föräldrar var alkoholister men jag har haft förmånen att växa upp i en jättebra fosterfamilj.
Jag är klar, efter en rad händelser som jag inte orkar ta upp just, jag är klar...
Tre nyktra dagar har jag just nu.
Min resa börjar här!

Madeleine 83

Ok vad lika vi har det, känns nästan läskigt! Jag tänker på min Netflix serie , orphan black, som handlar om klonade människor när jag läser ditt inlägg ;-)

Jag tycker det hjälper mycket att skriva här, jag går in och läser andras inlägg när suget efter vin dyker upp och förr eller senare försvinner suget igen. Det verkar som vi har det i generna. Vi går kämpa ihop.

Sommarsol77

Dessa tre dagar utan vin har varit en känslomässig blandning av skam, beslutsamhet och lite hopplöshet. Det känns tomt. Abstinensen eller avgiftningen med ångest, svettningar och hjärtklappning känner jag igen, ett par gånger har jag kunnat avstå vinet ca 3dagar men den här gången är annorlunda. På nätterna drömmer jag om att jag dricker vin, vi har folk hemma och jag dricker och dricker... Till och med i eftermiddags när jag somnade till en stund drömde jag att min bästa vän hittade ett glas vin i trappen som jag hade gömt där... Jag har aldrig gömt vin där. Jättekonstigt och läskigt!
Jag känner mig rädd men jag kan inte specificera rädslan riktigt.
Jag känner mig tung i kropp och knopp.
Hoppas jag kan sova inatt och slipper drömma om vin.
Imorgon är en ny dag. Undrar vad den för med sig?

Kämpa ska vi Madeleine 83 :-)

Sommarsol77

...jättedåligt i natt, vaknat massor av gånger och det känns som jag liksom darrar inuti kroppen. Drömde att jag drack vin när jag somnade om sista gången.
Jag är såå trött...
Varför skulle jag bestämma mig just nu för att sluta dricka, det kan väl vänta till efter semestern kan man tycka?
Finns ett enkelt svar på det, jag vågar inte dricka mer för jag helt tappat kontrollen över drickandet.
Den sista tiden kom suget inte bara på kvällarna utan tidigare och tidigare på dagen. När jag väl sen "fick" ta mitt efterlängtade glas vin slank det ner fort och nästa glas också och sen fortsatte det. Sitta och njuta av ett glas vin på altanen, skitsnack för mig är vinet inte någon njutning utan ett måste som jag bara vill ha mer och mer av.
Nu ska jag sparka igång den här dagen.
Egentligen vill jag bara dra täcket över huvudet och ligga där tills allt är klart och över.

Platina

Vad bra du är som tar tag i saken! Och välkommen till ett forum som hjälper, stöttar och finns till för varandra.

Du har tagit ett stort och viktigt steg att registrera dig här, skriva om dina problem med A och börja din resa till ett annat liv.

Det är svårt. Och ju svårare det är, desto mindre steg ska du ta. Kanske en kvart i taget? En timme i taget? Plötsligt har en hel dag gått. Jag övar på att inte tänka "aldrig mer" för det blir så oändligt, utan när jag vaknar tänker jag "idag ska jag inte dricka vin för att jag mår väldigt mycket bättre när jag inte gör det". En dag i taget.

Drömmar om att dricka vin och gömda glas har jag också haft. Nu efter snart två veckor sover jag mycket bättre och känner mig "renare" i hjärnan.

Återigen, välkommen! Och glöm inte - en liten stund i taget!

Kramar till dig!

Madeleine 83

-Mindre stress runt omkring, det kanske inte gör så mycket att du sovit dåligt om du har tid att ta igen det under dagen.
-Lättare att bryta ett beteende när man inte är i vardagslunken.
-När du väl klarat av den första svåraste tiden så har du också klarat av sommaren som är den svåraste tiden att avstå alkohol och då är det ett helt år till nästa gång.

Bra jobbat hittills, du är i den jobbigaste fasen nu snart vänder det!

Platina

.... Nu när jag läser din tråd igen att det är så bra att du hittat hit!!! Att känna sug dagtid och dricka ett-två glas i ett svep... :-(. Där har jag tidvis också varit.
Åhhhh vad bra att du kommit hit!!!

Jag förstår tyvärr känslan alldeles för väl. Jag har ägnat en hel del tid åt att fundera över varför jag dricker. Förvisso är det gott med vin till mat osv osv, men längst längst inne satt insikten om att jag dricker för att bli berusad. Punkt slut. Fint vin, billigt vin, med mat, utan mat. Oväsentligt. Jag vill åt lugnet, lullet, mjukheten, ångestdämpningen. Ingen rolig insikt men väldigt nyttig.

Har du något stöd hemma? Vet din sambo? Kan hen stötta och hjälpa dig?

Nyckelpigan

Välkommen hit, jag har bara varit med en dryg vecka men det ger ett enormt stöd! Vad bra att du tagit ditt beslut och vad starkt att du gjort det inför sommaren! Jag känner även att det är så svårt nu, när allt kretsar runt alkohol och man blir så avundsjuk på alla som kan dricka... Samtidigt ställs ju allt på sin spets just då och din självbevarelsedrift drog i bromsen just pga av ovabstående. Längst in visste du nog hur sommaren skulle bli, att det skulle leda till en ännu ondare spiral. Istället för att lägga den ångesten till allt kan du nu använda ledigheten till att hitta en annan väg! Drömmarna känner jag igen, mina handlar hela tiden om at tappa kontrollen på olika sätt och att misslyckas. Bra jobbat och en stor styrkekram!

Sommarsol77

Vad ni är gulliga och kloka!
Jag har läst era trådar och ni är så starka som orkar peppa och stötta i era kommentarer.
Kramar till er!
Jag är också glad över att jag vågade mig hit till slut.

Det här med att ta en kvart, timme och dag i taget är jag helt inne på. Jag klarar inte av att tänka på morgondagen eller helgen eller semesterresan som stundar. Egentligen borde jag ändra min rubrik på tråden till att "Jag har kapitulerat" för det är nog egentligen det jag har gjort. Kapitulerat, erkänner att jag är alkoholist eller har grava alkoholproblem i allafall. Samtidigt känner jag mig beslutsam i att jag har druckit färdigt. Jag är klar liksom, det kan inte fortsätta så här. Men jag vet inte hur det kommer kännas eller hur jag kommer må.
Att sluta nu på sommaren och under semestern är just för jag vet inte hur den här sommaren skulle sluta annars.
Jag har ju hittills lyckats hålla skenet uppe och orkat med vardag och jobb men det är en kamp. Kamp mot skuld, kamp mot trötthet, kamp mot sug, kamp att hålla ihop, kamp för att hålla uppe fasaden, kamp för att inte barnen ska bli drabbade eller bli oroliga. Den senaste tiden har jag förlorat den kampen och fasaden börjar vittra sönder och jag släpper på principer som jag lyckats att hålla fast vid tidigare. Allt blir bara värre och värre liksom. Från att i ungdomen festat mycket och alltid oftast blivit fullast till fredagsvin,till fredag och lördagsvin,till onsd, fred, lörd och som nu vilken dag som helst och flera dagar i rad.
Om någon är inne och läser min tråd nu så som jag gjorde i tre års tid så vill jag bara säga stoppa i tid för Guds skull. Jag kände en problematik med fredagsvinetför tre år sedan idag är jag här. Det kanske inte blir så för alla men ändå. Så farligt är det ju inte och dricka vin på fredagen, det gör ju alla... Fast jag läste om och om igen på olika trådar här att det var just så det började för många.
Vad gäller sambon så har han naturligtvis märkt mitt problem och vid ett flertal tillfällen uttryckt att han hatar när hanmärker att det blir förmycket. Jag sluddrar, vinglar eller blir konstig. Många myskvällar när barnen somnat slutar naturligtvis med att jag blir för onykter eller inte kan få nog av vinet. Dagen efter är jag seg men biter ihop för att inte förstöra mer. Jag har varit öppen med att jag har problem, att jag har svårt att sluta, jag ska inte dricka när jag har pms, när jag är stressad, trött eller bla bla
Han är lugn, dömer inte men hans tystnad och blickar talar för sig. Han älskar mig men han vill inte att det ska vara så här det vet jag. Han har inget problem med alkohol kan dricka två öl och sen är det bra... Han kommer märka att jag inte dricker om vi kommer prata om det får tiden utvisa.
En sak jag ser framemot med att inte dricka är att se på relationer och livet nyktert eller hur jag ska säga. Nyktert och samtidigt inte vara gravid eller amma för då har jag inte druckit. Vad har alkoholen åsamkat för problem och vilka problem eller känslor finns utan alkoholen. Just nu vet jag inte...
Gud vilket långt inlägg det blev. Skönt att skriva av sig här, att få ur sig saker som finns inne i huvudet.

etanoldrift

Det är aldrig för sent att sluta, för att man gör det för sig själv.. Det är ju inte förän man kommer en bit in i "nykterheten" som man märker hur skruvade ens alkoholtankar varit..
Ja, jag har också varit där, men är numera helt nykter sedan ett halvår. Min man är alkoholist och jag är på sätt och vis fortfarande medberoende..
Jag retade mig på att han drack varje dag (på söndagarna var det iofs lättöl och folköl) och gör det fortfarande..
Jag insåg att mitt eget mönster började likna hans i alltför stor grad och började med att ändra det jag kunde, dvs mig själv..
Nu efteråt konstaterar jag att jag också generaliserade vårt/mitt drickande.. Herregud ett glas vin (som skam till sägandes kunde bli en hel flaska) var väl inte så farligt, när det var sommar och man var ledig..
Vi började dricka allt tidigare på dan.. ofta redan vid lunch.. Vi började tacka nej till olika inbjudningar av det spontana slaget, helt enkelt för att vi antingen inte var nyktra nog att köra, eller så var vi mer sugna på att dricka..
Det blev "den kokta grodans princip"...

Sommarsol77

Dagen har bestått av att kroppen känns darrig på nåt vis. Inte så jag skakar så det syns inne i kroppen. Kände det redan i natt. Vågar inte googla på abstinens men förstår ju att det är fysisk abstinens såklart...
I förmiddags kom tankar som att jag inte ville gå ut, tänk om grannarna vet, tänk om det syns på mig hur jag mår, tänk om jag möter någon?
Inbillade mig att det kanske var mitt fel att det flög måsar här utanför, tänk om jag ställde sopor någonstans på tomten i fredags natt och inte kommer i håg det. Ghaaa sluta nu fick jag säga till mig själv. Ingen märkte nåt i fredagsnatt, inte ens sambon som låg och sov nykter i sin säng.
Skulle nu någon märkt nåt så låt det vara så då! Jag får väl kapitulera där också och erkänna att jag har problem och att jag har tagit tag i dom.
Hur länge håller detta på? Fjärde dagen nu när släpper det någon som vet?

Madeleine 83

Men efter 7 dagar så går det lite upp och ner, suget finns kvar där och lurar men jag känner mig inte darrig/orolig i kroppen just nu iallafall.
Hur som helst, abstinens går alltid över och man mår bättre efteråt. :-)

Sommarsol77

Jag orkade ta mig iväg på träningspass och efter de känner jag mig mer avslappnad i kroppen, jag hoppas verkligen det håller i sig under kvällen och natten.
Darrningarna inne i kroppen, eller vad jag ska kalla det, finns fortfarande där men psykiskt mår jag bättre. Jag inbillar mig inte att alla som tittar på mig ser vad jag går igenom nu...
Dagen har varit lång och det har varit tufft att rodda i allt hemma samtidigt som jag har mått dåligt men jag har en märklig förmåga att bara köra på, aldrig stanna upp och definitivt inte ge vika när jag känner mig svag eller trött, det kanske är en anledning till mitt alkoholproblem? Alkoholen har kanske varit ett sätt att slappna av samtidigt som jag fortsatt i samma höga tempo som innan? Det är ju bara det att med alkoholen i kroppen går det tillslut inte alls...Idag har det mesta gått väldigt långsamt men jag kom igenom dagen iallafall.

Jag känner inte av något sug på det viset att jag vill dricka , konstigt nog, däremot vill kroppen ha sitt gift antar jag.

Barnen sover och jag ska umgås med min sambo utan att lukta vin och springa ner till köket för att fylla på glaset. Jag slipper möta hans besvikna blick när han ser att de två glasen som jag sa att jag skulle ta snarare blivit fyra. Då går han och lägger sig besviken och jag tänker att jag lika gärna kan dricka mer för nu har jag ju förstört allt iallafall...
Jag har oftast varit uppe först dagen därpå för att typ straffa mig själv och visa att det inte blev så farligt. På senaste tiden har jag knappt orkat upp...

Snart kommer det en natt som jag ska ta mig igenom, de senaste nätterna har varit tuffa.
Efter den natten kommer en ny dag, jag vet inte vad som väntar i morgon.
Jag vet med all säkerhet att jag kommer somna nykter ikväll om och när jag somnar.

Efter att ha supit ner mig rejält under en långhelg hade jag en djävulsk abstinens under fyra dygn med spänningsvärk i hela kroppen, skakningar och hörselhallucinationer. Under dessa fyra dygn sov jag sa mmanlagt tre timmar. Men sedan gick det över och lättnaden var obeskrivlig. Håll ut !

drickerensam

Sommarsol, du har kommit långt genom att ta de steg du gjort, börjat skriva i egen tråd, bestämt dig för att börja avgiftningen ;-). Kämpa den kamp du är värd att kämpa, om det så är minut för minut! Hur som helst - vill bara sälla mig i kören bland de som peppar dig! :-D

Sommarsol77

Har sovit något bättre inatt och inga drömmar om vin. Det är skönt.
Jaha en ny dag, barnen myser framför tvn så nu ska jag gå upp och fixa frukost och kaffe. Det får bli första etappen idag.

Etanoldrift, Valeria och drickerensam -Tack för era peppningar!! Styrka till er också!

Madeleine 83

Så skönt att natten blev bättre. Nu blir det bara bättre och bättre. Kram

Nyckelpigan

Sommarsol77, jag känner igen mig i så mycket du skriver... Det där om att man straffar sig själv genom att göra en massa extra, man sparkar på sig själv för att man inte tycker man är värd någonting... Och dp kan man lika bra dricka eftersom det är bara där man under en kort stund kan glömma att man är så usel.. Snacka om ond spiral... Speciellt som det krävs mer och mer för att döva den där rösten och alla skam/skuldkänslor.... Styrkekram

Sommarsol77

och jag får inget gjort men det kanske är okej.
Idag har jag dansat med barnen, ätit hamburgare, varit och handlat och i affären lät jag den lill* gå omkring och titta på allt i sitt tempo. Skönt på ett vis men jobbigt på ett annat.
Jag mår bättre idag, darrningarna känns inte lika starkt men jag känner mig oerhört tung, långsam och seg.
Jag tänker på vad jag låtit min kropp utstå. När den antagligen behövt vila har jag fyllt den med gift för att orka. Kämpat hela dagar nykter(bakis) men seg från gårdagens alkoholintag, ny påfyllning för att slippa känna trötthet. Usch!
Jag hoppas verkligen min effektivitet kommer tillbaka.
Jag känner av ett litet sug och jag antar att en ny utmaning börjar nu när jag fysiskt inte mår så dåligt.
Jag tror att det är dags för mig att skriva ner de händelser som gjorde att jag tillslut skapade ett konto här. Det kommer att bli tufft men jag vill verkligen kunna gå hit och läsa så jag inte "glömmer" varför jag inte vill dricka mer.

Vändningen

Du kommer repa dig nu och som du säger börjar en ny fas istället som du kommer få behöva vara lite beredd på.
Du verkar ha fått en bra insikt och resonerar klokt, så det här kommer att gå finfint!