Sitter här på söndagkväll efter att ha druckit mig berusad varje kväll sedan i onsdags och inser att så har det varit varje helg och ledighet i många år nu. De senaste åren har det allt oftare blivit även till vardags, inte så stora mängder då, men absolut tillräckligt för att vara lätt bakis på morgonen efter.
Drickandet till vardags har också blivit allt mer "i smyg" för mina tonårsbarn och särbo. Ingen har sagt något, men det vore väl konstigt om åtminstone barnen inte märkt att jag smusslar och luktar alkohol. När jag är tillsammans med särbon dricker jag inte till vardags, men på helgkvällarna dricker vi tillsammans.
Jag har blivit allt mer upptagen av att tänka på alkohol, antingen med planerande för att kunna dricka, eller med skuldkänslor för att jag inte kan låta bli.
Det känns inte alls bra. Vill använda min energi till annat. Jag bestämmer mig titt som tätt för att nu ska jag inte dricka något på hela veckan eller nu ska jag ha en nykter månad, men det går ju inte så bra...Och skuldkänslorna växer. Känner mig som världens sämsta mamma och är livrädd att mina barn ska ta skada.
Jag hatar mig själv när jag undviker att prata med mina barn för att de inte ska märka att jag druckit. Märker också att de håller sig lite på avstånd sådana kvällar. Det är så sjukt!
Jag vill inte vara så här!
Har sneglat på AA:s hemsida och funderat på att gå på ett möte för jag känner att jag behöver stöd i detta, men steget känns för stort. Att erkänna mitt problem för andra känns som ett gigantiskt nederlag, även om jag med mitt förnuft inser att det naturligtvis inte är det. Men nej, jag är inte där än att jag klarar att ta det steget! Därför skriver jag här istället.
Tänker att det får bli en som dagbok. Och får jag dessutom lite stöd och pepp är jag innerligt tacksam!

Helena

Nyckelpigan

Jag har också en resa framför mig, en hel vecka i en stuga med två andra familjer... Min man hade aldrig accepterat att jag drack nu, så jag måste hitta ett annat sätt. Jag ska köpa med mig a-fritt och om någon frågar tänker jag bara säga att jag inte mår bra av att dricka nu (låter ju lätt men jag oroar mig)

HelenaN

Kommer din man också att vara nykter? Tänker att det ju vore ett jättebra sätt att stötta dig på. Om det är för jobbigt att säga något annat, kan ni ju säga att ni har en vit månad. Det brukar ingen ha problem med.

Vändningen

Bra insikt där Helena, tycker absolut att du ska ta kontakt med förlorade vänner.. bara ses, göra något skoj, ta en weekend ihop eller åtminstone gagga skit över luren. Det om något kommer att ge energi igen och ge en hint om hur livet såg ut innan. Kanske inte är så tokigt!

har tyvärr haft dålig täckning när jag hade min utläggning om din resa så jag gör ett nytt försök. Sol, bad, bra böcker (har du läst en oväntad semester av Marian Keyes?) , strosa runt i butiker och snacka med försäljare och pruta, uppleva nya miljöer och atmosfärer, ta en taxi till en avlägsen by utan turister osv osv. Låt dina "fyllepolare" sitta runt sitt j-a bord vid poolen och lev! Åker själv iväg på söndag och ska ha det precis så som jag beskriver, har dock endast min av naturen måttlige sambo med mig! Du får en toppenresa ! Om vi kände varandra irl och skulle till samma ställe kunde vi träffas och ha vrålkul ! Kram

HelenaN

Ja jäklar Valeria, det vore en oväntad semester! Jo jag har läst boken för länge sedan, har den i bokhyllan. Kanske skulle läsa om den nu :)
Alltså....i ärlighetens namn, tror jag att jag försöker skylla på mina vänner fast det handlar om mig själv och att jag just nu längtar så in i bängen efter att släppa kontrollen och ge efter... Varför? Bara för att det är semester och semester = alkohol? Jo det måste det vara, svajandet började ju när jag for hem från jobbet i fredags.
Försöker påminna mig om varför jag kom fram till att jag skulle lägga av helt, men det är som att de tankarna förlorat sin kraft. Börjar istället förhandla med mig själv om REGLER för drickande, aldrig hemma, aldrig till vardags, aldrig i närheten av mina barn, aldrig mer än tre glas per tillfälle, aldrig mer än sju glas per vecka, aldrig ensam....
Åh jag VET att det är självbedrägeri av solklaraste sorten, men så där håller min hjärna på nu.
Och då när jag inser att det är självbedrägeri tänker jag att jag kanske inte har nått min botten än. Jag kanske måste ställa till de för mig lite mer för att verkligen bli totalt övertygad om att nykterhet är den enda rätta vägen.
Hur korkad får man vara?

HelenaN

Jo, jag skaffade appen förra veckan när jag läste någon annans tips här på Forumet. Det jag hitills har dokuemnterat är mest mina svajiga tankar..... illusterat med dystra bilder på mig själv :)

HelenaN

Jaaa! Kan du inte kloona den i ett antal exemplar som är lätta att montera in vid behov?
Vilken affärsidé! Du kan bli mångmiljonär, Vilja!

HelenaN

ändå är på gång med att bytlåna hjärnor av varandra, skulle jag just idag ha nytta av Vändningens tornadoegenskaper.
Kan du inte bara svänga förbi Vändningen och storma genom dammtussarna i mitt hem? Borde inte ta många sekunder :)

men mänsklig. Jag har också försökt att lägga "skulden" för mitt drickande utanför mig själv, t ex kompisarna. Det kanske är jag själv som reducerar dem till "fyllepolare"? Eftersom det alltid, med något undantag, har varit jag som blivit fullast är det ju svårt att skylla på dem. Kanske ska träffa dem utan A någon gång och se vad som händer? Kram

Nyckelpigan

Jag håller också tummarna för att du klarar resan utan a! Jag känner igen förhandlingarna i huvudet, de har man haft många gånger... Men var slutar det? Jag ska själv resa bort imorgon och jag packar med mig a-fritt, en dag i taget.

HelenaN

Jag har druckit! Var på fest igår och drack. Det var som att jag var tvungen att testa mig, hur jag skulle dricka nu om jag tillät mig. Tre glas hade jag tänkt. Det blev sex! Och jag blev full, inte aspackad, men klart full.
Idag har jag ont i huvudet och röda ögon. Bläää.....

nya tag! Kom igen! Ingen skada skedd! Bara det att du skriver här redan kl 11 visar att det inte är någon fara, häng i nu! Många många kramar! Nu är du bland vänner igen, gör fingret åt Sir Väs !

LenaNyman

Perfekt tillfälle att reflektera, Helena! Nu när du har berusningen i färskt minne, ägna en stund åt att känna vad som var bra, inte bra, vad du fick ut av det, vad du kunde vara förutan. Riktigt känn efter.

Spelar ingen roll att du drack i går; jag håller på dig ändå, jag. Tycker du är en bra häst. ;)

HelenaN

Det var en kul fest med mycket musik och dans och jag mådde bra hela tiden. Synd bara att jag var så feg att jag inte vågade testa om det hade varit lika roligt utan alkohol. Bestämde mig för att dricka redan från början och gav därmed aldrig nykterheten en chans.
Efter de tre tillåtna glasen öppnades spärrarna och jag drack ungefär som jag alltid druckit på fest. Därmed har jag återigen bevisat att regler inte funkar för mig. Jag började ju i mitt förhandlande med mig själv nästan tro att jag kanske skulle kunna fixa det med regler. JAG KAN INTE. Hoppas att jag fattar det nu...
Sa till särbon i morse att jag bevisat för mig själv att jag är alkoholist, men jag tror inte att han tar mig riktigt på allvar. Han tror att jag kan välja, ungefär på det sätt som han själv kan.
Fast han vet ju inte allt.... Börjar bli hög tid för mig att berätta nu. Om de ensamma suparnätterna, om de darriga bilturerna till jobbet på morgonen, om gömda vindunkar mm
Det känns så jäkla jobbigt, men är nog nödvändigt.

HelenaN

Kanske var det du som väckte mig...
För jag var ute tidigt och lyssnade på fågelkvitter jag med ;)
Solen lyser där jag är och livet känns hoppfullt. Hade långt fint samtal med älskade mannen i natt.
Kramar tillbaka!

Hej!
Läste vad som hände. Det är så himla lätt hänt, usch ja. Jag tror på dig!!!!

Nyckelpigan

Vad bra att du tar stöd här! Det ät inte att man faller utan vad man gör efteråt som är viktigt. Du är här och får stöd. Kanske behövde du överbevisa dig själv om att det inte går att dricka måttligt. Sparka inte på dig själv, du är bärd att kämpa för! Kramar

HelenaN

Är med familjen på en liten tripp till släkt ute på landet. Alla är nyktra. Skönt och avspänt.
Jag mår bra och känner mig faktiskt lite nykär efter samtalet häromnatten! Där ser man vad öppenhet och lite visad sårbarhet kan leda till ;)

Vändningen

Jaaa, vad glad jag blir. Det var nog det bästa du har gjort på länge, det samtalet med din man. Precis som du säger, öppenhet och lite sårbarhet samt en stor portion ödmjukhet, kan bli så bra. Det om mottagaren kan ta på rätt sätt bara. Jag ser flera här på forumet som beskriver att de inte kan ha den typen av dialog med sin partner, men det låter som att du når fram.

Ser att vi släppte på lite gränser både du och jag, igen, men vi får ta nya tag nu och ta med oss det som lärdomar. Ha det supermysigt ute på landet!

Att du talade med särbon och att det blev lyckat! Själv känner jag inte för att göra så. Jag har flera ggr förstått att min har helt klart för sig att jag druckit mycket mycket mera än jag "erkänt" och mitt smygdrickande har han förstås också märkt. Mitt problem är att om jag lägger alla kort på bordet känner jag att jag måste sluta helt för att vara trovärdig och det vill jag ju inte. Dessutom inser jag att det vore patetiskt att "prata ut" eftersom jag vid många tillfällen har snackat om mina A-problem på fyllan..... Det jag kan göra för att vara trovärdig är att inte bli full och det lyckas jag ganska bra med! Vi får kämpa på !