Hej,

Jag är en kvinna som behöver förändra mitt drickande. Igår nådde jag absolut botten. Blev extremt berusad och kräktes. Tyvärr inför ögon på barnen. Mår fruktansvärt dåligt och känner mig som världens sämsta mamma! Tror jag måste sluta dricka helt. Ska tillägga att jag dricker ganska sällan, men när jag dricker har jag svårt att sluta. Har insett att detta kräver en förändring. Behöver stöd och hjälp. Vad säger man till barnen i en sån här situation?
Kram till er alla!

Krokodillen

Då är vi två som hittat hit idag och två som är världens sämsta mammor... Skrev lite om mig i en egen tråd alldeles nyss. Jag försöker gärna stötta dig, även om det kanske blir lite "en blind som leder en döv", eller vad det nu heter. Hur mår du nu?

Jag försöker tänka att även om du gav barnen en dålig dag igår så kan du ge dem en bra idag. Och kanske en bra imorgon? Du skriver att du dricker ganska sällan, och det är ju verkligen bra!!

Kram sålänge

Månsken

Tack för ditt meddelande. Mår inge vidare, men känner tack vare botten igår att jag måste göra en förändring. Har känt en längre tid att jag inte mår bra av att dricka alkohol och kommer försöka sluta. Hoppas bara min omgivning har förståelse. Tycker det är tufft att alkoholen finns i nästan alla sociala sammanhang.
Kram till dig!

Nyckelpigan

Välkommen hit, vad bra att du startat en egen tråd. Jag känner igen mig i dig, jag dricker inte varje dag men kan inte sätta stopp. För två veckor sedan var det katastrof och jag blev även jättefull inför barnen, har hänt innan men pga omständigheterna blev detta droppen. Jag hittade också detta forum och kan knappt fatta att det bara var två veckor sedan... Det har hänt så mycket inom mig på denna tid, jag har varit inne här varje dag, läst och skrivit. Det är jättesvårt när allt kretsar runt a... Jag började med att sluta vara inne på FB, allt är ju postade rosévin mm... Just nu är jag i en stuga med min familj och två andra, när vi bokade tänkte jag mig grillkvällar med rosé... Men det är helt a-fritt som gäller för mig och min man skulle inte gå med på något annat. Igår hade någon köpt champagne för att fira att tre hade fyllt 40... Jag hade klarat att skåla i det och det kändes jättejobbigt att avstå... Klump i magen, kände mig utanför även om jag köpt a-fritt alternativ. Om jag börjar tänja på gränserna tar det inte lång tid innan jag är tillbaka på ruta ett... Jag har fått avskärma mig från de som är på mig och drar ner mig nu, har bara de nära som kan lyfta mig. Jag (och du) måste sluta sparka på mig själv, måste hitta det som är värt att kämpa på. Om jag vältrar mig i allt jag gjort och hur dålig jag är dricker jag bara igen nästa gång eftersom "jag förtjänar inte bättre". Vi kan inte ändra det som hänt, bara göra framtiden annorlunda. Styrkekramar och välkommen

Månsken

Tack för ditt fina meddelande! Precis på pricken så känner jag mig. Att jag är världens sämsta, som inte är värd bättre. Vill verkligen inte att mina barn ska leva med en mamma som gör bort sig och blir full. Ska åka bort redan idag och kommer få kämpa med att avstå alkohol, men jag ska fixa det! En dag i taget.Duktig du är som klarat två veckor! Kram

Madeleine 83

Ta en dag i taget så ska du se att du fixar det! Du verkar motiverad :-)

Krokodillen

Lycka till ikväll! Om det känns jobbigt att förklara varför du inte dricker kan du kanske hitta på någon vit lögn... Jag har en sjukdom jag kan skylla på (som iofs inte innebär att man inte får förtära A, men det vet folk inte:-)
Kanske skylla på att du får fruktansvärd halsbränna? Eller framkallar migrän...
Jag önskar att det var helt ok att bara tacka nej utan att bli ifrågasatt, men så är det ju inte alltid. Och inte heller vill man alltid outa sin sårbarhet.
Kram

Månsken

Tack för omtanken! Gjorde som tips ovan och gav barnen en rolig dag/kväll och tackade nej till alkohol. Som tur är jag hos min bästa kompis som jag kan prata med om allt, så får fint stöd av henne. Kändes som barnen hade koll på om jag drack något eller inte. Så det kändes skönt att jag inte heller gjorde det. Känner mig stark att försöka leva helt nyktert ett tag, hoppas jag fortsätter känna mig stark. Kram till er alla som kämpar!

Månsken

Ännu en kväll utan alkohol, känns skönt att bestämt sig! Men jag vet att jag kommer vackla längre fram å tycka "du drack ju inte så mycket å framför allt inte så ofta". Men jag VILL inte, känner att det inte är värt det. Ångesten efter är för stor. Skulle vilja börja med en tidsgräns eller hur gör ni andra? En månad, två? Så att man har ett mål i sikte. Kram alla kämpar!

Madeleine 83

Jag visste inte hur jag skulle göra med alkohol när jag började skriva här i forumet men jag förstod ganska snabbt att en vit period var nödvändig för att kunna tänka klart och ta ett beslut sen. Har inte bestämt hur länge än.

För min del inser jag att jag alltid kommer ha problem med alkohol så antingen får jag begränsa mig själv varje gång jag dricker eller också avstå helt. Det jobbigaste är nog att begränsa mig dvs ta något glas vin och sedan sluta.