Ja, en sambo till en som har problem.
Men vad räknas till "problem"?
Men oj vad jag har blundat länge och han fått mig att se att det är normalt.
Så därför frågar jag er om hjälp i första han.

14 år tillsamman.
Alltid haft titeln alltid fullast, kan aldrig sluta å första åren alltid bråk otrevlig vid festande.
Aldrig blivit våldsam Med fruktansvärd i käften, å självklart allt mitt fel.
Senaste åren tagit upp om detta problem som han inte anser vara ett problem.
Kan dricka mindre å behöver inte vara alkohol i...går lika bra med alkoholfritt.
Bra tycker jag, köp det då....Inte en gång vad jag vet har han gjort det (de är ju så mycket dyrare lät det sen)
Han ska inte dricka så mycket å inte sprit (nästan ok på den)
Går ett tag sen i samma bana igen.
Har senast tänkte lämna honom.
Både av anledningar att jag inte tyckte mig få det jag behöver få fr min sambo. Svek om alkoholen..
Där anser han att "jag har ju inte varit otrevlig El dum mot dig, bara glad, varför är du så sur"
Allt skulle bli bättre ...å det blev det ett tag.
Nu....
Har druckit sig berusad mitt i vecka....1...2....3 dagar. På "bara" folköl.
Alltid är det "bara" folköl.!!!!!
Han är alltid bara glad. ...han har inte druckit nått....
Krävdes mycket Att han erkände men då var det "bara folköl"
Även starköl...Inte varje helg men ofta.....hittar burkarna .

Kan man vara alkolås på "bara" folköl?
Men förmiddag är det sättet Att dricka som skrämmer.
Han är aldrig ut på krogen.
Men alltid i garaget å jobbar (å dricker)
När han är för trött, bara glad, för varmt...ååå dåligt väder.

Var ska jag dra gränsen till "problem"?
Han tjuvdricker, ljuger om det,....
Är några 2.8 (3.5)att ha problem.
Å detta jag ser gissa att det är mer än jag vet.
Är jag borta över natten är han nästan jämt mycket onykter.

Fått liten annan syn på allt när jag kom in här.
Folk som beskriver sitt sug, varför ....ångesten dagen efter, rastlösheten.
Jag sitter mest själv på helgen på kvällarna....tråkigt att bara sitta! (Enligt han)
El går å sover tidigt....finns ändå inget att göra.

El är det bara ett förhållande som inte kommunikationen är nå vidare i.

Har en tråd på andra sidan lite mer om mitt liv å familj.
Men ni här....kanske har något mer Att tillägga.
Vad i faan gör man???

melina

Dricka.
Har bokat tid på alkoholcentrum .....
Kanske får jag en klarare bild av hur det är ställt. Överreagerar jag???
Underreagerar jag ?(om det nu finns ett sådant ord ens )

Känns skönt att jag ringt. Hoppas på bli klokare. ...

melina

Är det verkligen så....
Att en med alkoholproblem verkligen inte ser nått problem....förstår inte hur man inte kan se??
Hur man kan skylla drickandet på allt annat.
Hur tänker en när man snällt å försiktigt förklarar olika tillfällen, vardag som helg att det inte är ok.
Å att det är bara för att jag som sambo blir sur....
Faan....skulle vilja kriga in i hjärna på han för att se å förstå vad som föregår där inne.

Blääääää ööööö för ikväll!!!!

Alkoholism är en sjukdom, precis som anorexi fast på ett lite annorlunda plan. Allt handlar om förnekelse och förnedring. Ska förklara lite hur jag tänkte. Jag var periodare. Kunde hålla upp i flera månader för att sedan ta 4 dagar tungt supande. Varför? Kan inte svara vad som utlöste. Troligtvis flykt och att inte behöva bry sig. Flykt från verkligheten.

Innerst inne vet din man att det han gör inte är ok. Han vet att det han håller på med inte är så bra. Då kommer ångest, när man nyktrar till. sanningen kommer ifatt en, kanske har en fru som är vansinnig (mycket förståeligt). Vad gör man då? Jo då korkar man upp igen, för att fly från sanningen som är på väg i kapp en. Alkopholen är bra, den dövar ångest för stunden men inte i längden. Vad gör man då när man nyktrar till. Jo för att ge hjärnan ett mer eller mindre OK att dricka så skyller man på något. Då är det ju mindre inte-ok att dricka. Sedan är man fast i ekorrhjulet.
Min ytterst amatörmässiga psykoanalys av min egen erfarenhet som drickare. Mitt råd är att han måste nyktra upp i flera dagar. Sedan kan man ta ett samtal. Inte dra upp det som hänt, utan prata om framtiden. Detta kan vara mycket svårt för en medberoende/anhörig för man är sårad, ledsen, förbannad och jävligt lack på det han gjort. Kan man ändra det genom att skälla? Nej. Här kommer hämnden från den anhörige in i bilden. Om man låter bli den för den kan leda till att man korkar upp igen för nu har hon minsann varit elak så nu dricker jag för att jag är ledsen och förbannad.

Det som hänt kan man när mannen senare börjat behandla sin sjukdom att prata om. Usch låter som jag spyr galla över de anhöriga. Jag tror du förstår vad jag menar.

etanoldrift

Det är skönt att du försöker förklara hur en beroende-hjärnan funkar (och jag förstår att det är individuellt, men i stora drag)..
Jag skäller inte på min gubbe, för någonstans så vet jag att det inte lönar sig.. Tar aldrig upp hans supande (vin & öl-pimplande för hans del) när han är påverkad..
Jo jag gjorde misstaget en gång för länge sedan och herredjävlar vilken skopa ovett jag fick.. Allt jag sa och hade sagt, vändes mot mig.. Det var mitt fel allting för att jag "skämdes" över att han "festade till" och då var han ju bara tvungen att dricka för att visa vem som bestämde..
Då bestämde jag mig för att aldrig mer visa någonting utåt.. skämmas tyckte jag att han kunde göra själv..
När jag tagit upp det här med honom, när han är nykter, så blir han mycket irriterad.. Han är medveten om att han dricker "i mesta laget" som han uttrycker det.. Men tycker att jag måste ha mera tålamod, medan han försöker "dra ner" (att tvärsluta är det icke tal om!)
Jag tycker att det är oerhört stort, när en alkoholist vågar erkänna sitt beroende. Först och främst för sig själv.. Men jag kan också förstå alla medberoendes frustration och ilska över alla projektioner och orättvisa anklagelser som kommer däremellan..
Det jag har kommit fram till i vårt förhållande (alla förhållanden ser ju lite olika ut!) Är att så länge han ljuger för sig själv, och vägrar att se att det är hans eget förhållande till alkoholen som förorsakar de flesta av problemen, så kommer han att fortsätta att anklaga omgivningen som varande orsaken till att han dricker..

Stingo

Hela det här 10-minuters inlägget är bra, men från ca 4:50 använder hon en minut för att beskriva hur man kan fortsätta att dricka, fast man vet att det är fel. Kort, men jag kände åtminstone igen mig själv.

Sen finns det inte "ett sätt" som beroendehjärnan fungerar. Vi är alla olika, fast det ofta finns många likheter.

http://www.svtplay.se/klipp/3107454/farligt-sommardrickande

melina

O ja vad jag skällt, skrikigt, pratade, det dåliga samvetet. ....Men. ...sen jag själv vaknade upp och verkligen förstod och försöket förstå har jag lämnat det.
Jag tycket det är jätte intressant att få höra från andra sidan. Det är ju där jag vill lära mig om. Vill kunna förstå o stället för ilskan (ooo så jäkla svårt) men vill försöka.

Sen hur mycket mer jag klarar å orkar....de får vi se.
Kan ha skrivit det men mitt ultimatum är ställt!!!
Kan va så att jag blir singel mamma till 2. Tiden får utvisa.

Att leva med en missbrukare/beroendeperson är ju som att vara singel. Du lär väl få fixa allt eller det mesta? Hoppas att han tar sitt förnuft tillfånga

melina

Fast nää det gör jag nog inte.
Men när du säger det så, du har helt rätt!!
"Huvet på spiken" skulle man lugnt kunna säga.

Å åter tillbaka till att nånstans är det väl oxå ens eget fel oxå....

melina

Å han beter sig som inget har hänt. Allt är som vanligt.
Att jag inget sagt, inget ultimatum lämnat.....
Borde jag sätta ett datum, en gräns för när tiden går ut för att ska ha sökt hjälp?
Ja, känns som så....annars kam det ju fort gå...

Nytt möte för mig på måndag, känns bra.
Få hjälp Att tänka framåt, hur ska jag sköta detta???

Ja, dags att sluta låssas!!!

Innan du lämnar något ultimatum måste du själv i tanken veta vad du ska göra beroende på vilket svar får. Jag tror både du och jag vet vilka reaktioner som kommer komma och vilka svar/undanflykter det blir. Är du beredd på att lämna om du ger det som krav?

melina

Faktiskt så är jag det.
Jag har levt färdigt med den oron i magen. Vill leva....
Fast det inte varit att jag själv förstått hur allt legat till så länge så vet jag med säkerhet att jag går.

Det jag inte vet däremot hur jag ska bete mig, hur allt blir OM han verkligen söker hjälp.
Det handlar nog inte bara om drickat utan han sätt att leva som blivit av drickat.
Han behöver ett lugn, ett sätt att se vad han har och ta vara på det.
Jag vet även att jag inte kan tvinga han....
För mig å min utveckling tog det 3 år av sjukskrivning och stressrehabilitering Att vakna själv.
Jag har inte råd själv Att gå in nå djupt i nån annans problem..
Så ja, jag vet att jag måste för att överleva och LEVA!!

Skrivupp på en lapp vad u ska säga. Fundera på vilka svar du kan få och hur du ska bemöta svaren. Sedan så får du ta tjuren vid hornen. Lycka till stöttar dignoavsett vilket val du gör. Styrkekramar

melina

Han har varit nykter ända sen jag tog upp allt.
Men han verkar inte förstå att det inte räcker för mig, att det inte kommer räcka för honom heller.

Nu när jag börjat gå in mer å mer i mig själv, alltså Inte lägga nån större vikt i det han säger.
Hans spydiga kommentarer, ironiska sätt mot mig, försöker se att det tydligen hör hit??

Att jag alltid trott på hans ord Att jag inte tål skämt....Men de är ju faktiskt inte skämt....?!

Att han trotts denna situation, vi pratat inte nått nästan. ....Men sex vill han ha. ???
Ger mig mer å mer gödsel åt mina tankar....
Att även sex, porr ger han den kick av välbefinnande (joo sex gör väl det Men inte i dessa situationer va?!)
Som hans alkohol gör.

Men....kan inte ändå begrunda över hans icke drickande (vad jag vet å sett) på ca 2 veckor.
Är det åter den gungande vaggan som visar att nu är det bra, "jag gör allt för dig" sen poff så händer nått.

Alkoholteraputen bad mig fråga han vad han egentligen menade med att han "inte behöver dricka" å där med inte gör det.

Jag gissar han inte fattar att det jag menar är SLUTA..... behöver finna lugnet å kunna prata igen. Svårt på sommaren å barnen Alltid är runt en.

Har klarat mig ända till idag utan att reagera på hans ord....Men idag blev jag sur...irriterad.
Nää får backa å se att jag själv mår bättre att vända på hans ord fast jag märker hans ökade osäkerhet, hans konstanta frågor vem jag pratar med, var jag nu ska, vem vad hur......hela tiden.
Men....det är han...INTE jag!!

Tack för ni finns.