Jag blev medlem här för en liten stund sen. Ett stort steg för mig.
Jag vet inte hur länge jag kommer klara av att hålla mig nykter, bara att jag varit nykter sen i måndags och att jag vill klara av det idag också. Jag vill klara det varje dag i resten av mitt liv, för dessa dagarna av nykterhet har ju varit underbara och uppiggande. Det är otroligt så mycket man orkar när man inte är full eller bakfull jämt!
Jag är en patetisk jävel som kämpat i motvind så länge att jag tycker synd om mig själv och gissningsvis är det därför jag super. Klarar jag inte av att resa mig upp denna gången så vet jag inte om det kommer fler tillfällen att bryta mig loss från det ständiga vinpimplandet.
Ibland får man ju en sån där inre styrka som kommer från ingenstans och hjälper igång en. Jag fick min i måndags och jag håller i den känslan så knogarna vitnar. Jag vill inte släppa taget. Jag är på väg ut ur beroendet. Första steget är taget, men det är så många steg kvar. Jag får inte släppa taget. Aldrig. Nu fan ska jag hålla i och ta mig ur detta destruktiva.
Likt många andra här på forumet ser ytan fin och välputsad ut med hus, arbete, ordnade familjeförhållanden osv - men där bakom finns tomflaskor, smygsupande och en känsla av hopplöshet....och bitterhet. Skitsamma nu ska jag möta helgen och jag hoppas och tror och ger mig i fan på att jag ska klara av att passera alla fällor jag möter och klara av att hålla mig nykter i helgen - en present till min yngste ....pappa ska vara nykter. (Jag vet att du märker det men du är så försynt och säger inget)