Sitter här på söndagkväll efter att ha druckit mig berusad varje kväll sedan i onsdags och inser att så har det varit varje helg och ledighet i många år nu. De senaste åren har det allt oftare blivit även till vardags, inte så stora mängder då, men absolut tillräckligt för att vara lätt bakis på morgonen efter.
Drickandet till vardags har också blivit allt mer "i smyg" för mina tonårsbarn och särbo. Ingen har sagt något, men det vore väl konstigt om åtminstone barnen inte märkt att jag smusslar och luktar alkohol. När jag är tillsammans med särbon dricker jag inte till vardags, men på helgkvällarna dricker vi tillsammans.
Jag har blivit allt mer upptagen av att tänka på alkohol, antingen med planerande för att kunna dricka, eller med skuldkänslor för att jag inte kan låta bli.
Det känns inte alls bra. Vill använda min energi till annat. Jag bestämmer mig titt som tätt för att nu ska jag inte dricka något på hela veckan eller nu ska jag ha en nykter månad, men det går ju inte så bra...Och skuldkänslorna växer. Känner mig som världens sämsta mamma och är livrädd att mina barn ska ta skada.
Jag hatar mig själv när jag undviker att prata med mina barn för att de inte ska märka att jag druckit. Märker också att de håller sig lite på avstånd sådana kvällar. Det är så sjukt!
Jag vill inte vara så här!
Har sneglat på AA:s hemsida och funderat på att gå på ett möte för jag känner att jag behöver stöd i detta, men steget känns för stort. Att erkänna mitt problem för andra känns som ett gigantiskt nederlag, även om jag med mitt förnuft inser att det naturligtvis inte är det. Men nej, jag är inte där än att jag klarar att ta det steget! Därför skriver jag här istället.
Tänker att det får bli en som dagbok. Och får jag dessutom lite stöd och pepp är jag innerligt tacksam!

Helena

HelenaN

Ja jag känner mig både stolt och glad! Nu vill jag ha mer i den vägen!
Och det kommer med råge... ! På söndag bär det iväg på resan jag tjajat om sedan nykterhetsbeslutet.
Just nu könns det som att det kommer att vara lätt som en plätt, men vet ju att det kan svänga snabbt....

HelenaN

Lär bli en hel del värme och sol, men säkert också en och annan regnskur...
Resan går till land långt borta med uselt internet, men gott om billig sprit....
En evinnerlig tur att jag har support med mig :)

heeeelenaaaa! "När jag ser dig känner jag längtaan när jag hör dig hettar min kind " Ha det underbart Helena, vi finns för dig! Till din fråga på min tråd-jag är på resande fot hos morsan och har inga antabus med mig

HelenaN

Innan jag loggar ut för resan - lär inte bli så många tillfällen till uppdateringar under den - att jag mår så himla bra just nu!
Har återupptagit ett stort fritidsprojekt som legat i träda ett tag och kommit en bra bit på väg, har också kontaktat gamla vänner som jag "tappat bort" de senaste åren och fått omedelbar positivt gensvar! Konditionen har blivit tydligt bättre efter de nyktra månadernas flitiga träning, kroppen känns lätt och frisk! Och framförallt känner jag mig så mycket närmare mina närmaste, både partner och barn! När skammen över missbruket inte behöver döljas kan jag vara så mycket öppnare och mer närvarande för dem. Hade inte riktigt förstått innan hur stor skillnad det skulle bli - höll ju mitt drickande för mig själv. Trodde jag.....
Just nu är nykterheten enkel och skön och självklar. Må den fortsätta att kännas så.
Kampen för nykterhet är bara sååå mycket värd, även om det kan kännas så in i bängen jobbigt och tröstlöst emellanåt.
Massor av kärlek till er forumvänner! Värme och frid och sol, även om vädret blir skit.
Vi hörs igen om några veckor!

LenaNyman

Fantastiskt härligt att läsa, ditt inlägg ger eko genom hela kroppen.

Bon voyage nu!

tintin05

Känner igen det du skriver.....så är det för mig också.Barnen utflyttade,en bor iUSA alldeles för långt borta,den andra iStockholm.Mannen håller på att rusta upp sin hemgård,jag sitter ensam här,(har 2 hundar som får mig att gå ut).Ledsen ,deprimerad,har en stor sorg o saknad i hjärtat.Vill slippa allt men vågar inte taa steget.Ingen mening med livet alltså.Fyyyyyy,inte undra på att man söker tröst i vinet.Försöker i alla fall minska,och sluta med pimplandet till slut.Vill bara gråta........

tintin05

Känner igen det du skriver.....så är det för mig också.Barnen utflyttade,en bor iUSA alldeles för långt borta,den andra iStockholm.Mannen håller på att rusta upp sin hemgård,jag sitter ensam här,(har 2 hundar som får mig att gå ut).Ledsen ,deprimerad,har en stor sorg o saknad i hjärtat.Vill slippa allt men vågar inte taa steget.Ingen mening med livet alltså.Fyyyyyy,inte undra på att man söker tröst i vinet.Försöker i alla fall minska,och sluta med pimplandet till slut.Vill bara gråta........

Vändningen

Kommer sakna dina inlägg här en sväng men njut av resan nu! Tycker du har gjort kanonbra framsteg med insikt och med kommunikation. Jag tror stenhårt på dig! Flaggan i topp!

mod60

Hej HelenaN
Hoppas du får en underbar resa och att du står emot lockropan från a-djävulen. De är starka det vet vi av gammal erfarenhet, sååå starka. Jag glädjs med dig.....
kram fining
mod60

HelenaN

Tack för omtanken Vilja :)
Jag mår superbra, men internetmöjligheterna är urusla.
Det känns hur coolt som helst att vara nykter! Och jag ser att de flesta andra också verkar dricka annat än alkohol. Framförallt lokalbefolkningen.
Ha det gott där hemma!

HelenaN

Långt hemifrån, i ett land med massor av lättillgänglig billig sprit, bor jag på ett hotell med utsikt över gågatan mot stadens partydistrikt. Horder av ungdomar går mot nattklubbarna sent på kvällen (ungefär när vi går och lägger oss) och återvänder på morgonen (ungefär när vi vaknar för att äta frukost). Hittills har jag inte sett någon som vinglar, inte heller någon som skriker och skränar och absolut inte en enda med en ölburk - eller spritflaska - i handen. De går nyktra till nattklubbarna och återvänder till synes lika nyktra därifrån många timmar senare.
Det känns verkligen inte som Sverige....