Idag har jag inte druckit på nio dagar. Det är ingen lång tid men för mig är det ett framsteg. De första dagarna var riktigt tuffa då jag innan dess drack minst en liter vin eller motsvarande öl om dagen (ofta mer) den senaste månaden. Abstinensen har nu gått ur kroppen så nu finns bara den själsliga abstinensen kvar. Under dessa dagar har jag besökt denna sida flera gånger varje dag och kan och kan därför konstatera att utan den hade det aldrig gått.
Idag har jag satt upp mina mål för tre månader framåt och ribban är lågt satt för att jag ska slippa misslyckas direkt. Min fyllehistoria sträcker sig 25år tillbaka i tiden med allt vad det innebär. Men att vara en del av en sådan här sida är något helt nytt förr mig. Och att läsa vad ni skriver stärker mig och ger mig en känsla av samhörighet med er allihopa. Att skriva här nu känns därför att på något sätt att anonymt offentliggöra att jag nu tar hjälp mot mitt missbruk. Så imorgon ska jag försöka fortsätta framåt.med er som delar med er så generöst av era erfarenheter,
Tack för att ni finns allesammans.
När jag tittar på mig själv i backspegeln ser jag en kille som aldrig är nöjd mig sig själv oavsett vad han har presterat oavsett vad andra tycker. Här kommer alkoholen in som en prestationsångest hjälpare. När jag är full släpper jag det för då kan jag ju göra saker bättre nästa gång. Alkoholen hjälper mig därför att skjuta upp saker en annan dag. Problemet bli bara det att en annan dag blir alla dagar. Så till slut gör jag ingenting förutom dricker funderandes på vad jag skall göra när jag blir nykter. Sen kommer det andra problemet.
När jag väl nyktrar till inser jag att alla problem lösningar jag hade när jag var full är så dj....a korkade att jag måste börja om. Så till slut är det lika bra att ta en pilsner så löser vi problemet imorgon. Om alla imorgondagar var en tegelsten så bor jag i den största villan på västkusten!
Det är därför dags att börja leva nu och inte skjuta upp saker som kan göras nu.