Hej!

Jag kan tyvärr inte skriva ut mitt namn även fast jag gärna skulle vilja presentera mig. Men för att vara trygg så låter jag bli.

Skriver här, på grund av att jag vill dela min historia med er.

Är väldigt ung men har passerat 20 sträcket. Jag upptäckte mina allvarliga alkoholproblem när jag var vid 20 års åldern. Har länge nekat för mig själv och trott att mina alkoholvanor är normala. För alla mina vänner drack ju hel vilt de också under den tiden.

Jag hade min första fylla när jag var 13 år. Det var med min bästa kompis, min första kärlek och hans vän. Den kvällen drack jag små mängder av sprit, vin och öl. Jag fick en blackout och jag blev rasande på min bästa vän utan anledning. Var nog spriten som talade.

Jag lät bli alkohol tills jag blev 15-16 år. Det var då jag träffade en kille som jag hade ett förhållande med under 2-3 år. Vi drack varannan helg och ibland kunde det bli 2-3 helger i rad. Vilket jag trodde var normalt, för alla andra gjorde det. Problemet var att under festerna så drack jag alltid vodka. Första gången kunde jag inte dricka mer än hälften av flaskan. Efter ett tag kunde jag nästan dricka ur hela på en kväll. Jag märkte inte då vilket beroende jag hade skapat.

Min pappa är alkoholist, han har hela sitt liv valt flaskan före mig. De stunder jag fick spendera mina helger hos honom var han full. Han sa att han älskade mig men man fick vänta nästan 3 månader på ett telefonsamtal ifrån honom och födelsedagar kommer han ej ihåg. När det väl är fars dag eller hans födelsedag då är det viktigt att komma ihåg, enligt han.

Min mamma fick ta hand om mig och mina syskon genom hela livet själv. Det har gått väldigt bra, visst har det haft sina brister och mammas tålamod har inte räckt hela vägen men hennes hjärta till oss finns alltid där. Tyvärr så upptäckte jag under tonåren att min mamma hade egna alkoholproblem. Jag kände mig ett tag så föräldralös, kände mig inte tillräckligt älskad för hur kan två personer som ska älska mig mest i hela världen.. välja flaskan före?

Det har återupprepas att mamma har varit full och så fort hon är full så förändras hennes personlighet. Hon är ledsen över sin egna uppväxt. Jag har sagt till henne - Mamma du är för full, kan du sluta..

Dagen efter när jag tror att hon har glömt bort det som har hänt kvällen innan så kommer hon till min säng och pussar mig på min panna, ber om förlåtelse. Som barn tror man att hon äntligen har förstått och tänker sluta. Men så fel man har haft.

Jag har hört att jag har större chans att ha alkoholproblem som mina två egna föräldrar har. Tyvärr så lärde jag dricka mig aspackad ett par gånger först, skämma ut mig, ha sex med främlingar som fick mig känna mig som en disktrasa, förneka saker och ting för mig själv tills jag gjorde mitt största misstag och var otrogen mot min partner. Jag gjorde en sak som skäms för så otroligt för. Jag gjorde en sak som jag har lovat mig själv att jag absolut inte skulle göra. Jag hade förvandlats till min egna pappa då. Jag hade druckit bort något jag älskade som mest.

Det var där jag äntligen insåg att shit vad håller jag på med? Det stoppade mig inte helt, jag försökte till ett nyktert liv men festligheterna drog mig in gång på gång. Tills nu.. när jag inser vad som är verkligen viktigt. Jag har en sjukdom, den är svår att motstå ibland men när jag tänker på vad alkoholen gör emot mig så vill jag inte ha den!

Jag har inte druckit på ett tag nu, det känns nu som jag verkligen har fått säga mitt hej då till alkoholen för gott. Jag saknar det mindre och mindre, ibland undrar jag varför jag ens har tyckt att det har sett inbjudande ut att dra ner sig det där giftet? Visst vore det roligt att vara lite rund om fötterna men samtidigt varför längtar jag efter det? För att fly ifrån något? För att jag inte är nöjd med mitt nyktra tillstånd?

Det finns miljon saker som är roligare än att tappa kontrollen och göra något dumt.

Om du har läst detta så tackar jag dig för det. Jag hoppas på att kunna bidra med något och det känns skönt att få kunna dela detta med fler än med mig själv.

Tack!

och hoppas du får ett bra liv utan A! Hade jag kunnat välja hade jag inte spillt bort så mkt tid under mitt liv på alkohol, men nu är min förhoppning också att slippa skiten resten av mitt liv. Jag är nu 60+ och har snart varit nykter två månader och mår väldigt bra av det.

Madeleine 83

Vad bra att du hittar hit. Jag känner igen mig i din historia, jag har också vuxit upp med två alkoholiserade föräldrar och det känns sorgligt att ha blivit bortvald till förmån för flaskan. Trots det har jag själv blivit beroende av alkohol och successivt prioriterat alkohol mer och mer framför min egen familj :-(
Du verkar klok som har insett att du har alkoholproblem redan i ung ålder och bryter det nu.
Det går jättebra att leva ett liv utan A, håll dig bara från A så kommer det gå bra för dig!

Vägentillettst…

Tack för att du läste min historia.

Det är roligt att få höra att någon äldre som har haft dessa vanor under en lång tid ändå kämpar och ger ej upp hoppet. Fortsätt så!

Vägentillettst…

Hej!

Tack för att du har läst. Det är roligt att få respons.

Det är lätt att göra samma misstag som sina egna föräldrar. Det är ju tur att vi har insett vad vi gör fel. Jag hoppas att du har fått kontroll över ditt alkoholintag & att du prioriterar din familj.

Det är väldigt svårt ibland att hålla emot alkoholen som det är en normal sak många dricker till helgerna. Tyvärr så har jag väldigt svårt för att gå på fester då jag tycker att fulla människor är obehagliga. Beror mycket på att jag har sett mina egna föräldrar så fulla. Men min pojkvän jag är tillsammans med nu förstår att jag tycker det är jobbigt och låter bli att dricka när vi går på fest tillsammans. Så det hjälper otroligt mycket!

mod60

Så fantastiskt bra gjort av dig att ta tag i ditt drickande innan det gått för långt. Du inser ju vart det kan leda. Du behöver inte gå i dina föräldrars fotspår, du har ett val och jag tror du redan vet vad det blir. Fantastiskt av dig.
Jag är mycket äldre än du och ibland önskar jag, att jag verkligen hade tagit varningsklockorna på allvar när jag var ung. Då hade det inte gått så fel, så länge.
Heja dig och din pojkvän:)
kram
mod

Nyckelpigan

Välkommen hit! Jag kommer också från en familj med beroende där ytan var perfekt och ändå hamnade jag själv här... Men skillnaden är att jag valt att göra något åt det.

Vägentillettst…

Tack så mycket för ditt svar. Det värmer..

Ja jag var länge blind över mitt drickande. Trodde så mycket som jag drack var normalt och alkoholproblem kunde jag inte ha. Som jag trodde alkoholist är när man om man dricker VARJE dag. Men så fel jag hade. Det är som sagt svårt när det känns som alla i min ålder dricker. Det är svårt säga att jag inte dricker under fester för vissa får ju sina misstankar och tänker direkt att man har alkoholproblem, vilket jag inte vill dela med vem som helst. Jag önska att det var mer vanligt att människor inte drack under fester. Vore trevligare så.

Jag tycker att det är bättre sent än aldrig inse att man kan förändra sitt beteende med alkoholen. Tycker det är väldigt starkt utav dig att du har slutet även fast det tog kanske lång tid att förstå. Jag tror när man är ung så tror man att det är ' normalt '.

Kram!

Vägentillettst…

Tack så mycket för ditt svar. Det värmer..

Ja jag var länge blind över mitt drickande. Trodde så mycket som jag drack var normalt och alkoholproblem kunde jag inte ha. Som jag trodde alkoholist är när man dricker VARJE dag. Men så fel jag hade. Det är som sagt svårt när det känns som alla i min ålder dricker. Det är svårt säga att jag inte dricker under fester för vissa får ju sina misstankar och tänker direkt att man har alkoholproblem, vilket jag inte vill dela med vem som helst. Jag önska att det var mer vanligt att människor inte drack under fester. Vore trevligare så.

Jag tycker att det är bättre sent än aldrig inse att man kan förändra sitt beteende med alkoholen. Tycker det är väldigt starkt utav dig att du har slutet även fast det tog kanske lång tid att förstå. Jag tror när man är ung så tror man att det är ' normalt '.

Kram!

Vägentillettst…

Tackar!

Tack för du har skrivit.
Ja det är många som har familjer som är beroende och som är väldigt bra på att dölja det ifrån den yttre världen.
Jag tror att du och jag har valt bort detta för vi har sett hur fel det kan gå.

Starkt gjort utav dig.

emptyoak

Hade jag kunnat utrycka mig lika bra som du så hade jag kunnat skrivit i princip samma brev. Jag är nu 39 år och alkoholen har tagit väldigt stor plats i mitt liv. Det tog mig några försök att äntligen sluta själv. Nu har jag bestämt mig och har även berättat om mina problem för mina närmaste. Jag var nämligen en.mästare på att dölja mitt drickande. Har sällan varit "för full" när det var andra människor med men Därimot tagit igen det senare på vardagskvällar och när man kom hem.
Känns oroligt bra att har tagit beslutet.
Tack för din berättelse