Ny på forumet och har läst många trådar. Nickat igenkännande mest hela tiden. Torkat en tår och klappat mig själv på kinden och säger - Nu får det vara bra. Nu räcker det efter att jag igårkväll raglat runt på fyllan och inte minns hur jag kom hem. Skulle ju bara dricka högst 2-3 glas tillsammans med kärleken och vår middagsdejt på en mysig restaurang. Efter några glas kunde jag inte hejda mig och ville ha mer och mer. Till saken hör den att jag på senare tid druckit 1 vinare i soffan på fredagkvällar i all ensamhet, sett film eller läst. Och det har inte varit några problem. Nör jag var yngre festade jag mycket och mådde inte särskilt bra och hade ett destruktivt självskadebeteende. Är lugn, pålitlig, ordentlig och har ett ansvarsfullt yrke. Men ca 4 gånger om året ballar jag ur och kan inte stoppa när jag börjar dricka. Alkoholen gör mig till en ansvarslös knäppskalle, vräker ur mig det ena och andra, far runt som ett skållat troll för att hinna med så mycket som möjligt och prata med alla. Och som jag kör på..tills jag stupar. Imorse vaknade jag med alla kläder på och med en ångest som fortfarande sitter i eftersom jag inte minns stora delar av utekvällen..bara en gnagande känsla över att jag ställt till det. Fick förklarat av kärleken via sms att jag fortsatte på egen hand, att jag inte ville gå hem...och det känns tråkigt att jag valde bort kärleken för att suget efter att dricka var större. Nu får det vara bra. Jag behöver välja. Ett sätt är att våga öppna sig här och ta del av era berättelser och erfarenheter.