av answe77

Hej därute. Mitt stora problem är inte att sluta helt med drickandet under långa stunder utan att få in i skallen att aldrig börja igen. Spriten har ställt till alldeles för mycket genom åren framförallt på familjestadiet. Kan helt enkelt inte motstå frestelsen på tex en stor fest eller på en charterresa då spriten är så lättillgänglig. Så när jag väl lyckas bygga upp någon form av förtroende igen så förstör jag det lika snabbt. Nu förtiden dricker jag som sagt "bara" i perioder men i dessa perioder väldigt stora mängder. För mig finns det bara en väg ur detta och det är att sluta helt med alkoholen för alltid. Har i hur många år som helst trott att jag kan kontrollera drickandet och dricka som "normala" gör men det har alltid slutat i tragedi. Klarar jag inte av detta denna gången så är risken överhängande att förlora både fru och barn. Tips på metoder mottas gärna. Psykolog, AA, etc. Vet någon om det går att använda ex. Antabus lite då och då? Tänkte bara så jag får hjälp på traven att det inte blir en skön upplevelse att dricka om frestelsen skulle bli för stor vid tex en weekend eller så. Jag är verkligen fast besluten att klara detta och det känns som om myntet äntligen trillat ner. Men ändå.....

Wea
ons, 2015-08-12 - 14:17

Akut verkar väl antabus en bra o enkel lösning.
Då behöver du inte ens fundera på att dricka ;). Lite som att åtminstone just där o då slippa ta ansvars för den frågan.
En bra quickfix.

Alla är olika o jag tillhör inte kategorin som tror på genetiskt arv eller en gång alkoholist, alltid alkoholist.
AA funkar bra för många.
Jag själv har för länge sen gått på alanonmöten (det är aa's möten för anhöriga). Och dom gav absolut ingenting, var mest nån typ av grupprat om hur synd det var om alla. Min dåvarande sambo gick på aa samma period, o han upplevde ungefär samma sak. Jag tyckte det var ganska deprimerande o inte alls den hjälp jag behövde. Men jag behövde å andra sidan mer akut hjälp, min dåvarande sambo oxå.
Men som sagt aa har nog varit bra för många. Testa nåt möte så känner du säkert om det passar dej.
Bor du i en större stad kan man i princip åka runt o gå på möten varenda dag.

Min tro är att det är ett beteende, som - fast det är skit - ändå fyller nån form av positiv funktion fast man medvetet inte fattar vilken eftersom det barkar åt helvete.
Då handlar det bara om en själv helt plötsligt o varför man kör igång skiten fast man vet hur det slutar.
Jag har hittat ett hypnosprogram som jag själv ska testa.
Inser att det krävs ju alltid att man vill för man måste göra själv (där kanske aa är bra så man blir lite påmind).
Hypnos på skiva o en massa olika, men väldigt bra frågor som man går igenom med sej själv.
Han heter Jörgen Sundsvall, företaget heter SSEAH.
Jag vet att jag själv behöver nåt precis just där o då som stärker mej o lugnar tankar o känslor.
För min del passar det bättre att gå undan o sätta lurar på öronen o sjunka ner till hypnos bättre än att ringa nån.
Jag är för bra på att motivera mej själv, för ointresserad av vad folk tycker, har en stark inre kompass. O när den då pekar käpprätt åt fel håll så spelar det ingen roll om jag pratar med nån.
Blir på nåt barnsligt sätt provocerad av alla ord, socialt, säga, tänka, lyssna, agera. O att just socialt agera är ju på nåt sätt det jag försöker hindra mej själv från att göra just då.
Vad jag själv behöver är att tysta stormen o kärleksfullt få lite inre balsam o ro.
Ett tips, som sagt alla är olika.
Jag tror på det.

Tror oxå på samtal, fast då utan försköning eller tyck synd om ;)
Det är ju ingen skön grej man utsätter andra för, eller har utsatt. Den är ganska tung, i alla fall i mitt liv.

Men vad sägs om en antabus till weekend för att i alla fall där o då undvika atastrof.
O oxå nåt mer longterm för en beteendeförändring. Jag tror på hypnos o samtal.

Som ett passus ska jag tillägga att min dåvarande sambo, som jag har två idag stora barn tillsammans med (dom är myndiga båda två), gick bort för två år sedan pga sitt missbruk av öl (man hör ju bara där hur oskyldigt det kan låta, öl lixom)
Intaget tilltog markant då jag lämnade honom, han blev vräkt o flyttade far far away.
Ironiskt o oklokt nog tyckte jag vin var väldigt gott på kvällarna efter hans död.
Man är lixom aldrig längre än dit näsan räcker...

Hejar på dej.
För i alla fall hos mej är det som att i det här med alkohol finns en känsla, eller en önskan om en attityd av - att jag skiter i allt.
Fast man kanske skiter i fel saker...
Gört bara!

DryMartini
ons, 2015-08-12 - 14:20

Om du inte redan gör det, börja träna. Något varje dag! Och om du redan tränar, träna hårdare. Det boostar självförtroendet och du blir törstig, så att du kan skölja ur kroppen med friskt vatten. Psykolog, AA, antabus etc. vet jag inget om. Vid frågor från andra på fester etc., tala gärna om att du druckit för mycket och att du därför valt att låta bli helt. Det där med att tro sig kontrollera drickandet efter en tids uppehåll känner jag alltför väl igen. Eftersom du skriver att du dricker i perioder, kanske det är svårare än för många att låta bli under de perioderna och att du därför behöver hjälp av utomstående, typ psykolog, AA etc. Eller kanske medicin. Att du skriver ifall det går att använda antabus lite då och då, för att få hjälp på traven, låter lite som att du vill ha öppet att kunna dricka ibland, när du får lust? Stämmer det?

answe77
ons, 2015-08-12 - 16:15

Tack för era inlägg. Många tänkvärda ord. För att besvara DryMartini så nej. Grejen är bara den att mitt intag till nästan 100% de sista 2-2,5 åren skett vid just en viss sort tillfällen. Då framförallt resor. Blir ju hyfsat idiotiskt att vara klar i huvudet 50 veckor om året och dum i två veckor. Känner konstigt nog att jag kan hantera det mycket bra på hemmaplan. Tränar det gör jag redan men den dosen går ju alltid att öka på. Eller hur?

answe77
ons, 2015-08-12 - 16:23

Det här med Antabus var mer för att familjen kanske skulle känna sig trygga och inte bara behöva lita på mina ord. Vilka minsann inte kan vara mycket värda efter mitt senaste svek. Då var jag så säker på min sak men den stora revanchen blev det största fiaskot...

answe77
lör, 2015-08-15 - 10:13

I går kväll var jag nere på ett årligt återkommande evenemang som sker nere på byn. Jag var där i syfte att hjälpa till vid insläpp/utsläpp. Extraarbete för ett av barnens idrottslag. Träffade på en hel del vänner och bekanta med olik berusningsgrad och spritdoft. Detta är egentligen ett typiskt tillfälle då jag har eller har haft problem med att inte dricka. Mitt pass slutade ganska tidigt på kvällen så möjligheten att gå in på någon pub för att sedan fixa skjuts hem fanns där. Det fina med det hela var dock att jag inte ens tänkte tanken där och då utan ville bara hem till familjen så fort som möjligt. Nu är man ju alltid ångerfull och skamsen då det har kraschat och det var trots allt bara lite mer än en vecka sen det gjorde det men ändå. Jag tror och hoppas att detta var det första steget för mig till total nykterhet. Jag har som skrivits i andra trådar försökt mig på att lära mig dricka måttligt igen men har alltid misslyckats efter tom ibland väldigt långt uppehåll. Har nog äntligen fattat att det bara är total nykterhet som är min melodi och tänker göra allt för att det ska bli så. Hoppas ni andra som kämpar också hittar era vägar!

answe77
mån, 2015-08-31 - 09:35

ska vi iväg på en liten familjetillställning. Jag, frun, barnen och mina föräldrar. Min kära mor fyller jämnt. Denna långweekendresa väcker blandade känslor i mig. Det är ett typiskt tillfälle att gömma sprit och att smita iväg en liten stund från hotellrummet för att dricka lite i smyg. Och när väl första glaset är nere så finns det inget stopp för mig. Det har tyvärr bevisats för mig allt för många gånger att suget vid dessa tillfällen övervinner allt som borde vara självklart och rimligt. Samtidigt så blir detta ett ypperligt tillfälle att bevisa för mig själv och familjen att jag kan och verkligen menar allvar med min övertygelse att jag inte kommer kunna dricka mer. Denna weekend kan kanske komma att lägga en grund för framtida resor? Älskar nämligen att resa och inte bara för att jag unnat mig extra alkohol då och vill verkligen ställa allt tillrätta. Vet att jag inte har råd att misslyckas igen och att låta suget vinna. Kanske säkrar upp denna resa med hjälp av antabus? Allt för både min egen säkerhet och familjens. Har dåliga erfarenheter då jag trott att läget varit under kontroll och det blivit skit ändå. De gångerna trodde jag mig å andra sidan själv kunna dricka litegrann och kontrollera det. Nu vet jag att det första glaset till varje pris inte för åka ner då jag inte har något som helst stopp och att suget och ångesten åter igen kommer att vinna. Måste låta mina goda tankar ifrån min friska del av hjärnan segra i framtiden. För min egen och allas bästa.

Nyckelpigan
sön, 2015-09-06 - 15:54

Låter som en klok idé att stötta med antabus, både för din och familjens skull. Många gör då under resor eftersände ofta är så starkt kopplade till a. Jag har en all inclusive-resa inplanerad med familjen om ett parveckor. I början av min nykterhet (drygt 2 mån) fasade jag för denna resa... Långsamt har min syn på denna dock ändrat sig totalt, från att känna skräck och vara övertygad om att ifall jag höll mig helt nykter så skulle det vara bortkastade pengar till att verkligen längta dit. Få vara med familjen, läsa, koppla av och hämta kraft...utan a. Jag vet att det kommer att finnas överallt men jag hoppas att det känns som det gör nu.... Jag tycker inte synd om mig själv längre, jag har hittat det jag sökte med a på annat sätt... Och har till slut fattat att a inte får mig att må bra utan drar ner mig. Kanske får jag mina tuffa stunder, men då går jag in här. Det jag ville säga var dels att antabus kan vara en bra idé, dels att mycket kan hända under dessa två månader innan resan blir av. Kram

answe77
sön, 2015-09-06 - 17:53

Tack för dina funderingar runt det hela Nyckelpigan. Känner att vi tänker ganska lika angående detta. En tanke du skulle kunna ha med dig på din all-inclusive resa är ju den om känslan på att du kastar bort pengar om du inte dricker A dyker upp. Oftast är ju läsk, kaffe etc dyrare än alkoholen utomlands. Bara att frossa i exempelvis juice eller annat a-fritt. Mer valuta för pengarna! Om det nu var så du tänkte? Ha en bra kväll.

answe77
tis, 2015-11-10 - 13:28

Att säkra upp med antabus innan resan. Gjorde det mest för att lugna min familj så de inte skulle gå runt och vara oroliga om jag drack eller inte. Nu blev det inte alls så att jag kände någon oro eller fundering ifrån dem. Var ändå skönt att ta antabus så jag kunnat förklara för alla med gått samvete att de inte behöver oroa sig. Det här med att sluta med lögner och bortförklaringar är för mig en väldigt stor del i min kamp mot en bättre framtid. Låter så självklart men har inte alltid varit så tyvärr. Det jag upplevde som allra skönast var ändå att jag inte var sugen på öl eller vin då de andra vuxna i sällskapet tog in det till maten. Jag vet ju varför jag inte kan/ska dricka alkohol medans de andra kan göra det för att de uppskattar vin eller öl till maten och verkligen kan dricka med måttlighet och kontroll. En annan skön känsla är då jag sitter efter utcheckningen i receptionen utan någon som helst ångest för att jag gjort något "konstigt" på fyllan. Ingen som kollar på en med fördömande eller nedvärderande blickar eller liknande. Så har det såklart inte alltid varit men då ångesten och det dåliga samvetet sätter in så har i alla fall jag alltid nästan fått någon form av förföljelsemani att alla dömer mig. Oftast dessvärre med all rätt. Summan denna gång blev mitt nya jag 1 alkoholen 0. Bara att fortsätta med en ödmjuk inställning att vara lika insiktsfull i framtiden.

Sommarkatt15
tis, 2015-11-10 - 22:23

Att din målmedvetna plan gick i lås - Jag lyfter på hatten!