av trottel

Hej.
Jag är 55 år och känner mig för närvarande bara som "människa" när jag dricker. Jag har druckit sedan ungdomen, gjort dumma saker, men rett upp det något sånär. Nu är barnen utflyttade, jag och min man lever vid sidan av varandra, dvs har inte många gemensamma intressen. Sedan några år tillbaka studerar jag på högskolan vilket är mitt största glädjeämne i livet vid sidan av extrajobb jag har. Jag tycker att det är tråkigt att komma hem, tråkigt att städa, jobbigt med bjudningar och till min stora förskräckelse börjar min tidigare utmärkta kondition försämras. Jag har den senaste tiden känt livsleda på så sätt att jag inte lyckas leva det liv jag finner önskvärt. Alkoholen och tanken på det första glaset (som sedan blir fler än vad jag planerat) tar upp allt mer av min tid och livet lyckas jag inte tillföra någon annan mening. Hade någon sagt detta till mig hade jag svarat - Du har allt att vinna på att sluta dricka! Tyvärr kan jag inte övertyga mig själv om att så är fallet. Jag känner livsleda. inser att jag har mycket att förlora och kanske något sånär mycket att vinna. Jag tycker nu att jag inte direkt är förälskad i livet och på något sätt inte så rädd att förlora det. Jag vill fortfarande ta ansvar för mina barn, vill absolut inte skada dem, och inte heller ta livet av mig. Jag är egentligen inte deprimerad, kanske bra lite livstrött. Jag skriver Er detta i förhoppning att vi ska kunna stötta varandra. Kanske är min största utmaning nu att inse att j måste avstå alkohol helt. Min motivation till detta är inte särskilt hög. Hur kan jag övervinna mina problem? Jag kan inte vra borta från hemmet och känner mig inte redo för AA.
Med vänlig hälsning
Uppgiven

aeromagnus
ons, 2015-09-09 - 09:09

Detta kanske låter bryskt. Har du ingen motivation och inte kan tänka dig typ AA så kommer det kanske inte att gå så bra. För att sluta dricka alkohol och att lyckas krävs vilja, envishet och ödmjukhet inför hjälp. Så mitt råd till dig är att läsa trådar här inne och sedan göra ett genuint äkta val. Vi är många som kommer stötta dig. Den sista forumsdelen kan du läsa om anhöriga och varför deras män/kvinnor inte slutar. Det är bra att du hittat hit det är ett första steg mot ett sundare liv.

PP
ons, 2015-09-09 - 17:02

Här mina funderingar:

Nopp, vet du inte om du vill egentligen vill förändra ditt förhållningssätt till alkoholen är det mycket svårt att göra det. Något som vi inte vet om vi vill inträffar inte.
Av egen erfarenhet kan jag säga att livsglädjen inte återvänder med fortsatt drickande. Det är inte heller sagt att den återvänder snabbt när du slutar att dricka.
Med alkoholen riskerar det att bli värre, det kanske det kan bli även utan alkoholen, men då är det inte pga. av alkoholen. För oss som dricker av fel anledning, för ofta
så bryter det ner allt på sikt som gör livet ljust och fint. När vi dricker åker vi längre och längre ner i dyngan. Tyvärr går det bara åt ett håll, men det kan vara så svårt att inse det
när vi håller på. Du kommer att se det när du läser här inne, och jag hoppas du tar till dig informationen från andra som supit sig längre ner i dyngan, lägger av offerkoftan och agerar.

Lycka till!

//PP

trottel
tors, 2015-09-10 - 13:16

Jag besvarar bägge era inlägg nu och tackar för att ni engagerat er. Offerkofta är ett revolverord som gör intryck på mig. Jag vet ärligt talat om om du har rätt när du skriver om AA Aeromagnus, min erfarenhet är att de hjälpt en del personer men inte alla och jag vet inte hur det gått för dessa senare sen. Vad jag nu skulle vilja fråga Er alla på forumet är: Hur hantera bakfyllan? När jag var ung var den som ett effektfullt straff. Jag har läst att flera av er upplever en stor trötthet som för tillfället avhjälps med a. Jag undrar mycket över hur ni andra har hanterat detta. Det framgår att kroppen behöver ta igen sig, därav tröttheten. Jag kan nog tro att detta stämmer. Under denna trötthetens tid funderar jag på allt jag gjort fel och hur jag skall gottgöra det. Jag känner skam för att jag inte kan uppskatta den dag livet erbjudit mig. Jag undrar nu hur ni andra hanterar dagen efter utan att åtnjuta en skvätt av den värmande a. utan tanke på konsekveserna. Hur länge ska man vara utan för att känna att man bemäktigar sig åtminstone nästa dag?

aeromagnus
tors, 2015-09-10 - 20:50

Dagen efter mår man skit. Ångest över att man gjort fel. Kroppen rensar ut det nervgift man gladeligen hällt i sig. Beroende på hur mycket man druckit och hur länge så jan detta vara i ca 3 dagar. Så man måste försöka vara envisa att inte ta ett nytt glas. Hålla sig sysselsatt mm. Många har förutfattade meningar om mediciner AA mm. För man hört en massa som oftast inte stämmer. I den AA-GRUPP jag gick i var de flesta stammisar och hållit upp i åratal. Många av dom såg fram emot att träffas. Ofta är man rädd att blotta sig och ta hjälp därav min fråga. Dum får naturligtvis välja den väg du själv vill men du bör kanske fundera på att ta hjälp. Det ökar chanserna att bli nykter och förbli det