av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Berra
fre, 2015-08-21 - 23:44

Vet inte riktigt hur jag ska fortsätta skriva...

En del av mig vill skrika allting rakt ut, den andra delen av mig sätter munkavel på mig själv.....

Det har hänt något hemskt som har drabbat oss väldigt hårt indirekt, vad exakt det är kan jag inte gå in på, med risk för att röja min identitet.
Jo det en medial grej mer än så vågar jag inte berätta, tråkigt nog så gör det säkert er bara mer nyfikna.
Inte bara en gång, utan två gånger inom en månad.
Nej jag försöker inte göra mig mer intressant, hade hellre haft det ogjort.

Allt detta gör att vi naturligtvis har det jobbigt inom familjen, allt kretsar just nu förstås runt omkring dessa händelser.
Min hjärna är ockuperad av dessa tankar och jag har svårt att formulera mig runt något annat, lite monogam i skallen.
En tredje grej hände också som var allvarlig, men som nu i dagarna har rett upp sig tack och lov, det kan jag nog berätta om senare.
Tyvärr har de varit rätt så oförstående på jobbet med att driva saken både bakåt och framåt , så det har varit besvärligt där också.
Var bl.a tvungen att åka in akut på semestern som för mig är helig som ni nog vet.

Årets semester blev nog min hittills värsta, bra kroppsligt men allt det andra, det ska ner i soporna, tippex i kalendern för semestern 2015.

Ledsen att jag inte kan berätta mer, och väldigt lite blev det om alkoholen, men detta vore ett alldeles utmärkt tillfälle att starta en ursäkt för att börja dricka.
Men det är i prövningarna man får testa sin övertygelse, och hittills har den inte övervägt mig att låta förfalla till dryckenskap.
Ingenting är som det var förut, några kallar det för utveckling, ibland hänger man inte med, vissa saker är oåterkalleligt, man borde ha tagit bättre hand om tiden.
Många säger att det värsta är att man ångrar det man har gjort, jag skulle vilja säga att det är det man inte hann med att göra.
Att leva i nuet är viktigare än att hela tiden bara vilja ta striden framåt.

Berra

mulletant
lör, 2015-08-22 - 04:40

för att du berättar! Och för att du "finns kvar" och inte exempelvis får hjärtinfarkt eller ligger på sjukhus efter nån olycka! Det räcker så bra så som du skriver. Inom mig väcks ingen nyfikenhet (känns skönt!) på precis vad som hänt dig, bara tillfreds med det du berättat.

Nu menar jag ju inte att du ska "flytta" men kanske du minns att det var just för att det blev så mycket mer och annat än alkoholen som vi bad om en plats för livsfrågor ... och admi fixade "Det vidare livet". Men visst finns "den" alltid där ... som ett minne, en bakdörr?, en utmaning att förhålla sig till. Och ja, ja, ja... tiden och livet visar att det är i nuet vi ska leva. Ta vara på livet och varandra, dem vi har kära och dem vi möter.

För många år sen när vi bytte tankar om det som var då skrev du en gång att jag var din stjärna i natten... Det glömmer jag inte och jag ler när jag skriver det också nu :)

Bästa lördagskramen / mt

santorini
lör, 2015-08-22 - 06:57

Du har inte haft nån vidare sommar. Hoppas det reder upp sej snart, det brukar ju det på nåt sätt. Livet.
Jag har själv haft en sämre sommar. Varit utsatt för förtal och mobbing både i sociala medel och per mess osv. Psykiskt sjuk person som har utsett mej till syndabock för allt och som jag pga av mina barnbarn är tvungen att ha en sorts relation till. Mycket tungt men det som jag många gånger tänkt i sommar är vilken tur det är att jag är nykter! Att jag har en stabil nykterhet som inte låter sej rubbas. Jag har flera gånger lite skämtsamt sagt att skulle jag dricka nu så skulle jag supa ner mej! Det är väldigt glädjande att kunna konstatera att den tanken aldrig varit allvarligt menad. Tvärtom har denna prövning verkligen visat mej att jag är nykter på riktigt! Jag är så tacksam för det, att jag kan se nyktert på saken utan att döva. Lösningar är svåra att hitta men tiden får ha sin gång och saker sjunker undan. Blir lugnare. Jag hoppas det löser sej snart för dej också Berra.

Fenix
lör, 2015-08-22 - 07:53

saker att läsa, kan bara hoppas att alla hittar sätt att hantera livet som det formar sig. Själv är jag på riktigt tacksam varje dag för min privilegierade tillvaro, har gått ned i jobb, det finns saker jag vill göra varje dag och när klockan är 06.30 en lördag morgon är jag klar i huvet, mår skapligt och vill leva. Jag vill stiga upp och laga frukost till min fru, jag vill göra praktiskt saker i hus och trädgård, pula med min hobby och så vidare. Jag har det djäkligt bra just nu, tack vare min nykterhet och vet ni, jag känner mig förtjänt att ha det så här nu i slutet av mitt yrkesliv. Blir inte sällan förvånad när jag ofta tänker att det är färdigdrucket för min del och det ska jag stå för. Känner att jag vlil börja med något ideellt arbeta, kanske ta ut gamla eller så som sitter ensamma. Alkoholen har förstört så mycket. Forumet har nog betytt mer för mig än jag tror att jag äntligen sitter här nykter. Hoppas ni får det ljusare Berra och Santorini, det är ni värda!

LenaNyman
lör, 2015-08-22 - 09:00

... ni, oavsett vad som skett, ändå kan ta hand om alla känslor som uppstår, tankar som tänks, att ni värnar om er själva och tar hand om varandra. All värme till dig, Berra.

Adde
lör, 2015-08-22 - 13:39

för att du även delar med dig av livets svåra stunder för så ser ju livet ut. Det vore ju kul om livet alltid var ett rosa litet fluffigt moln när man går in i nykterheten men så är det ju inte. Och då känna en stabil nykterhet är ju ett litet plåster på såren som rivs upp och som även visar att det tidigare livet avgjort inte hade förbättrat nåt.

Och att kunna stryka, tippexa !, dåliga tider är en bra ide' men inte gömma dem inuti för då dyker de upp igen, helt oinbjudna. Ett bra sätt att få dem att blekna är ju att göra som du gör nu och berättar om dina känslor över det som hänt. Låt inget bygga bo i hjärnan !

Ta hand om dig, lev i nuet som du skriver, lev och låt leva och ta det viktigaste först = du själv !

Jag snor Mulletantens benämning på dig och skickar en stor kram till dig Forumbrorsan :-)

Berra
lör, 2015-08-29 - 23:49

...eller kanske mer...att orka närvara, det är frågan?

Det händer just nu lite för mycket i mitt liv för att jag ska hinna med att bearbeta allting, livshjulet snurrar fortare och fortare.
I mitten av veckan hade jag en manlig form av PMS, helt urlakad av stress och press blev jag en gammal tjurig och elak gubbe.
Flera gånger fick jag be mina barn om ursäkt, att pappa var som han var, irriterad och grinig.
Det blev för mycket och det rann över, huvudet höll på att explodera och het lava skulle ha runnit ner längs med huvudet, fullständigt rabiat.
Jo jag skäms över att jag inte kunde hantera situationen, jag är gammal nog och förnuftig nog att kunna det, men där blev jag ett dåligt föredöme för mina barn.

Ibland så orkar jag inte med allt, tappar greppet och förlorar fotfästet.
Så här i efterhand kunde man ju nästan skratta åt alla snöpliga grejer som hände pga av min bristfälliga koncentration.
Men det är lite för tidigt för att kunna skratta åt det, möjligen kunna le.....lite...

Massor av födelsedagar har klarats av, inköp av presenter och födelsedagskalas, det senaste just i detta nu, nyligen hemkommen efter en heldag på annan ort med storkalas för släktingar, många mil i bilen.
Familjen trött och sliten, alla är på sina ställen var och en för sig, vi orkar inte vara sociala längre efter att varit trevliga hela dagen i mycket buller och bång, inte ens med varandra.
Frugan drar långstockar under pläden i andra änden av soffan, förstod att den filmen hon ville se inte skulle bli så långrandig.

Så precis nu försöker jag sortera upp alla mina mindblowers i min stackars skalle, vissa grejer avklarade...sortera i minnesbanken som avklarade och avslutade, ett sorts gigantiskt fiktiv arkiv där de läggs i sina mappar, nyligen skedda men behöver inte hållas aktuella.
Andra saker som att brorsan höll på trilla av pinn av en icke övervakad infektion ligger fortfarande kvar som en högaktuell händelse, det blev ju naturligtvis andra komplikationer såsom diabetes men han lever, men har svårt att ha koll på sådant själv.
Känner mig otillräcklig att inte finnas till för alla samtidigt, men väljer själviskt att prioritera min egna familj.
Dottern försvinner ur vårat hem troligen för gott imorgon, hon fick en studieplats lång härifrån med bara ett par dagars förvarning.
Snöpligt att bara från en dag till en annan att behöva säga upp sig på jobbet med omedelbar verkan, och att efter ha provat på att bo själv i tre år kommer hon aldrig mer att vilja flytta hem igen, det känns overkligt, så snabbt och drastiskt, hann inte vänja mig vid den tanken.
Grabbens moppe hamnade på blocket av en tillfällighet, och min telefon fullständigt nedlusas av möjliga och fullständigt utomjordiska frågor ifrån finniga okunniga 15 åringar, nej hallå vi har inte justerat ventilspelet på moppen, det är ju för f-n en tvåtaktare!, lär ni er ingenting i skolan.
Känner mig gammal när jag kan mycket om motorer, men helt handikappad i huvudet när det kommer till att öppna spelportar på routern vilket vilken tonåring som helst klarar av idag...

Det andra hemska kan jag ju av naturliga skäl inte ta upp här, det är ju sju gånger värre än allt det ovanför nämnda tillsammans.
Skulle vilja ventilera ut det, det är ju forumet en alldeles utmärkt plats att göra det på.
Men det finns tillfällen som är bättre lämpade, och att få till det i min stackars förkrympta hjärna...ja det tar tid och mycket tanke-värk-samhet.

Det hade varit så j..kla mycket enklare att ha löst det med en massa alkohol, det hade jag garanterat gjort ...för en massa år sedan.
Men någonstans har jag ju blivit klokare i alla fall, en liten hjärncell som löper amok varje gång det vankas alkohol, och den hörs bra.
Den påminner mig om vad som händer när jag lägger mitt liv i alkoholgudens händer...
..och då j..vlar händer det grejer, fullständigt utanför min kontroll, och ...det var ju det jag INTE ville ha.

Ännu en kväll somnar jag nykter, trots att jag vid dagens middag tryckte i mig en hel flaska rödvin helt själv.
Men du antog nog att den innehöll alkohol, fel fel fel...

Allt är inte så som det låter, det kan vara precis tvärsemot, jag kan dricka precis allting...så länge det inte innehåller alkohol...
Kan det vara så enkelt?, ja det kan det...
Ännu en tankevurpa att ta under behandling...

Berra

mulletant
sön, 2015-08-30 - 08:19

i mina tankar nu Berra och hjärtat slog en volt när jag såg ett spår... lättnad med ett stråk av oro - hur har du det? Men inte en tanka på att du fallit i a-fällan fast jag vet att sånt kan hända och har hänt. Nu har jag läst och önskar att du har nån plats att osorterat häva ur dig det tyngsta...

Min första tanke var en replik på att du skulle vara ett dåligt föredöme för dina barn. Alldeles, alldeles tvärtom enligt min mening; livet kommer att bjuda också dem både glädje och motgångar. De vet säkert vad som är den största plågan just nu och kan förstå, själva känna, smärtan... Att få erfarenheten av en pappa på bristningsgränsen... en pappa som brister ... och ber sina barn om ursäkt för att han var irriterad och grinig... bättre förebild kan jag knappast tänka mig. Jag tror att de tar erfarenheten med sig och att den kommer att vara dem till hjälp, en fin pappainkarnation.

Annars drack jag också alkoholfattig Torres Natureo igår. Jag har vant mig även med det röda a-låga. Oftast hottar jag upp det med en skvätt 100% Blåbär - min favorit.

Söndagskram. Du är en livsledsagare - för många!
Sug på den du:) / mt

Mogge
fre, 2015-09-04 - 19:36

Hej jag o min fru har börjat dricka kopiösa mängder alkohol då vi har förlorat alla våra barn. Eftersom soc tog dem då jag falskeligen anklagades för ett brott emot barnen. Jag gick på rättegången men blev frikänd pga att jag inte har/hade gjort något fel. Soc säger att vi nu bara ska få 1 timma övervakat umgänge på soc trots tidigare umgänge. Men Eftersom det tidigare fam hemmet har sagt upp sej pga samarbetssvårigheter med soc. Så tycker jag/vi inte att det är vårat fel eftersom vi inte har kunnat påverka detta. Därför har hela situationen barkat när vi inte har umgänge. Vet inte hur vi ska göra när soc är omöjliga??????.

Sisyfos
fre, 2015-09-04 - 21:36

Svårt situation Mogge. Kanske skulle jag ha gjort som du om jag förlorat mina barn. Men det som du skriver att din fru och du gör nu med kopiösa mängder sprit, det ska inga barn behöva möta. Kämpa för att bli nyktra nu. Tror att ni kan få tillbaka barnen om ninjan visa soc att ni sköter er.

Berra
sön, 2015-09-06 - 21:30

Söndagsåterkopplingen, tredje växeln går in...
Tack för fredagskramen mt, den kändes fint, behövde den.

Mogge, ja vad ska jag säga, känner inte riktigt hur din familjesituation är eller har varit, och hur soss reflekterar hos er.
En tanke kan ju vara, det lär väl inte bättre för att ni krökar ner er, det ger väl bara mer vatten på kvarnen för soss?

Brukar tänka på "vad får det kosta"?
Ingen köper en liter mjölk för 800 kr, men en väldig fin flaska cognaq går ju bra för vissa.
Mjölken skapar inga konsekvenser om man nu inte är typ laktosintolerant, och en som vore det skulle knappast envisas med att fortsätta dricka den om och om igen.
Men den som betalar massor för sprit gör det, trots att han eller hon är intolerant mot alkoholen.

Inte nog med det, det kan komma en massa obehag i kölvattnet också, slagsmål, gruff med kärestan, saker som går sönder, korträkningar från restaurangen, taxin, ofrivilliga måndagssjukskrivningar, folk som slutar umgås med en, och folk som man egentligen inte gillar som man börjar umgås med....
Sådant händer aldrig med en liter mjölk, man dricker upp den, slänger förpackningen och mår bra, man öppnar inte fler än vad man hade tänkt sig, bunkrar inte...
Mjölken är på så sätt ärlig.

Alkoholen är lömsk, både förutsägbar och oförutsägbar på samma gång, man vet aldrig innan var och när det kommer att skita sig, man vet bara att till slut...kommer det att göra det.
Och när man sedan står med skit upp till armhålan, hur tar man sig ur det, vilket håll ska man ta, tillbaka eller framåt?
Kommer man att orka, vem vill hjälpa en?

Berras loggbok under senaste veckan...
Det känns bättre nu, fick tid för återhämtning i helgen när vi alla for till stugan och tog med oss vår favoritfamilj, vi var 9 st sammanlagt.
Har inte varit där sedan vi avbröt semestern när det ....."där" hände, då vi packade ihop allt och drog hem i en hast.
Kändes lite obehagligt och skapade först lite krusningar utefter ryggraden, men var tvungen att vänja mig vid tanken.
Vi fick en otroligt fin lördag med strålande höstsol och mysigt umgänge, de andra drack sitt vin, öl och cider på ett precist lagomt sätt, förlöste stelheten och lockade fram till skratt, men ingen berusning..., det kändes inte konstlat på något sätt för oss som var nyktra.
Natten blev ett himlaskådespel utan dess like, först såg vi blixtarna långt bort i horisonten utan knallar, sedan började det närma sig med lite mer muller.
När regnet kom gick vi alla till kojs, inte speciellt sent utan alldeles lagomt i tid.
Under natten dundrade det till några gånger och vi lyssnade sådär lite mysigt på hur regnet slog mot tak och husfasaden , när vi låg så där säkert under varma mjuka täcken i vår säng.
Morgonen efter hade vi fått en ofrivillig pool i trädgården, de gulnade barren åkte i samlade sjok i små floder ner mot slänten.
Man stod och tvekade, äh skit i både tofflor och strumpor, lika bra att gå ut och ta morgonpinket barfota...
Men....Det är väldigt svårt att koncentrera sig på att pinka när kalla droppar trillar ner ifrån träden, rinner ner efter ryggen och man ruggar till av en rysning.
Det blev en inneslappardag i någon sorts ormgrop framför teven, inte alla man kan göra detta med, det gäller att man har god människokännedom och tål någons kalla fot i ryggen då och då.

Vet att jag har en helvetisk arbetsvecka framför mig, men det känns ändå hyfsat att jag har fått möjlighet att hinna ikapp mig själv under ett par dagar.
Sannolikheten hade varit större att jag varit ännu mer misstänkt i en mordutredning om det hade skett något på jobbet.

Berra

LenaNyman
tis, 2015-09-08 - 11:00

Hoppas arbetsveckan inte går alltför hårt åt dig. Ditt inlägg vaggar in mig i en vilsam naturupplevelse och man är liksom med dig där du står och barfotapissar ... och så kommer då där den sista meningen.

Kram.

Berra
lör, 2015-09-12 - 23:34

Sitter med frugan i soffan med gräs-liga mysbrallor och en svettig T-shirt, vi luktar inte gott, men runtomkring oss gör det det.
Vi är färdiga med fixandet och trixandet, hela huset är nystädat och fräscht, nya lakan i sängen och tvättmaskinen surrar förnöjsamt i tvättstugan.
Hann t.om valla runt gräsklipparen i trädgården, vattnat på de stackars utblommade blommorna och bärbuskar, det känns att det börjar gå mot hösten nu.
Allting stänger ner och dör bort, de bautastora rabarber bladen som mördarsniglarna har kalasat på är så ihåliga att bara nerverna håller ihop dem.
Det ser ut som en bamseflugsmälla för vad då, småfåglar?....

Allt känns bra, eller?
Jo det känns alltid lite bättre när man är nöjd med sina prestationer, jag gillar ju att "städa" bort min ångest, den går bra att bygga bort också...
Kikar ut genom vardagsrumsfönstret, stora mörka moln tornar upp sig i horisonten.
Det utländska besöket kom inte idag som planerat, hennes mamma som var självaste anledningen till att just hon kom till gamla Svedala hade blivit mycket sämre,
hon har leukemi och förväntas inte leva så mycket längre till, ja det är kritiskt för henne, kräftan äter upp henne inneifrån.
Tycker döden finns överallt runt omkring oss nuförtiden, bland både unga och gamla.
Vi har en begravning att gå på fredag vilket kommer vara en av mina värsta, min dotters bästa vän, har aldrig gråtit förr och är rädd för att min manlighet kommer att få sig en törn då.
Jag är en person som blivit uppfostrad till en gammaldags mansroll men lever i en modern tid då det känns förlegat, man slits mellan två världar.
Känslorna åker jojo i mitt liv just nu och det känns som om det är en helt oförväntad uppkastning, plötsligt så väller det upp inom mig.
Har svårt att kontrollera dem och jag har blivit en känsligare natur, lite glad för att jag har blivit känsligare men rädd för att jag inte har kontrollen hela tiden.
Det händer just nu lite för mycket i mitt liv och jag hinner inte med längre, går ur askan i elden.
Skulle inte vilja ha allt ogjort men jag hinner inte fundera färdigt om jag har hunnit ta de slugaste besluten, det haltar lite...
Ibland så skulle jag vilja vara lite mer wild&crazy och bara göra helt galna och ogenomtänkta saker precis som när man är full,
men så sitter herr duktig på min vänstra axel och berättar för mig att jag måste förhålla mig vuxen till allt och alla, då känner jag mig tråkig.
Fångad av en ung själ i en gammal kropp, en åldersnojja, ja vem vet?
Borde vara tacksam för det jag har, men man håller alltid blicken längre bort än så, vill längre, komma högre även om stegen har slut på stegpinnar.
Det finns en samhällsstress som påverkar mig på något sätt, ibland känns det som om jag bara skulle vilja skita i allt och lägga mig ner i trots.
Inget får styra mig, jag vill ha en frihet, och jag vet inte riktigt vart jag vill, vad är min frihet?

Existensiella funderingar, men en övertygelse har jag......
Alkoholen begränsade min frihet, jag blev slav under mig själv för något där jag inte visste vad det skulle leda till, jag visste att det var dåligt och knappt hur jag skulle komma ur mitt egna fängelse, villkorligt frigiven där min enda chans att få vara fortsatt fri, är att låta framtiden vara alkoholbefriad.
Enkelt men svårt på samma gång, man påminns flera gånger i veckan av sina medmänniskor som inte har haft samma problem.
Problem som man inte så enkelt berättar för andra om, om man inte har tillgång till ett sådant förnämt forum som vi har här.

Det är jag tacksam för.

Berra

mulletant
sön, 2015-09-13 - 06:59

du berör... jag blir så berörd av detta ditt inlägg - i vårt förnäma forum. Livsforum. Just i detta ögonblick kan jag säga att jag är riktigt tacksam över att ha fötts som kvinna, även om jag både sett och upplevt kvinnors utsatthet och glastaket. Till det kvinnliga hör möjligen en i högre grad upplevd rätt att stiga åt sidan i yrkeskarriären, att skifta ner, som för min del innebär ett mycket lugnare liv. Men jag tänkte länge, inte minst här, innan jag tog steget. Jag ägnar mig numera mer åt tolvstegen och mindre åt att hävda mig på yrkesstegen, jag står på det steg där jag får göra det jag är absolut bäst på. Och tolvstegen handlar faktiskt mest om att leva mitt liv så att jag känner sinnesro - endast det första steget handlar om alkohol. Det där var om mig Berra i din tråd, ursäkta:)
Jag vill bara önska dig ro i att vara i ditt rätta, det som är rätt för dig. Dina inlägg här betyder.... och din berättelse skulle verkligen göra sig förtjänt av att nå många fler än oss här i vår krets.
Att jag fått möta dig här har varit en avgörande del i mitt liv. Det är jag tacksam för. Söndagskram / mt

FataMorgana
ons, 2015-09-16 - 15:16

tror jag är att inte önska sig nån annanstans än där man just är för stunden. Att vara helt närvarande och accepterande. Det är svårt då man som vi dövat ångesten med alkohol och därefter ersatt den med nån annan flykt - i ditt fall konstant kroppsarbete. Jag skulle nog göra detsamma om jag kunde. Nu försöker jag att inte fly utan sitta genom ångesten och känna efter vad den står för. Det är oerhört läskigt men jag börjar ana... Häromkvällen misslyckades jag kapitalt, tog bilen och flydde från familjen under några timmar när allt ångesten var total. Så vi har alla våra sätt att hantera ångest på. När inte alkoholen längre är ett alternativ så hittar man andra sätt. Ditt sätt är bara mer skapande och utåt sett mer accepterat än mitt. Kanske också för att du är man och jag kvinna. Jag gråter, bryter i hop och flyr för att jag vill skona min familj.
På något vis försöker vi alla göra om verkligheten. I stort och smått. Vi tror att vi kan styra den. Jag har i alla fall trott att jag kunnat det i hela mitt liv. Tills nu.
För mig är frihet detsamma som en inre frid. Den finns där i bland som en stillsam glädjekänsla och nöjdhet. Glimtar till och försvinner. Men den finns.
Låt inget hålla tillbaka dina känslor på fredag... Gråt Berra. Det renar....
Kram /FM