av Mammon

Dag 1.
Vakna barn, jag trött. Ska in till stan senare idag och är glad att sonen ska med. Då går jag inte den där extrarundan på systemet. Jag hoppas att jag inte försöker komma på något som gör att jag går dit.
Bara Willys och skoaffären. Sen hem. Direkt! Det måste gå.

Pärlan
sön, 2015-09-13 - 15:15

Heja mammon!! Jättestarkt och modigt! Jag var som mest nervös när jag stod utanför lokalen. Väl inne satt jag stel och nervös, tårar i ögonen, darrade. Men det lättade så fort det startade..När jag fick lyssna och känna igen mig. Ta det för vad det är och känn bara av stödet att du inte är ensam om alla tankar och känslor du kan tänkas känna.

Kram!

Nyckelpigan
sön, 2015-09-13 - 16:22

Bra jobbat! Jag tänker på dig ikväll kl 17, hoppas det känns lika bra som många här vittnat om. Att berätta för andra är starkt och hjälper en att inte börja förhandla igen, att hålla kvar vid sitt beslut. Kram

Mammon
mån, 2015-09-14 - 08:51

Blev aldrig AA igår. Väl i bilen fick jag panik och vände. Tråkigt men sant. Jag bor i en mindre stad där många känner till mig, så jag har inte modet. Jag tror jag får låta det bero lite och samla mod. Ungefär som med A, en dag i taget.

Idag ska jag sitta och skriva uppsats och på jobbintervju. Jag slutade för ett par månader sedan ett jobb för ett annat som inte passade, så nu springer jag på intervjuer. Det löser sig, har tack och lov valt ett bra yrke som det finns stora behov av, men det ska vara rätt.

Har ångest, både av att jag slutat med A men mest för min situation. Idag får ångesten riva i mig. Imorgon är en annan dag.

Mammon
tis, 2015-09-15 - 05:32

Igår kom så första suget efter ångest under dagen. Jag pratade med min man så att det skulle bli verkligt. Det mattades av och jag fick en god natts sömn. Första barnet vaket nu.

Idag ska jag på ännu en jobbintervju, det känns som det vänder, äntligen.

Igår kom mail från alkoholhjäpen angående en studie som jag tackat ja att medverka i. Jag ska prova på att följa den, hoppas det ska hjälpa. Jag läser om er här som tar vita månader, veckor och tillåter er en helg. Hur går det? Jag vågar inte ens tänka tanken. Jag inser att detta är livslångt. Igår tittade jag på Masterchef professionals UK (är sjukligt besatt av matlagningsprogram) och de hade champagne i matlagningen. Hur ska detta gå? Jag som älskar matlagning och vin i (och till...) matlagningen. Hur gör n?

Sedan läste jag om antabus. Hur fungerar det? Är det bra? Hur känns det att ringa vc och be om detta? Jag borde (som med AA) våga. Jag klarar inte detta ensam. Hur i hela friden ska detta,gå?

aeromagnus
tis, 2015-09-15 - 06:21

Jag tar Antabus, min fru delar till mig. 3 tabletter i veckan. Kan inte dricka, eller jo det kan man men med livet som insats. Har druckit 2 gånger på antabus. Andra gången höll jag på att stryka med. Så för mig har de varit ett bra hjälpmedel. Behöver inte tänka och då har mitt lilla sug försvunnit snabbt.

Rallan
tis, 2015-09-15 - 11:45

Både för jobbintervjuer och allt annat. Jag tycker att det var starkt av dej att vara på väg till AA. Nästa gång kommer du att våga dej in. Ge dej själv en klapp på axeln för att du klarar dej bra så här långt, för att du tar ditt problem på allvar och för att resonerar klokt.
Nu tar vi endag till, en dag i taget så fixar vi det här.

Pärlan
tis, 2015-09-15 - 12:02

Det är helt okej att du vände! Döm dig inte för det..du kommer att våga.. Förstår att det känns nervöst i en mindre stad.. Om det hjälper, försök tänka att alla de andra som är där säkert också resonerat likadant..och att alla ju är där för att ni har något gemensamt! Det är ju ingen där som kommer att se dig, känna igen dig och döma dig..tvärtom kommer de att välkomna dig med öppna armar..och du kommer att känna en styrka i att du i te står ensam utan kan få stöd av andra som vet precis vad du går igenom, tänker och känner just nu..

En dag i taget..:) Kram!

Mammon
tis, 2015-09-15 - 18:32

Tack för att ni inte dömer mig. Jag behöver nog mer tid, tror jag. Ska vara med i alkoholhjäpens studie med ett onlineprogram med individuell feedback från rådgivare, som jag förstått.

Nu är dag 4 snart slut. Huvudvärken är hemsk och just nu är suget stort.

Västerbotten
tis, 2015-09-15 - 18:47

Jag är bara på dag 2. Hemsk huvudvärk och annat.
Funderar på att ringa en beroendemottagning imorgon. Jag behöver nog stöd. Tror inte att jag fixar detta själv. Sedan behöver jag nog kolla mina värden... Tänker på vad jag har utsatt min kropp för.
Hoppas att du fixar detta. Jag följer dig :-)

Pärlan
tis, 2015-09-15 - 19:57

Jag är på dag 8 nu..hemsk huvudvärk första 6 dagarna..Nu känner jag av den mot kvällen men det börjar i alla fall lätta, så håll ut!

Mammon
tis, 2015-09-15 - 20:52

Tack, jo jag följer er också! Hjälp är bra, får se på vilket sätt för min egen del. Mina tankar har börjat deala med mig redan. "Hmmm, ska kanske bara ta 90 dagar och sen..", "till helgen kanske så..." eller den bästa: "mina problem är ju inte SÅ stora, så...". Suck! Får nog ringa mottagning jag med, eller gå till AA.

Skönt med all pepp här. Tack, hörni!

Pärlan
tis, 2015-09-15 - 21:41

Åh just det där.."mina problem är inte så stora"..EXAKT så tänker jag också. .eller tänkte! Jag visste att det skulle bli min största utmaning - att behålla insikten om att jag har riktiga problem.. Jag tjatar om AA igen, men det var där på första mötet som jag insåg att "fan..Jag är alkoholist på riktigt ju"..även om jag inte hunnit med så allvarliga konsekvenser..men mitt beteende.. Det talades om "smyga, ljuga, gömma" - klassiska tecken på alkoholmissbruk.. Jag bara okej..check, check, check..

Min poäng hur som helst..Lätt att banalisera och avdramatisera..tro att det inte kanske är så illa trots allt.. AA påminner mig om att det är på riktigt och att jag inte får glömma det.. Fasen vad jag längtar till mötet imorgon nu!

Pärlan
ons, 2015-09-16 - 10:05

Jag blir glad åt att höra att jag kan inspirera :)

Det jag glömde säga ovan var att när jag märker att jag avdramatiserar eller börjar ifrågasätta mina problem så gör jag ju det inte för att få en anledning att dricka. Utan det handlar om att jag börjar ifrågasätta om jag verkligen behöver hjälp lika mycket som de andra i AA.. Det är självkänslan som spökar igen och det är det här med att jag inte sätter något värde i mig själv..Inte tycker att jag är viktig - samma mekanismer som fått mig att dricka och vara självdestruktiv. Jag ser inte mitt egenvärde och därför förminskar jag problemen, känner mig dum som ber om hjälp som inte råkat ut för lika hemska saker som en del andra.. Alla andra behöver och förtjänar hjälp men jag borde klara av det här själv.. DÄRFÖR behöver jag AA..för att bli påmind om att jag är precis lika mycket alkoholist som alla andra där inne, min förmåga att hantera alkohol på ett normalt sett i framtiden är precis lika obefintlig och jag behöver och förtjänar hjälp och stöd precis lika mycket som andra.. Jag måste inte klara allt ensam.. Jag har ett värde.. Hur svårt det än är att lära sig att tänka så..

Mammon
ons, 2015-09-16 - 19:11

Exakt så tänker jag! När man är en mästare på att säga till sig själv att det man vill göra är rätt, när man är bra på att skapa sina egna sanningar och rättfärdigat sitt beteende genom att vara bra på att lura sig själv, man är bra på att döva samvetsrösten bak i huvudet, då behöver man nog mer hjälp än någon annan. Sådan är jag, jag kommer också (och gör hela tiden) säga i mina tankar att mina problem är mindre än andras. Redan nu (dag 5) dealar jag för fullt med mig själv. Hjälp! Jag fattar vidden av mitt problem!!

Mammon
sön, 2015-09-20 - 03:28

Har haft vitt 7 dagar så igår fyllde jag år. Jag övertalade min man att jag skulle få dricka alkohol för att pröva. Han blev väldigt besviken och det slutade med två öl och två cider framför en film.

Besviknast blev nog jag själv, i alla fall nu efteråt. Jaja, "testet" resulterade i att jag kände suget igen och vissheten om att jag inte klarar det ensam, att jag har alkoholproblem, har inget stopp. Så "testa", det behöver jag inte mer.

Skit!

Det värsta var att planen formulerades i mitt huvud redan dagen innan, att tankarna "på min födelsedag är det okej" fick styra. Hur gör ni för att inte lyssna på tankarna?

Jag är riktigt manipulativ, mest mot mig själv.

aeromagnus
sön, 2015-09-20 - 07:37

Hmmm du har nog inte förlikat dig med att inte kunna dricka. Fast det blev ju måttligt iaf känns det som. Hade du alkohol hemma eller åkte du till systemet?

Sommarkatt15
sön, 2015-09-20 - 08:05

Att manipulera är vi experter på! Planerande över hur och när jag skulle få i mig mer alkohol skedde med blixtens hastighet. Riskanalysen knivskarp- att träffa på någon jag kände i eller nära Systemet eller de olika som jag alternerade med så personalen inte skulle få för sig att jag var alkis? Hörde/såg grannarna/ familjen klirret med flarrorna /boxarna? Kom någon på besök då jag marinerade mig själv i vin? Beredskapen var intill perfekt och oron söp jag ju bort. Bäst är vi som sagt på att manipulera oss själva, vi som är alkoholister eller som är på väg att bli det. Jag funderade på din fråga. Instinktivt tänkte jag att jag vet ju inte hur jag kan hjälpa, för jag är så misslyckad själv.
Men objektivt borde man kunna ta ut bara den tanken "på min födelsedag är det ok". Vad står den för? Vad vill den meddela dig? Tankens ursprung? Hade du varit en människa utan alkoholbegär, hade den varit "normal". Men du som jag har ett problem med just alkohol, som ser mer eller mindre olika ut. Men tanken är inte "ren" utan infiltrerad av alkohol. Aeromagnus konkretiserar det till en liten djävul på axeln som sitter och säger saker, bestämmer över dig och dina handlingar utifrån perspektivet att du har alkoholbegär.
Stanna upp, betrakta och se igenom tanken "på min födelsedag är det ok". Gör en omvänd planering och riskanalys-vi är experter ; ). Hur gör jag allt jag kan för att denna tanken inte ska få styra mina handlingar idag och fram till tidpunkten, då händelsen har passerat (jag skulle ha kunnat vara nykter på min födelsedag, men sedan "vara värd" ett (ha!) glas, för att jag klarat dagen så fint! Då, när dagen passerat är det nästa dag och inte din födelsedag, utan en ny dag att förbli nykter på - en dag i taget!

Att se sin livskamrats besvikelse skär i hjärtat på en, men kämpa vidare på rätt väg!

Hoppas det kan hjälpa dig framöver kära Mammon. Du gav mig i alla fall ide'n som jag kopierar över till min tråd, för att ha där då jag famlar.
Sommarkatt15

Sisyfos
sön, 2015-09-20 - 08:20

Ja, nu vet du det. Berätta för din man att du inte ska dricka hemma. Så har jag det nu. Ska jag dricka hemma måste det ske i smyg.... Och det steget för långt. Det går inte ens att försöka övertala sig om att det vore en bra idé. Jag hade några sådana "återfall" i somras. Du får se det som en lärdom. Det kommer troligtvis fler tillfällen den närmaste tiden. Och många anledningar... Det gäller att hålla ut.