Ligger i sängen med ångesten dunkande i tinningen. Jag är för bakfull för att orka vara uppe. Igår var det kräftskiva och jag drack alldeles för mycket. Ända sen alkoholdebuten (jag var 15 år) blir det oftast så för mig när det är fest. Jag vet varför jag inte kan rättfärdiga mitt beteende en enda dag till längre. På övervåningen leker nämligen mina två underbara barn.
Det är inte fest ofta. Men det spelar ingen roll. De gånger jag dricker gränslöst blir jag också nästintill gränslös i saker jag gör. Jag utsätter mig själv för fara genom att vistas ute själv nattetid, jag ramlar ibland och jag vill plötsligt vara otrogen mot min man som jag älskar. Inatt när jag gick hem genade jag över någons trädgård och där stod jag tryckt mot en husvägg en stund, jag vet inte varför. Det jag gör känns bara så otroligt puckat på tusen olika vis.
Jag vill sluta dricka helt och hållet. Kanske klarar jag det själv, jag vet inte.