Har ljugit för mig själv under en lång tid. Sen två år tillbaka har jag druckit i princip varje dag. Förvisso inte mer än ett par glas vin, aldrig eller ytterst sällan starksprit. Men i alla fall, varje dag, 365 dagar om året. Äckligt.
Blir sällan full, och kan agera nyktert även vid större mängder vin men känner att kroppen tar stryk och sömnen...har börjat känna ett enormt sug varje eftermiddag som jag inte kan stå emot trots att jag varje morgon bestämt mig för att idag ska jag avhålla mig.
Egentligen var det mannen som hade de verkliga alkoholproblemen från början och vi har grälat över detta till leda...antar att jag gav upp och började dricka jag med, för att stå ut. Bli mer foglig, inte märka lika tydligt att han är onykter och därmed bli förbannad och starta bråk. Hela vår relation har präglats av fylla, bråk, kränkningar och jag har blivit alltmer olycklig. Så jag dricker. Men jag hatar det jag har blivit och vill sluta dricka. Jag vill ta tillbaka kontrollen över mitt liv. Jag vill bli fri från min ångest. Jag vill sova en hel natt utan att vakna med en önskan att dö. Skäms så för att jag också har fått alkoholproblem. Vet att jag kan ha ett roligt liv utan alkohol men är inte så säker på att jag kan ha det med min man. Vilken ände ska man börja i?