Jag är ny här och har läst igenom en del trådar och är imponerad av vilket stöd alla ger! Förstår att detta forum är mycket viktigt.

Själv har jag i princip alltid druckit men endast fredag lördag. På semestern blir det oftare och är jag på utomlandssemester är det all-inclusive som gäller med alkohol varje dag. Har inte direkt gjort bort mig och brukar inte ha minnesluckor men jag har börjat märka att jag dricker allt större mängder.

Min sambo däremot har i princip alltid blivit för full - somnat på tillställningar osv. Som tur är har han bra ölsinne så han blir aldrig på dåligt humör. Vi har båda alkoholism i släkten och brukar prata mycket om detta och att vi inte vill bli alkoholister själva för vi vill inte sluta helt. Det blir dock fort en ovana, när det är fredag vill man gärna äta gott och dricka vin och bli lite så där salongsberusad. Ingen av oss har lust att dricka morgonen efter, och som sagt aldrig under veckan. Vi har tagit beslut vi ska sluta köpa vindunkar så vi har bättre koll, men så småningom har vi glömt bort det.

Ofta beror det på att vi ska ha fest med flera så en dunk går åt, och sedan köps det dunkar fortsättningsvis. Vi brukar ha tagit en vit månad en gång per år men sist bröt vi den. Jag tänkte att jag ska då inte komma med förslaget att ta en öl men var himla sugen. Vi hade tapetserat sonens rum och kände oss duktiga och så säger han "ska vi dela på en öl?" Och vad svarar jag då - jo "Okej, men lägg ettgäng i frysen så de blir kalla". Sedan slutade kvällen med att vi båda kom upp en bit över en promille.

Jo jag har fått igenom att vi ska blåsa i alkoholmätaren när vi dricker då jag märkt att vi utvecklat en tolerans. Sambon vägrade till en början men efter att han blivit på tok för full och ramlat och slagit knäet ur led och jag sa att nu måste vi ändå ta tag i det här. Men så går veckan och helgen kommer och det är ju såååå mysigt att sitta i soffan med ett glas vin.

Jag vill mena att det är ju helt sjukt vad man VÄNJER sig och utvecklar ett psykologiskt beroende. En söndag skulle jag aldrig kunna dricka - varför kan man inte bara låtsas det är söndag på fredag? Har bestämt att nästa helg blir vit och kanske längre än så... Alternativt stenhårt hålla sig till standardenheterna som rekommenderas. Men det är ju så tråkigt....Kom med tankar och reflektioner tack! /Maria

Du har en för mig eftersträvansvärd A-konsumtion ! Självklart kommer du att få stöd och hjälp här på forumet, jag själv kan dock endast bidra med att vara ett avskräckande exempel. Men du kan få stöd av andra och peppa oss övriga !

Kvaddad

Avskräckande exempel nr två anmäler sej!
Tycker du och din kille verkar ha bra koll på alkoholen. Fast ni känner ju bäst själva om det börjar kännas som ett problem.

etanoldrift

Jag är medberoende (och försöker efter bästa förmåga att hjälpa mig själv ur den situationen) Och jag höll själv på att bli alkoholist under ett antal år..
Det var ju så mysigt att dela på en flaska vin.. Först ett glas till maten och sedan resten, när vi satt och småpratade..
I början helger och någon enstaka gång i veckan när vi lagade något gott (vi lagade ofta mat tillsammans)
Sedan började "guldkanterna" bli fler.. Och istället för en flaska, så köptes det plötsligt två..
Två flaskor kändes lite "dyrt", så det fick bli en box, som givetvis skulle räcka under helgen och helst längre.. Snart upptäckte jag att min man, förutom vinet, gärna tog med ett par öl.. Det var ju så "läskande" när man jobbat en stund i trädgårn.. Dock minskade inte vinransonen för hans del, snarare tvärtom..
Själv var jag vid det laget uppe i en flaska vin 5 - 6 dagar i veckan.. Men sommar, varmt och rosé, gjorde att jag inte reagerade förän framåt hösten.. Vi hade ju så trevligt där vi satt i vår berså och "lullade"..
Jag pratade om att vi nog skulle dra ner en smula framåt hösten och när jag höll upp så fortsatte mannen.. (då blev jag första gången riktigt orolig..) Då märkte jag HUR berusad han faktiskt var.. När man själv är lite småfull så reagerar man ju inte lika mycket..
Jag började tycka att det var jobbigt.. att han blev "saggig" tjatig och grälsjuk.. Mitt sätt att lösa den saken, var helt åt helskotta den gången, jag började dricka "ikapp" för att stå ut (och för att jag trodde att om jag drack så skulle han dricka mindre.. (funkar inte, eftersom alkoholisten bara köper hem en flaska extra..)
I våras bestämde jag mig, efter ett praktgräl, där han var klapp kanon, att nu fick det vara nog för min del.. Jag har inte druckit en droppe sedan dess (saknar det inte och har idag svårt för tillställningar där folk blir berusade, men jag låter dem bestämma själva. jag kan ju gå därifrån)
Det tog sin tid att hitta en lägenhet och flytta, men det är vad jag har gjort.. Så jag hoppas att ni lyckas göra något åt ert drickande innan det är försent.
Påstår inte att ni måste bli absolutister.. men ett totalstopp under en period är nog ingen dum ide.. Det är så lätt att tycka att ett glas mer eller mindre.. Men det drar fort iväg och innan man vet ordet av, så är man (som i mitt fall) inne i ett riskbruk..

Nyckelpigan

Välkommen hit! Jag tror du ska ta den där magkänslan som har fått dig att registrera dig här på allvar. Det är ett steg bara att söka efter sidor som denna och jag tycker du gör alldeles rätt! Du måste hitta dun egen väg, läs här på forumet så får du ta del av många historier och livsöden, hur vi hittat eller fortfarande letar efter vår väg. Jag har (förutom en gång) varit helt nykter sedan slutet av juni och det händer fortfarande mycket inom mig. Jag kände även att ett liv utan a inte var värt att leva och höll mig krampaktigt kvar (dock drack kag även bara vid festliga tillfällen). Det var först när kag till slut erkände för mig själv som jag insåg hur mycket a och tankar på a upptog mitt liv. Det känns inte längre livsviktigt att dricka. Testa en nykter period (men håll inte bara upp och räkna dagarna tills du får dricka utan försök hitta andra förhållningssätt) och se hur det känns. Bara ett tips! Det är din väg. Kram

Maria68

och ja det har hjälpt mig som avskräckande exempel. Förstå mig rätt, men jag ser många likheter mellan oss. Att ex bestämma att om man överstiger en viss mängd är det slutdrucket helt. Och att sedan inte hålla det löftet till sig själv. OCH låtsas som ingenting så kanske inte någon annan heller reflekterar över det. Tror det är ett viktigt steg i rätt riktning att verkligen skriva sanningen här och det ska jag försöka göra lika bra som du Valeria! Styrkekramar!

Maria68

Var lite rädd att INGEN skulle svara på mitt inlägg för att det skulle upplevas som löjligt jämfört med många andras i detta forum. Ska läsa på dina inlägg också - tack! Styrkekramar!

Maria68

Som jag skrev tidigare var jag rädd att INGEN skulle svara mig.Tack för ditt välkomnande! Ska läsa dina inlägg också så jag "lär känna" dig bättre! Jo om det inte vore så att jag själv jobbar inom vården så skulle jag nog inte reflektera över mitt förhållande till a. Jag hoppas att a blir mindre viktigt i mitt liv också! Styrkekramar!

Jag tycker inte heller att du ska tycka att era drickarvanor är ok. För många år sedan när jag hittade hit första gången drack jag vad jag tyckte var "normalt". Helger och vid fest. Blev inte för full och hade aldrig haft en minneslucka. Men det var ju ändå något som gjorde att jag tittade in redan då. Nån typ av insikt om att det förhållande jag hade med alkohol inte var bra. Och åren gick, konsumtionen eskalerade. Jag hade uppehåll, alltid med fokus på att få dricka igen. Började smyga, gömma, särskilt på slutet eftersom jag sagt att jag skulle dra ner, men inte ville/kunde. Har också tyckt att Helgdrickande var livsviktigt, men nu dricker jag a-fritt och är nöjd med det. Alkohol gör en seg, även dagen efter. Det är bättre utan. Ni har barn också... Jag med! På slutet när mitt drickande urartade var jag berusad med barnen ibland. Det är inte ok, tycker jag nu. Jag höll det på en ok nivå (som jag tyckte då), men på slutet när jag skulle försöka dölja att jag var full/påverkad och skulle laga mat eller hjälpa till med läxor i berusat tillstånd var det hemskt. För jag märkte ju att det inte funkade som jag tänkt mig. Och eftersom jag samtidigt försökte dölja så blev jag också extremt medveten om att jag blev "pratig" inledningsvis. Och då var jag ju inte uppe i nån promillehalt att tala om härinne om man ska tro systembolagets fakta om kroppen. För några år sen sa en kvinna att hon tyckte att 1/2 flaska vin fred, lördag o ibland söndag var för mycket. Jag tyckte att hon hade fel för ALLA dricker ju så, även de som inte har problem. Men jag har ändrat mig nu. Jag var fixerad vid helgdrickandet, och så funderar jag över vad vi sänder för budskap till våra barn när vi dricker varje helg, varje semester. Nu när jag slutat så är jag mer närvarande. Lever i nuet. Jag dricker nåt glas när jag går ut för att det är gott och för att jag inte bestämt mig för att avstå helt. Vet inte om jag tar det steget. Men i stort sett ett nyktert liv har jag just nu och mår bra. och jag tycker att ni har all anledning att fundera över er konsumtion, är ni uppe i över 1 promille så är ni kanske inte heller de föräldrar ni skulle önska att ni var. Och det är väl åtminstone min största skam - även om jag inte trodde/tror att barnen märkte så mycket. Men jag önskar att jag stoppat tidigare.

Maria68

Känner igen mig mycket i det du skriver. Har dock inte börjat gömma och smygdricker än men jag vet att det är nästa steg och jag vill INTE hamna där! Varför? Jo jag vill förstås fortsätta dricka! Varför? Ja säg det, jag är verkligen psykologiskt helgalkis... Har funderat på att alltid hålla mig till enheterna som gäller och om de överskrids blir helgen därpå vit. Vad tror ni om det? Denna helgen är vit för mig och sambon har vi bestämt men nog tänker jag på alkohol nog...

Vojna

Det som har fått mig att säga "nu är det nog" är delvis att det har blivit för mycket, för ofta och med tråkiga konsekvenser. Men delvis, eller egentligen framför allt, så handlar det om hur jag tänker på alkohol. För mig har det varit självklart att om jag går ut och äter middag så ska jag ha vin till. Vilket innebär att jag t.ex. har låtit bli att äta på restauranger som jag egentligen vill fara till bara för att man då måste köra bil. Jag har nog aldrig i hela mitt liv tackat nej till alkohol. Jag har umgåtts med människor som jag egentligen inte velat träffa bara för att få dricka. Även om jag började dricka i ensamhet relativt nyligt så har jag letat efter tillfällen att dricka under många år.

Jag tror inte att jag nödvändigtvis måste vara vit resten av mitt liv. Men jag tror att jag måste vara vit under en längre period för att ändra mina tankar och mitt perspektiv. Jag måste inse att jag kan uppskatta att umgås på t.ex. en aw även utan att vara lullig. Eller att jag kanske inte gör det och då kanske ska söka mig efter andra saker att göra. Om man inte har roligt fören man är packad, hur roligt har man då? Och måste man verkligen ha vin för att det ska bli mysigt när det finns så mycket annat gott man kan dricka?

Kommer då nummer tre. Drack som ni gör/gjorde men det hela eskalerade och jag drack mer, mer och mer. Till slut var det kört. Blev lobad två gånger mm. Ja bryt innan det går åt pipan. Har ni båda alkoholism i släkten ja då löper ni ca 80% högre risk att själva bli det.

Hoppas att ni hade en trevlig fredagkväll utan A! För mig är en fredagkväll utan A helt otänkbar och inget jag eftersträvar, men vi har ju olika tankar om vad det innebär att "förändra sitt drickande" . Hur som helst, grattis !

Li-Lo

Hej Maria68
Välkommen till forumet! Forumet är känsligt för olika typer av Emoijs, det kan vara det som gör att ditt inlägg inte postas. Om det var det som var problemet prova gärna igen. Dina tankar och din berättelse spelar roll!

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen