av Envisa Grodan

Det enda som är riktigt bra med mig är att jag åtminstone inte slutar försöka. Jag har hoppat in och ut på detta forum och i min nykterhet under lång tid. Har läst bakåt i gamla trådar och kan konstatera att det finns en positiv sak med alla mina försök - de blir längre och längre. Det är dessutom så att jag blivit snabbare på att bryta mina återfallsperioder. I somras hade jag min längsta nyktra period på över 20 år. Jag var bortsett från ett enda återfall nykter i över tre månader. Under de senaste månaderna har det gått knaggligare. Jag behöver således ett nytt och ordentligt beslut. Ett Michael Jordan -citat kommer för mig. Han säger: I've missed over 9,000 shots in my career. I've lost almost 300 games.26 times I've been trusted to take the game-winning shot and missed. I've failed over and over and over again in my life. And that is why I succeed.

Så, än en gång ska jag ge mig ut på planen för ett nytt försök. Än en gång står jag på ruta ett för ett nytt omtag. Denna gång ännu bättre riggad än tidigare. Nu har jag en terapeut som jag går till två gånger i veckan (nytt) som jag känner stort förtroende för. Jag äter antabus. Jag har en dotter som jag bor med som förstått vidden av mina problem och som inte accepterar något annat än att jag försöker. Jag har detta underbara forum fullt med kämpar att ta rygg på. Har också bestämt mig för att göra en del viktiga förändringar i min vardag. Har ett arbete som jag till stor del kan sköta hemifrån (läs: kan vara bakis på utan att det märks). Har bestämt mig för att börja sköta jobbet på jobbet. Börjar på måndag - dom kommer att bli förvånade.

Så än en gång- dag ett är den bästa dagen - för det är en nykter dag.

Envisa Grodan

Sisyfos
lör, 2015-10-24 - 14:32

Välkommen tillbaka. Sommaren är inte så långt tillbaka. Minns du vad som fick dig att börja igen? Tre månader är bra och ju fler nyktra dagar man har under ett år, desto bättre. Önskar dig lycka till!

Envisa Grodan
sön, 2015-10-25 - 11:45

Tack Sisyfos! Ägnade hela gårdagen åt att surfa på detta forum som ett sätt att peppa mig själv. Kan konstatera att jag verkligen inte är ensam om den där önskan att kunna dricka "normalt". Några glas vin en härlig sommarkväll i goda vänners lag osv. Många försöker och tycks klara det under en period men faller sedan ibland handlöst tyvärr eller försvinner från forumet. För mig har det varit och är så att jag kan dricka ett par glas med vänner och bekanta utan att dricka mer. Om jag är inne i en aktiv period fungerar detta genom att jag planerat och sett till att jag kan fortsätta när jag kommer hem. Om jag är i en nykter period är detta vanligen början till ett återfall. I slutet av sommaren fick jag för mig att jag skulle bjuda barn och pojkvänner på surströmming eftersom ingen av dem ätit det förut. När dottern som jag bor med förstod att min plan var att göra detta "på riktigt" med snaps och annat (tanken var inte att jag skulle dricka) blev hon galen. Vis av erfarenheten visste hon att detta förmodligen skulle dra igång mitt sug (har beslutat mig för att vara helt öppen mot henne om hur mitt beroende fungerar - så hon vet). "Du måste lära dig att stå upp för dig själv mamma! Skitsamma om det är tradition eller inte - i den här familjen dricker vi inte alkohol!". Hon menade att ställa fram sprit vore som att kräva av en vegetarian att denne skulle laga till kött till middagen. Det blev ingen surströmming (av andra skäl) men burken står kvar i kylen och jag ska innan den sprängs bjuda på surströmming här hemma på vårt vis.

Det finns en kvinna som intervjuat äldre människor som legat för döden. Hon har vaskat fram fem uppfattningar dessa människor har om det liv de levat. Många av dessa människor som snart ska gå bort säger unisont att: Jag önskar att jag vågat leva livet sant mot mig själv och inte som andra förväntade sig av mig. Att vara sann mot sig själv kan vara många saker men en kanske är att äta surströmming utan snaps? Sisyfos frågade vad det var som fick mig att börja dricka efter tre månaders nykterhet. En sak jag vet är att jag efter en tids nykterhet alltid börjar umgås med tanken om att dricka normalt, varningsklocka! Det som faktiskt fick mig att falla denna gång var att dottern skulle sova över hos kompisar. Detta hade tidigare fungerat utan problem, men denna gång kom den gamla tanken LUCKA upp i min skalle. Alla goda föresatser var som bortblåsta. Därefter drog jag försiktigt igång igen, jag ljög och gömde. Under de senaste två veckorna har dottern lånat en lägenhet av en kompis vilket blev en JÄTTELUCKA för mig. Tillbaka där jag varit tidigare. Nåväl nu är dottern hemma igen och jag har tagit ett nytt och allvarligt beslut. Det som oroar mig är dock vad som händer den dagen hon flyttar hemifrån - orkar dock inte tänka på det just nu.

Kram till er alla
Envisa Grodan

Envisa Grodan
mån, 2015-10-26 - 18:10

Idag hämtade ja min dotter på hennes arbete. På väg hem sa hon att hon tänkte åka över till några kompisar efter maten. Som en hammare på en spik satt tanken i mitt huvud - då kan ju jag dricka! Nu hände emellertid något som aldrig hänt tidigare. Innan den första tanken tilläts sjunka in och bli till ett faktum kastade jag ur mig till dotra att nu behöver jag hjälp! Vi kom överens om att jag skulle ta en antabus under hennes överinseende när vi kom hem. Jag vet att det här inte är bra, att jag är svag och att barnen inte ska bära mig. Men, alternativet i den stund som uppstod hade trots allt varit värre.

En fortsatt nykter Groda.

etanoldrift
mån, 2015-10-26 - 21:34

Det är INTE svagt att be om hjälp! Även om det involverar resten av familjen.. I kampen mot A, känns alla medel tillåtna när man är uppriktig!
Sänder många varma kramar till dig för att du inte ger upp! <3

Sisyfos
tis, 2015-10-27 - 07:36

Grodan, din ärlighet mot din dotter tror jag är bra, men nu är du så illa tvungen att klara detta också :-). Jag har inte varit ärlig mot mina barn. Tror sonen skulle behöva höra mig säga att jag hade problem, men att jag slutat dricka, men jag är ff för feg på nåt sätt. Såna berättelser som dina blir en inspiration. Jag tror att du kan klara det även utan din dotter. Nästa gång du behöver stöd att stå emot, tänk på din kloka dotter. Sätt henne på andra axeln och låt henne föra dialogen med djävulen på andra sidan. Hon verkar veta mycket om dina triggers och ursäkter.

Fenix
tis, 2015-10-27 - 08:00

att du hoppat tillbaks till forumet Grodan! Vi är nog rätt lika, med dessa återkomster till drickandet när man mår som bäst. Nu hoppas jag för min del att det är över. Jag insåg i våras att jag behövde hjälp, och nu går jag en gång i veckan till vårdcentralen och tar min antabus. Man får ju inte vara dum, precis som du känner jag mig själv vid det här laget när det gäller alkohol, och någon gång måste man ju ge upp. Känner mig nöjd med livet nu, och en stor förklaring är att jag inte är besatt av detta drickande. Jag har förklarat för mina vuxna barn och att jag har problem med drickandet, och jag tror att de är väldigt nöjda med att jag är nykter när vi träffas, även om jag aldrig varit otrevlig mot dem när jag druckit. Man kan nog säga att jag tog hjälp av mina barn när jag berättade, det finns i bakhuvudet att det skulle vara skämmigt att dricka när de nu vet att det är ett problem för mig.

Envisa Grodan
tis, 2015-10-27 - 08:52

Tack Etenoldrift, Sisyfos och Fenix. Eftersom jag hoppat in och ut här och i nykterheten har jag på liknande sätt följt din tråd Fenix. Jag minns att jag blev irriterad på dig när du återföll. Idag vet jag bättre. Det var mig själv jag såg i dig. Vad gäller min dotter så är det så att jag vuxit upp med en mamma som var så alkoholiserad att hon tidvis var hemlös och slutligen gick bort för att levern gav upp. En av mina djupaste längtor var att få ha ett djupt och allvarligt samtal med henne där hon på riktigt kunde berätta vad som hände med henne och varför hon ibland valde bort oss barn till förmån för A. Min dröm var också att jag skulle kunna berätta för henne hur detta påverkade mig. Det närmsta jag kom detta samtal var en behandling där min mamma "konfronterades" av mig och min syster. Hon blev helt psykiskt sänkt/själsligt sjuk av detta och det är en skamfläck jag för alltid bär med mig att jag ställde upp på denna metod. Med detta i bagaget har jag försökt få till ett samtal med mina barn där jag och de på ett respektfullt sätt kan vara så ärliga som möjligt mot varandra kring mina alkoholproblem. Jag har i hög utsträckning lyckats med min ena dotter men inte min andra (ännu). Att vara ärlig innebär inte att jag kan lova att vara nykter till 100%. Det innebär inte ens att jag kan lova att försöka till 100%. För mig betyder det att faktiskt vara öppen med att ett av mina problem är min sviktande motivation. Ibland är den på topp (100 %) men ibland är den inte det och det är framförallt då jag behöver hjälp/stöd som jag beskrev i föregående inlägg. Jag är inte glad över att behöva involvera mina barn överhuvudtaget, men å andra sidan har de alltid påverkats av att jag druckit och då försöker jag ge dom second best -ärlighet.

Dagarna springer och Grodan åker med - redan fjärde dagen.

Eder Groda

Envisa Grodan
tors, 2015-10-29 - 09:46

När barnens pappa och jag träffades var det mysigt och romantiskt med en flaska vin. Vi ville ofta ha det mysigt. Insåg ganska tidigt att vår relation till alkohol var problematisk men fortsatte trots det. Så småningom blev det så att alkohol blev en förutsättning för att vi skulle kunna ha djupa och förtroliga samtal. Alkohol blev ett behov hos mig, än så länge inte av själva drogen, utan för att få tillgång till de där samtalen. Både han och jag kom från trasiga förhållanden och man kan tycka vad man vill. men, våra samtal var åtminstone för mig mycket helande. Det var liksom inte samtalen i sig det var fel på utan sättet de fördes på. Så småningom urartade allt detta och innan barnens pappa fick flytta så drack jag i hög utsträckning för att stå ut med hans än mer avancerade fylla. När jag blev ensam, stod jag där med mitt behov av långa och förtroliga samtal, som jag automatiskt kopplade till Alkohol. När jag dricker sitter jag oftast bara och filosoferar -inget annat. Enligt min terapeut (och mig själv) behöver jag träna på att umgås med mig själv nykter. Hitta vägar till de där förtroliga samtalen med mig själv utan alkohol. Att gå i terapi är faktiskt som jag upplever det ETT sätt eftersom min terapi är psykoanalytiskt inriktad (ligga på soffan och hela konkarongen). Därutöver försöker jag medvetet umgås med mig själv på promenader, i bilköer och liknande. Det här är faktiskt spännande. I förrgår hittade jag en dikt därinne bland skrymslena - helt otroligt! Tycker för närvarande att det är helt fantastiskt att vara nykter. Jag förlorar ingenting - istället vinner jag en massa.

Styrkekramar

En hoppfull och nyfiken Groda

Fenix
tors, 2015-10-29 - 12:47

läsning, hoppfull helt enkelt! Visst är det spännande att vara nykter och tänka nyktra tankar utan tvånget att dricka som hängde över en hela tiden.