Hej alla, första gången jag skriver här förutom ett svar jag skrev som kanske inte var helt korrekt vad tiderna gäller. Har läst många trådar här och känner igen mej hos många. Skulle vilja slå ett slag för antabus som jag provar för första gången. Kanske är det till nytta för någon men alla är vi ju olika .
Min supa bakgrund.
Jag har varit alkohollist i minst 30år tror jag, dricker mest starköl (varje dag) men sprit och vin trycker jag gärna i mej oxå. I år ligger konsumtionen på minst 8 starköl om dagen + att jag spetsar med jägermeister eller dyl. på helgerna. Har försökt sluta eller minska ibland (ej senaste 5 åren). Försöken att minska har inte funkat alls, sista gången jag provade tryckte jag i mej en hel back lättöl (som faktiskt är ganska gott) dagen innan jag började dricka på riktigt igen. "Sluta helt" försöken har fallerat när jag tror att jag kan gå på "kalas" eller bara ta ett glas efter ett par veckor, jag kan aldrig ta ett glas mer om jag inte ska börja supa igen.
Hamnade på en alkoholpoliklinik för snart 2 månader sedan, blev körd dit som "straff" av ett av mina barn, själv ville eller behövde jag av annat skäl inte sluta dricka. Nåväl, fick min antabus och gick hem. 3 dagar i veckan gick jag dit och fick antabus första månaden och efter det 2 dagar i veckan.
Första veckan med antabus i kroppen var jobbig för jag var förutom abstinensen väldigt trött och hade huvudvärk nästan hela tiden, kände mej som en zoombi. Kunde konstigt nog somna nästan hela första veckan även om det tog en bra stund men i slutet på veckan fick jag ta sömnmedel. Sömnmedel blandar jag inte in här för det blir för rörigt och långt. Antabus-tröttheten, huvudvärken och zoombikänslan avtog lite vecka för vecka förstår jag nu efter 2 (snart) månader. Mår olika varje dag och kväll så det är svårt att hitta ett mönster. Minsta problemet har varit alkoholsuget, knappt något alls. När jag gick över till att ta antabus 2 dagar i veckan (större dos) så fick jag ihållande migrän så jag fick hoppa över dosen dag 2, migränen gick över men alkoholsuget smög sej på tills jag fick antabus igen. Fick en mindre dos som funkar bra hittils, lite trött och ingen huvudvärk att tala om, zoombi känslan är borta helt.
Om inte antabusen blockerade alkoholsuget så bra hos mej så skulle jag förmodligen slutat att ta det för jag mådde skit i början. Tror inte det beror bara på att jag vet att jag inte kan dricka utan det händer nog något mer hos mej. Funderade på att börja ta antabus hemma men valt att gå kvar på polikliniken, min alkoholdjävul skulle kasta sej över en sådan chans.
Konstigt att jag som inte velat sluta eller uppenbarligen inte bryr mej om någon särskilt mycket kommit så här långt. Kanske beror det på att det händer saker hela tiden tex. att magen som varit kass så länge jag minns funkar som när jag var 14 (skönt att slippa tänka på den), kan köra bil när jag vill (inte fattat det ännu utan tar bussen ändå ibland), slippa allt jäkla alkohol-planerande, apiten ökar (behövs verkligen) och att mina utflugna barn nog börjar bli försiktigt optimistiska även om jag inte tror att det spelar så stor roll, har ju skitet i vad dom tyckt så länge så det är konstigt att dom bryr sej. Finns många fler saker att nämna och fler dyker säkert upp imorgon men främst är det att jag inte känner suget. Att jag sluppit nämvärd ångest förvånar mej och har såklart gjort min resa hit tusen ggr enklare, vet inte om det beror på åldern 57 eller antabusen det med.
Jag har många mil kvar innan jag kan känna mej någorlunda säker men så här "enkelt" har det aldrig varit att komma så här långt, har nog inte varit nykter så här länge sedan jag fyllde 20, ta mej tusan om jag inte ger nykterheten en chans.
Mvh och en dag i taget.