Nu räcker det. Jag orkar inte med mig själv längre! Det går inte att ha det så här.
Men hur gör man nu?
Den här helgen blev liksom den som verkligen fick skummet att välla över i ölbägaren om man så säger.
Jag dricker väl inte så ofta egentligen. Är ibland helt nykter ett halvår eller så men kommer igen och igen tillbaka till att en och annan kväll då och då verkligen tappa alla hämningar och all behärskning.
Skäller och gapar på de jag älskar mest. Beter mig som en idiot rent allmänt, minns absolut inte ett endaste skit när jag vaknar. Inte vad jag sagt eller gjort, inte hur jag kom hem, inget, nada, zip. Helt svart.
Delar en eller två flaskor vin med min man, oftast på fredagen och det är väl inga konstigheter med det.
Men så, ibland så blir det som i helgen, helt jävla katastrof!
Jag tror hela tiden att nu! Nu har jag äntligen blivit vuxen och lärt mig dricka med måtta och då, Bam! Kastrullfull!
Jag har verkligen ingen botten, helt bottenlös och skulle nog kunna dricka tills jag dog av alkoholförgiftning. Bara ren tur att det inte hänt.
Jag hatar mig själv, är egentligen bara jobb-jaget som jag står ut med. På jobbet dricker jag absolut inte (men har såklart skämt ut mig på någon jobbfest)
Mamma-jaget dricker (inte ofta, men händer att det blir katastrof. Vuxna barn nu dock) och henne hatar jag allra mest! Fru-jaget dricker och hon är rent vidrig! Så elak mot min man som verkligen inte förtjänar det! Elakare tunga finns inte! Slåss inte iallafall.
Vän-jaget kan också vara rent vidrig!
Vad kommer elakheten ifrån?!?!
Mitt nyktra jag är snäll, blir väldigt sällan arg och håller det mesta inombords.
Som syster och dotter är jag nog skaplig, de har inte sett mig full så mycket.
Jag skäms så oerhört för så mycket saker och då kommer jag ju ändå inte ens ihåg allt!
Vad gör man nu? Hur gör man?
Hjälp!