Hittade detta forum i går kväll och efter flera timmars läsning blir jag varm i hjärtat av er vänlighet mot varandra och alla som vågar blotta sitt liv och sina känslor.
Jag känner igen mig i så många av er och skulle egentligen kunna kopiera många berättelser.
Jag har druckit vin, var och varannan dag i cirka tio år. De senaste två åren har det varit få vita dagar. Jag har som många andra ett ganska välordnat liv med man, två tonårsbarn och jobb. I början dracks det bara fredag o lördag, sen blev det söndag, och så onsdag och ja sen varje dag. Mitt beroende är kopplat till matlagning. Det får gärna vara mycket hackande och många grytor och pannor på G. Ju mer avancerat, desto bättre mår jag när jag hacka och dricka vin. Vill ungarna ha annan mat så varför inte, då fixar jag det också så länge jag får dricka vin. Jag kan säkert få i mig ett par tre glas under matlagningen. Sen måste det ju drickas vin till maten, och varför inte efter maten....
Jag tycker att jag har kontroll och blir sällan dumfull, utan som min man beskriver det så blir jag oftast på väldigt gott humör. Blir det ett glas för mycket så kan jag bli lite sluddrig men det händer inte alltför ofta. Jag har märkt att jag börjar få minnesluckor. Inte blackout men det är suddigt dagen efter. Om jag inte dricker vin är jag trött och orkar ingenting och är oftast väldigt grining.
Barnen reagerar så klart på att mamma dricker vin varje dag. Om de vill ha skjuts någonstans så inleds alltid frågan "har du druckit vin?". Är det kväll så blir svaret oftast ja om inte skjutsen planerats i förväg. Skulle aldrig sätta mig bakom ratten när jag har druckit vin!
Jag förstår ju att mitt vindrickande är skadligt för kroppen och det ger mig dödsångest. Den har blivit värre och värre och i onsdags så brast det. Grät floder, ringde till Vårdcentralen och förklarade att jag höll på att supa ihjäl mig. Igår fick jag träffa en läkare och vi pratade om vad som är bäst för mig i min framtid. På måndag ska jag ta prover. Är övertygad om att leverproverna inte är bra. Läkaren sa att min lever åtminstone inte är förstorad....
Jag har inte druckit vin sedan i onsdags men suget var starkt igår och idag är det än värre. Är ensam hemma. Mannen ska ut med kompisar och titta på sport och dricka öl. Dottern hos kompis för att sova över. Sonen kommer hem sent. Jag har köpt tapas, sparris och har slängt in tomater i ugnen för långsam rostning. Jag har vin hemma. Har valt att inte hälla ut det eftersom jag tror att suget blir starkare om jag inte har vin hemma....
Ena stunden vill jag hälla upp ett glas nu, njuta och intalar mig att jag kommer att ha kontroll, och i nästa tänker jag att det är för tidigt att ge upp.....