Länge har jag varit en "fönstertittare" här på sidan. Läst vad ni andra skriver och känt att "jag vill också vara med".
Nu vågar jag knacka på och be att få vara med.
Har arbetat i en bransch där alkohol är en stor del av verksamheten och har sett det som en självklarhet att ett gott vin hör till en god måltid.
Men länge, länge nu har jag insett att min egen konsumtion är något helt annat än detta. Jag tror jag håller på att supa ihjäl mig, helt enkelt.
Snart går jag i pension och nyligen fick jag veta att mitt första barnbarn är på väg.
Jag vill inte vara en fyllkaja till farmor, jag vill vara en aktiv och sund pensionär. Men : oj! vad svårt det är.
om min ambition är att vara nykter fr o m i morgon, (idag är redan för sent) Stöttar någon mig då?
Har svikit mig själv så många gånger nu, så jag är helt införstådd med att jag inte klarar det här på egen hand.

RaniLee

Härligt att du väljer din familj och ditt kommande barnbarn. Du har allt att vinna, så håll Göran i kort koppel och var sträng mot han. Jag brukar tänka så här, om man tar bort något så måste något nytt komma. Har du något du tycker om att göra som kan fylla (sorry) saknaden/tomrummet med? Jag skaffade ett gymkort, mitt livs första samma vecka som jag blev nykter. Är inne på dag 13, så allt är nytt även för mig.

Jag närmar mig de 60, men har som det ser ut nu nästan 10 yrkesverksamma år kvar (om jag jobbar till 67). Mina barnbarn och min dotter är min källa till glädje och det som gjort att jag nu valt bort a. Jag måste säga att du var otroligt stark som vågade och klarade kryssningen med din väninna. Idag vet man att missbruk ökar bland kvinnor som når pensionsåldern och de flesta fallskador beror på alkohol. Min skräck är att bli sittande som pensionär med vinet framför tv och låta det vara hela min värld. Jag ser det varje dag, när jag besöker min mamma och jag vill aldrig hamna där. Så spännade tid du har framför dig, att få bli farmor.

Snart blir det lite lättare... Så jag hoppas du håller ut. Jag tycker att du har gjort ett sånt bra val. Pigg och energisk pensionär! Underbar farmor! Det är klart att det är dit du ska. Och snart kommer belöningen. Kanske lagom till jul för din del. Tror det tog ett par mån för mig med ett jäkla tjat från axeln. Men sen, när jag plötsligt var närvarande i mig själv. Sen fick jag i och för sig ett par återfall, men man börjar inte på noll efter det. Är så tacksam idag när jag inte längre dricker. Och det är verkligen värt kämpandet. Måendet, sömnen, magen och sakta, sakta börjar även resten sv kroppen att återhämta sig. Så håll i nu, Krickelina. Du klara det här!

Krickelina

Nej, mina vänner: jag är inte världsmästare på nykterhet. I fredags kväll, i min ensamhet blev det för tufft.
Det slutade med att jag mycket medveten slog upp en liten whiskey, tog en klunk och kände hur den brände i munnen och hela vägen ner i magen. Tog en klunk till och kände att jag inte med bästa vilja i världen kan säga att det smakar gott. Efter tredje klunken var jag helt övertygad om att detta är inget att sakna. Så ställde jag ifrån mig glaset och kände ett konstigt segerrus.
Igår var jag lite ledsen att jag brutit 14 dagars målet. Men samtidigt väldigt glad. Det var som om jag behövde bevisa något för mig själv och det gick vägen.
Nu är det nya friska tag och jag känner mig stark och taggad igen.
Som jag sagt förut: dricka "normalt" är nog inget för mig för då kommer jag trilla dit igen. Förr eller senare.
Rain Lee, du undrar om jag har något att fylla tomrummet med. Jodå! Fast just nu tar jag det lugnt och försöker välja ut det som känns allra mest meningsfullt. Jag är annars en sådan som kastar mig över allt på en gång för att sen ha ångest hur jag ska hinna/orka slutföra allt. Konsentrerar mig på fysiska aktiviteter just nu. Gym är inget för mig just nu, men jag har årskort i simhallen och brukar "riva av" 1000 m med jämna mellanrum. Och så bor jag på landet, så långa promenader är lätta att få till.
Väntar med spänning på den där vändningen som Sisyfos skriver om.
Tack för att ni finns där allihop!
Ha en skön söndag!

Krickelina

Nu har jag klarat 14 dagar minus ca 6 cl whiskey i fredags kväll. Är lite ledsen för det där sista, men inser att det kunde varit värre.
Har inga planer på att ge upp, men önskar att kommande veckor blir med mindre kamp.

Krickelina

Varje dag en kamp mot "Göran".
Mitt stora problem är att mina missbrukarvanor finns här hemma. Även om jag är aktiv på olika sätt, så kommer jag ju hem förr eller senare. Jobbar då sambon så är det Göran och jag i ringen.
Idag kom jag att tänka på en film som de lite äldre här i forumet säkert sett:"Mannen som slutade röka" med Gösta Ekman. När han skalar alla potatisar han har och sedan klistrar på alla skal för att ha något annat att göra än att röka. Ungefär så har jag känt mig.
Men jag kämpar på och hoppas det blir lättare framöver.

Leverjag

:-D)) ser dig klistra på potatisskal.

När jag var mycket på sjukhus med mitt barn, började jag till slut virka och tipsade dem om att se till att det fanns något att göra med händerna eftersom den ständiga väntan och oron höll på att ta död på alla föräldrar. Kanske kan du hitta något annat än potatis att gå loss på.

Ha det fint och fortsatt styrka att stå emot och sluta tänka på alkohol önskar jag dig.

Krickelina

Redan som 12-åring stickade jag min första kofta med flätor och allt.
Under min vuxna tid har det inte funnits mycket tid för denna hobby. Men nu har jag återupptagit detta hantverk. Just nu är det raggsockor till bonus barnbarnen som gäller. Men sen kommer det ju en bebis i Maj, så då blir det annat att sticka . Jag klistrar alltså inte potatisskalare :o))

Inne på 3 de veckan nu och är häftigt taggad.

Leverjag

Sticka har jag gett upp. Blev aldrig bra på det. Då kan vi byta virkningar mot stickningar!? ?

Vad bra det går för dig! Efter tre veckor brukar suget minska.

Krickelina

Allt har flutit på så bra, men så idag när jag börjat adventspynta inför helgen, känns allt så motigt och meningslöst.
Känner mig trött och hängig.
Har jag för höga förväntningar att må bara bra nu när jag är nykter? Någon annan som upplevt något liknande efter några veckor??

Zorro

Hej Krickelina. Ja, jag känner igen mig. Själv tror jag att mina förväntningar var för höga samt att jag inte riktigt var förberedd på att allt inte skulle gå som på räls!
13.e nyktra dagen idag och allt jag gömt under mattan i flera år verkar komma upp till ytan nu. Småproblem och bekymmer som jag tidigare gömt undan kommer fram och man har liksom ingen handlingsberedskap. Jag får helt enkelt acceptera att livet ÄR jobbigt ibland och helt enkelt ta en sak i taget.
Jobbigt? ja så in i.... och det har varit nära, nära att korka upp under dessa 2 veckor.
Jag intalar mig själv att det är rätt normalt att ha motiga dagar. jag är bara ovan vid att inte "medicinera" för minsta lilla!
/Z

Leverjag

Jag var nere ett tag efter andra veckan, trött och håglös helt plötsligt. Tror det är en både fysisk och mental process. Nu är jag piggare och klarare igen!

Var snäll mot dig nu och låt dagarna gå så kommer det bli bättre. Kanske bara lite sunt "kommer-ikapp-jobbiga-känslor" som kommer över oss.

Härligt att pynta. Tänker pynta imorgon! Se på en rolig film och skratta åt eländet eller något snyftigt så tårarna får flöda. ;-)

Kram

Krickelina

Jag har varit ganska van att livet "dippat" ibland, men nu var jag lite oförberedd.
Så kom jag på att jag äter antibiotika för en infektion och.... att det är fullmåne?
Antibiotikan gör mig trött och fullmånen gör mig.....aaaooooooouuuuuu?

Krickelina

Tack Leverjag!
Du har en helt fantastisk empati med oss alla. Men, du! Tar du ordentligt hand om dig själv?

Leverjag

Tack. Jo det är det jag gör nu, och tränar för fullt på att ta hand om mig men visst det finns behov av att bli bättre på det. På rätt sätt. Får inte bli ett måste. Tränar på att lyssna inåt och känna efter.

Sov gott!

Krickelina

Har jobbat extra hårt en vecka och då kom gamla vanor tillbaka: slappna av efter jobbet på nattkröken.
Är så himla besviken på mig själv.
Ska det vara så här??

Mick

Vägen dit vi vill komma är som sagt inte rak och det finns många hål att snubbla i, det viktiga nu är att du snabbt stoppar och kommer upp på banan igen, och var inte för hård mot dig själv nu.
Ge inte upp, det är inte lätt att bli helt nykter, men det går.
Kämpa på ?

Leverjag

Hej Krickelina!

Så bra att du är kvar eftersom du fortfarande vill ändra dina vanor.
Vi slutar för vår egen skull, inte någon annans och vi ska inte tävla eller jämföra oss. Det påminns jag om i yogan. Man utgår från sig själv, sin kropp och tränar utifrån sina förutsättningar och det som känns bra. Så är det här med tänker jag.

Kan du införa någon helt ny vana som bryter den där stunden när suget och vanan är som störst? Vad som helst. En promenad. Hoppa direkt i badet/duschen, träna, stå på huvudet, meditera, dansa, måla... Något som upptar din uppmärksamhet och bryter dina vanor? Vi behöver lära om hjärnan så att vi inte kopplar ihop med A längre. Till slut lär sig kroppen (hjärnan).

Skriv och läs här och ta nya tag. Tänk på att du redan börjat på din resa mot ett förändrat drickande. Det är bara att fortsätta kämpa.

Kram

Slå inte på dig själv. Det tar tid att bryta vanor o beteendemönster. Jag kör a-fritt. Har vanorna kvar men förblir nykter. Använd inte det här som en ursäkt för att börja om med dåliga vanor. Förlåt dig själv och gå vidare direkt. Ju löngre o fler nyktra perioder du har så blir det bättre.

Krickelina

Det tog någon dag att komma över besvikelsen över mig själv. Samtidigt var det ju så uppenbart hur mycket sämre jag mådde när jag druckit, så det var faktiskt inte svårt att komma upp på banan igen. Nu har jag varit ledig ett par dagar och ska jobba hårt ikväll igen. Laddar redan nu för att gå ner i varv med en julmust?. Underbart att ni finns där ute och peppar!