Hej. Börjar min tråd med att säga att jag kollade Marcus Heiligs föreläsning som Leverjag postat i sin tråd på lördag och det gjorde ett otroligt starkt intryck på mej (därav mitt nick). Tre dagar flöt jag som på moln och tänkte att jag äntligen hittat den inspiration jag behöver för att dra ner på det jävla A drickandet. Det kliniska perspektivet tilltalar mej och har vetat länge att det måste bli ett stopp på rutindrickandet men tydligen räckte det inte :(
Har trott att allt handlar om tröst när det är svårt eller tråkigt men istället när det hände nåt positivt på tisdag så beslöt jag mej plötsligt att dricka lite av ena halvan rödvin som fanns kvar från veckoslutet. Bara ett glas, men sedan blev det resten av flaskan + lite av den andra halvan.. No big harm done. Helt ok på jobbet nästa dag men hängig på morgonen och otroligt besviken på mej själv.
Onsdag sedan nästan avklarad men måste till butiken just innan stängningsdags och plockar med två öl i förbifarten.. Dricker båda och resten av den andra vinhalvan. No big harm done! Men ser ju att jag inte kan lita på mej själv.
I dag blev det två öl och ångrade att jag inte köpt tre.. Såhär rullar det på..
A har varit min följeslagare sendan tidiga tonåren. I ungdomen blev ja vild och gjorde galna grejer. På senare tid super jag mest hemma för mej själv. På rutin som jag nämnde och utan nån större kick :( So what's the point???
Mycket skrämmande att märka hur fast jag är i detta destruktiva beteende. Har beslutat flera gånger att jag inte ska dricka på vardagskvällar men de gånger det mot förmodan lyckas tar jag liksom igen det på veckoslutet. Är rädd att det eskalerar och så småningom spårar ur. Undrar mycket vem jag vore om jag inte drack? Kan jag nånsin få reda på det om det bara går att vara utan några dar och så är jag där igen.. Vill ta tag i problemet med hårdhandskar men var hittar jag kraft och motivation???
Hejar på alla er som redan "stigit på tåget". Hoppas jag också lyckas ta mej ombord...och hålls kvar där!!!

Insula

Tittar in i själens spegel och ser Insula ligga där bakbunden. Gråter stilla och undrar hur jag kan låta A förgripa sig på henne gång på gång? Nu får det räcka!
Måste man nå änd ner till bottnen innan man kan få övertaget? Vill så gärna stoppa innan nåt tragiskt händer ?

Leverjag

Ja, ibland måste man nå en botten, eller i alla fall inse att botten närmar sig med rasande fart.

Vi känner igen oss Insula. Alkoholens sällskap under många år som övergår den förbjudna gränsen att dricka ensam och sedan gränsen vardagar och sedan när man inte vill längre, nästan alla dagar och mängder tills man slocknar, inte minns hur kvällen slutade och till slut för att döva oron, ångesten och det beroende vi druckit oss till.
Varifrån man hittar motivationen kan jag inte svarar på. För mig kom den gradvis efter insikt att mitt liv inte var ok längre, att jag drack för mycket och det påverkade mitt liv. Bestämde mig för att sluta. Forumet var ett stöd i det beslutet och processen. Denna gång var det för att jag visste att jag måste, håller på att dricka sönder mitt liv och min hälsa. Visste mer om det hela och insåg att det bara går bara åt ett håll. Jag mådde sämre och sämre. Till slut finns inga chanser mer. Mina barn har drabbats tillräckligt. Nu faan får det vara nog, jag måste sluta! Bestämde mig, såg till att ingen alkohol fanns hemma. (Bra om man är ledig första tiden.)

Du är här så du kanske är nära att bestämma dig. Vad är du mest rädd för? Vad skulle få dig att verkligen vilja avstå från nervgiftet/etanolen?

Lycka till nu!

Li-Lo

Hej och välkommen Insula vad bra att du hittat hit och vill förändra dina alkoholvanor. Jag vill passa på att säga att det finns olika tankar om beteendeförändring, generellt och i relation till alkohol, Som vi ser det så finns det inte bara stora möjligheter utan även stora fördelar med att agera när man har det som du i ditt första inlägg beskriver som inspiration. Mycket förenklat kan det sägas så här. Agera först så kommer motivationen efter. Så kan det vara. Motivationen kommer sannolikt gå upp och ner vilket inte är samma sak som att du behöver eller kommer att nå någon personlig botten.

Lycka till och fortsätt skriv!

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Insula

Tack Leverjag. Bra fråga det där! Borde väl vara mest rädd för typ allvarliga sjukdomar eller för att få sparken från jobbet men det första som kommer för mej är hur hemskt och skämmigt det vore att bli ertappad. Detta är första gången jag berättar min hemlighet för någon och ser ut som jag (på gott och ont) lyckats dölja den rätt väl. Annars hade väl nån sagt nåt, eller?
Är fyllda 50 och frånskild sedan två år tillbaka. Förhållandet var besvärligt och tärande. Hade en illusion om att jag skulle sluta dricka när vi separerade men inte blev det ju så. Vårt yngsta och halvvuxna barn flyttade med mej och så länge hon är hemma håller jag mej i kragen men hon studerar numera på annan ort så det är fritt fram att vina fast varje dag.
Idag blev det i alla fall en nykter kväll. Vilken makt ord kan ha! Tänk om "bottnen" kanske inte ligger djupare ner än såhär :) Känner mej så styrkt just nu. Vill verkligen hålla kvar denna känsla!! Tack till er alla på detta forum ❤️