av Jackofhearts

Hej. Jag är en kille 30 år som vill in i den varma gemenskapen som ni verkar ha här.Jag har läst en hel del och är mållös hur snälla och icke-dömande alla verkar vara. Vart ska jag börja?
Har val i ca 7 år haft känningar att det gått mot en av mina största mardrömmar. Jag Alk... Nej inte jag. Jag dricker ju inte så ofta. Tränar Mån till fredag kör lite extra knäböj lördag så är man väl värd en öl? Men en öl blir flera, typ 10. Vill jag leva livet såhär. Bakis trött och jävlig. Svaret är nej, ändå gör jag det gång på gång på gång.

Dricker alldeles för mycket. Kopiösa mängder ibland. Min flickvän förstår väl vart jag står i allt. Hon stöttar mig. Samtidigt som jag misstänker att hon egentligen inte vill smutsa ner sig med mina problem.

Dricker inte varje dag men när jag väl kör, så kör jag. Orkar inte må såhär längre. Vill ha kontroll såklart. Som allt va förr. Men alkohol är en lurig jävel och kräver mer. Var det Benny Haag som sa att man vill alltid ha en till? Stämmer på mig iaf. Allting är väl en process och jag nog förbrukat mina timmar som onykter. Nu börjar kraften ta över. Men jag vill vill vill inte låta mig försjunka in o den här livsstilen. Förut var allt skoj med fest. Nu är det inte ens kul längre. Själv trött och ensam. Jag och min vapendragare. Vilken jävla kompis. Vakna nätter o allmän misär. Tack för den här tiden men jag tror jag dumpar dig.

Macadi
sön, 2015-12-20 - 09:55

att du kommit till insikt!
Vi är många här som kombinerat träning, jobb och familjeliv med drickande...Drickandet har dock en tendens att ta över med tiden. När jag var i din ålder drack jag nästan aldrig, MEN de gånger jag gjorde det blev det alltid för mycket. Minnesluckor, pinsamheter, bakfylla...usch!
Nu dricker jag inte de mängderna på en och samma gång, men den sammanlagda mängden är desto större.
Så rätt tänkt av dig att du tar tag i det nu!
Välkommen hit och lycka till! ?
Kram!

Jackofhearts
sön, 2015-12-20 - 11:59

Macadi för dina uppmuntrande ord. Jo är väl lite åt det hållet det gått för mig också. Förr var det pinsamma fyllor. Nu mer hemma. Pinsamma fyllor har jag iof ibland nu också men inte lika mycket som förr. Lycka till själv! Ska kika in i din tråd och läsa lite. Kram!

Ash J. Williams
sön, 2015-12-20 - 14:14

Känner igen mig så mycket i din beskrivning. Jag har försökt med att hitta nya intressen som inte involverar alkohol. Lyckats till en del. Men sen kommer de där tillfällena när man tänker att en öl är man väl "värd". En öl blir fler och slutar med att man ligger bakis en hel dag efteråt.
Vill bara sända en styrkande tanke och säga att du inte är ensam.

Jackofhearts
sön, 2015-12-20 - 17:26

Och Tack för ditt fina inlägg:) Du är en av dem som gjorde att jag vågade lägga upp en tråd igår. Du verkar va en riktig snäll människa. Sällan sett en så härlig energi som den du sprider här på forumet, så tack!

Jackofhearts
mån, 2015-12-21 - 01:43

Köttbullar och prinskorvar i hjärnan där fick jag ett gott skratt=). Håller med dig. Följt forumet i det tysta ett tag och har uppmärksammat att det är ganska många som droppar av och försvinner spårlöst. Förstår verkligen att man blir orolig när man haft tät kontakt med någon som bara försvinner utan förvarning.

Jag sitter här ikväll och läser flera av trådarna och känner igen mig i så mycket. Läste även i din tråd Vilja och det jag känner igen mig allra mest i är Ångesten. Verkar som vi som är har en tendens att utveckla problematik runt alkoholen även dras med mer ångest än de som är "normaldrickare". När jag pratar med vänner som inte har ångest så kan de inte heller förstå varför man skulle vilja sätta sig själv i soffan med ett gäng bira eller en box vin och bara försvinna iväg för en kväll. "Usch! Då blir man ju bakis" när vi frågade varför han aldrig drack själv ibland.

Ångesten har väl egentligen alltid funnits där hos mig, så även kortare depressioner. Har alltid haft lite svårt med sömnen vilket förmodligen inte har hjälpt min psykiska hälsa.Har fått antidepp perioder men tycker inte de hjälper alls. Iaf inte lika bra som en sexa stark!

Frågan är om det är alkoholen som framkallar ångesten eller om ångesten gett mig alkoholproblematiken? Har iaf insett att alkoholen inte hjälper längre som den gjorde förr. Det är en starkare ångest som man möts av dagen efter än den man hade innan man korkade upp. Sen hjälper det ju inte med dumma samtal , minnesluckor och att man blir personlighetsförändrad och oansvarig. Men även gånger då man inte känt sig särskilt full vaknar man upp med dödlig ångest dagen efter.

Hade som jag skrev i en annan tråd en 7 månader nykter period förra hösten/våren och ångesten var kvar ändå, men det är ju mer allmän ångest jämfört med den panikångest man kan få av alkoholen. När man ligger i sängen och bara inte har en aning om vad man ska ta sig till, Träning hjälper dock. Får mig att få upp seretoninnivåerna lite, slappna av, stressa ner och även minskar det Asuget.

En annan grej är "allt eller inget" mentaliteten som många verkar ha, så även jag. Kan helt gå upp i olika hobbies och projekt med en snudd på besatthet. Förstår inte mig själv ibland. I veckorna har jag stenkoll på kosten och väger nästan alltid maten då jag tycker träning är skitkul och vill få bästa resultatet jag bara kan. Sen kommer fredagen, fitnesstänket som bortblåst! Då är det bara kalla öl jag tänker på, jag är ju värd att slappna av, unna mig, måste ju leva lite osv osv. Ja ni vet ju tugget!

Långt inlägg igen. Kände att jag ville dela lite mer om mig då mitt första inlägg egentligen inte sade särskilt mycket om mig som person. Tack alla ni som delar med er om era historier. Otroligt nyttigt att läsa, det hjälper verkligen!

Macadi
mån, 2015-12-21 - 08:52

Jackofhearts! ?
Supersund, lägger upp träningsschema - springer och kör värsta passen på gymet och på fredagen - då drar jag i mig flytande kalorier i okontrollerad mängd!
Har också stått på antidepressiva i perioder. När de inte hjälpte fullt ut medicinerade jag mig själv med alkohol. Alkohol dämpar absolut ångesten för stunden men i längden skapar den mer ångest och dessutom motverkar den effekten av den antidepressiva medicinen....
Man kan få hjälp med ångest och depression, men inte så länge man dricker.
Träningen är bra medicin för mig - skulle inte klara mig utan den! Frågan är ju varför det inte funkar att leva det sunda livet fullt ut? Vad det är som gör att man då och då måste bryta ner en del av det man jobbar så hårt för att bygga upp?
Jag försöker tänka att det i varje situation handlar om att göra ett aktivt val. Alkohol eller träning? Att tänka efter innan, fundera över konsekvenserna och inte låta känslorna styra valet.
Jag kanske inte kommer att klara att göra rätt val i alla situationer resten av mitt liv, men I DAG ska jag göra kloka val som gynnar min hälsa! Hoppas att du också kommer att göra det Jackofhearts!
Kram!

Jackofhearts
mån, 2015-12-21 - 14:38

Är nog min största dröm. Att få en bättre balans i allt. Jobb, träning, intressen och alkohol. Kunna slappna av och må bättre och inte vilja fly från all press och stress man sätter på sig själv. Det är ju helt ologiskt att man i det mesta har en nästintill sjuklig önskan om att vara perfektionist för att sedan släppa kontrollen helt. Hur kan man vara så splittrad i sitt beteende? Sen är det ju så att när man inte har någon fysisk eller psykisk abstinens merparten av veckan (dock ett litet sug ibland) är det så lätt att minimera sina problem efter några "duktiga" dagar eller månader. Vi får se hur hur jag tacklar jul och nyår men har beslutat och hade beslutat redan innan min debut på forumet att from Januari blir det spiknyktert. Har egentligfen inga problem att "sköta mig" på middagar och dylikt men krogen eller ensam hemma har jag väldigt svårt att kontrollera mig och det blir ofta mer än vad jag vill dricka med jobbig ångest dagarna efter.

Jackofhearts
tis, 2015-12-22 - 14:30

Om appen. Har laddat hem några mindfulness appar men inte riktigt gillat rösten på de som pratar. Ibland har jag bara blivit än mer stressad av att lyssna. Ska prova den där! Tack.

Har även köpt boken skål. Ta mig fan! och börjat läsa lite smått. Verkar väldigt bra och tar upp problemdrickandet på ett sätt som gör att man verkligen kan ta det till sig, mycket pga att författaren försöker tvätta bort "looserstämpeln". Man blir mindre rädd för att placera sig själv inom kategorin om man inte behöver bli looser på köpet så att säga :)

Jackofhearts
ons, 2015-12-23 - 18:52

Vilja, jag önskar jag kunde ge dig lika mycket energi som du ger mig i de små inlägg du skriver här i min tråd. Ibland känns det som att det är de människor man minst anar är de som lider av inre plågor såsom ångest och psykiska besvär. Så även jag. Utåt sätt en jag en riktigt glad prick som allt som oftast tolkas som en glad, rolig och driven person. Sanningen är att ångesten alltid är med mig. Har en även fått diagnosen OCD. Den kom innan alkoholen, var väldigt ung när jag utvecklade det. Dock inget jag sökt hjälp för förrän i vuxen ålder.

Kan tillägga är att så snabbt en öl (som alltid blir fler) slinker ner försvinner mina sådana tankar helt och hållet och jag antar att det är just därför som jag utvecklat detta beteende. Till en början såg jag alkoholen som en "mirakelmedicin" men ju längre tiden gått desto mer har jag insett att den, på det stora hela stjälper mer än det hjälper.

Jackofhearts
ons, 2015-12-23 - 22:34

och upplyftande att jag skrev in mig på detta forum och träffade likasinnade. Inte bara gemenskapen vi har i problemet med alkoholen utan även i personligheter och tankar. Det känns som en vändning helt klart. Vet inte om jag nått min botten än och är helt redo och kapitulera, men en sak är klar. Jag har fått insikter de senaste dagarna jag inte skulle få på många år. grymt!. Jag har tvång med lite av varje. Räknar , tar på grejer, kör ritualer. Helt ologiskt för mig som har akademisk utbildning och enligt de tester jag gjort ett högt IQ ( inte för att jag tycker sånt är särskilt viktigt) . Finns dock noll logik i det där tydligen, sade psykologen . Det var inget nytt under solen direkt, det har jag fattat sen jag va sex. Har även jag gått igenom perioder med bulimi i mina tonår, så illa att mina föräldrar tvingade mig till läkare.

Har anlag för övervikt så har provat det mesta. Nu tränar jag hårt och äter bra. Självklart normalt i de flestas ögon, men manin jag känner inför det är rätt skrämmande. Lite som med alkoholen, kan ju inte göra någonting ""svennebanan" lagom. måste va in i kaklet (även fast det gör rätt ont att springa i i dessa jävla väggar rätt ofta). Sen kommer dagen jag blir så trött påt och lägger ner för att dricka öl och käka skit. Så har det varit hela mitt liv. Nu har jag nog fått bukt med det och hittat en lite bättre balans de senaste åren när det gäller träningen och kosten, men alkoholen har bestått.

Haha älskar din förmåga att få mig skratta av igenkänning. Löften om ett hårt pass på lördagen som ställts in för att man varit för bakis för att prestera. Hujeda mig vilket liv man lever!

Tack återigen vilja för dina snälla ord( börjar nog bli tjatigt nu). Önskar dig och alla andra här en lugn och underbar Jul! Har börjat få riktigt sköna vibbar om att 2016 kan bli ett bra år, på riktigt! Kram

Jackofhearts
fre, 2015-12-25 - 01:56

Du är grymmast. Jag blir glad av att du mår bra!

Jag vek ner mig för pressen och drack idag. Måttligt iaf till skillnad från de flesta Jular innan. Det som är skrämmande är att när man dricker i andras takt så är man ju nyktrast i rummet. Kan ju inte vara positivt även om det känns som en vinst. Är ju alltid så , de flesta kvällarna går bra. Dricker inte så ofta men ändå känner jag att jag vill delta här, måste ju ändå va ett tecken att jag hittat mig hit?

Är bestämd fortfarande i mitt beslut att inleda och fortsätta 2016 nyktert. Vet inte varför jag tycker att jag har koll varje gång det går bra en kväll? Är det listigheten som är i farten?

etanoldrift
fre, 2015-12-25 - 08:40

Hej härligaste Vilja!
Ibland tror jag att Alkoholmissbruk/alkoholsjukdom/ alkoholism/ Alkoholberoende etc, Är en lika komplex "sjukdom" som t.ex. Asperger.
Den är många gånger individuell. Och det finns både medvetna och omedvetna individer..
Jag undrar om inte våra beteenden liknar varandra?
Jag blir/blev aldrig "klapp kanon", fick inga minnesluckor/ blev inte "otrevlig", men hade periodvis svårt att "bromsa" intaget. Hade jag en flaska, så drack jag i regel upp den efter att ha tagit första glaset. ( idag är det nästan ett år sedan jag drack alkohol överhuvudtaget)
Minns en episod, för några år sedan, då mannen låg på sjukhus för en planerad operation och jag faktikst tyckte att det var en "lättnad" att sitta i ensamhet och korka upp en flaska vin.. Det var tyst och lugnt hemma (utan min rastlöse alkoholist som stimmade omkring)
Hade bara tänkt ta max 2 glas, men insåg framåt midnatt att flaskan var tom.. Jag var inte ens "bakfull" dan efter.. möjligen lite tung i huvudet..
Själv är jag lite orolig över det faktum att jag troligen ökar konsumtionen om jag köper hem vin eller öl. Från helger, till varje dag i veckan (även om det inte blir stora mängder) Även om jag inte ens blir "salongsberusad"
Jag har ingen ångest så, Men det ger mig en sorts ångest, att jag tappar kontrollen en smula efter första glaset, så jag har bestämt mig för att avstå.. (har inga problem med "sociala sammanhang", där det är ransonerat, för jag tror att jag tycker att det vore pinsamt att bli "full") Så innerst inne är jag nog en "kontrollmänniska" på både gott och ont!
Dessutom har jag upptäckt, att även om det bara blir ett eller två glas, så sover jag sämre.. Så det känns idag inte alls som någon förlust att avstå..
Så summa sumarum, tror jag att beroendet även handlar om mina egna tankar om alkohol. Bara för att jag är medveten om mina problem, så gör den mig inte så "frisk" att jag bara kan släppa på vaksamheten..
Det är väl ungefär som med en person som har förstadier till diabetes.. Antingen så skärper man sin kosthållning, eller så struntar man i det och utvecklar diabetes..
Så länge vi kan avstå, är vi "friska" (och vi kan säkert, "slarva" med ett och annat glas, utan att det är katastrof) Men släpper vi vaksamheten så är risken stor att vi blir fast i beroendet..
För min del, är att dricka alkohol, rysk roulette.. En lek med döden.. Det kan gå bra en massa gånger.. men jag vågar inte prova..
Tror att det hänger ihop med mig som "personlighet".. Jag har en typisk beroendepersonlighet, där jag kan bli väldigt "upphakad" på olika saker, liksom "fastna".. Det är allt eller inget..
Jodå, jag har tagit mig ur vissa såna här beroende-grejer (som folk nästan skrattar åt) men där jag själv insett att beteendet börjat styra mitt liv..)
Så nuförtiden har jag börjat se över vilka "vanor"/rutiner jag har. Det som är "bra" vanor, låter jag vara.. Hittar jag något sämre, så försöker jag byta ut det mot en bättre vana istället.. För jag tror på den gamla devisen att "summan av lasterna är konstant"
Ja det blev en lite lång fundering, så ursäkta om jag kapat tråden.. ;-)
Önskar en fortsatt nykter helg!

miss.understood
fre, 2015-12-25 - 09:44

Känner igen mig. Fast mår skit nu när kl är 09.36 på morgonen och jag har redan tatt 5 öl. Har ingen att fira med så för mig är det oviktigt om det är dag eller natt eller morgon eller kväll. Rädd att tappa koncepten. Går igenom alkohol hjälpens program men lyckas inte. Ringde alkohol linjens telefon men möttes av att " den är stängd i jul", vad fan gör den för nytta då. Visst fan förstår jag att ingen orkar sitta och lyssna på fyllesnack på julafton men samtidigt så är det ju så här sanningen ser ut! Man är full på julafton och juldagen, även om det är mitt på dan eller morgonen eller julafton eller nyår. Vilken dag det är spelar inte längre någon roll. Jag blir rädd för mig själv och mina känslor. Det är inte okej eller kul nånstans. Jag lider.

etanoldrift
fre, 2015-12-25 - 11:59

Precis som vilja skrev i ett annat inlägg, är anonymiteten väldigt viktig för oss här på forumet. Vi försöker att besvara kommentarer och dela med oss.
Det gör vi ibland väldigt öppet (och som sagt på ett sätt som vi kanske inte skulle våga göra annars)
Ja, jag har sett att en del gärna vill ha "mer", men personligen känner jag att jag inte är rätt person för "personligt stöd". Och jag vill inte ens uppge vilken ort jag bor på..
För det finns alltid personer som lägger ihop ett och ett och får det till fyra.. Och det vill jag inte riskera, eftersom det runt omkring mig finns personer som behöver få vara anonyma av flera orsaker!
Jag hoppas innerligt att du hittar någon att få prata med! (jag vet att det är särskilt marigt under storhelger)
Och jag hoppas att du respekterar våra beslut att INTE lämna ut oss mer än vi gör!
Det är inte för att vi inte känner med dig.. utan för att det lätt blir väldigt fel..
Styrkekramar!

etanoldrift
fre, 2015-12-25 - 12:44

Jag backar INTE för forumreglerna!
Jag förstår att du just för ögonblicket har större problem än många av oss.. men då är kanske inte forumet, utan vården det ställe du ska söka hjälp på idag!
Du är alltid välkommen, men respekt, är inget man "kräver", utan något man gör sig förtjänt av!
Hoppas att du får den hjälp du behöver idag!

miss.understood
fre, 2015-12-25 - 13:01

Vad exakt är din poäng ? vad vill du bevisa? ett forum är ett språkrör för en diskution om alkoholberoende i detta fall. här talar man om alkoholberoende eller har jag missuppfattat det?

Leverjag
fre, 2015-12-25 - 14:29

Hur mår du nu miss understood?

Här blåser det extremt mycket och jag är glad över att jag nye ä bakis idag. Det var några veckor innan jul då hjärnan förhandlade med min önskan om att vara nykter. Skitjobbigt. Suget kom starkt och funderingar på alkohol ökade. Men så lade sig tankarna och jag vann. Mitt beslut vann över beroendepersonen. Det är tufft att sluta om man druckit länge och har många av livets situationer kopplade till alkohol. Avgiftningen först och sedan vanorna som ska bytas ut. Efter 3-4 veckor minskar suget mycket och det blir lugnare i kroppen.
Har du varit nykter en längre tid förut? Skriv hur ditt beroende ser ut, vilka situationer som är farligast och triggar drickande, när du mår bra och vad som får dig att vilja dricka. Att tänka igenom det är ett steg på medvetenhet och lära sig att förändra sitt drickande.

Har du en egen tråd?