@Charlie70 Ps Allt i ditt liv låter väldigt stressigt, och att ha det så när du är ”utbränd” eller nästintill verkar jättejobbigt. Ändå. Drick inte. Du vet ju stt det inte hjälper, blir bara värre. Att ta långa, långsamma promenader eller simma tror jag är verkligt avstressande. Kan du stoppa in det nånstans?

Tufft läge, känner med dig... Finns det någon som kan hjälpa dig passa dottern så du kunde komma iväg och få simma, tex? Kan annars rekommendera tex Yoga with Adriene som finns på Youtube- en kvart i vardagsrummet räcker långt ibland.
Sen är det förstås post stress från den jobbiga upplevelsen utomlands, det kommer bli bättre med tiden. Skönt att du blev sjukskriven i alla fall. Styrka och värme till dig!

@Charlie70 Milde tid, att du ens står upp är ett mirakel. Önskar så att jag kunde komma och avlasta dig. Hur jobbigt det än har varit med min yngsta dotter så har vi alltid varit två föräldrar som tagit stort ansvar, men du är helt själv med detta 😢 Eller pappan finns i detta också?

Om du inte kan träna så kan du kanske yoga? Enkel stretch och sångmantra, djupandas. Du måste ge din hjärna lite vila. Har du någon kompis eller släkting som kan avlasta dig med flickan några timmar/vecka? Du behöver korttidsboende med övernattning några dagar per vecka för att ta dig ur det här. Det har man rätt till enligt LSS men du måste ansöka om det. Vår yngsta dotter sov på korttids varje onsdag i flera år, innan hon flyttade hemifrån. Många barn sov fler nätter än så, allra helst om mamman var ensamstående.

Skriv, skriv, skriv - få allt ur dig. För alkohol är ingen lösning, även om jag förstår att känslan kommer. ”Söv mig för fan!”

Och jobbet reder sig, viktigast är att få dig och flickan på banan igen ❤️

Kram 🐘

@Charlie70 Massvis av kramar av värme och styrka till dig❤️❤️
Är det inte tillräckligt nu för dig, har du inte blivit utsatt för tillräckligt med prövningar nu!

Jag kommer inte heller t Gbg. Det blir för mycket surr för min hjärna. Försöker återhämta mig och lyssna på min kropp.

Du kommer klara av även denna gång utan alkohol. Vi är med dig här🙏🏻

Kram❤️

Tack snälla ni för hälsningar! De värmer innerligt. Nej, jag står inte upp på benen riktigt längre nu. Jag som aldrig gråter trots att jag vill och känner att jag behöver, har gråtit i omgångar i dag. Däremellan har läkaren ringt om nya provsvar som kommit in, med kompletterande frågor och tider för kompletterande undersökningar. I kväll återkom hon igen men då med ett besked på diagnos - ett provsvar som tydligen har gått rekordfort. Flickan har fått en sjukdom som inte går att bota men att behandla. Förr i tiden dog man av den inom några år. Ovanlig åkomma tydligen. Den är inte alltid så lätt att diagnosticera heller och jag skulle säga att vi har kommit i ett mycket tidigt skede. Det tillsammans med en mycket vaken läkare gav snabbt resultat. Jag rusade till apoteket för att hämta ut medicinen innan 18. Nu har hon fått sina två första tabletter.

Barnen är mätta i magen och jag sitter här och fortsätter tänka på vin. Detta måste jag självklart ta mig igenom utan. Jag har hela tiden känt en sådan stolthet över bedriften nykterhet och den vill jag inte förspilla för detta (ett skäl av tusen som ni vet).

Jag har avlösning i hemmet/ledsagare via LSS men båda är på semester nu. I morgon kommer hennes pappa ta över för en månad framåt (jag har haft en månad nu). Som du skriver Andrahalvlek, det hade ju varit otroligt skönt om vi hade samarbetat kring alla dessa undersökning (ja allt). Tar du den undersökningen så kan jag ta den andra osv. Kunnat prata med varandra inemellan och dela oron. Men så är det inte. Exmaken har hängt med nya tjejen och inte någon gång ställt frågan om han ska avbryta och komma hem. Han har hela tiden fått aktuell info från mig.

Yoga är inte riktigt min grej men från i morgon har jag möjlighet att göra det jag behöver. Jag ska börja med en kortare promenad. Känns som om jag måste "börja om" lite med motionerandet. Kroppen vill liksom inte. Vek några tvättade tröjor i dag sedan var jag tvungen att inta horisontalläge innan jag kunde göra lite till. Innerligt trött - så är läget nu.

Såg att du passerat 6 månader Varafrisk! Fy tusan vad du bara är bäst!!! Bra att du kan känna dig nöjd med dig själv för det ska du verkligen vara.

Kram!

@Charlie70 Så skönt att ni fått diagnos, och att det går att medicinera! Och att du får vila nu en hel månad. Så mycket du nu kan. Det är slitsamt att släppa taget också, allra helst om man känner att den andre parten inte riktigt axlar ansvaret och inser allvaret.

Men du kan slappna av korta stunder. Promenera, andas, gråta, sova.

Kram 🐘

Ps! Självklart kommer du att ta dig igenom detta utan vin, ingen tvekan. Men jättebra att du känner av det du känner istället för att någon underjordisk kraft ska ta dig i sitt grepp. Allt är synligt och ska så förbli. Kram 🤗

Tack snälla ni för tankar och hälsningar! Ångesten river och sliter i mig, tårarna rinner, men inget vin. Fick annat av doktorn men mår inte riktigt bra av det. Jag kan inte vila och ingenting är skönt. På nätterna söver jag mig med medicin. På dagarna håller jag mig sysselsatt från och till med småärenden blandat med horisontalt läge. Den planerade (min egen plan alltså) storstädningen funkar ju inte alls. Mår samtidigt dåligt av att det inte blir gjort så jag ringde faktiskt ett städbolag i dag. De kommer i morgon. Det är också ångest för nu måste jag röja lite men det kommer vara skönt efteråt. Det vet jag. Sonen sköter sig själv med handling och mat. Uppfattar att han gillar ansvaret. I morse kom han på mig när jag kräktes på toaletten (säkert av ångest det också). Vet inte om det var bra eller dåligt. Han är ändå myndig nu så jag tror nog att jag lutar åt att han måste lära sig att även mamma kan vara ur slag. Har funnit en internationell FB-grupp för föräldrar till barn med diagnosen. Den hjälper. Det är ju precis som här - skönt att "prata" med andra som vet och förstår. Se klart jag hade gärna setts. Lämnade flr länge sedan min mail till admin för vb till dig och Sattva men sedan har inget hänt. Ev tyckte admin att min mail var för öppen med vem jag är, jag minns inte riktigt.

Vinsuget finns inte kvar och det är det viktigaste tänker jag. I övrigt lever jag lite timma för timma nu. Bedrövligt allting men det kommer bli bättre - det blir det alltid.

Kram!

Oj, oj Charlie vad mycket tråkigt som har hänt. Jag har varit dålig med att hänga på Forumet så jag missade totalt dina inlägg. Skönt ändå att ni fick en snabb diagnos för flickan och att det är behandlingsbart, men otäckt och jag kan förstå att tankar på vin dyker upp. Eller snarare en längtan efter att komma ner i varv kanske och det finns ju mycket bättre sätt att göra det. Smart att ta in ett städbolag. Det låter ändå sunt att du gråter. Jag tror att gråt är otroligt förlösande. Vi stänger in för mycket känslor och när vi gråter släpper en del spänningar. Men jag är jättedålig på att gråta själv.
Otäck upplevelse där på köksgolvet också och en stark varningssignal. Tycker det är bedrövligt att såna perioder dyker upp på jobbet och sen har du ditt privata med flickan att stå i. Det borde inte behöva krigas så mycket för föräldrar till barn med behov. Det är så många som går in i väggen. Önskar dig vila nu en period. Och skriver som du: Det blir bättre. Kramar

Kikar in och läser mitt senaste inlägg. Vad hemskt det var. Nu - mycket bättre. Flickan får mycket medicin och det är många tider under dag och kväll att hålla reda på men det funkar. Hon och jag mår mycket, mycket bättre än senast jag var inne! Tyvärr har en nära vän till oss dött i olycka. Pappa till sonens bästa vän. En händelse som inte går att kommentera i ord. Till det blev det en mycket allvarlig händelse på flickans skola häromdagen som jag behövt anmäla till myndigheter. Livet tar inte slut trots att man är nykter. Varje händelse har lett mina tankar till alkoholen som ju är en väldigt effektiv ångestdämpare. Men eftersom jag inte kan lita på mig själv avstår jag och lever igenom ångesten. Det går även om det är tufft. Hade jag fortfarande druckit hade jag hängt kontinuerlig i flaskan efter allt som varit under sommaren. En kraftig utförsbacke för egen del. Den saken står helt klar. Känner tacksamhet över nykterheten.

Kram!

@Charlie70 Så skönt att du och fin flicka mår bättre🙏🏻🥰Tragiskt m dödsolyckan, så svårt😔

Men vad skönt att vi inte dricker! För min del blir det för mycket snacks och skräpmat men det blir bättre längre fram…

Önskar dig en fin lördag☀️

Kram❤️

@Charlie70 Åh, så skönt att höra att du och dottern mår mycket bättre 🙏🏻 Och så sorgligt med dödsolyckan.

Livet är en prövning minst sagt. Enda sättet att orka är att försöka se ljusglimtarna. De finns, även om de är pyttesmå.

Och nykterheten är din superkraft - tack vare den orkar du. Styrkekramar i massor till dig.

Kram 🐘

Går in här efter en häftig diskussion med sonen (som slutade i lugna ordalag). Enligt honom bråkar vi mycket, varje dag och två gånger om dagen. Enligt mig bråkar vi kanske en till två gånger i månaden. Fattar inte hur vi kan ha så olika bild av vår samvaro. Skälet till att jag tänker på Forumet nu är att han tog upp den gången när jag var full och tog med en "snubbe" hem. Denna sak är som ni förstår ett riktigt lågvattenmärke för mig. Som jag skäms för så mycket att jag knappt kan prata eller skriva om det, men det var jag ju tvungen till i kväll. Efter den händelsen blev jag medlem här och har sedan dess inte druckit. DET är noterat av sonen som tycker jag gjorde det bra (tackolov). Resten av mig är SKIT. Jag har inte ett rätt enligt honom. SUCK.

PS. Måste säga att känslan just nu är surrealistisk. Jag gör inget annat än tänker på mina barn och ändå är jag så fel enligt sonen. Måste landa lite i kvällens diskussion. Självklart kommer jag fortsätta vara den vuxne men nu gungar det för en stund här. #tonårsbarn

Åh @Charlie70 som jag känner igen detta/din känsla! Man vänder sig in och ut men ändå räcker ändå till😳
Jag tänker på vad du skriver om ”snubben” , jag minns också när du skrev det. Tyckte du var så himla stark som bara slutade att dricka rakt av sådär💪🏻 Igår på eftervården frågade en av behandlarna om vi hade full tillit till varandra i gruppen vilket vi hade därefter gick vi laget runt och berättade om det värsta vi hade gjort på fyllan. Vi skämdes och tårarna rann när vi berättade om våra minnen något vi aldrig skulle göra som nyktra.

Stor varm kram t dig❣️🤗