Efter gårdagens slitsamma dag med övertid har jag sovit som en gris ? Jag är inte pigg, det är att överdriva, men min hjärna verkar hyfsat sugen på att jobba idag också och det är bra nog.

Tänk att jag tidigare har trott att vin var lösningen på sådana jobbdagar? Nu vet jag ju att vin är katastrof för sömnen, att man inte får den viktiga REM-sömnen då man har druckit alkohol. Och utan REM-sömn får man inte den viktiga återhämtningen för hjärnan. Den behöver sortera och dona med sitt medan vi sover.

Visst har jag hört att man bör undvika alkohol när man tar SSRI-medicin och har sömnstörningar. Men det är ju sånt man hör och läser, men inte riktigt tar på allvar. Jag har mest ryckt på axlarna. ”Så mycket dricker jag inte”.

Nu när jag själv har upplevt hur mycket bättre sömn jag har fått - och hur mycket bättre jag mår psykiskt efter alkoholstoppet så kan jag bara ångra att jag inte tog beslutet tidigare.

För mig är det ett pyttelitet offer att avstå från alkohol om det innebär att jag får må bättre psykiskt och sova bättre. Faktiskt. Pyttelitet.

Jag har druckit tillräckligt i mina dar. Been there done that. Nu är det historia.

Kram ?

Andra halvlek ?
Jag var ett sommarbarn på en bondgård varje sommar från det jag var 4,5 år och fram tills jag var elva år.
Är så tacksam för dessa underbara två månader varje sommar jag fick vara där.??
Det var en lycka och trots min unga ålder första sommaren så fann jag mig tillrätta omedelbart bland alla djur och den nya miljön.
I grannhuset fanns en kompis och ett annat sommarbarn och vi lekte så fint och hade kul ihop.

Detta var ju på 1960-talet och många barn fick inte möjlighet att vara med sina föräldrar då de vuxna måste jobba.
Så det var många förväntansfulla barn som samlades på centralstationens perrong tidigt en junimorgon. Vi blev uppropade och fick en brun lapp fäst på bröstet där det stod vilken ort vi skulle till. Där fanns tanter från barnavårdsnämnden med på hela tågresan.
Själv blev jag avsläppt på en liten ort i Småland och där väntade en av sönerna (i mitt blivande sommarhem) på en flakmoppe!
Min stora bruna resväska och jag åkte iväg men den turen har jag inget minne av. Jag var ju ganska liten...

Men hursomhelst så är dessa fantastiska somrar hela min barndom kan jag säga. För jag kände knappt mina föräldrar som liten, har aldrig haft någon semester med dem. Konstigt egentligen...?

Nu förekommer det inga sommarhem på landet på det viset längre. Det finns knappt några bondgårdar kvar.
Då på den tiden så kunde ju bönderna försörja både sig och extrapersonal när det behövdes. Som mest när höet skulle slås och hässjas så var det nog sju man som jobbade. Och vi barn åkte i hölasset såklart ?.

Jag var och hälsade på i mitt sommarhem för några år sedan. Det finns inga djur kvar längre och vissa gårdar är nedlagda helt och hållet.
Det är tragiskt att se hur landsbygden avfolkas.

Men mina minnen har jag kvar.
Tack och lov ??

Kram ???
PS. Jösses så långt det blev?

Förstår att du har fina minnen FinaLisa ? Jag minns att mina kompisar som var sommarbarn verkligen älskade att åka till sin ”extrafamilj”. Och kontakten bestod i många år, som vänner. Men de flesta hade ensamstående mammor om jag minns rätt.

Min semester med familjen bestod av tre veckor i tält eller husvagn med mina föräldrar. Och min pappa drack konstant och gjorde bort sig i parti och minut. Mina föräldrar grälade om typ allt så jag skämdes på campingarna. Ensambarn är jag också så det var väldigt ensamt, men jag hittade ibland kamrater att hänga med.

Men du förstår nog FinaLisa att jag var avundsjuk på kompisarna som fick åka ”till landet” om somrarna. Jag ville också lära mig rida och gosa med kaniner, katter och hundar.

Kram ?

Även i kväll blev det en timmes övertid. Men om jag inte gör det jag gjort den senaste veckan (som jag egentligen inte ska göra i mitt jobb) så skulle en kollega till mig få sitta kvar på övertid 3-4 timmar varje kväll. Och det vore inte okej. Nu klarar hon sig med en timmes övertid också.

Så jag gör jobbet, som är rätt kul faktiskt, och sen tar jag alla chanser jag får att påtala att ”någon” har tänkt fel när den här övergången i verksamheten planerades. Att det tar tid innan man blir van.

Jag tar även alla chanser att försvara den lilla delen av produktionen som nu sliter hårt i det tysta. Jag ser deras dilemma och jag hjälper till genom att bidra så gott jag kan handgripligen.

Sen tar jag dessutom alla chanser att påtala: ”Ja, det borde ha varit klart nu. Men jag har inte hunnit eftersom jag har gjort det här under en vecka, och måste fortsätta med det veckan ut. Jag måste prioritera, och då gäller mest akut först. Så ni får klara er bäst ni kan.”

Min chef är sur på mig för att jag på ett möte inför alla i morse sa att arbetsmiljön på en viss avdelning är urusel, så folk kan hia sig innan de framför klagomål på just den avdelningen. Hon tycker att jag som chef ska ”hålla masken” inför kollektivet för att inte väcka onödig oro.

Jag håller inte med henne. Jag tycker att man som chef ska vara transparent med sådant som alla kan se, sådant det ändå skvallras om. Tala klarspråk. ”Just nu är det skitjobbigt, men vi reder det och det blir bättre med tiden.” Och därför kan resten av kollektivet hia sig och ha lite tålamod.

Idag sa min chef till mig på skarpen tre gånger, inför andra chefer, men jag kunde inte bry mig mindre. Önskar bara att mina andra mellanchefskollegor fick lite råg i ryggen och höjde sin röst också.

Det som känns jätteskönt idag är att jag verkligen inte bryr mig om vad min chef tycker om min frispråkighet. Och jag tänker inte hålla tyst. Inget företag mår bra av ja-sägare på någon nivå. Påstår man att man vill ha ”högt i tak”, så måste man ta emot kritiken också.

Riktigt nöjd är jag över att den kollega jag hjälper är så tacksam att det nästan känns sorgligt. Hon ska inte behöva tacka mig översvallande. Hon är inte ensamt ansvarig. Någonsin.

Hade huvudvärk som fan direkt efter jobbet, men nu med mat i magen och efter en lång stund i badet känns det mycket bättre.

Kram ?

Jag hade en god självkänsla innan jag blev nykter. Nu är den om möjligt ännu bättre! Jag kan inte tolka min känsla inför chefens tillrättavisande på något annat sätt. Jag skiter i vad hon tycker. Hennes kritik mot mig skaver ingenstans. Jag kan verkligen direkt bara skaka av mig kritiken, med en knyck på nacken.

Ännu mer stärkt är jag i mina värderingar att äras ska den som äras bör, att ingen medarbetare ska känna sig osedd eller orättvist behandlad, och vågar inte folk stå upp för sina rättigheter så gör jag det åt dem - om jag delar dem.

Förstår nu mer min chefs nästan lismande attityd mot mig i vissa lägen. Ett hyfsat nytt fenomen. ”Hur tänker du? Skulle du kunna tänka dig att xx?”

Just nu pågår en maktkamp på jobbet. På ena sidan min chef och en annan mellanchef. På andra sidan jag och de andra mellancheferna och sannolikt de flesta medarbetare. Vi får se hur det slutar.

Oavsett så känner jag mig väl grundad i mina värderingar. Jag börjar hitta formen för att agera ”sanningssägare”. Och jag har blivit ännu mer tydlig med mina gränser. Om jag töjer på mina gränser så beror det på att jag vill det. Och då får något annat stå tillbaka. Punkt.

Det är verkligen så som någon uttryckt det tidigare. I nykterheten blir den egna personligheten ännu mer koncentrerad, den levlar upp ett snäpp. Man blir lite mer skarpare i konturerna när alkoholens dimmande filter försvinner.

Varför blir det så? Sannolikt för att allt dåligt samvete och smusslande som hörde ihop med alkoholen försvunnit. Dygnet får fler timmar utan bakfyllans påverkan och planering inför nästa fylla. Fler timmar för att sova och läka hjärnan - och reflektera över livets mysterier.

Idag känner jag mig stark. Idag också ?

Kram ?

Tror mkt är att när den största hemligheten man haft försvunnit, då växer man. Det blir viktigt att stå upp för sig själv, men även för andra och att göra kloka val i det mesta.
Fortsätt växa du är en hjälte ??????❤️// kram Strulan

Vill inte skriva att jag jobbat alldeles för mycket idag också. Vill slippa skriva just det. Vill hellre skriva att jag tänkt på mig själv, cyklat på lunchrasten, utövat mindfulness och mått bra. Men så är det inte. Dagen var en repris på gårdagen som var en repris på tisdagen osv.

Ont i huvudet som fan. På gränsen till vad jag orkar. En arbetsdag till, sen helg. Min dotter kommer imorgon kväll, men jag skiter i det. Jag ska vila, vila, vila hela helgen ändå. Hon ska till en kompis på lördag. Tvätta måste jag förstås göra. Och handla och laga mat. Och cykla. Och leta hittaut-kontroller! Sista chansen på lördag.

Nästa vecka slipper jag de här extra arbetsuppgifterna som jag har varit uppslukad av i snart två veckor. Nästa vecka får jag andas. Nästa vecka känns det som jag ska få oceaner av tid. Men det dyker väl bara upp något nytt som måste lösas lite akut.

Men även om jag mår så här, känner mig på gränsen för vad jag orkar med, så har jag inte en enda gång tänkt att lite vin vore en god idé. För det vore det inte. Jag är en nykter person nu. En som vilar när jag är trött och sover på nätterna trots att jag är stressad.

Det känns inte som om suget kommer att bli min ”fälla”. Jag får nog vara mer vaksam på ”det gick ju så lätt att sluta och låta bli att dricka så det funkar nog att dricka lite då och då”. Den fällan skulle jag absolut kunna gå i. Just därför är det viktigt att jag är extra uppmärksam på sådana tankar.

Kram ?

Det är nödvändigt men trist med alla coronarestriktioner som gör att evenemang efter evenemang ställs in. Men plötsligt får jag chansen till lite kultur som är coronaanpassad - och jag hugger som en kobra!

Max 50 pers, sittande matgäster vid bord, samtidigt som man skrattar åt stollar på scen. Det kunde nästan få kosta hur mycket som helst - så svältfödd är jag på lite live-upplevelser.

Sällskap fick jag tag på också. Trist att gå på sådant helt självsam. Har köpt biljetter till lördag 21/11. Direkt erbjöd jag mig att köra, och beställde alkoholfritt vitt vin till maten (man skulle förboka drycken). Mitt sällskap valde rödvin.

Inga fler frågor på det. Skönt. Ibland har man inte ens lust att säga mer än så. ”Jag kör gärna.” Få protesterar mot det ? Jag hade inte gjort det i alla fall i mitt förra liv ?

Under den här mörka trista årstiden behöver jag minst en, helst två-tre, roliga saker inbokade per månad. Då har jag det att se fram emot, och glädjas åt efteråt. Det får gärna vara upplevelser på en scen i någon form, men en hederlig fest eller middagsbjudning funkar också. Numer alkoholfri då.

Det är själva upplevelsen jag är ute efter. Att få skratta och få känna wow-känslan. Mitt liv berikas när jag skrattar, det är som att skratten laddar mina batterier. Jag behöver inte ens skratta - det räcker att jag blir inspirerad, imponerad eller fascinerad av någon som föreläser.

På tisdag ska jag delta på ett evenemang som heter ”Gilla jobbet”. Det brukar vara en stor mässa, men nu blir det istället en massa föreläsare på videokonferens, en heldag. Det blir nog också bra. Jag brukar säga att jag behöver lite input då och då på jobbet i form av en konferens. Tagga till, få idéer.

Kram ?

Ja vaksamma skall vi vara... För mig är största risken om något riktigt jobbigt händer så jag tänker att det gör varken till eller från om jag dricker.
Vilken kämpe du är med ditt jobb. Glöm inte att ta hand om dig själv mitt i alltihop... gött med lite underhållning. Men gillar jobbet det gör du redan?
Björnkram??

Har en gammal vän som jag bara träffat då och då de senaste 15 åren eftersom hon har flyttat långt bort. Innan hon flyttade festade vi rätt rejält, innan barnen. Hon tillhör dem som ofta snedtänder när hon dricker. Vi blev ofta osams på fyllan. Det blir jag sällan annars med någon.

Den senaste tiden har hon skrivit en del saker på fejjan som är extremt utlämnande för henne och hela hennes familj. Hon outar sådant som absolut inte borde outas. Och jag blir bara så beklämd. Och så genuint ledsen ?

Hon har haft enorma problem med sin psykiska hälsa, har varit inlagd på psykakuten oräkneliga gånger. Långt innan jag själv fick problem med panikångest har jag upplevt det när jag varit tillsammans med henne. Hennes ångest var så fysisk och så hemsk att det nästan var värre att uppleva det som åskådare än att uppleva det själv.

Jag har i över 20 år tyckt att hon haft en osund relation till alkohol. Hon är nog den enda av mina vänner som jag har reagerat starkt på. Allt jag har gjort på fyllan är en västanfläkt jämfört med sådant som hon har gjort.

Att hon har kunnat behålla sina jobb är ett under faktiskt, med så mycket frånvaro och struligheter. Även barnen mår dåligt. Alla tre har olika diagnoser. En av dem var under en period så suicidal och deprimerad att hen inte fick lämnas ensam hemma.

Min kompis har även missbruket i generna, både på mammans och pappans sida.

Vad fan ska jag göra? På 60 mils avstånd? Orkar jag ens? Är det ens lönt?

Kram ?

Ja det låter som ett dilemma. Du kan knappast bena ut något i den familjen kan jag tänka, det låter som att alla i familjen mår dåligt. Om jag får tycka, så är du viktigast och det är där du ska vara, visst kan man vara ett stöd och lyssna på sin vän, tala om nykterhet osv. Men som sagt, det viktigaste först. Kram

Som svar på din fråga så nej, jag är inte sommarbarn som liten utan min nick kommer bara av att jag är född på sommaren och sommaren är min absoluta favorit av våra årstider?Men konstigt nog har jag i år för första gången i mitt 54-åriga liv lärt mig att uppskatta hösten. Det är så lugnt och vackert med alla färger?

Det där med heltidsarbete. Om man har möjlighet så tror jag att det absolut bästa för de flesta att är arbeta deltid. Framförallt oss med beroendeproblematik. Jag kommer att arbeta halvtid?Och på måndag börjar jag??

Ha en bra dag?

Kram⚓️

Jag känner det också. Jag måste tänka på mig själv i första hand. Om hon frågar kan jag berätta hur jag gjort och hur jag tänker, men jag agerar inte aktivt just nu.

Kram ?

Att vara född på sommaren är också nice ? Min yngsta dotter är född i juli, men under fruntimmersveckan så det är sällan utekalasgaranti ändå.

Jag hade gärna jobbat deltid, men då hade jag behövt göra mitt heltidsjobb på deltid - så då hade jag blivit ännu mer stressad tyvärr.

Det finns inget i mitt arbete som jag kan lägga över på någon annan. Som det ser ut nu. Men det är den diskussionen jag behöver ta med min chef i första hand.

Ska jag göra något annat? Jag har gjort en massa olika saker under mina 28 år på företaget, men den tjänst jag har nu har jag haft i 14 år. Det känns som det är dags att göra något annat.

Kram ?

Jag har en släkting med flera barn, och hela deras situation är jobbig..Den senaste tiden har jag knappt vågat skriva ett sms för att fråga hur det är..Då brukar hen fråga om hen får låna pengar av mig..Hen har alltid betalat tillbaka, men jag vet att det bara förvärrar situationen att låna ut..Hen blev av med jobbet för ett år sedan..Hen fick ultimatum att börja med antabus igen eller säga upp sig. Hen sa upp sig..Jag hjälper familjen ibland med lite kläder och leksaker..Annars har jag börjat tänka att dom också har val..Jag har även skickat länkar till Kommunens ekonomiska rådgivning, som jag vet gör ett fantastiskt jobb..Men dom har inte tagit den kontakten..Mer kan jag inte göra, just nu..Det gäller nog för dig också AH, att göra precis vad som känns bäst för dig..Se till att jobba lagom också, så du orkar med, även att ha en skön fritid..Kram..???

Tack för din omtanke. Nu är jag färdig. Från och med nästa vecka lämnar jag tillbaka vissa arbetsuppgifter som jag bara har gjort tillfälligt. Nu ska jag bara göra MITT jobb. Ogillar verkligen att ha andan i halsen, att känna att det är något jag har missat. Måste återta kontrollen.

Senaste avsnittet av Alkispodden är intressant. Ett samarbete med Närvaropodden, med en annan ex-alkis som heter Bengt Renander. Har bara lyssnat 30 min men har redan fått flera aha-upplevelser. Det handlar mycket om att vara här och nu mer, inte ha för mycket förväntningar, go with the flow. Sådant som nästan alla som varit nyktra ett tag vittnar om. Att man blir mer chill helt enkelt.

Just det här avsnittet är 1,5 timme så jag ska lyssna på resten i helgen.

Chill helgkram ?

i min tråd?

Tycker det låter som ett klokt beslut att lämna bort en del av dina arbetsuppgifter??

Måste lyssna på Alkispoddens senaste. Känner att jag är på god väg till en mera chill inställning till livet?

Ha en skön fredagskväll ?

Kram⚓️

Bra att du tar ett steg tillbaka och inser att du inte ska behöva jobba för två...

Angående lyckan av att ha fått vara sommarbarn på landet förstår jag att du var avundsjuk på..?
Själv var jag avundsjuk på kompisar som blev uppvaktade på sängen när de fyllde år...det blev aldrig jag. Så jag har varit jättenoga med det när mina egna barn var små...??

Förövrigt ska jag använda helgen till att vila och andas lugnt.?

Kram?????

Tack för din kommentar hos mig när du själv har det så kämpigt. Vila, vila, vila och ännu mera vila behöver du nu ❤️

Kram ?

Ps. Mina föräldrar sjöng aldrig för mig i sängen på min födelsedag. Men det har jag alltid gjort för mina barn. Har aldrig tänkt på det sambandet tidigare. Mina föräldrar gick aldrig på föräldramöten heller. Jag har gått på alla utan undantag.