av Andrahalvlek

Andrahalvlek
tis, 2024-03-05 - 08:03

Jag har ju lyssnat på boken ”1%-metoden” av James Clear flera gånger. Små förändringar - stor skillnad i slutändan. En sak har jag verkligen anammat för att få till nya vanor: Att stapla nya vanor ovanpå redan etablerade vanor. Tex gå ut med hunden så fort vi har vaknat, styrketräna direkt efter frukost osv. De dagliga vanorna blir då en nästan oändlig radda olika vanor.

Värre är det med sällansaker. ”Visst ja, det skulle jag ju göra också.” Jag brukar tvätta varannan söndag, det är en etablerad vana. Jag brukar också bada min hund i samband med det eftersom han efter badet älskar att rulla runt och gnida sig torr i mina sängkläder. Den glädjen vill jag inte ta ifrån honom. Så då får han göra det en bra stund - och sedan bäddar jag rent.

Nu behöver jag addera ytterligare en hundvana eftersom hundfrissan kräver att han blir duktigare på ”hantering”. Så min plan är att några timmar efter badet, då han har torkat, så ska jag klippa hans klor och trimma pälsen på hans tassar. Det får bli innan kvällspromenaden, eftersom han behöver vara ren om tassarna när jag ska trimma pälsen, annars blir trimmern snabbt kajko.

Fram till nu har både kloklippning och pälstrimning blivit lite när det blivit liksom. Ofta för långt emellan. Ofta tänker jag ”just de ja, det skulle jag ju göra också”. Den just-det-ja-känslan är obehaglig, det känns som jag både tappar fotfästet en stund och slår på mig själv mentalt för att jag inte har kommit ihåg att göra det jag behöver göra.

Jag vet att jag är lite av en nörd på det här med att skapa vanor, men jag mår fantastiskt bra av goda dagliga vanor. Då går vissa saker nästan automatiskt utan att jag behöver ägna dem speciellt mycket uppmärksamhet. Borsta tänder och äta frukost är ju inget man tänker på speciellt aktivt tex, det går ju av bara farten. Ju mer sådant av-bara-farten man kan ha i sitt liv, desto mer energi kan man använda till att vara spontan och cracy. En stund då och då mellan alla vanor.

Kram 🐘

vår2022
tis, 2024-03-05 - 08:26

@Andrahalvlek Jag trivs också med rutinartade vanor. Det blir ett bra ekorrhjul då😁. Saker blir gjorda och utförda. Det blir inte så mycket funderingar kring lust eller så, det är bara att göra utan att tänka så mycket. Det blir också så mycket roligare, och är väldigt tillfredställande efteråt. Jag har en tendens att stapla på för mycket, men har lärt mig hur mycket som ska få plats för att vara möjligt att göra och inte ta slut på mig. Det kan kännas motigt ibland att tex städa, men när man väl börjar så går det av bara farten. Ruckas mina rutiner för mycket så känns det inte bra, för i dem finns det även tid för vila. Men med en god plan så kan det få ruckas lite och då fungerar det också😁.

Lycka till med din nya rutin med hundfrissningen och ha en bra tisdag!❤️

Varafrisk
tis, 2024-03-05 - 12:47

@Andrahalvlek Jag tänker att det är din styrka det här med att skapa vanor. Jag tänker särskilt på vanor som är viktiga för hälsan och går av sig själv så bra det är!! När är ledig har jag varit väldigt bra på att gå upp äta lite lättare frukost, ta en promenad antingen med hund eller utan, för att komma tillbaka efter en halvtimma en timma och då ta en kopp kaffe och en knäckemacka något som jag har mått väldigt bra av. Tyvärr, så får jag inte riktigt till det som tidigare...mycket pga min trötthet, fastnar i tankar el sociala medier...jag behöver verkligen bryta den ovanan. Du är klok som en bok!

Kram!

Andrahalvlek
tis, 2024-03-05 - 12:53

@Varafrisk Tricket är att börja i liten skala. En god vana i taget, helst sådant som görs varje dag oavsett om det är helg eller vardag. Som att borsta tänderna och äta frukost. Till min hjälp ställer jag larm i mobilen och skriver to-do-listor på ett block som ligger på köksbordet. Ställer larm för allt som måste göras. En period hade jag larm för fmfika, lunch, emfika osv för att inte bli sittande framför jobbskärmen. När en vana sedan sitter kan jag ta bort det larmet.

Kram 🐘

Andrahalvlek
tis, 2024-03-05 - 12:57

PS. När hunden flyttade in i somras hade jag larm för att komma ihåg och rasta honom x antal gg/dag. Jag ville inte behöva komma ihåg det, jag påmindes av larmet och då kunde jag släppa det aktivt ur tanken. Likadant när jag skriver ner saker som ska göras. Då står det där. Jag behöver inte aktivt tänka på det just nu. Hundkisspaus-larmet behöver jag inte längre 😊

Varafrisk
tis, 2024-03-05 - 15:46

@Andrahalvlek Blir det inte stressigt m larm och to-do-listor? Förmodligen inte för dig eftersom du verkar ta göra vad som krävs av både larm och listor. Jag tänker att det ändå krävs vilja, motivation och ork t att göra det. Risken för mig är att jag skulle nonchalera det hela iaf i den sinnesstämning där jag befinner mig nu.

Kram🤗

Andrahalvlek
fre, 2024-03-08 - 12:04

Ännu en vana ska jag införliva i våra liv. Måndag, onsdag, fredag ska jag cykla 40 min med min hund springande bredvid. Har hittat en perfekt runda där nästan ingen går och han slipper trafik på sin sida. Mina knän får jobba, jag bli svettig, och han får sträcka ut och flåsa lite. Vinn-vinn-vinn.

Plus att det på min lunchrast alltid är ljust, det är det ju inte alltid om kvällarna. Även de dagar jag jobbar på kontoret har jag lunchrast på hemmaplan innan jag kör till jobbet. Jag har helt enkelt ersatt vår lunchpromenad med att cykla/springa. Och han får kissa, nosa och bajsa en stund innan och efter att vi cyklar.

Trevlighelgkram 🐘

Andrahalvlek
lör, 2024-03-09 - 09:20

Usch, vilken vecka jag har haft. Ansvarig chef dagtid har varit sjuk hela veckan och han har inte ersatts. Om man bara är fyra som jobbar dagtid, efter en nyligen genomförd neddragning med 1,5 tjänst, så märks det om 1/4 är borta. Chefen är dessutom ruskigt snabb på sitt jobb, han är ju ändå chef. Vi andra tre har slitit som djur för att göra hans jobb också.

Men klara blev vi till slut. I rätt tid, igår kl 17.30, stängde jag av datorn och jag är förbannat nöjd med vårt arbete i veckan, inklusive mitt eget arbete. Jag börjar få upp tempot rejält. Man ska ju betänka att min storhetstid på just det här specifika området sträcker sig bakåt till 2006, därefter har jag jobbat med något helt annat fram till för några år sedan. Mycket erfarenhet från tidigare har jag nytta av, men tekniken och programvarorna är ju helt annorlunda. Jag tillhör inte stjärnorna, men jag gör ett jävligt bra jobb ändå.

I måndags kväll hade vi zoom-möte med volontärerna i tjejjouren. I tisdags kväll höll kommunen infomöte inför årets nattvandringar. I onsdags kväll hade vi ett halvt akut möte på gruppboendet om yngsta dotterns svåra cola-beroende, som ledde till rejäla restriktioner. Hon skrek och grät 😢 Missbruksgenen går tydligt vidare, med andra missbruk som följd. Hon har dock landat i att det blir som vi har bestämt, nu ska det bara efterföljas av alla inblandade.

I torsdags kväll var det kören, och igår kväll var det godnatt 😴 Två helger har jag dessutom antingen träffat min äldsta dotter hemma hos henne 20 mil norrut, eller hemma hos hennes pappa. Även roliga saker slukar energi. Tonårstrotsig storpudelvalp gör inte saken bättre heller om man säger så.

Idag ska jag ta en långpromenad med hunden på en för oss ny plats. Jag ska också köpa hundfoder (14 kg-säck) och fylla på förrådet med hundtugggodisar. Planera, handla och laga matlådor. Och sen ska jag halvdö i soffan framför mello-finalen. I mitt arbete ingår att göra nöjessidor, till åtta olika tidningar, så jag är jä….. trött på mello efter dessa veckor.

Samtidigt är jag mello-fantast - så givetvis kollar jag på alla deltävlingar och finalen. Utifrån andra proffstyckares gissningar och min egen point of wiew så ligger Marcus & Martinus mycket väl till för att vinna ikväll, tätt följda av den ”eviga tvåan” Danny. Själv känner jag mig lite wild and crazy och tippar att nykomlingen Jacqline skrällsegrar. Hon är min favorit 🤩

Trevlighelgkram 🐘

Andrahalvlek
sön, 2024-03-10 - 09:18

Mello över och favorittippade M&M vann. Till min yngsta dotters stora glädje ❤️ Och jag är glad för hennes skull ❤️ Och M&M var värdiga vinnare, de vann stort över tvåan Medina. Själva röstningsproceduren var inte ens spännande. Och nu är det ett helt år till nästa gång. Skönt.

Idag blir det bada hunden, bädda rent och tvätta, klippa klor och trimma tassar, skriva ut ett protokoll, städa min hemmakontor-arbetsplats, dammsuga, diska och laga ännu fler matlådor. Och förstås några hundpromenader. Skriver jag ner det jag ska göra på to-du-listor så blir det gjort. Och jag hinner vila mellan varven också 🥰

Kram 🐘

Se klart
sön, 2024-03-10 - 16:39

Låter som en aktiv dag- jag har mina listor jag med- men just nu flyttas post-it-lapparna fram, hinner inte allt jag ”borde” men då får man fundera över vems ”borden” man styrs av.
Kvällen blir middagsfix, plantera lite frön, och så stryka en vårig duk! Kram 🤗

Andrahalvlek
sön, 2024-03-10 - 17:24

Avslutade alla göromål med att trimma pälsen på hans fötter och klippa klor. Klippte en klo alldeles för långt 😫 Blodspår överallt. Varken potatismjöl eller omslag av papper funkade. Det senare åt han upp. Och det är blod överallt typ. Torka, torka, torka.

Någonstans halvvägs genom torkandet tog min ork slut helt. Jag har mycket ork, men när den tar slut tar den slut. Som att blåsa ut ett ljus. Pust. Nu är odågan hjälpligt rastad och har fått kvällsmat. Nu får han hållas i hallen tills han slutar lämna blodspår.

Nu badet. Sen äta. Sen tv. Sen sova tidigt.

Kram 🐘

Andrahalvlek
ons, 2024-03-13 - 08:23

Usch, jag känner mig helt tagen idag. Fick ett så himla ledsamt besked igår. Det rör inte mig personligen, så ni behöver inte oroa er, men känslomässigt drabbad känner jag mig verkligen. Och jag påminns ännu en gång om att relationer är det enda viktiga vi har i livet. Och vi vet aldrig hur länge vi får behålla våra närstående. Det finns inte tid för att tjura och bete sig illa.

I somras åkte jag ju på en resa till min barndomsort. En resa längs memory lane. En resa som verkligen uppfyllde mig av minnen, de kom liksom flodvågor vällande över mig. Så många år, så många minnen, och så förändrat allt var. Jag flyttade ju därifrån i 20-årsåldern.

Jag är ensambarn och för 8 år sedan flyttade jag min mamma till min hemort. (Min pappa dog 2001.) Hon bor fem hyreshus ifrån mig. Den flytten var det bästa som kunde hända för vår relation. Vi har en mycket bättre relation än vi någonsin har haft. Visst är hon en prövning på många sätt, men vi har ändå en fullt fungerande relation idag. Hon behöver mig, på många sätt.

När jag kom hem från resan sa jag till min mamma att jag skulle vilja göra en likadan resa med henne. Att vi två skulle återse allt på hennes gamla hemort. Hon blev jätteglad. Nu är datumet bestämt, vi åker upp lördag 11/5 och hem igen mån 13/5. Jag har bestämt med min farbror och hans sambo att vi bor hos dem. Min mamma fick en enda uppgift: Ta kontakt med sin syster som hon inte har pratat med på sju år, på grund av en konflikt som mamma knappt minns längre.

Jag sa till min mamma att hon nu upprepar släktens förbannelse. Min mormor var nämligen osams med sin syster större delen av sitt vuxna liv, av anledningar som ingen minns. Min mamma tyckte att det var helt galet, och nu gör hon likadant. Tjuriga kärringar. Vissa dåliga sidor verkar väldigt ärftliga.

Trots att hon fick ont i magen av oro, så lovade hon att våga ta kontakt. Jag sa åt henne att säga ”förlåt, för allt jag har gjort och inte gjort”. Att hon skulle lägga sig platt på rygg, för att på så sätt återetablera kontakten. Hon lovade att göra så.

Efter många försök fick min mamma till slut kontakt med min kusin, som är 15 år yngre än jag så vi har aldrig haft speciellt mycket gemensamt. Då fick min mamma veta att hennes fem år yngre syster har fått en stroke och flera blodproppar, i september i fjol. Hon är förlamad på ena sidan, har sluddrigt tal, har blivit dement och bor på ett vårdboende.

Hon ramlade ihop ute under en hundpromenad och togs om hand av förbipasserande. Låg i respirator i en månad. Samtidigt var min kusin höggravid och födde en son i november. Hunden flyttades mellan olika vänner och närstående, men nu hade de lyckats hitta ett nytt hem åt honom. Min moster frågar inte ens efter hunden.

Min moster hade sett fram emot att äntligen bli mormor, men inte ens det kan hon glädjas åt nu. När min kusin och hennes bror kommer och hälsar på henne tror hon att de ska hämta henne, och hon gråter och skriker när de går. Hon förstår ingenting. Och de upplever det fruktansvärt jobbigt 😢

Jag pratade med min kusin igår kväll och är nu efteråt helt tagen. Min känsla idag är: Vad kan jag göra? Kan jag hjälpa till med något? Jag har bett henne lova att säga till om jag kan hjälpa till med något, vad som helst. Jag plågas också svårt av tanken ”Varför har jag inte hört av mig tidigare?” Och om jag känner så, är det nog ingenting mot vad min mamma känner. Jag ska ringa henne ikväll, hon behöver nog en hel del debriefing.

Du som läser detta - om du har en relation som du inte vårdat på ett tag, ring ikväll!

Kram 🐘

aeromagnus
tors, 2024-03-14 - 06:01

"Man saknar inte kon förrän båset är tomt" som ett gammalt klassiskt talesätt säger. Tacksamhet är ju ett ledord i AA och vi människor (inklusive mig själv) bör oftare stanna upp och visa/känna tacksamhet till de relationer vi har än att ta dessa för givet som vi nog alla gör ibland. Skänker er en tanke denna ruggiga marsmorgon

Andrahalvlek
tors, 2024-03-14 - 07:45

@aeromagnus Tack för omtanken ❤️ Den känsla jag har idag är att jag ska återuppta min relation till mina kusiner, utan våra mammors medverkan mer än indirekt. En visit 12/5 blir ett första steg, sen får vi se hur det blir. Jag ska inte skita bort den här chansen.

Kram 🐘

Geggan
tors, 2024-03-14 - 09:39

@Andrahalvlek otroligt hur saker kan vändas på ända mitt i allt. Helt nya landskap. Ganska tragiskt att det är liksom ”för sent”. Men hon lever ännu. Ett möte kan bli viktigt. Jag har en nära väninna som inte träffar två syskon sedan många år. Svårt som utomstående att fatta. Och åren går.

Andrahalvlek
tors, 2024-03-14 - 21:39

@Geggan Ja, det är oerhört ledsamt att det nästan känns för sent. Den person vi kommer träffa den 12/5 är inte den person vi kände. Men hennes barn behöver vår omtanke och hjälp, om vi kan hjälpa till på något sätt.

Min moster var den mest kapabla människa jag träffat. Hon var en sådan person som fyllde ett helt rum. Det strålade om henne, hon kunde prata med allt och alla. Reste jorden runt, ofta på egen hand. Renoverade olika bostäder på löpande band, bodde aldrig länge på samma ställe. Egen företagare i alla år, jobbade som revisor.

Nu bedömer läkarna att hon inte får bo hemma, hon behöver hjälp med allt. Hon minns inte ens sin älskade hund. Hon har fått en god man som ska sköta hennes räkenskaper. 72 år gammal.

Livets vändningar kan fan vara helt otroliga. Som min äldsta dotter sa i telefon ikväll: ”När man hör sånt kan man fan inte gnälla över småsaker. Allt är bra med oss.”

En enda god sak hoppas jag att detta leder till. Att jag får lära känna mina kusiner på nytt. Jag var 15 år när tjejkusinen föddes, 17 år när hennes lillebror kom. Minns dem som småbarn. Nu är hon 38 år och har själv precis blivit mamma.

Kram 🐘

Himmelellerhelvette
fre, 2024-03-15 - 05:58

@Andrahalvlek Så fruktansvärt!
Men det kanske går att tänka just så ”att det finns inget ont som inte har något gott med sig” Att få till fler relationer och gemenskaper i livet är underbart och nu är det er tid för att bryta trenden i dysfunktionella relationer i släkten🙏😘