@Charlie70 Visst är det häftigt att kartlägga sitt beteende, identifiera problemen - och sen göra annorlunda för att få ett annat resultat.

Jag märker också att jag reagerar starkt på pasta och vitt bröd, det väcker mersug direkt efter choklad och bakverk.

Nykterhetsarbetet har gjort mig mer uppmärksam och analyserande på mitt beteende och mående. Så jag är absolut hjälpt av det nu när jag jobbar med kosten också.

Kram 🐘

@Charlie70 och @Andrahalvlek 🤗
Det är verkligen intressant hur vi reagerar på vad vi stoppar i oss.
Jag tycker själv att jag är ganska medveten om vad jag äter och hur kroppen reagerar på olika saker.
Det mest märkliga är att jag inte har tänkt på Sambandet,mellan mitt frossande av sötsaker enbart på helger. Jag har ätit mer snabbmat på helger, då jag inte dricker alkohol längre.
Jag som har tänk att jag har bytt ut alkoholen, mot det vita giftet.
På vardagar äter jag väldigt nyttigt, med mycket grönsaksrätter. Då är jag väldigt sällan sötsugen.
I helgen ska jag prova med att inte äta någon snabbmat, och se hur sötsuget ser ut då 🤔 är det maten eller är det belöningssystemet som slår till.
💕 sländan

@Sländan absolut! Testa så får du se hur det blir för dig. I kväll har jag och barnen ätit lax i ugnen med olivolja och salt på, kokt potatis, brynt smör, broccoli och ärtor. Jag valde då att äta valfritt mycket lax och grönsaker. Inget smör och ingen potatis. Det senare för att undvika sockersuget. Jag känner mig mätt och nöjd nu. Har en kompis (inspirerad av mitt matprojekt har hon skaffat sig en egen dietist också) som äter kilovis med grönsaker ovan jord och säger sig bli mätt och nöjd på det. Funkar inte på mig. Jag måste få rejält med proteiner och känna en tyngre mättnad. För att min omställning och viktnedgång ska bli bestående måste jag finna det sättet som funkar för mig. Jag ska ju leva med lite mina nya vanor resten av livet är tanken. Vi är helt enkelt olika.

Ja, vad säger man? Välkommen till Andrahalvleks mattråd :D

Kram!

@Charlie70 Men det är ju just det. Vi har liksom bantat tillräckligt i våra dagar 😫 Brukar skämta om att jag kunde varit miljonär om jag hade fått en tusenlapp för varje kg jag gått ner.

Jag behöver hitta ett hållbart sätt att äta. Länge. Och att då frossa i godis på helgen funkar tex inte för mig, då väcks suget direkt. Efter två-tre veckors avhållsamhet från snabba kolhydrater blir det ingen kamp längre. Precis samma sak som med alkoholen.

Protein och grönsaker är min grej också. Linspasta äter jag också. Mycket bönor och nötter blir det också. Och kvällssmothie på spenat, hallon, blåbär, havremjölk, kanel och kardemumma. Och nu ”äppelmos” med citron och ingefära som morgonshot.

Kram 🐘

Spännande att läsa om de olika strategierna. För mig funkar träning bäst mot allt sug. Så när jag tränar bra (klass/gym/inget fusk) då är mitt sug minimalt. Men livet ser inte ut så år ut och år in. Just nu har jag rätt så slarviga matvanor men när de är hyfsat i balans gillar jag främst proteinrik mat. Ägg, avocado, knäckebröd och majonnäs, god skinka och ost kan jag leva på. Sen äter jag sällan någon lagad mat på dagen så middagen är viktig för mig.
Men till sommaren med lite mindre jobb brukar det bli mer ordning på detta torp!
Kram.

Vaknade tidigt i helgen och nu i veckan har jag vaknat innan klockan ringer kl 6. Inte bra. Tydlig varningssignal. Jag vaknar mitt i att min hjärna tänker på problemlösning gällande jobbet. Just nu skriker alla efter sina sommarscheman, så idag och imorgon måste jag ösa järnet. På måndag kommer två praktikanter, veckan efter det kommer de första sommarvikarierna.

Tack och lov är inte så många helt nya. Några har varit praktikanter hos oss i vår och några är så kallade återkommare. Det är extra roligt att planera en andra eller tredje sommaren för vikarierna. Då har jag bildat mig en uppfattning om deras förmågor och lämplighet, vad de ”brinner” för. Då kan jag antingen låta dem blomma ut i just det eller sätta dem på en utmaning som jag bedömer att de är mogna för.

Berättade om nya tjänsten för en kollega/kompis igår. Ytterst få av mina kollegor räknar jag in som kompisar, men hon tillhör dem. Också hon blev förvånad, men väldigt glad. För min skull, och för verksamheten. Som mellanchef är det inte sunt att bli kompis med kollegor som står i beroendeställning till en. Man kan, och ska ha, en vänskaplig och tillitsfull relation men man bör inte vara kompis i den meningen att risken finns att man särbehandlar någon.

Jag upplever det som att min chef särbehandlar en annan mellanchef och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Folk märker det, och pratar om det i huset. Jag tror inte att min chef förstår vad hon gör riktigt, och jag vet inte om jag är rätt person att säga det. Å andra sidan är jag nog typ den enda på bygget som skulle kunna säga det till henne. Jag har sagt mer obekväma saker än så till henne de senaste åren. Jag tänker att alla chefer behöver folk omkring sig som inte är ja-sägare till allt, utan faktiskt vågar vara lite obekväma.

Den kollega jag pratade med igår har jag en lång relation med. När jag var gravid med yngsta dottern för 22 år sedan sökte vi samma chefstjänst. Jag sökte internt och hon kom utifrån. Hon fick jobbet. När hon precis hade blivit anställd hade vi en personalfest med övernattning på hotell. (Minns ni den tiden då företag hade råd med sådant?) Det första jag gjorde var att stega fram till henne och säga: ”Du och jag ska jobba ihop när jag kommer tillbaka efter min föräldraledighet och jag vill därför vara tydlig med att jag också sökte det jobbet som du har fått. Jag vill att du ska höra det av mig så du slipper höra det bakvägen.” Sen hälsade jag henne välkommen till företaget också och sa att det skulle bli kul att lära känna henne.

Sen har vi jobbat sida vid sida i olika konstelllationer, som mellanchefer eller med annat tydligt ansvar. Hon sa igår att hon mindes den händelsen tydligt och att hon redan då tyckte att det var så modigt gjort. Jag har inte själv tänkt att det var modigt, jag ville bara vara tydlig. Jag hade velat veta om det, ifall jag hade fått en chefstjänst och flera andra kollegor hade sökt samma tjänst.

Kram 🐘

@Tofu Det rör inte mig personligen eftersom det handlar om en annan mellanchef. Och jag har hintat rejält om det till chefen tidigare. Jag fångar upp rätt så mycket skvaller och framför till henne på ett du-borde-känna-till-sätt, utan att hänga ut någon givetvis. ”Folk pratar...”

Men jag har en chans att verkligen tala klarspråk nu. Jag ska ju lämna över ansvaret för rekryteringen från och med i höst och i samband med det ska jag påtala att det är viktigt att alla får veta vad just den mellanchefen faktiskt gör, för att ”folk pratar”. Jag kommer nog att tala klarspråk till min chef snart, när det är rätt tillfälle. För min egen skull också. Jag är rätt trött på att översköljas av skitsnacket och liksom tråckla mig ur situationen. Jag vill ju inte säga varken bu eller bä till några medarbetare. Jag vet vad jag tycker, men jag skulle aldrig säga det offentligt.

Just idag lägger jag ALL energi på att bli klar med alla sommarscheman. Kör järnet två timmar, pausar, kör järnet två timmar till och så vidare. Ungefär som låten ”Dansa, pausa, dansa, pausa” 😉 När jag har jobbat färdigt idag ska allt vara på pränt och klart att överlämnas till både vikarier och ansvariga chefer för verksamheten. Några små problem kommer att återstå att fixa, men då får de fundera på sin kammare och hjälpa mig att lösa det sista. Eller så blir det inte löst, och då är det också en lösning.

Imorgon ska jag göra en helt annan sak på jobbet och jag behöver göra klart det här och lägga det bakom mig känner jag. Det känns som det är just den här sysslan som väcker mig för tidigt på morgnarna.

Kram 🐘

Klar. 4 tim övertid x 2 passar utmärkt att ta ut nästa vecka när jag ska skjutsa dottern mellan boende och daglig verksamhet.

Men allra skönast är ändå att ha fått iväg alla sommarscheman till vikarierna. De har ju också ett liv att planera. Har jag lovat att maila deras scheman innan fredag så har jag lovat liksom.

Kram 🐘

Har läst o håller med Tofu, följ magkänslan! Risken är förstås att chefen inte tar till sig o fortsätter oförstående, men då har du iaf gjort det som känns rätt för dig (om du nu väljer att prata med henne). Min chef har jsg lärt mig, är det ingen ide att prata med sånt om. Hon är felfri. Och jag vet att hon umgås med flera av sina medarbetare på fritiden. Känns helt fel!!

@Tofu skrev:"Efterfrågar mer civilcurage generellt. HR ansvarar i min mening inte för kulturen på ett företag. Det gör alla kollektivt."

Exakt så är det. Vi är varandras arbetsmiljö. Jag är så trött på mina kollegor som hukar bakom skärmarna. Nu i coronatider är det ännu lättare att hålla sig undan. Fegisar.

I början av min nykterhet, då jag hade vissa ilskna utbrott, skällde jag ut min chef rejält inför alla andra mellanchefer. (Innan Corona, då man hade fysiska möten.) Det var verkligen befogat, men lite koleriskt eftersom jag inte hade lärt mig hantera min ilska då. Jag var så arg så jag skakade och rutorna skallrade typ. Ingen på jobbet hade någonsin tidigare sett ett sådant ilsket utbrott från min sida, de bara sjönk längre och längre ner i sin stolar.

När jag hade hållit på en bra stund, och hon försvarade sig som en obstinat tonåring, vände jag mig till de andra och sa ”Är det ingen annan i det här rummet som har en åsikt i den här frågan?” Då harklade sig en chefskollega och sa lite försiktigt: ”Det man kan konstatera är väl att det som hänt inte var en bra lösning”.

Så jag är fullständigt orädd för chefer, det hade varit helt livsfarligt att släppa in mig i ett koncernstyrelserum 😂 En av mina första chefer sa om mig, då jag var 21 år: ”Du är skitjobbig, men jag uppskattar verkligen din ärlighet samtidigt.”

Men jag har med åren lärt mig att välja mina strider - för när jag väl tar dem så blir jag en enveten röd gris. Ger mig inte. Men ska jag ta alla strider som kommer i min väg så blir det härdsmälta i skallen - och det är bortkastad tid att gyttjebrottas med grisar. Jag måste låta vissa saker passera, för att lägga all min energi på det som riktigt viktigt för mig.

Kram 🐘

@Sattva Usch, det är så oproffsigt att göra så. Min bästa kompis jobbar inom vården och hon säger att chefsrekryteringen är urusel. Det är inte ledaregenskaper som efterfrågas direkt. Den som vill jobba dagtid får jobbet typ. Plus att det oftast är någon som kliver upp ur kollektivet, och tar med sig sina gamla relationer. I en del fall blir kompisarna rejält särbehandlade, så himla osunt.

Jag är medvetet inte kompis med någon som står i beroendeställning till mig. Några har jag blivit kompis med efter att de har slutat jobba hos oss, då de har gått i pension eller bytt jobb. Däremot har jag en tillitsfull och bra relation till alla medarbetare, rättvisa är ett honnörsord i mitt arbete. Ingen ska känna sig ens orolig för att inte bli rättvist behandlad.

Kram 🐘

@Tofu Ilskan lugnade ner sig med tiden, utan att jag gjorde så mycket åt det. I början kunde den härja med mig massor. Om jag fick ett tyket mail kunde topplocket gå på en millisekund, och ilskan kom i vågor i flera timmar. Jag kunde knappt tänka på något annat. För ett jävla mail. Eller för att någon hade snott min tvättid, vilket fortfarande gör mig upprörd men jag imploderar inte längre.

Jo, några saker gjorde jag. Jag tvingade mig att inte svara/agera i affekt utan sova på saken om det fanns möjlighet. När man har sovit på saken kan man lättare nyansera sitt ordval och kritisera sakfrågor istället för individens beteende. Dessutom håller det motparten på halster lite och det är bara bra ur ”förhandlingssynpunkt”.

Om jag blev upprörd IRL djupandades jag några gånger och tog en rask promenad på tio minuter, det kapade de värsta topparna av ilska. Sen skrev jag om det mycket här på forumet, fick det ur mig liksom. Och med tiden lugnade det ner sig rejält. När folk beter sig som idioter brukar jag tänka att det faktiskt mest är synd om dem som måste stå ut med sig själva 24/7. Jag kan alltid försöka undvika dem, eller åtminstone förhålla mig till dem annorlunda.

Med min chef tex har jag blivit ännu mer tydlig. ”Det här är okej, det här är INTE okej, jag håller inte med dig, jag tycker annorlunda” osv. Men jag berättar också när jag tycker att hon har gjort rätt. Ris och ros i en salig röra, men hon svävar inte i ovisshet om vad jag tycker. Numer kommer hon ofta till mig innan hon tar vissa beslut och frågar om min åsikt.

Kram 🐘

Ikväll är jag så trött att jag knappt kan hitta orden. Gårdagens övertid och dagens nonstop-jobb på den avdelning jag ska bli chef för har drabbat mig hårt. Så hårt att jag undrar vad jag har tackat ja till. Men det är förstås skitjobbigt att bli inkastad och liksom jobba efter någon annans rutiner, och bara hjälpa till så mycket man förmår. Hjärnan får jobba på ett helt annat sätt också när inget går på rutin alls.

Skriver inte mer nu, till och med det känns för jobbigt för min stackars hjärna. Den skriker efter choklad men den fick bara nötter. Stackarn.

Kram 🐘

Sömn gör verkligen underverk. Igår kände jag mig så tilltufsad och svag, minsta grej kändes gigantisk. Min känsla var ”inte en grej till för då skriker jag”. Det blev inte bättre av att det här hos dottern var en pågående konflikt mellan några av de boende som dotterns pappa inte ens hade uppmärksammat. Hans fingertoppskänsla och lyhördhet är på en gråsuggas nivå. (Konflikten är uppklarad nu, jag fick uppmärksamma personalen på det och be dem ta tag i det.)

Det blev inte heller bättre av att blommorna här hos dottern inte hade fått vatten på två veckor och att hon hade spridit prylar omkring sig överallt och att ingen, varken hennes pappa eller personal, hade påmint henne om att fixa det. Dubbelsuck. Orkar inte mer liksom. Jobbet hade knäckt mig, hur skulle jag orka det här också?

Sov inte så bra i natt, men de timmar som jag sov var verkligen djupsömn. Flera gånger vaknade jag av att det värkte i ett ben eller en arm för att jag hade legat för still för länge. Det här är en bra säng, men min tjocka bäddmadrass med memoryfoam är bättre. Den avlastar kroppen mer när jag ligger på sidan. Och jag är inte bortskämd med sömn så några få timmars djupsömn gör underverk på hjärnkontoret.

Nu har jag tillsammans med dottern planerat nästa veckas mat (en ny maträtt ska provas), vi har veckohandlat och fyndat på loppisen i byn. Sex jättesöta efterrättsskålar i glas, en vas och två kuddar till soffan. Jag har plockat undan här hos henne, och vattnat blommorna (vilket var det första jag gjorde igår kväll). Känner mig som min egen ex-svärmor som inte kan låta bli att börja plocka med disk och tvätt och prylar när hon kommer hem till sin son tillika barnens pappa. Det är som om hennes händer går med automatik liksom. (Det är sannolikt därför han är så kass på allt sånt, han är curlad av sin morsa och han är 58 år.)

Barnens pappa kan inte planera någonting som gäller hushållsarbete, så att tro att han skulle styra upp veckans mat och veckohandling är utopi. Jag påmindes om det nu. Han är en sådan person som kommer hem efter jobbet, öppnar kylen och tänker ”hm, vad ska vi äta?” Och först när han har konstaterat att kylen är tom måste han åka och handla - och maten står på bordet först två timmar senare än den borde för blodsockrets skull. Att dottern ens överlevt i hans vård är ibland märkligt 😉

Nu höneblund och sen ska jag ut och traska. En vandringsled längs med havet blir det idag 😍

Kram 🐘

Din beskrivning av dina barns pappa stämmer in rätt mycket på hur jag uppträdde på den tiden jag drack. Han har inte problem med alkohol vad du vet eller?

Jag fattar inte riktigt hur du pallar med allt.Med svinmycket jobb både på jobbet och att det ska fungera för din dotter, och så halvkass sömn på det.❤️ Men uppenbarligen så räcker det med höneblundar och promenader för att ladda dina batterier.😅 Du borde kanske boka några dagar helt själv på ett fint hotell med spa och nära till havet. Och verkligen koppla av ordentligt? Bara släppa allt och bara vara.

Ha det bra! Kram 🤗

@Torn Några dar på spa låter ljuvligt 😍 Just nu har jag inte så mycket att välja på. Jag får jobba, vila, jobba, vila - och ladda mina batterier i naturen.

Idag letade jag upp några hittaut-kontroller, besökte en park med ljuvlig blomsterprakt och snubblade i princip över en gammal pestkyrkogård. Två gigantiska sniglar med skal snubblade jag över också. Nästan lika stora som pingisbollar!

Mitt sinne som nykter är mer likt ett barns. ”Vad händer här, vad är det här, vart går den här stigen?”

Barnens pappa dricker ofta öl och whisky, men sällan stora mängder. Men visst är han påverkad av alkoholen ändå, både under tiden och dagen efter. Och det förbättrar förstås inte hans förmåga att planera, han kan knappt stava till planera tror jag.

Sen har han fått två döttrar som gått i sin mammas fotspår. Den yngsta kräver att få veta vad som ska hända hela tiden, och den äldsta gör nästan femårsplaner. Hon är som jag fast 2.0. Han är hårt prövad 😉

Men att han hela tiden, ända sen uppväxten, haft kvinnor omkring sig som har styrt upp har förstås inte gjort honom mer förmögen att planera. Han var 26 år när vi träffades. Då bodde han hemma fortfarande och blev curlad av sin morsa.

Kram 🐘

Halloj Andea halvlek, nu säger jag som du brukar säga: du är viktigast, så se till dig först. Annars räcker igen syrgas i världen till hela den besättning du tar ansvar för.
Icke-lyhörda chefer som slappt säger ”Meh, blocka tid i kalendern så du får jobba ostört” vill jag spontant trycka upp emot en vägg. Men jag hör dig och känner igen dansa-pausa men du måste baxa in tiden för när du gör ingenting och vänta på lusten att göra någonting.
När kommer de dagarna?
Jag brukar säga till min man som stundtals har svårt att få kontakt med mig när jag jobbar- att jag måste kötta mig igenom dagarna. Men inte i längden, det vet både du och jag.
Skickar en kram till dig 🥰 och en mental men tung skäms-strut till de övercurlade män som stjäl sina fruars och ex-fruars marginaler, jag känner också ett par.

@Tofu Visst är det så och därför måste man vara medveten om det. Min dotter gör delvis samma misstag 30 år senare, men hon försöker göra annorlunda. Lyckas lite bättre än jag gjorde. Lite. Det går långsamt.

Hennes kille är lika curlad av sin morsa som hennes pappa var/är av hennes farmor. Det är mammor till pojkar som kan göra den stora skillnaden på jämställdhetsområdet. Tror jag, som bara har döttrar själv 😉

Kram 🐘

@Se klart Tack för kramen ❤️ Nästa vecka tar jag det lugnare, viss levererans är gjord och övertiden ska tas ut direkt. Så det blir kortare dagar nästa vecka. Lämna dottern på boendet varje dag kl 15 och sen hem och vila. Bara vara.

Men idag hade jag faktiskt lust att planera mat och handla med henne! Det är kul att göra något konkret med henne.

Kram 🐘

Intressant det där med curlade män. Min exman var en sådan. Hans mamma fick mig att känna mig som sämre kvinna för att jag inte curlade.
Jag kan se nu i efterhand att jag förändrades under åren med honom. Det blev enklare att fixa själv...