Min tråd "Längs den krokiga vägen" läser jag ibland när jag ser tillbaka på mitt skitliv de senaste åren. Jag har snart varit nykter i två år. Jag mår bra och känner mindre och mindre att alkoholen är något jag saknar. Har bytt arbetsplats men är fortfarande lärare. Är tillbaka på min gamla arbetsplats. Trivs bra än så länge och eleverna tycker jag är en kanonbra lärare så jobbet känns bra. Min bitterhet försöker jag lägga bakom mig och jag tänker ofta på karma. Är man elak slår det tillbaka. Till er som dricker eller funderar på att börja igen för att ni tror ni klara det. Gör inte det. Kommer sluta med en dikeskörning.

Ha en bra helg därute.

Kontraktet gäller tillsvidare men först året skulle det lämnas blod varje månad. Efter ett år skulle det omförhandlas och vi kom överens om stickprov. Jag tog tjänstledigt tog jobb i annan kommun men valde att återvända. Jag trodde i mitt enfald att tre år av nykterhet skulle vara ett bevis nog men käftsmäll fick jag. Jag fräste åt min chef i fredags att stickprov är ok men att se en läkare är inte ok för jag behöver inte mangla saker jag behöver lämna det gamla bakom mig. Det enda som kan hjälpa är himlen via graven för förståelse och förlåtelse kommer det nog aldrig bli.

Så känner jag mig just nu. Funderar på hur jag ska göra med allt. Att ständigt bli påmind om hur usel jag varit som pappa, make, medmänniska och person gnager i mig. Jag vet att jag varit usel men hur länge ska man få sota för det? Vad är rimligt? Det enda som verkar kunna lösa detta är en plats 2m under gräset. Jag ska lämna min röst imorgon i valet och sedan ska jag göra mitt val...

men nu får du ändå sluta tänka såna tankar. Du har klarat av att bli nykter och vara nykter i 2,5 år. Bra gjort! Skit att du känner att folk inte litar på dej ändå. Ja livet är inte rättvist alla gånger men det får du ta. Du kan inte förstöra din sons liv genom att själv ta livet av dej för den sakens skull. För att du är bitter och kränkt just nu. Du pratar om himlen och graven men det är en väldigt egoistisk tanke. Istället får du bita ihop och visa att du är fortsatt pålitlig. Det blir bättre igen. Man blir utsatt för mycket orättvisa men döden är inte en lösning på det. Jag tror på dej, du har gjort ett jättebra jobb! Fortsätt framåt!

Chastin

Gör det inte. Agera inte på dina känslor. Du behöver nån att prata med om detta. Jag föreslår att du ringer nån av alla hjälplinjer, MIND till exempel. Du kan även chatta med dem. De har stor erfarenhet av att möta människor som mår som du gör just nu.

Du anar inte vilket helvete du lämnar över till dina barn om du tar ditt liv. Det är det värsta som kan hända! Så länge du lever kan allt både förändras och förbättras.

mind.se
tel: 90101

Jag lämnade min röst kl 8.00 i vallokalen. Jag åkte ned till platsen som skulle bli PLATSEN.. Jag tittade på min mobil min son mitt allt. Ska jag vara en egoistisk person igen? Ska jag tänka på min son? Vill jag se min son växa upp, bli pappa? Vågar jag ta den andra vägen? Kan jag svara JA på dessa alla frågor är valet lätt. Det kunde jag inte. Jag kan inte lämna min son, skada honom för livet. Jag vet inte i nuläget hur taggen ur mitt hjärta ska försvinna. Den måste bort och det snabbt för den gör att mitt hjärta blöder. Energin rinner ur min kropp, ur mig. Jag får fundera på detta när jag kör mitt träningspass idag. Jag kanske helt enkelt får förlika mig med tanken på att en gång alkis, alltid alkis oavsett vad jag gör för val. Jag hatar mig själv för de tankar som snurrade i mitt huvud igår och natten som var. Jag vill bara kapsla in tre skitår av mitt liv och gå vidare utan att behöva se tillbaka, utan att behöva bli påmind.

Det trauma som uppstår av att vara aktiv alkoholist och de sår som uppstår av det skapar minnen som gör ont.
Som nykter vill man förmodligen bara blicka framåt och inte bli påmind om att man faktiskt har en sjukdom som kan blossa upp igen.

Likt en cancerpatient som går på kontroller och påminns om att risken för insjuknande finns kvar.
Kan AA vara något för dig?

En chans att jobba för fortsatt nykterhet och att reparera det som fortfarande gör ont?

Jag går ganska regelbundet till AA. Det håller mig inte nykter på det sättet utan att jag helt enkelt inte vill leva det livet jag hade.

Eller är det bara en diffus känsla? Är det saker Du gjort och sagt under fylla? Eller är det besvikelse över att folk misstror dig? Lättare att få bort taggen om Du vet vad det är för något tänker jag! Då vet Du hur den skall tas ut så att säga! Otroligt starkt av dig att välja den nyktra vägen! Beundransvärt! Har insett hur svårt det är för en alkoholberoende person att göra det val som Du har gjort! Fortsätt med det så Du inte hamnar i eländet igen! Håller egentligen hus på anhörigsidan men läser här ibland också. Heja dig!

Jag har pratat med två av mina kvinnliga kollegor som jag anförtrott mig åt. De kommer stötta mig och en av dom sa att hon följer med om jag vill till Previa på torsdag. Hon kunde kompa ut. Var gulligt av henne skulle tänka på saken. Känns skönt att mina kollegor ser upp till mig iaf.

Anders 48

Låter bra att taggen är halvvägs ute - och att du har kollegor som har förtroende för dig - och som du också har förtroende för. Hoppas att det löser sig - och att du blir "släppt". Så att du slipper påminnas om det som var - och istället tänka idag. Och framåt.

Alkoholen är ett passerat kapitel för mig. Jag har inte ork, tid, lust eller vill offra saker för sprit, vin och öl. Jag mår prima, jag har pengar (även om inte det var ett problem när jag drack), jag har en glad familj men en arbetsgivare som inte litar på mig, ja inte min fru heller för den delen.

Huskatten

Blir så arg över att höra hur din omgivning liksom bara går och väntar på det (oundvikliga) återfallet. Trist, negativt och kontraproduktivt. Men sån är väl synen på oss alkoholister? Att förr eller senare trillar vi dit igen. Kanske att jag (hos din arbetsgivare-chef) anar en känsla av behov att känna sig förmer än, bättre än dig. Så tänker jag på den gamle författaren och suputen PO Enqvist. Som för många år sedan spolade kröken för gott. Han lever som, och kallar sig, helnykterist sedan dess. Vägrar begreppet nykter alkoholist, för varför ska han behöva dras med alkoholist-termen när han inte längre är alkoholist?

Under tiden som din arbetsgivare nitiskt avkräver dina blodvärden för kontroll, kommer x antal anställda (inte minst högre upp i näringskedjan) att utveckla ett beroende i det fördolda. Kanske får de snart en ny stackare att ta hand om och rehabilitera enligt den senaste alkoholpolicyn!

Insett om mig själv är att jag har "sjukdomen medberoende
Den har utvecklats under många års pressat liv där jag hittat överlevnadsstrategier.

Jag har många gånger halvt friskförklarad mig när jag varit symtomfri.

Men sen har jag stått där igen full av medberoendebeteende.

Vi dricker ju inte,men saker händer runt oss eller vi gör val som inte är bra för vår sjukdom.

Så termen alkoholist kan man ju sätta termen aktiv eller nykter framför,beroende på hur man väljer att leva sitt liv.

För mig är det en pågående handling där jag får vakta mitt beteende.
Annars står jag där igen.

Så att för evigt få stämpeln alkoholist behöver inte vara en nackdel om man på det sättet behåller respekten för styrkan i den.

Så tänker jag och det utan att det nedvärderar vare sig mig eller någon annan med en beroendesjukdom.

Ja man kan vända på det från flera håll. Det jobbiga är att om man hela tid blir misstrodd så försvinner till slut motivationen. Tänk själv om din tränare hela tiden säger till dig att jag tror inte du kan klara detta. Hur gör hjärnan och känslorna då? Läkaren i torsdags 13/9 gav mig lite hopp. Han sa till min chef rent ut att om nu dessa prover vi tar fram till april (4 stycken) så får ni släppa för då ser ni ju att han försöker allt han kan. Så det kändes skönt. Så den där taggen som gnider i mitt hjärta multnar sakta bort.

Huskatten

Hej aeromagnus,
Ja, det förvånar inte att det till slut är läkaren som sätter ner foten. Det var på tiden! Och skönt för dig att äntligen kunna se ett slut på en onödig och i längden kontraproduktiv kontroll. Chefer och arbetsgivare är amatörer när det gäller det gäller alkoholrehabilitering men har ändå makten att genomdriva diverse åtgärder för att vara duktiga med sin alkoholpolicy. Idiotiskt! De saknar helt enkelt kompetens att göra sig delaktiga i en vettig behandling.

Har kommit upp på rätt köl igen tycker jag. I februari firar jag tre år som nykter... Frugan litar inte på mig än. Vet ej mer vad jag ska göra

Huskatten

För vi kan ju aldrig lova någon annan livslång nykterhet, hur gärna vi än skulle vilja. Vi kan falla tillbaka om ett år, eller tio. Eller aldrig. Självklart ska vi göra allt för att hålla oss ifrån ett återfall, och om det sker - så snabbt som möjligt komma upp på banan igen. Men, vi måste ju också få känna glädje i den nykterhet vi har valt! Idag, Imorgon, och alla andra nyktra dagar vi har framför oss. Utan att mötas av misstro och tvivel.

Då blir det lite sorgligt att läsa om din fru, som antingen har svårt att glömma det som varit. Eller har en oro för vad som kan hända. Det hjälper inte henne att må bättre, och inte dig heller. Har inga goda råd att ge. Prata med varandra om ni kan.

Det rullar mot jul, en nykter jul naturligtvis. Läser en hel del här på forumet. Kommer upp många hjälptrådar men det verkar som om de som behöver stöttning faller åter i alkoholens klor. Får väl hoppas på det motsatta. Nu börjar en tuff tid för mig som lärare med jobb, jobb och jobb. Utvecklingssamtal på kvällarna, bedömning och betyg. Ska sätta ca 250 betyg. Skulle behöva några extra dagar nästa vecka för att fixa allt men det finns ju nätter :) Hoppas ni där ute har det bra och ni som läser det och sitter i klorna på alkoholen. Det finns en väg ut men hjärtat måste vara med. Och du.... nej du klarar det inte själv du behöver stöd.