av viktoria

Och så är jag då här...resan har varit lång och svår...och som askungen sa "alldeles underbar" på ett sätt. Jag lever, jag överlevde inte bara, jag lever faktiskt.

Skrev mitt första inlägg på forumet 2009 i augusti, då under nicket "Victoria", med c. Skrev inte i egen tråd, utan ramlade in lite här och var där jag kände mig hemma.
Var nykter lite över tre månader från november samma år.
Återfall.
Nu nykter sedan exakt två år tillbaka.

vill.sluta
mån, 2012-12-10 - 14:37

jag er så ledsen att jag varit så plump och tacktisk.
Du är inte lilla flickan längre, nu steg du och det är du som är prinsessan!
Sträck på dig, jag beundrar det du gjort och gör. Många med mig!
Kramaer!//A

viktoria
sön, 2012-12-16 - 10:21

Tredje advent, en fin morgon (förmiddag) i en lugn tid.
Reflektion: dotter fyller 20 och i helgen har vi öppet hus för dem som vill vara med och fira. Blandad kompott av vänner i hennes ålder och våra vuxna (eller ännu vuxnare kanske man får säga nu) vänner som följt vår familj under större delen av hennes liv. Av sina jämnåriga vänner har hon i gåva fått vackra örhängen, en resebok och lite annat smått och gott. Av de vuxna (mina och makens vänner) har hon till största del fått alkohol. Champagne och vinflaskor i flertal. Är inte detta SÅ märkligt?! Kom att tänka på att det är som att vi istället för att fira hennes 20:de födelsedag, fira att hon nu funnits i våra liv i hela 20 år, så borde vi fira att nu får hon (äntligen?!) lagligt dricka alkohol, köpa egen alkohol. Mycket focus på det i komentarer och märkliga vuxenskämt under dagen och kvällen. Inget sådant från de jämnåriga vännerna dock. Återigen skäms jag lite lite över vuxenvärlden. Önskar er en fin jultid, själv reser jag bort med familjen till ursprungsfamilj i andra änden av landet. Kramar V

mulletant
sön, 2012-12-16 - 11:19

visst är det märkligt! Våra egna barn är så vuxna, mellan 35 och 45 nu, så det var inte så inne att ge alkohol när de blev myndiga. Glas däremot. Med våra gudbarn som är en lite yngre generation har det varit som du beskriver.
Kram och ha en fin julhelg! / A

mulletant
sön, 2012-12-23 - 06:16

till dig vännen viktoria och en (hemlig) hälsning till dina nära och kära. Jag önskar er en varm och fridfull jul! / mtA

mulletant
sön, 2012-12-30 - 06:19

och varma tankar till dig vännen viktoria innan förberedelserna för nyårsfirandet drar igång. Här samlas alla barn och barnbarn... vi blir 16 personer i morgon.

Hoppas du haft ett julfirande i gemenskap och värme - din jul som inrymmer både glädje över nytt liv och samtidiga stråk av stråk av sorg och saknad. Vilket år omvälvande år du lämnar bakom dig!

Varmt tack för allt vi delat♥

Gott Nytt År! / A

viktoria
fre, 2013-01-04 - 09:38

Ja vilket år det var - 2012. 2013 önskar jag frid i sinnet och utanför, mitt nyårslöfte blir att leva väl, att leva - inte överleva, till minne av älskad syster och som löfte till mina barn. Varma önskningar om samma till er Alla här på forumet♥

mulletant
lör, 2013-01-05 - 06:50

över att du tittar in här ibland. Min "tråd" här på forumet är en viktig länk för mig. Det finns dagar då jag skriver mycket och har stor behållning av forumet och det finns andra dagar då jag tvivlar på att jag numera hör hemma här. Men forumet är ännu viktigt för mig som en plats för fria tankar. Min tråd här i det vidare livet ska oberoende av annat få leva kvar och jag hoppas din och Pias gör detsamma. vana finns dagligen på fb så vi har koll på varandra:)
Kram, kram - en fin dag och allt det bästa önskar dig ♥ / A

mulletant
lör, 2013-01-05 - 07:24

- hälsa vana. Jag har ett anonymt fb-konto under namnet Mittiplaneten Johansson:)
Kram till morgonkaffet! / A - Nu är det gjort - varm hälsning med hjärta:)

viktoria
lör, 2013-01-05 - 07:59

Tänkte på en sak precis, att livet blivit längre - dagarna och veckorna har utrymme för så mycket mer innehåll nu som nykter. Både känslor och aktiviteter. Återigen fylls jag av tacksamhet och stilla glädje över beslutet, genomförandet, stödet härifrån, min styrka/svaghet.
Vaknat tidigt med lillan. Kokat kaffe och dricker det samtidigt som lillan somnar om i bärselen. Gott, båda sakerna. Håller på med lite don i hemmet. Röjde ut julen redan i förrgår, det är ung så länge jag brukar stå ut. Älskar att ta fram stjärnorna och tomtarna till 1:a advent, men är absolut färdigjulad efter nyår. Levande ljus brinner dock i varje hörn hos mig då vintern här är lång och mörk. Såg en röd strimma av solen bakom berget igår, den första skymten på länge. Hopp om livet alltså! Fick en så fin litografi av mannen i julklapp, "Sovande Uggleunge" av Blaziuz, vilket resulterade i att jag var tvungen att hänga om alla tavlor i hela vardagsrummet. Detta är en av de saker min man inte fattar, att man inte bara kan hänga upp en ny tavla där det finns en ledig spik:-D
Idag ska jag jobba några timmar, men ännu kan jag morna mig en stund, och läsa lite här. Önskar er en god lördag!

viktoria
sön, 2013-01-06 - 09:03

Vad ska jag fylla resten av mitt liv med? Det är tankar som rör sig i mitt huvud sedan en liten tid. Nu, väl förankrad i nykterheten och något läkt efter en traumatisk tid och stor sorg, finns utrymme att börja så smått och försiktigt tänka framtid. Hur vill jag ha det, hur ska jag/vi välja för att må så bra i livet som möjligt, ha roligt, minska oro och stress över sådant vi faktiskt kan påverka. Har börjat se vilka tillkortakomanden jag har som är hinder för harmoni i livet och kärleksfulla relationer (något av det viktigaste) börjar också göra något åt det. För just det, det hjälper ju inte att bara vara medveten om de egna bristerna, självinsikt är gott men handling krävs ändå för förändring. Precis som i beroendeproblematiken och du-och-jagproblematiken, förändrar jag något av det jag gör ger det svallvågor. Nu ska jag pussa och krama min man minst en gång om dan, vilket väll kan anses som en av de lättare "åtgärdena". Och trevligare. Måste också vara vaksam på varför jag gör vissa val, för att det gör mig gott eller för att det ingår i bilden av att ha det gott? Lycklig eller lyckad...
Klyschigt kanske men det hjälper mig mycket i arbetet med att inte bara vara livsduglig utan faktiskt kunna leva ett liv där innehållet är av bestående värde (blusar och soffor har tex sällan bestående känslomässigt värde) att tänka "vad skulle syrran ha valt att göra i den här specifika situationen om hon fått leva". Jag är tacksam för den lärdomen, trots att den naturligtvis kändes onödigt dyrköpt.

mulletant
sön, 2013-01-06 - 09:18

och så rätt. Från början till slut. Pussar och kramar också dagligen och sover numera helst tätt intill - det sista har kommit helt av sig själv - var bara en trevlig och oväntad upptäckt:)
Söndagshälsningar med sol! / A

viktoria
mån, 2013-01-07 - 09:19

Skrivit inlägg på inlägg denna morgon. Vad beror detta nyvunna forumintresse på? Jo, Mammy Blue och Morlas inlägg till varandra på en tråd som ger mig goda vibbar och minnen av ett forum som räddade mig. Tack fina modiga kvinnor!

viktoria
tis, 2013-01-08 - 08:07

Kvinnor, just nu fyller det mycket av min tankeverksamhet, detta att vara kvinna. Vi lever i välfärdsland, vi äter oss mätta, är varma och våra små svälter inte i våra maktlösa famnar, jämnställdheten är mycket hög förhållandevis. Ändå verkar vi många gånger hamna i en fälla vi inte tar oss ur. Fällan står inte alltid i direkt relation till en man som håller i osten, utan fällan vi går rakt in i, i tron om att vi går mot lycka "utan att passera gå" är det polerade hemmet, de fina barnen, utlandsresorna, det "bra" jobbet och massa andra yttre omständigheter. Sedan får vi skuldkänslor för att vi trots alla vinster i livets lotteri inte är lyckliga/nöjda och mår bra.

Läste i en artikel om en grupp som forskat på det här med lycka, enligt forskningsrapporten blir vi (bla) inte lyckligare av att vi har våra barn. Hepp! Provocerande? De menade att den ackumulerade lyckoprodukten visat sig bli +/-0 efter att man räknat bort olyckskänslorna familjebildandet för med sig i form av oro, ilska, tjat och gnat, påfrestningar i relationen och stress bla. Fråga mig inte om seriositeten eller hur urvalsgruppen studierna gjorts på ser ut, men jag finner ändå tanken intressant och mig ger det en viss lättnadskänsla att annama resultatet. Jag behöver inte känna skuld över att jag inte varit lycklig trots barnen (verkar vara en stor källa till skam och skuld) Inte heller lägger jag då bördan av att vara de som ska fylla mitt liv med lycka på mina barn. Kanske luddigt beskrivet, men kan inte utveckla bättre än så just nu. Vi kvinnor har ofta skrivit om detta att vi dricker och inte mår bra TROTS att vi har "allt". Men vi har ju inte allt, vi må ha skaffat oss allt utanför vår fysiska kropp, de yttre attributen, men kärnan som sakta skrumpnar där inne i oss om vi inte vårdar den, ger den näring, får bara mindre och mindre syre och utrymme att växa. Det är den kärnan som är själva fröet till välmående, att leva i sin sanna natur, oavsett vad som drabbar oss, så tror jag (men det behöver inte alls vara sannt) Mitt missbruk har gått hand i hand med denna problematik av obalans i fokuset på det yttre och det inre, skuld och skam. Vad som är hönan och ägget kan nog variera. Jag blir glad och stärkt av att läsa här på forumet om hur starka kloka kvinnor kämpar och visar sådan kraft att förändra, för sig själva i första hand, vilket i förlängningen också kommer att innebära en helt annan plattform för våra barn, som får finnas för sin egen skull, som får växa upp med föräldrar som tar ansvar för sitt eget välmående och sin egen utveckling och därmed lämnar utrymme för barnen att växa sig starka och friska i sinnet. Möjligen kommer våra hem damma igen något oftare ju längre in i tillfrisknandet/utvecklingen vi kommer.

Dagens boktips från mig: "Konsten att vara kvinna" av Caitlin Moran

Dagens Lisa Ekdal: http://www.youtube.com/watch?v=gBzb8G0AZG8

höst trollet
tis, 2013-01-08 - 08:25

Du skriver så kloka saker! Jag passar på och kopierar in det inlägg jag skrev i berras tråd, i delen förändra sitt drickande.. Hoppas du inte har något emot det.

Lycka.. hmm.. Varför tror vi

Lycka.. hmm.. Varför tror vi alltid att "lycka", ska vara så stort och himlastormande..?
För mig är lycka att vara TILLFREDS!

Tillfreds med livet och mig själv.. En sorts inre lugn, oavsett vad det är för väder eller om det är ostädat runt omkring mig..

Yttre omständigheter garanterar varken lycka eller olycka, de är bara omständigheter!
Ungefär som att känslor i sig bara är just känslor.. Vissa tycker vi bättre om och vissa sämre.

Men den enda som kan välja, är vi själva.. Det finns ingen annan människa som kan välja dina känslor!

Att vi försöker skylla på det, beror på att vi själva inte riktigt tror oss vara kapabla att styra våra känslor..
Det är ju så himla mycket enklare att skylla på utanförliggande saker, människor och "omständigheter"..

Betyder det då att man aldrig få ha "negativa" känslor? aldrig bli upprörd? Alltid "sväva på moln"?
Nej, men som Tilde säger, vi kan betrakta känlorna som "känslor" utan att ge dem för stor betydelse..

Om jag t.ex. är arg, så har jag valt att vara arg! Jag kan välja om efter bara en kort stund.. Kanske för att det inte förändrar situationen att vara "arg".
Jag kan välja en mer neutral känsla, för jag "måste" inte välja känslan: "jublande glad"..

Sedan kan jag gå vidare och se om det finns något i situationen att förändra, fråga mig vill jag? måste jag? kan jag?(rentav, behöver jag?)

Här kan man lära sig en hel del av sinnesro-bönen.. Förändra det man k a n förändra.. Lämna det man inte kan (och förhoppningsvis ha förstånd att inse skillnaden ;-D )
Kram /trollis

viktoria
tis, 2013-01-08 - 08:33

Läste ditt inlägg hos Berra, och kan bara instämma. Livet har blivit lättare att se på med ljusa ögon sedan jag lärde mig uppskatta frånvaron av olycka.

viktoria
tis, 2013-01-08 - 08:35

Sedan ska vi ju inte ändå förringa glädjen av att hitta den "perfekta" blusen, haha. Bara förstå att blusen kommer inte att förändra så värst mycket av vikt.

Stigsdotter
tis, 2013-01-08 - 13:54

för dessa enkla men ack så viktiga rader! Klichéer kallar vi ju sådant som egentligen är grundläggande livsvisdom - självklarheter om man så vill. Men det är ju så lätt att glömma bort dem och betrakta dem just som sådana självklarheter trots att det krävs arbete och aktiva val för att leva i enlighet därmed.

God fortsättning önskar jag dig