Nu är det måndag morgon och tredje dagen på ett annorlunda liv. Jag börjar nu en ny tråd för egen skull och för att få era inspel.
Igår var första söndagen på mycket länge som jag gick och la mig nykter. Rastlös och ångestfull och det kröp i kroppen, men det fick. Tack gode Gud att det inte fanns A hemma.
Drömde om att jag hittade en halv flaska svalt vitt vin i snickarboden på landet, och att jag drack det innan jag kom på vad jag lovat mig själv... En ganska tydlig dröm som symboliserar vad kroppen trånar efter och kräver, och jag tror snickarboden symboliserar smusslande och hemligheter.

Tack alla ni som gett mig respons på hur jag ska klara av sociala sammanhang - det har fått mig att inse att jag inte alls kommer uppfattas som konstig och annorlunda. Snarare stark, hälsosam och klok.

Trevlig måndag på er alla!

HelenaN

Jag tycker det är fint med etiketter! Det säger något om vem man är, vad man har valt att vara och står för. Jag gillar människor som är tydliga mot sig själva och omgivningen, som är genuint grundade i en övertygelse och trovärdiga i sitt sätt att vara. Själv kan jag känna mig lite utsuddad och otydlig, t ex har jag aldrig haft någon riktig linje vad gäller mat utan växlat mellan det ena och det andra.
Det har nog med dålig självkänsla att göra. Det är inte bara kring mitt drickande jag känt mig som en bluff, utan det finns med mig hela tiden, en rädsla att bli avslöjad som den inkompetenta person jag innerst inne känner mig som trots yttre sk framgång.

...Men ibland kan man kanske känna behov av att klassificera eller sätta etiketter på sig själv o andra. Själv är jag nog mer åt Viljas håll. Herregud, livet är ju en hel färgskala, och fanatism är lite läskigt. För mig har en inre kompass vuxit sig starkare och mer tydlig de senaste åren. Jag går på den, på magkänsla eller intuition eller vad det nu är. Det är här som alkoholen inte har passat in. Men tagit makten. Och nu måste kompassen bli så stark att den manövrerar bort suget. Men jäklar, det är svårt än!!!!

Platina

Men Gud så underbart! Här har jag varit borta från forumet i lite mer än ett dygn och ramlar något trött och solkysst in i ett hav av svampar, Di Leva och vett&etikett. Fantastiskt!

För att summera lite kort:
Vi äter svamp om vi vill.
Tomas gör bäst i att fortsätta klä sig i kaftan.
Alla har vi en etikett men de är i en brokig och härlig färgskala.

Har jag missat något?

Hörni, nu har jag tre kvällar på raken ätit goda middagar med underbara vänner på underbara Gotland. Har aldriggggg druckit så många alkoholfria öl i mitt liv men jag är NYKTER, jag mår STRÅLANDE och det här är bästa semestern EVER!!!

Idag frågade jag min 8-åriga dotter om hon tycker det är någon skillnad på mig nu när jag inte dricker vin (jag har berättat för henne att jag slutat för att jag mår bättre, då kan hon vara min känslomässiga kompass bara genom att finnas till). Hon svarar: "ja, mamma, du luktar inte illa längre. Nu luktar du bara mamma och det är det bästa som finns. Och så vill du läsa Doktor Proktor (en suverän barnboksserie) varje kväll. Det tycker jag är jättebra"

Då fick jag torka ett par lyckotårar. Så stolt. Så rätt. Så motiverad.

steglitsan

Du kan inte ha fått ett bättre kvitto på din framgång. Håll i den känslan. Du SKA vara stolt, vilken inspiration.

Stor kram

Soff

Blir nästan tårögd när jag läser om din dotters ord :) Det måste kännas så bra!
Och dina ord är till hjälp för andra som kämpar. Fina du <3

HelenaN

Åh, så starka ord från en dotter. Jag ryser och får tårar i ögonen. Vilken bekräftelse på att du är på rätt väg!

Och apropå etiketter så insåg jag att jag förstås inte gillar alla som tydligt definierat sig själva....Gillar definitivt inte sådana som tycker att de dessutom har rätt att definiera även ANDRAS sätt att vara och ger sig själva tillåtelse att slå ner dem som de inte gillar. Huah..
Jag menar precis som Vilja skriver, att det är fint att vara och känna sig som ett tydligt själv, veta var man har sig och vara stolt över det. Det är väl det vi alla håller på med nu genom att göra slut med alkoholen och finna våra nya vägar i livet som är mer sanna mot oss själva.

Önksar er underbara kämpar en underbar dag!

Stingo

De begränsningar och krav vi ställer på oss själva, påverkar också andra. I större eller mindre grad, beroende på hur vi förhåller oss. Klart att vi har rätt att tacka nej till kött eller sprit, men är det rätt av oss att kräva att värden köper en dyr flaska a-fritt vin, bara för att vi skall få ett glas med maten, eller borde vi nöja oss med vatten? Eller att någon utan erfarenhet gör en extra trerätters veganmiddag, eller alternativt att alla äter vegant...? Jag sitter just och skall inleda en bjudning med 10 personer var det finns åtminstone 5 med olika matbegränsningar, som går illa i kors... Om någon sedan säger att "nej men i dag vill jag nog prova på...", så kan det nog hända att jag blir litet småsur och funderar på om det hela kunde ha gjorts litet enklare från början?

Speciellt med sådant som veganism och nykterhet är påverkan dessutom inte enbart praktisk, utan där finns alltid en moralisk utmaning med (vare sig vi vill det eller inte). "Om den där inte dricker/äter kött, så är det då okej för mig att göra det?", "Är hen/tycker hen sig vara bättre än jag?". Och det kan nog vara orsak till en del märkliga reaktioner ibland.

Vändningen

Så glad jag blir av att du kan fråga dottern en sådan öppen fråga där Platina och vilket svar än sen.. det gjorde mig lite rörd. Vad fint, men också vilket underbart rakt och ärligt svar från din dotter. Barn kan vara så otroligt härliga i sin rakhet och öppenhet. Här pratar vi inte något svensk vuxen feghet där man ska linda in saker i bomull, utan bara pang på - du luktar inte illa! Haha.. så gott! Stor tumme upp!

Vändningen

Jag har gett upp där. Jag har för många LCHFare, glutenallergiker, sojafanatiker, veggisar och gudars vet allt, där flera också har närmast sektliknande syn på kost och gärna vill predika om att man ska skippa svensk sjukvård om man har cancer och istället äta X och dricka Y bara, allt från fett till kollodialt silver... Måttet blev rågat när jag råkade bjuda någon som inte tålde tomat. Döm min förvåning vad många tillbehör så som färdiga grilloljor mm som innehåller tomatpulver eller tomatkrydda eller vad det nu var, fick stå och läsa på precis varje innehållsförpackning på precis allt jag skulle använda. Varenda liten kryddburk osv och nog faaaan smög det sig in tomatpulver här och där som jag upptäckte...

Sista stora tillställningen så ordnade jag istället 6st stora grillar, långbord och en hel hög med tillbehör för den stora massan - men endast en specialare och det var en laktosfri potatissallad. Inbjudan blev väldigt enkel; "alla krångelpellar tar med sig det man själv vill äta - dessa tillbehör finns dock för de som behagar". Blev så lyckat så det får bli ett stående koncept. Har aldrig sett så mycket palsternackor och alla möjliga konstiga saker grillas innan, men samtliga nöjda, mätta och belåtna. WinWin. :)

Såna ord värmer! Och får en också att vakna till.
Vändningen, låter som det enda sättet att bjuda på, och jag tror att folk uppskattar att själva kunna vara " krångliga" utan att värden behöver bekymra sig. Jag antar att de känner dig o att du brukar kalla alla som inte äter som du gör för "krångelpellar";). (jag har lärt mig att läsa dina inlägg med inställningen att " han är en snäll o go kille men uttrycker sig ibland på ett sätt som påminner om någon o den killen menade det inte som snällt")

Vändningen

Hah, nej Sattva, inte kallar jag mina vänner för krångelpellar inte, inte bokstavligen talat, det är mer bara konstaterat inom själva gänget att alla gillar så olika att det är svårt att få till en bra bjudning. Någon vän kan slänga ihop något som bara halva gänget kan äta, för så fungerar han, han orkar inte bry sig så mycket om andra halvan är allergisk eller inte tycker om maten. Jag är däremot en perfektionist som inte ger mig förrän jag kan garantera att alla blir 100% nöjda och jättebelåtna. Så efter första stora bjudningen jag höll när jag spenderade 14 dagar på förberedelser, städning och tog ledigt från jobbet för att i praktiken arbeta 24/7 med att laga till allas mat, så kan man väl säga att jag får nog inte bjuda detta gäng på fler sådana måltider :D

Nyckelpigan

Jag fick också tårar när jag läste om sin dotter... Dels att du vågar fråga, att se henne och inte låsa in henne i ett medberoende.... Men även pga svaret... Njut! Kram

Platina

Semestern travar på och nykterheten likaså. Jag mår löjligt bra, dricker A-fria alternativ eller vatten, ingen som undrar eller frågar, sover gott, vaknar stark, alla är tillfreds och lyckliga.

Behöver jag vara på min vakt nu? Kan det vara så att det går FÖR bra?????????????

Jag funderar knappt på att dricka A, inga förhadlingar med mig själv, men jag blir misstänksam. Även om jag inte just nu för mitt liv kan förstå hur det skulle gå till om jag drack vin igen är jag inte så naiv att jag tänker att det inte kan ske.

Så min fråga är: Kan det gå FÖR bra???? Bara den oron som växer över det kan ju få en att få tillbaka suget eftersom jag vet att oron skulle försvinna med första klunken :-(

Vändningen

Utan att spekulera i om gårdagen gick för bra eller om något farligt väntar runt hörnet imorgon.
Som du skriver så kanske det rentav är negativt. Det kan bli så att man sätter sig i bilen och inte kan köra igenom en korsning utan att tänka "de fyra andra korsningarna gick bra, men är det HÄR jag kommer att krocka?!". :)

Det är bra att ha en plan dock så man vet att kommer man in i korsningen och ser något suspekt, så är man förberedd med broms, undanmanöver osv. Kanske rentav har förstånd att sakta in lite innan korsningen för att kunna agera ännu bättre vid en olyckssituation. Har man en plan och är dessutom tränad på sin uppgift så är det topp! Se det som att din semester nu är ett nyttigt träningsläger! Det går bra och du rustar dig för framtida överraskningar!

HelenaN

Jag tror du skrev på något annat ställe att du har en tendens att göra revolt mot dig själv när du blir för duktig. Känner igen det där. Att liksom inte riktigt stå ut med att det går bra, för det finns ju alltid en risk att det går åt skogen så småningom. Då kan det vara enklare att misslyckas på en gång, så är det gjort och man slipper oroa sig för det. Stämmer det knasiga tänkandet in på dig också?

Platina

Ja, Helena, det stämmer så väl. Att jag VET hur dålig och misslyckad jag är så jag liksom direkt kan leva upp till bilden omedelbums genom att dricka/inte träna/äta ännu mer godis etc etc.

Jag ska öva på att tänka att jag är BRA och att BRA saker händer de som förtjänar det, dvs JAG FÖRTJÄNAR BRA SAKER och därmed förtjänar jag att fortsätta lyckas med att vara nykter.

Och Vändningen, bra liknelse med bilkörningen där! Beredd med tån på bromsen innan korsningen, titta ordentligt runt hörnet innan man svänger och ibland till och med köra med handen på biltutan om man behöver SKRÄMMA någon. Sir Väs, till exempel :-)

Ännu en sån där "fin" mening som är så svår att införliva i ens egna liv. Men så är det tror jag! Vi behöver tänka att vi är värda det bästa, på ett undermedvetet plan jobbar vi mot det våra tankar skapar! Läste nåt Vändningen skrev häromdagen, om ett väggord han hade i sitt sovrum. Minns inte exakt, men tänkte att det där är smart, att mötas av en positiv affirmation det första o sista man ser på ett dygn! Du är värd det bästa, Platina!!

Vändningen

Det är de orden jag har som jag somnar och vaknar till, samma rubrik som steglitsan har på sin tråd här...
För mig påminner orden om att inte bara drömma och tänka "en vacker dag ska jag" eller "tänk om jag kunde", då jag har så många som har dött och gått bort kanske redan vid 30 års ålder eller första dagen efter pensionen.... med en hel hög med drömmar "uppskjutna till framtiden". En framtid som aldrig kom.

För mig är det nyttigt att bara undermedvetet påminna mig själv om att drömmer jag om något och har jag förmågan att genomföra det; just do it.