av Ostrukturerad

Ostrukturerad
tis, 2020-03-24 - 05:54

Ända sedan jag var liten har jag blivit illa behandlad, skuldbelagd av vuxenvärlden. Känt mig fruktansvärt orättvist behandlad hela mitt liv, men tack vare healing och mindfulness börjar jag kunna se ljuset i tillvaron och blir numera bra bemött av andra människor. Det kommer dock att ta tid att våga slappna av och lita helt & fullt på andra, eftersom i stort sett alla jag haft omkring mig svikit eller behandlat mig illa på ett eller annat sätt.
Iallafall, jag har lång kontakt med psykvården, men det har aldrig känts som att de riktigt brytt sig eller engagerat sig i mig, utan att alltför mycket ansvar läggs på mig. Beroendevården vågar jag inte söka igen, jag har blivit så sviken och felaktigt behandlad där.
Jag har haft både vänner och professionella som jag litat på och anförtrott mig åt, detta eftersom de i början varit väldigt snälla, förstående och stöttande gällande mina alkoholproblem. Men samma sak har hänt med samtliga: Så länge jag gör det de säger/vill så är jag jättebra... Men: jag gör inte allt perfekt och då är jag helt plötsligt dålig!!. Några av dem har blivit som värsta "kontrollpoliserna", dvs de vill veta/anser sig ha rätt att veta ALLT jag gör och vilka jag umgås med, de verkar tycka att jag är "skyldig" dem att göra som de säger och dansa efter deras pipa!!! Jag är myndig sedan länge och de har inte haft några såna befogenheter! Så fort jag gjort något som de inte gillat, eller inte klarat av nåt tex att vara nykter, då har de liksom..tvärvänt i sitt bemötande!! Bannat, skällt, jag är oansvarig och gör inget åt min situation, är otacksam, och allt va fan de sagt. Jag tycker inte att man beter sig så, och skuldbeläggande är det sista man behöver, så jag bröt direkt kontakten med dem. Jag fattar inte hur folk kan kräva så jävla mycket av mig, och gjort det hela mitt liv, jag är ju bara människa för sjutton! Och hur kan de tro att bara för att de gett mig stöd/ställt upp, så har de rätt att bestämma över mig och behandla mig som ett olydigt barn?! Jag vågar inte längre söka hjälp eller anförtro mig åt någon, för jag blir bara sviken på olika sätt! När jag googlar runt så verkar alla andra ha så stöttande personer omkring sig.. Bara jag som blir behandlad såhär??
De enda vettiga som jag kan prata med, som inte dömer, är såna som själva sitter fast i skiten. Men de har ju nog med sig själva! Jag saknar sysselsättning och de jag har att umgås med dricker dagligen. Alla andra är upptagna med jobb, familj etc.
Jag har en ADHD-medicin som hjälper mig i min vardag, vilken jag riskerar att bli av med om mitt missbruk kommer fram till psykiatrin, så jag måste mörka för dem och leva dubbelliv. Jag skulle få ta en massa prover osv för att få tillbaks medicinen, och jag vet av erfarenhet att beroendevården här stjälper mer än hjälper!
Så less på detta, att inte ha någon jag kan prata om ALLT med, och få STÖD istället för bannor, utbrott och dömande!
Hur ska jag klara detta, när jag inte har stöd ifrån någon alls?

Ostrukturerad
tis, 2020-03-24 - 19:08

Som jag skrivit här ovan, så har jag alltid sett det som självklart att söka hjälp för vad som än är problemet. Det förvånar mig att så väldigt många andra i min situation skäms så och inte vågar söka hjälp för sina problem, och att ni orkar dölja det så lång tid för omgivningen! Jag har alltid sökt hjälp för både det psykiska och för mina olika beroenden, varit ärlig och berättat för både vården och bekanta... Men jag har mest fått massa skit, nonchalans, fått höra att allt bara är mitt fel och mitt ansvar..! Inget tålamod eller förståelse för att jag inte rår på min beroendesjukdom.. Bara bestraffning, spott och spe när jag inte lyckats på en gång att ta till mig hjälpen de erbjudit. Som att jag fått EN enda chans bara, och som att jag vore en hemsk vän eller människa bara för att jag inte lyckats vända livet i en handvändning!? Verkat som att dessa vänner tagit det hela personligt!! Som att jag utsatt dem för ett fruktansvärt svek ungefär!? Det måste väl vem som helst fatta att det tar tid, och att man ska finnas där som ett stöd i processen- och inte som moralkärring eller domare??!

Andrahalvlek
ons, 2020-03-25 - 08:11

Vet inte riktigt vad jag ska svara på dina inlägg. Vet inte om du ens vill ha svar. Jag förstår din känsla - alla andra är idioter. Jag har också känt så tusentals gånger.

Men jag har också med åren insett att man kan inte ändra på andra människor. Man kan bara förändra sig själv, och föregå med gott exempel.

Rosette
ons, 2020-03-25 - 14:14

Det låter som du har det tufft just nu, och att du haft det tufft redan sedan tidig ålder. Så trist att höra verkligen. Du verkar vara en stark person som trots det går vidare och gör vad du kan för att få det på ett annat vis.

Dem du umgås med nu dricker och just nu har du ingen aktivitet om dagarna. Du har lång erfarenhet av vården och har verkligen tagit stora steg för att ta hand om dig. Du tar ansvar över din hälsa och ditt mående genom att testa olika former av stöd och hjälp som du känner passar dig. En del har inte känts som det passar just nu.

Du har människor runt omkring dig du berättat för hur du har det och har upplevt det som ett stöd till en början för att sen känna det mer som krav och måsten från deras håll om jag förstår dig rätt. Det du beskriver kan nog många här känna igen sig i. Anhöriga som är oroliga som kan uttryckas i krav och ett behov av kontroll. Det låter som mycket är baserat kring oro och omtanke från dina närstående, en vilja att du ska må bra samtidigt som det verkar komma ut på ett sätt så du känner dig trängd och att det inte längre blir hjälpsamt.

Det är viktigt för dig att du får välja själv, oavsett vad och hur du väljer och att de som stöttar dig respekterar dina beslut oavsett om de håller med eller inte, och att du inte känner dig dömd. En god egenskap du har, att veta vad du vill. Du kan känna efter och vara beslutsam, det kan du ha nytta av i en sån här förändring kring alkoholen.

Ibland är det svårt att kommunicera med dem man har närmast och att vända sig hit och skriva här är ett steg på vägen att testa ytterligare ett sätt att få stöd på, bra och modigt gjort!

Hoppas du kommer hitta mycket här som blir hjälpsamt för dig och fortsätt gärna skriva och berätta hur du har det så vi kan följa och stötta dig längs vägen.

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ostrukturerad
tors, 2020-03-26 - 21:05

Andrahalvlek menar jag, låter dömande! Tror du inte att jag själv försökt allt eller?! Jag har INTE skrivit att andra är idioter!! Kom inte med elaka antaganden tack, det är stöd och förståelse jag behöver!!

Ostrukturerad
tors, 2020-03-26 - 21:26

Tack så jättemycket Rosette, det är precis sånt du skriver som jag behöver höra!
Jag har svårt att förstå att det kan handla om omtanke när folk blir arga och aggressiva för att de inte får styra allt i mitt liv! Det handlar inte bara om alkohol då, utan om en massa andra saker som de inte har med att göra.
Ja, självklart måste jag ju få göra mina egna val oavsett vad andra tycker, de kan inte komma och bete sig som om jag vore helt förståndshandikappad och inte har nån egen talan! Jag har börjat värna mycket mer om min integritet och fått bättre självkänsla, därtill har jag sållat bort människor som är skadliga för mig och bara sårar mig. Jag accepterar inte att andra kör över mig längre som de gjort, och har blivit mycket försiktigare med vad jag berättar och för vem.

Andrahalvlek
tors, 2020-03-26 - 21:33

Jag förstår att det är problem för dig att kommunicera med dina anhöriga. Du går ju i försvar direkt, och du misstolkar vad jag faktiskt skrev.

Jag har många gånger historiskt känt mig lika missförstådd som du, tyckt att ingen kan förstå hur jag mår och vad jag behöver osv.

Men jag har med åren lärt mig att det är lönlöst att lägga energi på hur andra beter sig. Man kan inte förändra någon annan. Man kan bara förändra sig själv och föregå med gott exempel och hoppas på att andra följer efter.

Det är min erfarenhet och min åsikt. Den har inte ett dugg med dig att göra, mer än att jag tror att du riktar din energi åt fel håll. Men det är ditt beslut förstås.

Min tur
fre, 2020-03-27 - 11:35

Du skriver att du har ett beroendeproblem och önskar hjälp med det. Det är ett bra steg att skriva av sig här på forumet. Enligt min erfarenhet är många hjälpta av det och att det kan vara ett steg i att hjälpa sig själv. Jag har inte stött på någon som har en dömande attityd här och jag tolkar inte andrahalvleks kommenter som det heller. Snarare en kommentar med mening att stötta.
Du verkar ha haft otur i dina möten med professionella och det beklagar jag. Men du kanske behöver ta en titt på dig själv, en spegling i andras bemötande i hur du själv är och framför allt vad du vill.
Vill du bli bemött? För det är inte alltid man får de svar man önskar.
All lycka till till dig! Och önskan om att du kan se den stöttning som finns här på forumet?
Som sagt, om det är det du vill.

Ostrukturerad
fre, 2020-03-27 - 19:16

De är inte mina anhöriga! Det är allt ifrån folk jag träffat i olika sammanhang, såna jag knappt vet vad de heter men de har tydliga bestämda åsikter om mig och drar sig inte för att helt fräckt gå fram till mig tex på Ica och yttra dem, till en tjej som jag var nära vän med och plötsligt fick värsta raseriutbrottet över en skitgrej, hon betedde sig helt sjukt bara, jag hade känt henne i många år och aldrig tidigare sett tendenser hos henne som kunde förklara utbrottet och de elaka sms hon sedan skickade i flera dagar efteråt! Jag förstår inte än idag, jag accepterar inte sånt beteende så jag blockade henne överallt och bad henne dra åt h-e. Ja, sen har det förutom det varit mest ytligt bekanta som försökt kontrollera mig och kommit med halvtaskiga "sanningar" och uppmaningar.
Med en sån historia i bagaget som jag har, är det inte konstigt att jag tror det värsta om folk! Men förlåt att jag överreagerade, jag misstolkade det du skrev pga att andra har uttryckt sig liknande som du, fast med betydligt värre ord.

Ostrukturerad
fre, 2020-03-27 - 19:25

Svar till Min tur:
Ja jag vill bli bemött här, men är känslig för konfrontationer, kritik och ifrågasättanden, jag är en HSP (högkänslig person), så ni måste vara "snälla" med mig annars blir jag så sårad, och när jag blir sårad går jag i försvarsställning.

Min tur
fre, 2020-03-27 - 20:10

Bra! Jag tror inte att man kan nå förändring utan att bli speglad av andra. Det är svårt att se eget beteende och det ligger dessutom i beroendets natur att inte se och att förneka för sig själv.
Jag hör dig när du säger att du inte låter dig behandlas illa, det ska ingen göra!
Själv har jag haft turen att träffa många duktiga fantastiska och genuina människor i min kamp med något undantag för ett riktigt litet rötägg på VC.
Hoppas att du har en fin och nykter fredagskväll?

Ostrukturerad
fre, 2020-03-27 - 22:17

Svar till Min tur:
Att spegla är en sak, javisst, men folk i min omgivning är ju ELAKA mot mig!
Jag är väldigt klarsynt när det gäller mitt beteende och att det behöver förändras. Men jag uppfattar ju folk som mobbare! De har verkligen sagt saker med en aggressiv ton och kommit med värsta personangreppen! Fattar inte hur det kan vara okej enligt dem och många andra! Vem skulle inte bli ledsen och arg när man blir sågad längs med fotknölarna och ett aggressivt beteende helt plötsligt av såna man anförtrott sig åt?!

Ostrukturerad
fre, 2020-03-27 - 22:21

Och för det andra har jag inget liv; ingen sysselsättning, inga intressen, ingen att göra saker med. Jag dricker för jag har inget annat att göra! Det är inte så lätt att förändra sitt liv när man har Aspergers och ADHD! Hur mycket jag än kämpar, vill och försöker så vill ingenting gå vägen! Så trött och ledsen!

Ostrukturerad
mån, 2020-03-30 - 00:04

Har ni gett upp på mig nu? ;) Mitt senaste inlägg var absolut inte menat att skylla ifrån mig på saker eller slippa ta ansvar, jag ville bara berätta vilka saker jag brottas med och varför det är så svårt för mig. Kom gärna med tips på vad en rastlös själ kan sysselsätta sig med för att få bort tankarna på alkohol och annat skit! Jag tar promenader varje dag, träffar vänner då & då, även såna som inte håller på med nåt.. Men det blir mycket tid att grubbla! Inte alls bra! Känner ofta tomhet, tristess, ångest, sorg, rastlöshet mm. När vardagliga sysslor är avklarade vet jag inte vad jag ska ta mig för.. Visst älskar jag att åka in till stan och shoppa, men vem har råd (och ens lust) att göra det varje dag! Dessutom förknippar jag det med att gå in nånstans och ta några öl efteråt för att varva ner.
I dessa Corona- tider är det väl inte direkt läge att tex gå en kvällskurs eller gå med i en förening? ;) Jag har känt mig krasslig hela dan idag, så undrar om jag inte är drabbad..? Skulle kunna vara det bästa som kan hända mig, bara tvingas stanna hemma framför tv:n och möta min rastlöshet & ångest, avgifta mig, slippa alla krav jag ställer på mig själv, och tvingas tänka igenom ordentligt vad jag vill med mitt liv! För detta duger inte!
Kram, och hoppas på fler svar!

FinaLisa
mån, 2020-03-30 - 07:50

Vill tipsa om tråden "Att göra på fritiden" som finns längst upp i detta rummet.
Där finns jättemånga bra och spännande förslag på aktiviteter ?
För övrigt så tänker jag att det finns mycket bitterhet och besvikelse i dina inlägg här på forumet. Jag förstår att du måste varit med om mycket tråkiga saker och vill ha hjälp med att komma vidare.
Det framgår inte hur länge du varit beroende av alkohol eller vad ditt mål är med att förändra ditt drickande?
Berätta gärna om dig själv och vad som gör dig glad också ?
Kram ?

Ostrukturerad
tors, 2020-04-02 - 20:06

Tack Fina Lisa, ja jag har sett den tråden, men bara orkat ögna igenom den än så länge för den innehåller så otroligt mycket.
Problemet är väl snarare att jag lider av kronisk depression och har svårt att hitta lusten till saker. (Jag äter antidepressiva, som bara tar bort det värsta, plus några mediciner till för det psykiska.) Det är för enkelt att bara kila ner till bolaget eller kvarterskrogen, det ger en snabb och effektiv "tröst" och belöningskänsla mot en minimal ansträngning!
Ja, jag har mycket bitterhet och besvikelse i mig, jag tycker att folk ofta är så elaka och okänsliga! Jag tar hjälp av både healing och av psykiatrin för att läka mitt sårade hjärta, men det verkar svårläkt! Jag är så enormt känslig och blir sårad för minsta lilla, och värst är all oförståelse och folk som viftar bort mina känslor varje gång jag blivit illa behandlad.

Andrahalvlek
tors, 2020-04-02 - 21:05

Jag har också kronisk depression, som kommer i skov. Har tagit SSRI i över tio år. Fick öka dosen ytterligare för två år sedan.

Nu efter jul kände jag att det var dags att höja dosen igen, men istället valde jag att sluta dricka.

Efter en vecka hade ångesten släppt och sömnen blivit mycket bättre, och förbättringen har fortsatt vecka för vecka.

Nykter dag 54 idag och ”firar” två månader på skärtorsdag. Ett av de bästa beslut jag har tagit.

Alkohol dämpar ångest och får dig att sova på kort sikt, men på lång sikt skapar den istället ångest och sömnstörningar.

Sisyfos
tors, 2020-04-02 - 21:10

Det är alltför lätt att hamna i negativa tankar, både om sig själv och om andra. Och det är förödande på något sätt. Jag jobbar ibland med att försöka göra välvilliga tankar om andras intentioner. De flesta jag har träffat på är snälla och välvilliga. Bråk och sårande kommentarer brukar ofta handla om missförstånd. Om du blir illa bemött så handlar det oftare om att de du möter mår dåligt på nåt sätt tror jag än att de vill vara elaka mot dig. Jag har bara träffat folk som är medvetet elaka några gånger i mitt liv och jag tror verkligen att de flesta vill gott. Om man har den inställningen så kan man också fråga sig varför personen agerar som den gör. Fokusera på andra och andras känslor. Om du lyssnar på alkispodden så kan du höra personer där prata om när de byter fokus från sig själv, till att fokusera på andras behov i större utsträckning och vad som händer då. Har för mig att det finns i flera avsnitt och att de beskriver den tillfredsställelse de får när de mer fokuserar på andra. Det är inte så lätt när man mår dåligt att byta perspektiv men det är kanske värt ett försök. Lyssna lite på podden, kanske kan vara en början.

Ostrukturerad
tors, 2020-04-02 - 22:34

Andrahalvlek:
Grattis till 2 månaders nykterhet! ??? Hur länge hade du varit beroende, och fanns din depression där innan? Eller kom den med alkoholen? Hur lyckades du bara bestämma dig och sluta sådär pang-bom? Jag har sjukt svårt att bryta vanor, jag är väldigt kompulsiv då det gäller substanser. Jag borde sluta röka också, har redan fått hälsoproblem pga rökningen trots att jag inte ens är 40 och "bara" har rökt sen jag var 23. Det är så mycket jag borde ändra på för min hälsas skull, men SÅ svårt på egen hand! Jag skulle vilja och behöva bo på ett behandlingshem ett tag för att få ordning på mig själv, men det har blivit avslag varje gång jag ansökt om det hos kommunen. Jag skulle verkligen vara motiverad och ta till mig behandlingen om jag fick åka iväg nånstans! Är det nån här som vet vad man kan göra för att övertala dem om att det behövs och kommer göra skillnad? Att jag iallafall är värd en chans? Bara för att många andra misskött den och fortsatt som vanligt när de kommit ut, så antar de säkert att detsamma gäller mig.. Sen vill de inte betala, fast det säger de såklart inte! Jag saknar helt självdisciplin, och det verkar inte spela nån roll hur många goda råd och ideer jag har, det är som att jag inte styr mina tankar och handlingar!! Kunskapen inom vården är så gott som obefintlig!

Sisyfos: Tack för tipset om Alkispodden! Och rådet att fokusera på andras behov. Det är uppenbart att de som beter sig illa mot andra själva mår dåligt, för människor som är hela i sig själva och tillfreds med livet har inget behov av att göra andra illa! Men man är ju liksom ingen tankeläsare; hur ska jag kunna förstå tex att den som kommer fram och säger nåt taskigt kanske bara är fruktansvärt ensam och vill ha mänsklig kontakt till varje pris som helst? Så långt hinner jag inte tänka innan ordslagsmålet är ett faktum. Jag kan avslöja nåt privat om mig själv för er, och det är att jag är jävligt egenkär, till min och andras nackdel, jag "bjuder" liksom inte på nåt, jag låter inget passera. "Ett öga för ett öga, en tand för en tand..", typ. Är fixerad vid vad som är rätt och rättvist. Så, lite självkritik där, haha! Jag hatar att jag jämt måste vara så jäkla "stolt"!