av Piglet

Piglet
ons, 2020-12-16 - 18:41

Ja, var ska jag börja, Med att jag måste sluta antagligen.
För mig började det med en gastric bypass operation. Antar att jag har en fallenhet för beroenden för man blir inte så överviktig om man inte är beroende av mat. Märkte ganska snabbt att jag påverkades annorlunda av alkohol. Var i en dålig relation och ofta ensam... Drack för att slippa undan mitt dåliga liv. Tills jag en dag bestämde mig, Aldrig mer. Var nykter i tre år och det fungerade väl. Njöt av att alltid vara fräsch men saknade känslan av att kunna släppa kontrollen helt.
Jag tog mig ur den dåliga relationen. Har ett bra jobb så jag har ett ordnat liv med fint boende, härliga barn, många vänner. Träffade en ny man som jobbade inom restaurang och där festande var en del av umgänget. Och så en dag trillade jag dit igen, Det gick bra i början, jag trodde jag kunde hantera det. Men under tiden relationen blev sämre så drack jag mer och mer. Till sist tog relationen slut med dunder och brak och då var jag ju ensam och kunde dricka hur mycket jag ville utan någon som såg.

Det har gått ett år. I början var jag så ledsen och drack för att bedöva. Nu dricker jag av alla möjliga orsaker. Bor fortfarande ensam men har träffat en ny man. Han har kommit mig nära och sett tendenser och ledtrådar till mitt drickande. Igår konfronterade han mig. Först ljög jag men sen erkände jag sanningen. Han var fin med mig, lovade att stötta, talade om för mig hur fantastisk jag är och hur mycket han tycker om mig. Men att jag måste ta tag i detta.

Så nu måste jag fixa detta. Håll tummarna för mig!

Piglet
ons, 2020-12-16 - 19:33

Pratade precis med min man. Nu verkar det som att han kommer lämna mig pga detta. Dels pga att jag har ljugit men jag tror också att det är för att det är extremt viktigt för honom att ha kontroll och detta introducerar en osäkerhet i hans liv.
Jag är krossad. När jag äntligen träffar mannen i mitt liv så riskerar jag allt genom att inte skärpa till mig med alkoholen,,,

TappadIgen
ons, 2020-12-16 - 20:26

Jag förstår att det är svårt, och det finns ju egentligen ingenting vi kan säga för att det ska kännas bättre. Jag vet inte hur du känner, men det finns ju en risk att ditt drickande tilltar. Dock har du ju ett vägval här. Du kan ju inte påverka vad din man tycker. Dock kan du ju i allra högsta grad påverka vem du själv är. Fortsätt med att ta tag i drickandet och bli en bättre människa som inte behöver ljuga. Då kommer du också att må bättre och gör det för din egen skull. Då finns det ju kanske en chans i framtiden.

Jag hoppas alltså att du fortsätter med din plan om en förändring av ditt drickande. Jag vet att det blir extra svårt när du har det så tufft ändå. Men det kommer garanterat att vara värt det i slutändan!

Piglet
ons, 2020-12-16 - 20:54

Tack för fin kommentar. Jag kommer hålla i min plan. Nu eller aldrig. Känns ju som om jag kommer sabba alla mina relationer framåt om jag inte gör det.

Jag förstår att han känner sig sviken av lögnen. Hade nog hoppats på mer empati från hans sida men.... Vi får väl se vad som händer. Känner mig ensammast i världen. Inget blir ju heller lättare av att jag bor ensam och jobbar hemifrån. Känner mig så isolerad med mina tankar. Superjobbigt.

TappadIgen
ons, 2020-12-16 - 21:32

Skönt att du ändå känner att du kan hålla i det! Jag vet precis hur det är när det känns tungt är det så enkelt att dränka sina sorger. Man skapar bara fler sorger, såklart dock, men det känns skönt för tillfället.

Det är många av oss här som har påverkats negativt av vårt drickande. Men vi kan inte göra något åt det som varit. Bara det som blir.

Har du några planer på hur du ska gå till väga? Forumet här är ju en bra början och kan absolut vara till hjälp, men kommer det räcka för din del? Det kan vara bra att ha en plan. Det kommer ju att komma dagar då det känns bättre, men det kommer såklart att vara motiga dagar också och då kan det vara bra att vara förberedd. Att du funderar på det och är här och diskuterar hjälper ju bara det, förstås.

Jullan65
ons, 2020-12-16 - 22:46

Välkommen hit, hoppas du tar tag i ditt drickande med eller utan man. Här är du inte ensam, så skriv och läs ofta. Inget blir bra eller bättre av drickandet, och med tiden kommer du känna att det var mödan värt.

Charlie70
ons, 2020-12-16 - 22:55

Du kommer att ta dig tillbaka till ditt nyktra liv. Du vet ju hur bra nykterheten är efter dina tre år. Häng här med oss, vi hjälps åt!

Piglet
tors, 2020-12-17 - 12:44

Åh, så tacksam jag är för era kommentarer. Känner mig så sjukt ensam och nere. Min man har väl inte gjort slut än, vi ska träffas och prata på söndag. Men han är så praktiskt lagd att jag inte förväntar sig att han fortsätter med mig. Jag tror bara inte han ville säga det över telefon. Min första tanke var att jag skulle sluta dricka för hans skull men jag känner nu att jag vill sluta för min egen. Är så trött på att vara alkis.

Har de senaste dagarna tänkt mycket på varför jag dricker. Tror det är en kombination av olika saker. Det är ett sätt att koppla av, det känns lite festligt (i början av kvällen) och framför allt så behöver jag det för att kunna sova.
Men idag har jag varit helt slut. Legat på soffan och halvsovit hela dagen. Vet inte om det är sorgen... Antagligen.

Piglet
tors, 2020-12-17 - 13:26

Ensamheten är jobbigast. Har egentligen ett stort socialt umgänge, fin karriär, härliga barn varannan vecka och tills nyss en relation, iofs en relation där han velat ta det väldigt långsamt och jag bara längtat efter att vara i en nära tvåsamhet. Vi har träffats ca tre gånger varannan vecka under all den tid vi varit tillsammans och det var inte alls det jag önskade av en relation. Alkoholen har varit mitt skydd mot ensamheten och sättet jag dövat mina känslor med. Men det har ju egentligen inte hjälpt något alls.
Pandemin har ju gjort sitt till och gör att jag sitter ensam hemma, kväll efter kväll... Det är då jag blir destruktiv.
Har egentligen inga problem att hålla mig från att dricka om jag är sysselsatt även om det också har blivit svårare ju längre ner i beroendeträsket jag sjunkit. Varje dag tänker jag att jag ska vara nykter och varje kväll trillar jag dit igen...
Nu kommer jag troligtvis bli ännu ensammare. Allt jag egentligen längtar efter är någon att dela livet med.

Jag har inga problem att hitta en man, liksom vilken man som helst, bor i Stockholm och ser normal ut och har, förutom alkoholen, en ordnad framgångsrik tillvaro. Men jag hittar ingen som passar mig. Den här mannen var för bra för att vara sann...

Just nu tycker jag så jävla synd om mig själv fast jag försatt mig i den här situationen själv....

Andrahalvlek
tors, 2020-12-17 - 14:30

Innan jag blev nykter var jag beroende av dejtingsajter. Att få bekräftelse från män fick min värld att snurra. Men jag slutade med dejtingsajter samtidigt som jag slutade dricka i februari. Jag insåg att det bara var ännu ett beroende. Samtidigt som det verkar svinsvårt att hitta guldkornen i dejtingträsket.

Nu verkar du ha hittat ett guldkorn, och då blir det så här. Men det är kanske lika bra, just nu. Det kan bli ni två senare om kärleken finns där. Men just nu behöver du sätta dig själv i första rummet. Du behöver satsa stenhårt på att bli nykter och fylla livet med bra saker som gagnar dig istället för stjälper.

Du behöver få ordning på hjärnans kemi så att du kan sova på riktigt istället för att bli sövd av alkoholen. Det är ingen riktigt sömn, det är till och med farligt eftersom hjärnan inte får den viktiga återhämtningen som den behöver. Jag har också druckit vin för att få sova, men nu vet jag hur destruktivt det faktiskt är.

Du behöver också lära dig att trivas i ditt eget sällskap, trivas med att vara självsam. Smärtsamt och ovant som sjutton, men väldigt viktigt. Du kan inte älska någon annan förrän du älskar dig själv. Den är nog sann den där klyschan. För om du älskar dig själv kommer du inte att vara oärlig, varken mot dig själv eller någon annan. Du kommer inte att anpassa ihjäl dig. Om du trivs självsam och älskar dig själv kommer du att ta dina egen behov på stort allvar, och låta dem gå före mycket annat.

Jag tror på att plugga fakta, fakta, fakta för att ta sig från ”jag får inte dricka” till ”jag vill inte dricka” så snabbt som möjligt. I min tråd ”Behöver all hjälp jag kan få” hittar du en massa tips på böcker, poddar och Youtube-klipp.

Kram ?

Piglet
tors, 2020-12-17 - 14:57

... och jag känner så igen mig. Har haft ett vårdslöst nätdejtande också som också liknande nån form av beroende. Jag har lyckats landa där i känslan att jag inte vill snarare än att jag inte får. Och med denna fina man så ville jag verkligen inte vara med någon annan. Jag känner så fortfarande och eftersom han ännu inte de facto gjort slut med mig så ligger hoppet och pyr, även om jag rationellt vet att jag redan förlorat honom. Det känns så orättvist för jag är ju den person han förälskade sig i. När vi har varit tillsammans har jag i princip alltid druckit kontrollerat och utan att bli onykter. Så den han lärt känna är ju den verkliga jag. Det har varit några incidenter som gjort att han blivit misstänksam och till sist pressade han fram sanningen ur mig. Så att han nu antagligen väljer bort mig handlar mer om att jag ljugit för honom (att jag inte haft ont uppsåt utan skämts för min situation verkar inte vara någon förmildrande omständighet) och att han inte litar på att jag ska klara av att bryta mitt beroende. Vilket jag faktiskt ärligt tror att jag kan. Så jag känner mig också lite besviken på honom, att han lovat att finnas där för mig vad det än må vara och så sviker han mig (antagligen) i min mörkaste stund.
Men som någon skrev, jag kan inte påverka honom och kanske är det för det bästa att vara självsam och lära sig att stå ut med det. Jag tror att min svaga självkänsla och havererade relationer de senaste åren har lett till en sorg över att vara ensam när alla andra av mina vänner lever i långa stabila äktenskap.
Jag vet inte vad jag egentligen ville ha sagt, behövde nog bara skriva av mig...

Andrahalvlek
tors, 2020-12-17 - 18:23

Precis så ska du använda det här forumet. Skriv ner allt du tänker och känner, ibland börjar nästan orden resonera med sig själva. Tvingas man formulera sig kan man få aha-upplevelser, och man ser mönster tydligare när man fått det på pränt.

Och sen är det bra att kunna gå tillbaka och läsa sin dagbok, påminnas om hur man aldrig vill må igen. Minnet är selektivt och de hemska minnena bleknar fortast.

Sen behöver man ju inte vara lika flitig som jag var. Under ett halvår fick jag ihop drygt 1.500 inlägg i min första tråd ”Behöver all hjälp jag kan få”.

Kram ?

Kennie
tors, 2020-12-17 - 18:39

All styrka till dig, det låter som att du är på rätt väg för att lägga alkoholen bakom dig. Och att du även ser att den här mannen inte riktigt är den själsfrände han verkade vara, eftersom han verkar vilja bryta upp av ganska egoistiska skäl, att han inte kan acceptera att du undanhållit något för honom. Okej att man tappar tron om någon bryter löften gång på gång, men EN chans är inte för mycket begärt. Du verkar ha mycket annat bra i ditt liv, barn, vänner, karriär. Hittar du din balans så hittar du nog rätt även i kärlek till slut. Ha tålamod, och ta en sak i taget- nykterheten är nyckeln till så mycket.

Piglet
tors, 2020-12-17 - 19:24

... med era fina kommentarer. Kände mig lite svajig i kväll. Är väldigt ledsen och tycker det är extremt jobbigt att vara i relationsmässigt limbo. Han är både snäll men avståndstagande mot mig och jag vågar inte tolka signalerna som positivt. Och även om han skulle välja att stanna med mig så vet jag att han kommer hålla mig på distans ännu längre tid. Vi har dejtat/varit tillsammans lågintensivt så länge nu. Jag har så länge velat bli insläppt i hans liv men han är mer nyseparerad än jag och har barn som mår dåligt så han har inte varit redo. Vi har precis träffat varandras barn och jag började hoppas på att det skulle ljusna för oss. Men nu inser jag att detta besked kommer göra att vi har en väldigt lång tid framför oss där vi träffas såhär lågintensivt. Det är bland annat det som gjort att jag känt mig så ensam. Jag älskar honom så jag vill inte vara med någon annan men jag sökte något helt annat än en relation som är mer som dejtande. Han har hela tiden försäkrat för mig att vi har samma målbild men olika tempo. Jag har så många kvällar varit ensam, ledsen och känt mig bortvald. Inte bra för att hålla sig ifrån alkohol....
Egentligen skulle det vara enklare att bli nykter utan honom. Sörja klart och sen bygga mitt liv men jag är så kluven på vad jag egentligen hoppas ska hända.
Han kan inte träffa mig förrän söndag. Denna vecka blir det bara två tillfällen vi ses, i tisdags när han tvingade mig att berätta och på söndag... Han har inte mer tid.
Jag känner att han är taskig som dinglar mig i limbo flera dagar. Jag bad honom göra slut på telefon igår om det ändå var det han ska göra på söndag men han säger att han inte vet och att han är ledsen och arg på mig för att jag ljugit och inte berättat innan vi involverade barnen.
Jag förstår att han är arg. Min plan var att ta tag i alkoholen i samband med att vi börjar umgås mer, jag dricker väldigt måttligt när vi är tillsammans så det skulle ge mig draghjälp. Och att mina problem då inte skulle gå ut över honom. Jag har dock några gånger blivit as plakat när vi setts men jag har bortförklarat det som engångshändelser. Vilket han nu till slut genomskådade....

Piglet
tors, 2020-12-17 - 20:12

... och frågade hur jag mår. Så jag svarade helt ärligt att jag mådde skit. Och då blev jag ju påmind om hur dåligt jag mår. Så nu sitter jag här och grinar. Och vill inget hellre än att fly in i alkoholdimman och slippa dessa känslor. Har också börjat oroa mig för natten. Många gånger drack jag enbart för att kunna somna och klarade inte av att varva ner och sova utan alkohol. Efter att ha läst på lite fattar jag att alkoholsömnen inte är nån bra sömn och att man är typ i dvala. Sömnproblem vid nykterhet oroar mig nog mest av allt. Det är det som verkligen skulle kunna knuffa mig över kanten...

Andrahalvlek
tors, 2020-12-17 - 20:52

Så lång tid tog det innan jag kunde sova efter alkoholstoppet. Men sen har sömnen bara blivit bättre och bättre. Helt magiskt. Jag har erfarenhet av enorma sömnstörningar. Aldrig alkohol för mig igen bara av den anledningen! Vill inte strula till min sömn igen.

Kram ?

Piglet
tors, 2020-12-17 - 20:55

... din tråd nu och det är hög igenkänning. Fortfarande inte druckit ikväll och jag känner mig inspirerad av dig att fortsätta låta bli, Tack Andrahalvlek!

Kaye
tors, 2020-12-17 - 21:03

Hej Piglet
Jag som många andra hade stora problem att somna in på kvällarna när jag slutade. Men jag hade som ett mantra jag rabblade för mig själv.
"Sömnen blir bättre, men det tar tid. Ha tålamod"

Jag tycker du är jätteduktig som tar tag i detta och kämpar.
Och gör det för din egen skull. Du kommer alltid att finnas i ditt liv.
Kram⚘

Piglet
fre, 2020-12-18 - 07:09

... och kunde sova. Tack alla för fin pepp. Jag är fortfarande väldigt ledsen och jag klarade det ändå. Och då har jag ändå alkohol hemma. Jag är stolt över mig själv.

Andrahalvlek
fre, 2020-12-18 - 07:45

Du ska vara jättestolt över dig själv, riktigt bra gjort! Men du ska göra dig av med alkoholen. Svagare stunder kommer, och då är det bäst att inte ha någon alkohol hemma.

Skrev det hos någon annan och skriver det till dig också: Lyft alla fördelarna med nykterheten till skyarna och okeja det som är negativt. Tänk okej, okej, okej tills okejet liksom landar i magen och axlarna sänks. De bra dagarna kommer att varvas med dåliga, men efter skitdagar kommer alltid gulddagar. Och efterhand som tiden går blir gulddagarna fler och fler.

Kram ?