Piglet

Jag behöver det. Han är sen... jag mår illa och vill bara lägga mig ner och sova och gråta en skvätt, så skör...

Kaffetanten88

Kämpa! Jag är så otroligt skör idag jag med. Gråter om vart annat. Dag 1 nykter. Spenderat natten på akuten efter en panikattack. Trodde jag fått hjärtattack. Orosanmälan till socialen gjorde sjukhuset så nu har jag inget val om jag vill ha kvar min son. Är lättande för nu får jag hjälp men det är otroligt läskigt. Absinensen hjälper inte paniken. Kämpa på nu! Hoppas vi får vara nyktra och må bra nu!

Piglet

Kramar till dig! Ibland är det kanske bäst att inte ha ett val och ha något viktigt att förlora. Det kan göra att man ställs inför ett vägval... Så var det för mig.

Han var här i eftermiddag kväll. Först var han fast besluten att göra slut, eller han ville ta en paus, Vi har pratat och gråtit om vartannat och jag har bett om en chans att visa att jag kan sluta. Och det har jag fått, fast besluten att visa honom att jag minsann kan. Nu sitter jag här, omtumlad och med huvudvärk. Och äter en saffransbulle. Nykter. Fast jag kände suget att dricka bort de jobbiga känslorna så väljer jag att vara nykter.

Tack alla som stöttat mig! Jag överlevde kvällen. Nu är min nykterhet prio 1 att bibehålla.

Men det är viktigt att du slutar dricka för din skull! Inte för hans skull. Jag håller tummar och tår för att den fortsatta relationen med honom ska ge mer energi än den tar. Du behöver all energi du kan uppbringa i det viktiga nykterhetsarbetet.

Kram ?

Piglet

Jag har alltid vetat att jag måste och kommer att sluta. Han har bara gett mig en bra tid att bestämma mig på. Jag vill inte dricka för min egen skull. Även om jag hade förlorat honom.
Vi pratade bra igår. Han förklarade att han dragit sig undan för att han känt att jag hade problem, som jag förnekat, och han har varit rädd. Jag pratade om den ensamhet jag känt under pandemin och att han var så reserverad och hur det inte hade hjälpt mig att ta tag i problemen. Om min svårighet att kräva en plats i hans liv. Om hans utmanade situation på hemmaplan och med barnen.
Vi skrattade åt oss på slutet. Åt våra respektive beteenden och kom överens om att vi måste börja prata mer på riktigt med varandra och höras mer.

Det känns bra. Och det känns som jag hittade det där tillfället för mig själv när jag inte bara vill skita i allt utan ta mitt liv tillbaka. Hantera sorg, ensamhet och lättja på andra sätt än att dricka.

Har inga fysiska abstinensbesvär och sover bättre. Inatt sov jag från 23:00 till 06:30. Ser fram emot ännu bättre sömn framöver.

Piglet

Det känns så himla bra. Jag vaknar fräsch, inte deckad. Upptäcker hur mysig en lugn stilla morgon en barnfri vecka kan vara med en kopp te och julknäcke med ost. Har redan hunnit sätta på en tvättmaskin och kommer hinna gå en promenad innan jobbet. Och ingen ångest, inte kolla mobilen för att se om jag skickade underliga mess till någon.
Wow vilken känsla! Och jag ska absolut skåla i julmust på julafton. Vilken seger detta är!

Piglet

... Andrahalvlek så tror jag jättemycket på det du skrivit i din tråd om att välja att inte dricka. Det kanske är det du menar att jag ska sluta för min skull och inte hans. Och det är precis så det känns. Jag väljer att inte dricka. Jag hade faktiskt kvar alkohol hemma igår och när han hade gått så kom tanken, liten och snabb, att nu skulle han inte märka om jag drack. Vilket han inte hade gjort. Jag lät alkoholen vara för att jag inte ville dricka. I morse hällde jag ut den. Det känns bra.

Skönt att det gick bra i går och jättebra att du hällde ut alkoholen självmant! Det brukar vi få tjata om väldigt ofta till nykomlingar här, att de inte bör ha alkohol hemma i början. ?

Grym du är, uthälld alkohol sker bara när man är på gång :)

Du kommer fixa detta.

Och visst är det skönt när man kan starta dagen klar och faktiskt få njuta och uppskatta en simpel knäcke och en morgonpromenad :)

Piglet

Har precis kommit hem från en 4 km power walk och känner mig hur fräsch som helst. Tvättar lakan och ska bädda rent i sängen så att det blir precis underbart att gå och lägga sig ikväll.
Känner mig som jag har övernaturliga krafter. Så skönt att vara fri, fri från att fundera på systembolagets öppettider, fri från ångest, fri från skuldkänslor, fri från all den belastning av min hjärna som fokuset på alkohol skapade.
Jag är grym!

Piglet

Kaffetanten88. Det är du med. Du kommer att klara det! För din sons skull. Och jag kan lova dig, kommer man över den värsta tröskeln så är känslan heeelt obeskrivlig. Så mycket häftigare än vinet....

Piglet

Anmält mig till nån form av behandling via nätet mot alkoholberoende. Jag tror egentligen att jag klarar av att sluta och avhålla mig ändå men jag funderar mycket på vad det är som gör att jag valt att hantera jobbiga saker med alkohol. Har bra erfarenhet av att ha gått i terapi vid två tillfällen tidigare och tycker att det är värt att ge det en chans. Någon som provat?

Alkoholen är bara symtomet. När man drar undan den våta blytunga yllefilten alkohol, som dämpar alla känslor effektivt, kommer annat skräp i dagern. Annat mög som man måste ta itu med. Det är ingen brådska, men man måste ta itu med det möget lite i taget för att få en hållbar nykterhet. Så det är väldigt klokt att du anmält dig till ett behandlingsprogram.

Det är också klokt att du har hällt ut alkoholen du hade hemma. Tillfället gör tjuven. Just nu är du superstark, men det kommer svagare stunder framöver och då är det bra om inte skiten finns hemma. Den nyktra resan är en berg- och dalbana. Starka känslor, positiva och negativa, vissa dagar nattsvarta, andra euoforiska, och väldigt många dagar är bara grå, grå, grå. Men sakta men säkert lättar de mörka molnen och den ljusa himlen spricker upp mer och mer.

Jag brukar tjata om min husgud Annie Grace, och hon har tre bra tips för att bli och förbli nykter:

1) Tro på att du klarar av att bli och förbli nykter.
2) Lyft alla fördelar med nykterheten till skyarna.
3) Identifiera dig som en person som inte dricker alkohol.

Det handlar jättemycket om att etablera nya nyktra vanor och genomleva alla livets situationer utan alkohol som bihang. Stå ut med sina starka känslor, hitta andra sätt att koppla av. Ett jävla jobb rent ut sagt. You go girl!

Kram ?

Piglet

Tack för stöd! Du ska veta att det var din tråd som höll mig nykter första kvällen! Jag läser den fortfarande (inte igenom helt) fast besluten att ta till mig av all din klokskap. Jag är helt förundrad över hur stark du har varit och glädjer mig med dina segrar och ömmar när du är ledsen och känner dig bortvald av din dotter.
Du är just nu min stora förebild som jag tar rygg på och jag blir så glad över att du skriver och peppar i min tråd.

Med en trasslig barndom blir man lätt skör. De flesta uppfattar mig som stentuff, som mot alla odds tagit mig till den framgångsrika position jag har men jag lider också av dålig självkänsla och orkar ibland inte vara stark och faller igenom. Det har jag gjort dessa två år när jag druckit men nu är det slut på att vara självdestruktiv. Jag löser inga problem, utan skapar fler, av att vara onykter.

Piglet

... hur tänker ni kring det. Vet att många tänker att de aldrig mer ska dricka, eller iaf att de inom en överskådlig framtid väljer att inte dricka.

Jag har haft min problematik under två år. Men under denna tid verkligen kunnat dricka måttfullt i sociala sammanhang. Lite beroende på tillfälle såklart men går jag ut och äter med min kille kan jag utan problem dricka ett glas champagne och två glas vin utan att spåra ur. Spårat ur har jag bara gjort när jag druckit ensam, och egentligen druckit för att bli full, och få paus, inte direkt för att det är gott.

Jag tänker inleda med att vara helnykter i tre månader och gå behandlingsprogrammet och sen fatta beslut om framtiden. Men jag funderar på hur man vet om man är en som som klarar av att dricka normalt eller om man bara ska ställa in sig på att alla som haft alkoholproblem aldrig kommer att kunna dricka normalt...

Just nu känner jag inte för det alls och jag har som sagt haft tre år där jag inte drack alls men det jag kommer ihåg från den tiden är att jag behövde freda mig massor vilket är jobbigt samt att det skulle vara trevligt om det går att dricka normalt. Går det inte väljer jag att avstå, Men jag vill ju inte testa om tre månader eller mer och upptäcka att jag inte kan. Hur har ni tänkt?

Låter som att du har en bra plan. Sen får man utvärdera hur stor risken att falla tillbaks i det gamla är. Personligen tror jag att om beroendet inte varit så allvarligt så går det att dricka måttligt ibland. Men man måste vara totalt ärlig mot sig själv. Om de där tillfällena man tänkt dricka måttligt blir något man planerar och ser fram emot en månad i förväg så är man fortfarande i riskzonen tror jag. Det är nog lite paradoxalt så att det bara funkar att dricka när man inte bryr sig så mycket om alkohol. Och problemet för oss som haft ett beroende är att lära oss att bli likgiltiga inför något vi tidigare älskat. Kanske lite som att ha en kompisrelation med någon man tidigare varit tillsammans med; svårt, men omöjligt är det inte, bara man verkligen inte är kär längre, för då kommer man mest lida av att försöka kontrollera känslorna när man umgås, och då är det bättre att inte ses alls.

Kaffetanten88

Jag var nykter i 3 månader för något år sen. Började försöka dricka normalt. Sen tog det bara ett par veckor så var jag fast igen. Efter det varit 1 år av försöka sluta igen. Gått 2-3 veckor sen är jag tillbaka igen. Jag vill aldrig mer hit där jag är nu. Så för mig är det aldrig mer även om jag tar en dag i taget.