Påbörjat dag 4 och tankar som jag minns jag velat förtränga, börjar bli väldigt påtagliga. Mitt liv som slänger på utmaning efter utmaning ber om att få stänga ner. Den här sömnlösheten beror inte endast på mig utan lite annat här hemma men oavsett skulle jag varit vaken nu. Funderar på att hålla mig vaken tills jag ska upp och gå till jobbet. Undrar om det kommer funka..
Funderar också på om detta nykterskap är värt detta.

Läser era inlägg och ler, blir rörd och känner igen mig. Tyvärr störs jag av att det är så svårt att följa upp kommentarer såvida man inte startar egen tråd men även då måste man ju bläddra runt.
Jag ska inte börja intelektuallisera mitt problem pga detta forum. Tror det lätt kan bli så. Eller skapa en slags duktighet som ej stämmer. Jag är främst här för att komma underfund med mitt drickande. Få lite mer insikt. Det hjälper att läsa. Och skriva.
Börjar få värk i kroppen. I lederna liksom. Beror det på alkohol eller faktumet att jag försummat min kropp så länge så när det äntligen kommer lite friskt blod i venerna så undrar cellerna vad tusan som pågår?
Har en massa problem i livet. Usch. Det är som att olika aspekter inte kan mötas. Jag får studsa mellan alltihop och hoppas på det bästa. Tänk er filmen "insidan ut" ni som sett den? Trådarna mellan alla torn med viktiga mål i livet har kapats.

Jag läste ett inlägg om dödslängtan, psykiatri-kontakt ovs. Jag väljer att inte skriva så mkt om det. För känsligt. Men jag tampas med det också. Självskadebeteende. Utlöses av stress. Det tonas ner vill jag lura mig själv att tro på den romantiska bilden av alkoholen.

Minnesbild-
Jag, efter en lyxig fest, står vid en förskola och spyr upp vin för tusentals kronor. På nyinköpta skor och söndertrasade strumpbyxor. En en ytterst störande bild som återkommit under veckan här. Inte så satans romantisk.

En annan-
Bli utslängd från ett populärt uteställe pga att jag ramlat baklänges på dansgolvet 3 gånger i rad. Någonstans mellan fallen måste jag hunnit upp på scen och dansat med en av de som stod där och delade ut grön neonfärg på de som ville eller inte ville. Jag ville tydligen ha en jäkla massa grönfärg överallt. Så. Walk of shame. Jag måste sett tragisk ut för där jag satt vid en betongvägg, fick jag hjälp att gå på rätt buss hem. Tydligen. Eftersom jag följande morgon hade privilegumet att gå förbi spegeln i hallen och se en blandning av Hulken och nåt slags skogsdjur stirra tillbaka på mig.
Minnesluckorna räddade nog upp en del av bakisångesten. Tills jag hittade min väska med mobil och en massa bilder. Och shotsglas. Hade jag blivit drogad? Ja kanske det. Det hade ju vart trevligt. Då skulle ju det kunna vara någon annan som lurat mig till att bli ett sånt fiasko.

Såna här saker har jag tänkt på under dessa 4 nyktra dagar. Bland annat. Barndom. En massa. Håller jag på att dö nu, har jag tänkt? Pga denna " här är ditt liv i revy"- känsla. Vad som hänt de senare åren. På barnen. Vad de tvingats genomgå. Det har jag tänkt på mest av allt. Och hur det måste kännas för dom att se sin annars roliga interaktiva mamma, förvandlas sakta men i stadig takt till en...soffpotatis! Full av vin! Marinerad!! Oduglig och värdelös. Och ibland jättearg.,Och Som inte orkar att laga ordentlig mat ens. Eller hittat på ursäkter till att slippa ta hem deras kompisar hit till oss. Eller till en mamma som glömmer bort saker vi ska ha planerat att göra. DET är de minnen som sitter längst fram.
Det där med interaktiv mamma- Det var flera år sedan jag var en sådan. Runt 5-6 år sedan. Trots detta får jag höra av min omgivning att min familj verkar ha det så mysigt, att jag hittar på mkt med barnen och är närvarande. Så kämpar, det gör jag. Men inom mig är jag inte alls närvarande. Jag överlever. Vill sluta att bara överleva.

Pratat en hel del med barnen. Skrattat. Talat gamla minnen.( trevliga såna) Men vissa har jag blivit tvungen att empatiljuga mig till..

Nu måste jag sova. Ångest spänner ner mig i sängen.
Godnatt alla kämpar därute!

Slutord om sömnlöshet-Det är jobbigt att inte kunna sova men jag tror det mest jobbigaste är att inte kunna vakna upp.

Jag beklagar om/att jag svamlat. Om mitt mitt mitt... Kram ni som orkat läsa..Kram ni andra. <3

cruella

En till nattuggla här.. Du har det jobbigt hör jag, bra att du skriver av dig dina tankar. Det är lätt att älta det som varit, vi har nog säkert alla en hel del pinsamma händelser vi helst skulle vilja vara ogjorda, men det som hänt har hänt och det går inte att förändra. Fokusera på idag och känn dig stolt över att du har klarat 3 hela dagar utan alkohol!! Prata mer med barnen! Jag håller tummarna för dig under helgen!

By the way..jag har också svårt att hitta alla trådar och hoppar hit och dit, vet inte om jag bara är ovan - jag skulle önska en sökfunktion på namnen! Nu ska jag lägga mig i horisontalläge i 2 timmar för då ska jag upp igen. Kram!

farmor

Att möta sina inre tankar och minnen kan vara ett sätt att lätta sitt hjärta ? och oket blir mindre tungt att bära. Jag tror också på det ärliga och reflekterande skrivandet. Att sätta ord på känslor som spränger i ens inre. Att dessutom mötas av lyssnare här som ger en tanke tillbaka, som förmedlar medkänsla och förståelse det är läkande! Allt gott önskar jag!

Leverjag

Hoppas du står ut idag och kan sova bättre i natt. Du avgiftar dig och det är skitjobbigt. Jag tycker det är jättebra att du skriver om det du inte vill ha längre och hur ditt liv blivit med alkohol. Det är så bra att gå tillbaka till senare, när minnet börjar svikta och man inte längre minns att det var så illa som det var.

Vi är många här som känner igen oss i den utförsbacken! Glada, kreativ, sociala som till slut knappt tar hand om någonting längre och tappar lusten att leva. Det är vad vårt missbruk leder fram till. Ångest, skam, oro, mindervärdeskänslor, självhat, livsleda och enorm trötthet.

Så bra att du nu tar tag i det och din önskan om förändring!!! Ge dig själv positiva tankar nu när du ska lämna detta skitliv. Gör och tänk saker du mår bra av så mycket det går. Skriv ner hur det var och fundera på varför. Skriv ner de små framstegen du märker av och hur du mår. Du kommer att må bättre. Mycket bättre.

När du är inloggad i forumet kan du använda spåra och hitta en persons aktiviteter och tråd. Det går att använda favoriter också men jag har ännu inte lyckats hitta "knappen" för att lägga till dem. ?

Många styrkekramar till dig. Stå ut nu. Det vänder!
Kram

Nattugglan

Hej!
Ursäkta sent svar här. Skulle skrivit det på förra kommentaren också. Haft fullt upp MEN inte druckit något. Hurra hurra!
Hoppas du kunde sova sen Cruella! När jag vaknade dagen därpå kändes det som jag sovit vertikalt. Uppåner. I en garderob. Typ. Var SÅ trött. Men inte bakis! En sån mysko känsla...
4e dagen nu men tusan vad det segar sig fram. När jag räknar dagarna så tänker jag att jag måste gjort en misskalkulering nånstans.

Inte älta- Så sant. Men jag misstänker det kan vara lite utav en specialitet här hehe. Speciellt nattetid.

Tack alla ni Goa snälla själar som kommenterar..Alla ord bäddar in en som en varm filt. Så kloka ord och fina tankar. Jag hoppas ni säger tillbaka det till er själva då ni är SÅ mycket värda det.

Skriver från mobilen så blir ett kortare svar. Verkligen-Tack. Och tack för tipset Leverjag och Farmor ang kommenterandet. Bland annat ❤️

Demon-Tack du också. Alkoholfri öl-Varför inte! Vadsomhelst som funkar! Igår drack jag en tonic utan gin. Bara för att känna den där..känslan. Ett uselt substitut men suget börjar minska nu. Dag 4.

Kramar

Nattugglan

Vi kämpar på. Att vara utan alkohol mer än 4 dagar har inte hänt mig sedan..jag vet fan inte ens när. Måste varit när jag var gravid. 9 år sedan.
Hoppas på fler dagar.
Kram ni alla som går igenom era dagar i kampen mot alkoholen!

cruella

Skönt att höra att det går bra Nattugglan! Och stort GRATTIS till dina avklarade 3 dagar utan alkohol!! Varje ny dag utan alkohol är ett framsteg att vara stolt över! :-)

blomstra

Vi är på samma dag och kan inte heller riktigt minnas när jag va helt nykter i 4 dagar?. Och visst är det otroligt skönt att slippa bakfyllan oavsett om tröttheten är enorm?