av Jannebobban

Jannebobban
fre, 2016-02-05 - 21:53

Det tror jag dem vet!
Jag dricker aldrig någonsin när de är vakna, jag hoppas och ber till gud, att jag inte fullständigt förstör deras barndom!!
Vill verkligen sluta m detta innan de en natt vaknar upp o märker att deras mamma är "konstig"...

Leverjag
fre, 2016-02-05 - 22:16

Såg inte ditt första inlägg som du raderat men tror jag förstår lite vad det handlar om. Det gör så ont att själen går itu. Jag känner ganska många som har gått igenom det du gått och går igenom. Jag har varit där i annan mycket allvarlig variant men än så länge lever hen. Bara det att leva under den pressen och stressen under de åren tar på alla krafter. Alla skador och men, den ständiga rädslan, sorgen, den akuta beredskapen för alla infektioner och blodtransfusioner, akutbesök, behandlingar, sova i sjukrum med pipande maskiner, operationer, syskon som ska leva som vanligt som man har ständigt dåligt samvete för. Noll stöd i helvetet. Total utmattning.

Har ofta föreställt mig när det går åt helvete sedan. Jag började också dricka till slut för att kunna sova. Jag tänker att det är posttraumatisk stress. Jag är jättearg för att det finns så lite stöd. När sista cellgifterna pumpats in då är man "klar". Tillbaka till vanliga livet och börja jobba!!! Hela familjen är ju traumatiserad och så trötta.

Man borde ha en viloperiod efter med massor av professionellt stöd! Terapi, sömntabletter, sjukgymnastik, medicinsk yoga mm. Du har väl tagit hjälp av vi som mist, hoppas jag. Det är bra hjälp säger de jag känner som mist barn i sjukdom. Charlotte W informatör på BCF Stockholm pratar gärna med andra och har själv mist. Du kan kontakta henne för tips och råd.

Jag undrar hur många som faktiskt får alkoholproblem efter sådana upplevelser. Tycker de borde följa upp. Vad man vet är att familjer som drabbats får en sämre levnadsstandard...

Du behöver prata och bearbeta. Jag berättade för husläkare som gav mig samtal och medicin. Jag berättade att jag drack för mycket. Men det tog ett tag innan jag började göra mig fri. Andra vändan nu. Du behöver få stöd för att orka ta dig vidare. Inte konstigt att det blir en sorg som drunknar och en själ som fryser fast.

Du vet ju också att alkoholen fördärvar ditt liv och att ångesten bara ökar med missbruket. Sök hjälp så du får behandling. Finns bra behandling för både alkoholberoende och bakomliggande orsaker. Jag blev alkoholist förstod jag och det blev värre efter en tid. Barnen behöver dig och du behöver dig för att finnas för barnen. Sök hjälp, var ärlig, inget att skämmas över. Det finns hjälp. Du behöver den!

Läs och skriv här. Det är ett bra stöd också. Åh, vad jag känner med dig och det svåra ni gått igenom. Få som förstår...

Stora kramar ?❤️

Leverjag
lör, 2016-02-06 - 15:41

Träffade en person som mist för en tid sedan och som säger att det fortfarande gör lika ont, har sömnproblem och vaknar med ångest. Hen träffar andra i grupp nu regelbundet. De alla letar terapeut och psykolog själva, provar många men det är så få som kan hantera sorg. Varför rekommenderar inte vården bra stöd och hjälp när sådant här händer?

Hoppas du orkar göra dig fri från alkoholen. Den gör livet ännu svårare, även om det känns bra för stunden. Tänkte på promenaden idag att visst var jag glad i dricka innan. Jag drack då vid festliga och positiva sammanhang men nu började jag dricka ensam för att sova, döva och orka... Då blev jag fast och beroendet började ta över.

Kramar