Vit period på 90 dagar.

Jag ändra rubriken från "dag 7" till vit period på 90 dagar, tänkte att det bättra att hålla sig i en tråd.

Träna hårt idag för att jag vet att det ger belöning till hjärnan o det hjälper mig verkligen, känner inte alls samma ångest och sug. Däremot har min smärta gått över från ångest till att ha ont i musklerna, vilket jag helt klart kan leva med. :)

Jag har satt ett mål att inte dricka på 90-dagar. Vet inte om det är genomtänkt att börja igen. Det som lockar mig att dricka igen på sikt är inte att bli full eller söka lugn utan det är helt enkelt gott med vin till mat eller dricka en öl i goda vänners sällskap.

Efter dessa 90 dagar har jag nu tänkt ut regler som jag tänker mig att jag kan förhålla mig till. 1-2 glas till festligare måltider, aldrig till vardags eller i ensamhet. 1-3 glas vid AW med jobbet, vilken inte händer så ofta. Upp till 5 glas om det är en större fest, som bröllop eller midsommar eller liknande och då ha minst två veckors vit period. Om jag inte klarar detta så tvingar jag mig till en ny vit period på 30dagar. Tanken här är att inte blir berusad förutom vid större högtider.

Ska bli intressant om det går att förhålla sig till detta, om inte så får jag bli helnykter, det är inte hela världen. Jag uppskattar min hälsa mer än alkoholen.

Jag vet att det går att ändra hjärnan, jag har slutat snusat vilket var ett helvete. Efter ett år så hade jag inte en tanke på snus längre. Föreställer mig att det fungerar lika med alkohol.

Det är tungt att läsa andras berättelser, igenkänningsfaktorn är hög. Att dricka normal verkar inte vara ett alternativ om en har utvecklat ett beroende till alkohol. Det verkar som att om en blir rejält onykter igen så landar en nära på ruta 1 igen. Är det så? Finns någon här som har klarat att lära sig dricka "normalt" med tiden?

Nu slår vardagen mig i huvudet! En körig dag och behov att få en paus.. Känner stressen i kroppen och har inte något bra sätt att få ur den. Skulle vilja äta något gott, men vill inte ersätta alkoholen med att äta då jag vet vilka konsekvenser det får, tänker inte bli rundare än vad jag redan är. Har köpt alkoholfri öl som tröst, alltid någe. Smart är att gå lägga sig tidigt om en nu kan sova. En bra sak är att jag minns att det inte är lika jobbigt att avstå nu som det var för en vecka sedan.. ska lära mig att jag kunde stå emot då och jag kan stå emot nu.

Tack för ditt svar Klok.kvinna, jag har funderat en del på det du sa, att avgolorifiera är en bra tanke. Tror att det handlar mycket om detta att jag har skapat en känsla där berusningnen är något jag har värderat åtminstonde undermedvetet högt. Ska avgolorofiera denna känsla i förmån för långsiktig hälsa, energi och välmåeende. För det är välmåeendet som jag egentligen är ute efter och då gör jag fel om jag dricker för jag vet nu att det blir tvärtom av alkoholen i det större perspektivet.

Sisyfos, du har rätt, tänkte inte på att jag antagligen kommer bli bra berusad av 5 galas när en inte är van att dricka. Tänker mig dock att jag bör ha någon yttre gräns och att den måste vara realistisk och samtidigt inte skada en så att en faller tillbaka till gamla vanor. :)

Tack, jag hoppas att det är en rimlig plan. Kul att du känner att du har lyckats och att det går frammåt. Låt oss måttlighet bli vår gräns. Annars blir det smisk med vita perioder, eller hur?

Känner att det här funkar, känner inte längre suget eller viljan att gå in i dimman. Suget kommer stötvis men det är inte så svårt att stå emot just nu och det är jag underbart glad för. Jag har valt medvetet att träna som en galning, har ont varje dag och stel som en pinne. Jag utsätter mig medvetet för smärtan genom att plåga min ömma muskler med hård träning. En fördel är att jag inte är så vältränad innan då jag har missat att träna det senaste halvåret i dimman av alkohol. Min otränade kropp ger ordentligt med smärta vilket är en fördel som jag ser det just nu. Detta låter kanske galet, men det är en medveten strategi, kroppen producerar rätt bra med kemikalier när en utsätter sig för smärtan av träning och det tar udden av ångest och inte minst suget efter alkohol.

Är trygg med att jag blivit kvitt med det fysiska beroendet, check! Nu är det svåra och mycket mer lömska problemet kvar, det psykiska beroendet.

Läste Zorros tråd, har så många intryck av deras dialog, så många kloka ord och insikter. LeverJag är en klokbok, ska läsa hennes tråd någon dag. Så jävla stark kille han Zorro, önskar att han finner styrkan att fortsatt möta livets utmaningar på ett sunt sätt, integriteten är det inte brist på. Att sluta dricka kan leda till att förträngda bekymmer kommer till ytan är en sak men att de skapar nya är fan inte rättvist.

Sov dåligt och är allmänt trött. Det känns att jag har tränat hårt i veckan. Skulle vilja dricka idag, men jag kan avstå då jag längtar starkare efter att må bra än alkoholen. Bra mår jag inte. Kan absolut minnas att jag har stått emot värre än detta, så kan jag då kan jag nu.

Jo det där med återhämtning är en bra idé, kroppen är inte helt kompis med mig just nu. Men jag ska ta det lite lugnare denna vecka. Lite tar jag i för att få in en vana, det finns nästan alltid ursäkter varför en inte kan träna just idag så det är bäst att boka in alla dagar så blir det naturlig vila då det kommer något ivägen.

Jag går och tänker på just din fråga, varför jag vill dricka, eller varför jag ville dricka snarare. I korthet handlar det mycket om slumpen för mig, har ett ganska bra liv i övrigt och har förändrat mitt liv kraftigt genom åren för att bli av med jobbiga saker, jag har inte de jobbiga sakerna kvar som ursäkt för att dricka. Jag har för avsikt att utveckla svaret på din fråga, jag har ställt samma fråga och går och tänkte på det. Återkommer, när jag har en stund på mig att skriva ner det.

Tack för stödet :)

Jag lyssnade på dig @Leverjag och skulle gå på Yoga för att ta det lungt, men det när jag väl kom dit så var det fullt, så det blev Skivstång-Intervall 70min istället. Det är inte synd om mig men ont har jag idag :/

Ska se om jag kan bli bättre på att lyssna :)

18dagar nu, känns som jag har varit nykter en evighet. Vet inte varför jag känner så men det känns mer och mer avläges att vakna bakfull.

Varför dricker jag? Den frågan ska jag försöka nysta ut.

Uräkta mig för nu blir det ett långt inlägg.

Jag kan så länge jag minns trivts med att vara onykter. När jag var 16-17 år gammal pinade jag i mig folköl trots att det smakade rävgift för att uppleva berusningen. Festerna var inte så ofta när en var ung, men en sak vara säker att det inte röde sig om att det var gott att dricka. I högskolan blev det oftare då det är en otroligt alkoholglorifierande kultur, med nollningar och gask. Det var fantastiskt billigt också. På kåren kunde en köpa en hel flaska martini utan det kostade på för mycket för studentekonomin. Fortfarande inte för att det var gott utan för att bli berusad. Ölhävningstävlingar, shots-tävlingar, fester där full sågs som en norm. Med åren har jag lärt mig uppskatta smaken och men jag har alltid tyckt att berusningen är eftersträvansvärd. Det har sällan varit ett problem då fest inte var så ofta förutom på högskolan, men det var en begränsad period, dessutom hoppade jag av efter ett tag.

Jag har inte stuckit under stolen eller försökt hymlat om att bli full är trevligt även fast jag med åren mer och mer även tycker att vin och öl är gott. Med tiden så fick jag barn och flyttade till villa och festerna avtog. Drickande var inte centralt, eller förekom så ofta. Alkohol blev ofta hemma till maten med familjen på en lördag eller i goda vänners sällskap, fortfarande uppskattade jag att bli onykter, men det räckte med att sambon tog ett glas och jag resten av flaskan. Såg inte detta som något större bekymmer även fast det inte uppskattades av sambon. På events med vänner så tilläts kultur och tillfällen att dricka sig full och det var för de flesta helt ok. Här kommer första händelser av minnesluckor, där jag inte minns hur jag somnade eller vad jag har sagt eller gjort. Jag började ana att jag inte hade ett sunt förhållande till alkoholen, men jag var inte ensam, vännerna drack de med och tänkte inte så mycket mer på det.

Nytt jobb och nya utmaningar, barnen växer och rutinerna handlar mycket om att förvalta och renovera hus. Utmattningen på fredagar efter arbetsveckan blir allt tydligare och jag börjar dricka öl och vin på fredagar och lördagar. Här varierar det från att jag super till att ta några glas vin eller öl, jag ser fortfarande inte att det är ”fel” att supa till någon gång ibland, en har förtjänat det och jag tyckte mig hantera konsekvenserna av det. I backspegeln ser jag fortfarande inte att det var fel. Jag skötte mig, var inte dum, kanske inte det bästa sällskapet men det var inte syftet heller, det var egen tid och skönt att gå in dimman en stund.

Det kom perioder där jag kände att alkoholen tog för stor plats och jag valde perioder av nykterhet utan större bekymmer. När det kom till semester så drack jag i princip varje dag utan festa till allt för ofta. Jag visste att när jag börjar jobba igen så kommer en vit period där jag hämtar mig igen, vilket jag även har gjort.

Vintern och mörkret har alltid varit en period där jag mår dåligt och känner stress och press av allt som har med Jul och alla aktiviteter, jag är trött och ofta nedstämd under denna period. Under dessa perioder har jag druckit mer än vad jag brukar och under julen har jag verkligen slappnat av med sprit, vin och öl.

Perioderna började sammanfalla, vinter, sommarsemester och helgdrickandet där emellan. De vita perioderna blev korta och inte tillräckligt för att få ett sunt förhållande till längtan efter att dricka. Fortfarande hanterbart och jag kunde inte se då att jag hade större bekymmer med vardagsbestyr eller fester förutom några enstaka tillfällen då det blev för mycket.

Jag hade ett hyfsat bra liv med sambo och barn, bra jobb, villa och livet flöt på tills en dag då min sambo ville att vi skulle öppna upp förhållandet. Sagt o gjort. Jag gick på krogen vardagar och helger då jag var fri att umgås med de jag så önskade. Drack inte så mycket vid varje tillfälle då en inte är så värst attraktiv när en är full, men det blev oftare. Träffa en ny andra partner där vi drack vin när vi träffades. Samtidigt ville jag och min sambo ha trevliga stunder där det också förekom alkohol. Toleransen ökade och jag kunde dricka hyfsat mycket utan att varken känna mig nämnvärt påverkad eller såg ut att vara det. Problemet här blev när jag nu ville känna effekten av berusningen på helger och stunder då jag ville ha min egen tid, nu krävdes det mer alkohol. Jag kunde dricka en flaska vin och fortsatte med 5 starköl och mådde då bra, fast inte dagen efter.

Jag började brottas med att detta inte var sunt, men när jag väl hade börjat ta några öl så hade jag svårt att sluta. I sammanhang med vänner valde jag att hålla drickandet i schack och när de hade gått så gick jag till nästa krog för att de inte skulle märka. Hemma kunde jag ha en öl öppnad i kylen medans jag drack vin med sambon för att kunna dricka mer när hon inte såg. Jag visste att mitt drickande var onormalt och började dölja mitt drickande.

Av anledningar som inte har med alkoholen isig att göra, valde jag att lämna min sambo och min andra partner. Det var för mycket kaos och jag sökte lugn. Detta livet var inte för mig, det var inte hälsosamt på något plan för mig, jobbet blev lidande, barnen blev lidande. Jag skapade mig en miljö där jag kunde se om mig själv och få den egen tid som jag längtade efter, ett nytt hem med barnen varannan vecka. Jag var nykter i tre månader, träffade en ny partner som är min nuvarande särbo.

Tyvärr följde mitt drickande med mig, mina nya vanor satt i. Efter perioden av tre månader nykter började jag igen att dricka på helger hemma oftast själv och ibland med min särbo, dock aldrig inför barnen. Inget mer festande men i lugn och ro kunde jag supa mig full, drickande spillde över på vardagar med följden av att jag inte orkade upp vissa dagar. Första året gick det rätt bra men nu denna höst och vinter har jag gått ner mig. Jag börjar åter igen dölja mitt drickande, men denna gång för min nya särbo och på kvällar när barnen sover, jag har druckit upp all sprit i barskåpet vilket jag alltid har kunnat ha utan att tulla på allt för mycket, då jag inte normalt har gett mig på starkspriten.

När jag stod och halsa ur vodka flaskan i köket för att hon inte ska se mitt drickande, kände jag att nu har jag fått nog.

Anledningarna att dricka förändrades genom åren, då från trevliga tillfällen eller stunder av egen tid där jag gick in dimman till numera att dämpa ångest. Jag tappade på vägen en känsla av meningsfullhet i livet. Känner stark irritation till gränsen av ilska för mitt ex ständiga illvilja. Pressen kring att hantera pusslet mellan jobb och vara tillhands för sina barn ökade. Jag fann fler och fler tillfällen där alkoholen gav ro i livssituationer som jag inte riktigt kände mig tillfreds med.

Men jag börjar ana att den oro, ångest, stress, ilska och känslan av meningslöshet är en baksida av alkoholens falska tröst. Jag är rätt nöjd med mitt liv stort även fast det är kämpigt ibland. Jag har världens goaste barn, en underbar särbo och fortfarande ett kanonjobb och det där med mitt ex illvilja, det är inte mitt problem det är mitt ex problem.

Svaret på vaför jag dricker, är helt enkelt: Jag gillar att bli full! Att jag dricker mer än nyttigt beror mest på en utvecklad vana med åren. Vanan har till slut lett till att jag har fått nya anledningar att dricka som beror på abstinens. Abstinensbesvären som jag upplever är ångest, trötthet, oro, oförmåga att koncentrera mig, vilket alla leder till att jag vill dricka igen.

Dags att bryta den onda cirkeln!

Puss o kram..

Tack Linn och Livsstark, ja nu bryter vi den här onda cirkeln, nu lägger vi ner det osunda drickandet, för vi är alla värda att må bättre! Just det här att börja smyga är så förunderligt, en vet så starkt i detta ögonblick att det är fel ändå lyckas en förneka för sig själv att en har ett större strukturellt problem. Men inte längre, tror att det är viktigt att erkänna för sig själv och kanske för andra så att en tydligare vet att en inte vill hamna där igen. Det tar emot för mig att skriva att jag har smygdruckit, känner mig så usel när jag har smygdruckit, då jag ljuger för andra och mig själv, det är motsatsen till integritet, det är att svika mig själv och andra.

Aldrig mer!

Kram!

Jag är här för att reflektera över mig själv och lyssna på andras erfarenheter, jag ser att du och jag har liknande mönster men vi har olika drivkrafter. Jag vill dricka för att jag tycker om berusningen, du för att du vill lämna din präktighet och känna spänning och det förbjudna.

Jag funderar att kunna dricka igen och du har kommit längre än vad jag har i detta, försöker förstå din drivkraft och hur du hantera eventuella faror som uppstår så en kan lära sig av de erfarenheter du har. Tycker du är fantastiskt duktig och ärlig, du har integritet. Det är det som jag tror jag saknar när jag förträngde mina bekymmer, en uppriktighet för sig själv och andra. Det är nog en av nycklarna för att kunna förhålla sig sunt i framtiden.

Jag har gjort upp med mig själv kring min längtan att dricka mig full, som jag skriver i min plan i tidigare inlägg ser jag mig tillåta att bli rejält påverkad i undantagsfall. Det är just idén om att dricka för att bli påverkad som jag inte längre kan fortsätta med på helger eller i vardagen eller kanske någonsin. Det gick bra om en blir full på tre glas eller max en flaska vin men då toleransen ökade så gick det riktigt snett för mig.

Jag tror att jag under en längre tid får vara mer restriktiv än min plan.. Jag noterar bland annat från din tråd att det är tar tid att lära om sig och att jag får känslan av att det blir en kamp. Jag undrar om det är värt det (för mig), för just nu känns det betydligt lättare att avstå helt än att ge sig in i kampen igen. Jag är inte du och du är inte jag, så tolka mig rätt jag ska inte försöker packa på dig vad du ska göra eller att jag tror mig förstå vad du behöver. Försöker mest förstå och lära mig om min framtid från andras erfarenheter och möjligen peppa någon annan att lyckas med sina mål.

Jag ska kämpa på, för jag vill må bra och jag hoppas pusslet kan gå ihop en dag. En sak är säker, abstinensbesvären är inte den anledning som ska få oss att dricka, det är bara så dumt.

Hej Stingo, Glad att du skriver här. Det finns så många fantastiska berättleser nedskrivna i detta forum som ger en inspiration, i bland sorg med du ger mig hopp. Läst lite från din tråd och jag är imponerad av din beslutsamhet. Grattis!! Gud va skönt det måste vara att ha 6månader nykter bakom sig och 1år av ansvarsfullt drickande! Jag gillar ditt uttryck "ansvarsfullt drickande". Jag håller med dig i att "normalt" drickande inte är sunt, ser alldeles för många exempel på det hos mina vänner och kollegor. Ansvarsfullt drickande låter som en bra plan.

Jag håller med dig om att 90 dagar inte möjligen räcker. Men jag kommer nog hålla mig till 90 dagar, inte för att jag längtar till att dricka utan för att jag åker på semester då. Jag tänker inte dricka mig onykter utan mer handlar det om dryck till maten eller att dricka i goda vänner sällskap, jag kommer vara ohört restriktiv. Ska undvika att bli påverkad.

Men men, jag tror att du har rätt jag kommer inte att ändra min hjärna på 90 dar, har jag övat i 15 år så lär det inte gå över på 90 dar. Jag håller med dig om det är viktigt för mig att dricka då bör jag inte dricka. Bra tumregel.

Klokbok du!

Ha en skön helg!

Besämde mig för att jag inte orkade laga mat i lördags. Jag hade inga barn och särbo hemma, bara för att en är nykter innebär det inte att en kan få njuta av att gå ut och umgås och äta god mat. Sagt o gjort, en brunch på eftermiddagen. Klart skönt att slippa laga mat och få äta gott. Reflekterande över hur många det var som drack champagne och vin till brunchen (kl 12), men det är de, inte jag. Jag njöt av juice och kaffe. På kvällen gick vi ut och åt tappas, min partner drack både vin och cider men inte jag. Höll mig till alkoholfri öl och alkoholfri drink (Virgin Mary). Kände mig som ett ufo när bartendern sa att det var flera år sen han sist gjorde en sån! Dumt tycker jag men det är hans problem, inte mitt. God var den!

Blev sent då vi begav oss av hem och snacka strunt fram till 4 på morgonen. Vänner som drack vin och jag vatten.

Jag kände mig en aning obekväm med att inte dricka men i det stora hela var det helt ok, ingen som fråga, eller ifrågasatt (förutom bartendern).

Det ända som är lite surt, är att jag kände mig bakis på morgonen, antagligen för att jag sov för lite. Dock är jag glad idag (måndag) då jag känner att jag har mer kraft än vad jag brukar på en måndag efter att jag har varit ute en helg.

Tack, känns skönt att höra att en är stark, jag känner mig inte alltid så stark. Just det är väl ett av mina skäl att jag har tagit till A, för att få energi, för att fly undan obekväma situationer, när en mår dåligt och vill må bra.

Det jag tränar på och försöker lära mig är egentligen inte att sluta dricka, det är att lära mig leva med att livet är jobbigt ibland. Det är ok att vara obekväm, det är ok att vara trött, det är ok att känna sig ledsen eller ha ångest över jobbet eller någon annan livssituation som är jobbig. Jag tränar på att lära mig att jag inte måste fixa till det där jobbiga i stunden varje gång, det får göra ont, det gör inte ont för evigt. Det är inte detsamma som att acceptera min livssituation, utan just mina känslor i nuet. Att jag har valt att fly är just att inte lyssna på mina egna signaler, jag har tystat dem, hur hjälper det mig i det långa perspektivet? Hur lär jag mig då vad jag behöver ändra på för att må bra på sikt?

Tänker mig att jag övar på att sluta fly, och börja lyssna, att acceptera. Att acceptera innebär för mig att lyssna och se mina känslor ur ett nytt perspektiv, de finns där av en anledning, de vill säga mig något.

Jag är möjigt stark som säger nej till alkohol, men just stark är jag inte och det måste jag inte vara. Tack ändå för jag ser gärna att jag upplevs som stark :)

Ja det har du rätt, det är ett frö som växer, och det växer starkare när vi känner att vi faktiskt lyckas med de mål vi har satt upp. Jag lyckades i fredags! Jag var sopslut efter en veckas slit. Har haft en rolig dag med barnen i skidbacken på torsdagen men samtidigt tär det på mig att fixa med allt, att hyra skidor, planera och handla mat, se till att alla får mig sig allt och att allt är packat, bilfärd och hinna i tid, se till att alla mår bra. Fredagen var sjukt kämpig att ta sig igenom på jobbet samtidigt med press att jag måste leverera, barnen har sportlov så de fick hänga med. Jag mådde verkligen skit, var så trött så det gjorde ont! Normalt hade jag tagit "några" stärkande öl efter jobbet och gått in i dimman, kolla på tv-serier tills jag somnat i soffan. Nu lyssnade jag på mig själv, om jag är trött vad jag man då? går och lägger sig! Det tar emot, för jag vill känna att jag få ut mer av dagen, den där stunden av lugn o ro, egen tid. Jag valde att sova. Jag är glad för det för idag, för idag har jag orkat göra massa roliga saker med barnen som jag inte annars hade orkat. Till och med hunnit med att fika med mina föräldrar, springa en mil och avslutat med att njuta av Mello med kidsen. (ja alla tycker inte om Mello, men det gör jag)

Nu ska jag sova, för jag är trött och det är ok, jag har haft en underbart bra dag. Vet du vad? Jag har inte lika ont idag, smärtan gick över utan alkohol, fröt har växt till sig, lite starkare!

Tack! Blir glad att jag kan bidra. Det går bra! 4 veckor nu, 29 dagar. Ibland (ganska ofta) är det motigt, det är det, även fast det låter som att jag har koll. Jag kan ibland tänka och undrar om det är värt det, jag försöker intala mig varje dag, det är värt det i det långa loppet, jag vill må bra, jag är värd att må bra.

Kram på er, önskar att vi alla lyckas med våra mål!

Känner mig så låg, känner mig verkligen sjuk. Vet inte om det beror på att jag verkligen är sjuk eller om det beror på att jag inte dricker längre. Men orken är verkligen i botten just nu och glädjen med den. Längtar till att må bra, hur länge ska en stå ut innan livet kommer tillbaka till en? Försöker fundera om det beror på något annat. Är det att jag på gång att bli sjuk, förkyld. Jag vet att jag blev deprimerad när jag slutade med nikotin efter en till två månader. Kan avsaknad av alkohol påverka en på liknande sätt? Någon som känner igen sig?

Blä och tvi, de är de ord jag finner just nu.

Tack, behöver kramar och styrka idag. Sjukskrev mig igår. Idag ska jag ta mig till jobbet och försöka med ro jobba i lugn mak. Är glad ändå att jag inte är bakis, längtar verkligen inte tillbaka till dessa dagar då en inte kunde gå till jobbet för att en var bakis. Nu kan jag med heder säga att jag var hemma igår för att jag inte mådde bra och behöver vila. En vinst i isig att legitimt kunna tillåta mig att vara sjuk utan dåligt samvete.

Ja du, skönt vore det att ta ett par veckor och ladda om batterierna. Har tyvärr för mycket på jobbet som gör att jag borde ta ledigt just nu. Men nån dag kan vi klämma in, tror att arbetsgivaren är glad i längden att vi håller oss friska och välmående.

Jag försöker vara snäll mot mig själv, inte så lätt jämt att få ut de där dömmande tankarna.

Fredagen var en prövning. Det är tufft när en har efter en tid glömt bort suget och då suget plötsligt kommer så starkt och slår en i huvudet likt en klubba. Får en att vilja lägga sig ner på golvet o bara gråta.. Behöll lugnet, tog till knepen jag hade funderat ut i förhand. Powernap, musik i lurar, får bort störande och stressande miljö (tyvärr barnen, jag älska dem men de är högljudda och stökiga ibland). Kidnappade dottern och krama henne medans hon spela spel på Ipaden och jag lyssna på musik och vilade. Ta ett steg i taget, behåll mantrat att acceptera smärtan den går över! Fokusera på nuet och sånt som är bra för mig. Sträck på mig jag kan, jag vill och jag är bra, jag orkar. Lyssna på mina känslor om att jag är trött, ta det lugnt, vila så gott det går.

Tröståt naturgodis, chips, cola... Träning borde ha varit mitt trick, men jag är inte frisk nog för att träna :(

Idag är det lördag, jag mår bättre och är glad att jag inte är bakis! Yes!

Nu blir det mellofinal på Friends Arena med kidsen och i samband med detta en hotellnatt i Stockholm. Ska bli mys och superkul.

Kram på er alla, ha en skön lördag för det är vi värda!

Ja jag hade en bra kväll, god frukost och kul med kidsen.Tack för er omtanke, det värmer.

Tänker mycket på när jag är på restuarang och hotellet att hur centralt alkohol är för många människor. Även när jag var på showen tänkte jag på hur många som går från tillställningen för att ta sig tid att köpa alkohol. Som små myror springer fram o tillbaka för att fylla på. Men inte jag, jag kan vara där i nuet och njuta utan att behöva funder på alkohollogistiken.

Jag har ringt till läkaren nu. Jag kanske inte har tålamod nog, men jag mår kasst. 42 dagar nykter och jag mår fortfarande skit. Vet inte om jag kan räkna bort alkoholens effekter än men tålamodet tryter. Vill må bra. Tänkte kolla att det inte är något annat fel som är trasigt.

Trött, slutkörd, orkeslös. Glad ändå för att jag inte är bakis och att solen lyser på dagarna.

Det var en stund sedan jag skrev.. Tack AlmaAmanda, Levande och Sisyfos för eran omtanke, den värmer.

Jag har nu varit till läkaren nu och avvaktar nu provsvar. Någonstans hoppas jag att de hittar vad som är fel samtidigt vill en inte få en läskig dom om att något är fel, konstig det här med vad en nu förväntar sig av blodprover. Om de inte finner något vad gör en då? Något måste förändras för att jag ska må bättre. Jag är dock utrustad med tålamod och ganska målmedveten av mig och inte minst en obotlig optimist, så tiden får vara min styrka då, för jag ger mig inte.

Idag 48 dagar nykter. Jag läste AlmaAmanda tråd och blev imponerad och inspirerad av hennes uppriktighet. Så 48 dagar:ich ska det stå då jag nu ska vara ärlig mot mig själv och er. Jag var bjuden på middag i helgen och jag tackade inte nej till alkohol. Jag har inte rett ut i mig själv vad det beror på. Ska göra ett försök nu. Jag har inte för avsikt att bli helnykterist, jag har för avsikt att sluta dricka mig onykter. Jag har för avsikt att inte längre längta till att bli full. Det är den vanan att bli full som jag önskar bryta. I detta känner jag att jag inte behöver tacka nej, jag har inte problem i sociala tillställningar att hålla mig till en lagom mängd, mitt bekymmer är att jag ibland vill fly in i dimman och det vill jag sällan göra tillsammans med andra. Så det jag har lovat mig själv är att inte längre bli full och i synnerhet ensam. I helgen blev jag inte onykter. Jag takade nej till starköl och bad om en folköl istället. Till maten bad jag om ett halvt glas vin till förrätten och ett halvt till huvudrätten. Under 4 timmar drack jag två glas med andra ord. När jag kom hem och blåste i min alkoholmätare, hade jag 0.00 promille i blodet. Så jag anser mig själv vara nykter denna gång även fast jag drack två glas.

Varför tvekar jag att skriva om detta, det är så dumt. Jag tror att det är för att jag inte vill att andra som kanske har värre problem får för sig att det kan gå bra att ta ett eller två glas. Så förmer av mig och så dumt och en missriktad omtanke. Jag är inte bättre eller sämre än andra, jag är jag, ni är ni, du är du. Alla måste vi hitta våra egna gränser och kunskap om oss själva.

Tack AlmaAmanda för att du är så klok.

Puss o Kram.

Läser lite på "Forum för anhöriga", märker hur arg jag blir. Det där med medberoende stör mig som f.. att det är så få som fattar att de själva är problemet och inte alkoholisten. Ja du läste rätt, en alkoholist är ett problemen men inte deras problem, ja du hörde fortfarande rätt. Det är så svårt för en del att förstå att det är skillnad att ta ansvar för sitt eget liv och ta ansvar för andras, ja du hörde fortfarande rätt. En del är så lätt kränkta och oroliga över andras beteenden istället för att fundera på sitt eget beteende och sina egna val. Men så slutar fanskapet att dricka, o då blir det än värre, för oj nu gick det inte att kontrollera alkoholisten längre, han stod plötsligt på egna ben och klarar sig själv. Oj! Tänk det var inte alkoholisten som var problemet. De känner inte längre igen sin forna partner i den nya nyktra.

Ja, det finns skäl att oroa sig, det finns barn som kommer i kläm, det finns beteenden som inte är acceptabla. Ja, en har rätt att säga ifrån och dra en gräns men inte genom att utöva kontroll och styra andra, det går bara inte, det blir pannkaka.

Jag har själv varit medberoende, inte till en alkoholist, för medberoende handlar inte om att den andre har drogproblem isig, det handlar om ens egen vilja att hjälpa andra för att vi tror att den andre är svag och behöver hjälp som de knappt har bett om, i detta ger vi upp oss själva. Genom detta utövar vi medberoende kontroll av den andre för att säkerställa våra egna behov. Egoistiskt och på ett sjukt sätt gör vi detta, ofta omedvetet. Det har inte något med den andre att göra, det är oss själva vi måste ändra på, alltså vi som är medberoende. Vi måste hitta ett eget liv och inte leva genom den andre. Det är för en medberoende oerhört svårt att släppa taget och släppa kontrollen, att se att den andre har ett eget liv och eget ansvar, vi hittar tusen skäl till att den andre är i behov av oss bara för att känna oss behövda.

Det värsta som kan hända en som är medberoende är att den andra plötsligt blir stark och klarar sig själv! För många tror jag det händer när alkoholisten blir nykter. Det gör så ont och världen rasar samman, universums lagar har plötsligt förändrats.

Det här är inte mitt bättre jag som talar, ledsen för det. Jag raljerar och är allmänt sur. Men jag måste lova mig själv att hålla mig borta från deras forum, för jag kommer bara ställa till det där. För det finns så många som slänger med ordet medberoende för att de tror att de är det fast egentligen bara lever ihop med en som har a-problem. För en alkoholist som lever med en som har medberoende-problematik så är det inte lätt, för vad du än gör som kommer den andre inte bli nöjd, för de har behovet av kontroll och just du är ämnet för den kontrollen. Mitt råd är, be den sluta lägga sig i ditt liv och förklara att det är ditt eget ansvar att sluta dricka, inte någon annans, om de vill hjälpa så får de gärna lyssna och sen hålla truten. De kan på sin höjd få säga mmm, aha, vad jobbigt och ge en kram. Det är du själv som måste hitta din väg att bli nykter och vill du ha hjälp så är du som ska be om hjälp. Om du nu vill hjälpa en som har medberoende-problematik så behöver de stöd att hitta sin egen vilja och syfte med sina val och sitt liv, få dem att sluta leva igenom andra.

Det är lite skönt att vara arg ibland och dessutom nykter ;)

PS. Ordet medberoende är en olycklig översättning av eng. "codependency" och som står för "codependent relationships". eng, addiction och dependancy har i svenskan samma översättning "beroende" även fast det är två olika saker DS.

@Flinga blir så glad för din skull att du börjar se ett ljus i tunneln, ett hopp om bättring. Jag är glad att jag kan hjälpa till. Hör att du har det jobbigt och önskar att du kan resa dig o få ordning på livet, du är värd bättre än att må som du gör nu och då. Massor av kramar till dig.

@Levande, ja jag tror som du att det även händer de som vårdar svårt sjuka, ytterligare ett exempel på att det inte handlar om drogberoende i sig. Jag önskar alla väl, både de som är anhöriga och de som hamnat i A-träsket. Hoppas att du fick en bra dag på jobbet, kram!

Du har så rätt @Sisyfos. Tycker i och för sig inte att du säger något motsägelsefullt, möjligen att det inte lönar sig att vara arg och skälla på andra. Vi ska inte hacka på varandra, vi ska stärka varandra. <3 Snarare är mitt uttryck av ilska en sorg och frustration över att de som far illa i bland inte kan reda ut orsakerna. Ett förhållande med en alkoholist stärker en medberoendes felaktiga beteende och den medberoende gör alkoholisten en björntjänst genom att dölja, gömma, försvara, skydda alkoholisten vilket underlättar alkoholistens fortsatta drickande. Det är en sorglig och destruktiv dans mellan två människor som får ens hjärta att gråta.

@Lizzbet visst är vi alla människor med olika behov och känslor och alla förtjänar att bli behandlade respektfullt som individer. Jag har inte för avsikt att klumpa ihop, ber om ursäkt om det upplevs så. Medberoende är en person inte från dag ett om du avser med dag ett när en börja leva med en som är drog-beroende, dock fullt möjligt att börja utveckla beteende från dag ett. Medberonde-beteende har med att personen i fråga har en osunt beteende kring relationer, ett överdrivet ansvarstagande för andras handlingar och kommer ofta från ens uppfostran och uppväxt, dålig självkänsla, svårt att sätt gränser och brist på egen integritet. Det är något som ohört destruktivt och är något som den personen bör söka hjälp för att behandla. Personer med detta beteende blir inte friska för att de bryter upp eller att alkoholisten slutar dricka, det är enligt mig en beteende störning. Som Sysifos skriver ”man måste skilja de som är medberoende från att de som lever med en alkoholist” De flesta anhöriga gissar jag är inte medberoende, det har bara oturen att leva med en alkoholist och har sannolikt mycket sorg, bekymmer och besvär med detta, de förtjänar all respekt och omtanke de med. De som lider av medberoende-beteende-störning, de har en ytterligare dimension av problem, då de måste även ta tag i sig själva. Jag kanske misstolkar dig när du säger att det är från dag ett och vet inte riktigt vad du refererar till när du säger ”Såsom jag tolkar den allmäna beskrivningen av det här”.

@Flinga du nämner en ytterligare dimension av detta, tror det vanligt att barn tar på sig ansvar för föräldrars beteende och som du säger valet att lämna finns inte. Kärlek till dig!

Alla energi är i form av vågor. Ljus, värme, strålning kommer i form av vågor, det är dess fysiska natur. Mitt liv kommer ur energi. mina tillstånd, mina känslor kommer och går i vågor och har dess motparter. Glädje - sorg, lycka - tristess, rörelse - utmattning, kärlek - längtan, behov av närhet – behov av att vara själv. Allt går i vågor. Ibland kämpar jag för att jämna ut dessa vågor. Jag önskar och hoppas på status quo i mitt tillstånd av lycka, kärlek och glädje, tyvärr finns det inte. Ingen sol utan regn, ingen sommar utan vinter, det är naturens gång, inte på något filosofiskt plan, rent bokstavligt, det är entropins gång. Det handlar bara om olika våglängder och dess amplitud. Det jag kan göra att söka balans mellan dess toppar och dalar. Jag kan se eller skapa mig en mening med allt detta. Se dessa vågor och göra det bästa av dem.

I Glädje njuta av den. - I sorg betänkta den, reflektera över den och läka mina sår.
I lyckan uppskatta den. - I tristessen stöka undan och göra plats för livet.
I rörelsen njuta av farten, kraften och livet. - I utmattningen passa på att vila, äta, dricka (vatten) och låta kroppen bli stark igen.
I kärleken låta mig vara i nuet och visa hur mycket jag uppskattar den. - I längtan reflektera och sträva efter det som är bra för mig.
I behovet av närhet, söka den och låta mig bli sårbara. - I behovet att få vara själv, låta mig vara det och lära mig att älska och uppskatta mig själv.

Längtan av avkoppling och ro är för mig stark nu, söker vad som är bra för mig som inte är alkohol.

Tack @AlmaAmanda. Jo jag tror som du att alkholen har stulit energin av mig. Jag fick energi i stunden men det sög sakta musten ur mig dag för dag tills allt kändes meningslöst och ångestfullt. På slutet gav inte ens alkoholen känslan av energi längre.

@Stingo jo du har rätt, att vara i nuet och att lyssna till sin kropp är det jag behöver. Kan teorin, men är dålig på det i praktiken. Kanske dags att damma av en bra bok. Någon som du har att rekommendera?

@AlmaAmanda, tack för tipset. Har startat ett abonnemang och laddat hem appen "Take ten". Gillar!

Nu börjar livet vända. Ska inte ta ut detta i förskott men men. Jag har mått kasst en längre tid med förkylningar, orkeslöshet, utmattning och allmän nedstämdhet. Jag ska inte säga att jag är frisk, men jag börjar må lite bättre. Nu har det gått flera dagar där jag inte ens har ägnat en tanke åt alkohol. Känner inte något sug alls under långa perioder. Det kommer fortfarande stunder där jag snarare känner en längtan till att bli onykter, inte ett sug. Jag upplever att det är skillnad mellan sug och längtan. Tror att min längtan handlar mer om att göra något i mitt liv som känns kul och meningsfullt och det behöver inte isig handla om alkohol, men hjärnan är fortfarande programmerad till att det är den enkla vägen med alkohol för att ha roligt och känna lite äventyr.

Det har gått 69 dagar sedan jag sist var onykter eller snarare full. För och nackdelar:

Pros
- Druckit sammanlagt 3 glas och har inte strikt behöva avstå i sociala sammanhang.
- Gått ner 4kg, har 6kg kvar till optimalvikt.
- Tränat 2-3 ggr per vecka och börjar att komma i form.
- Varit mer närvarande med mina barn.
- Sovit bättre (fortfarande inte bra men det är för att jag inte går och lägger mig)
- Inte varit bakfull
- Varit på krogen och umgåtts 3 ggr och utan större obehag av att inte dricka.
- Tagit tag i projekt som jag normalt inte har orkat.
- Kunna utesluta alkohol som boven för att jag inte mår bra.
- Kan koncentrera mig på mina åtaganden (det var helt omöjligt innan)
- Hudeksem har nära försvunnit från mitt ansikte
- Har inte längre magproblem / magkatarr / diarré
- Sparat massa pengar (det är plus på kontot i slutet av månaden)

Cons
- Saknar att dricka mig full
- Saknar IPA, det är gott men kan inte dricka detta än. (för alkoholstarkt).

Kvar att uppnå
- Känna mig utsövd
- Gå lägga mig tidigare (senast 23)
- Vakna senast 08 oavsett dag.
- Vara på jobbet senast kl 8:30.
- Gå ner 6kg till.
- Känna mer ro och balans kring vardag och nöje
- Hantera stress på ett bättre sätt
- Bli av med smärta i bröst, nacke och rygg (Träna rätt och kontinuerligt)
- Kunna springa 5km i 5-minuters tempo.
- Umgås mer med nära och kära.
- Planera mer och bättre.
- Dra ner på A-fritt och annat gott på kvällar.
- Hitta en hobby som jag trivs med och är engagerad kring.

Kram på er, nu fortsätter resan av välmående :)

Hmm.. Det här med att dricka något glas då och då påverkar mig. Drack två glas vin i lördags i vänners goda sällskap, då jag var bjuden på middag. Nu i tisdags var jag på konferens och höll mig till a-fritt under middag och kvällen förutom en IPA (50cl) vilket motsvarar 2glas som jag blev bjuden på. Då på kvällen hade jag inte sagt nej till ett glas till om det inte vore för att andra gick och la sig. Känner att det är en farlig väg att dricka ett eller två glas då och då, det påvekar mitt omdömme och jag känner utan tvivel mer sug efter alkohol igen. Längtar nu till att ta en paus och komma in i dimman. Minns inte vem det var här på forument som jag såg detta mönster i, men det är lätt att ett glas en dag leder till två glas nästa gång och sen kommer smällen där en faller igen och super sig full. Nu blir det hårdhanskarna och nolltolerans ett tag framåt.

Ser att det går att dricka normalt men motivationen från smärtan av att ständigt vara trött, bakfull och ångest finns inte längre vilket leder till att det kan vara svårare nu att motivera mig att inte dricka mig full. Måste påminna mig om vilket skit jag hamnade i då och minnas detta nu.

Fan! Jag lyckades inte hålla mig nykter. Inte stupfull som jag kan vara men jag är absolut full. :/

Gick sådär med hårdhandskarna.

Ny dag imorgon och nya tag då!

Trip trap trull. Fuck jag är där igen. Full, dricker i ensamhet, söker lugn genom alkohol. Är onykter nu och jag kan inte förmå mig att övergyga mig själv att det är dåligt. Vet att det är det i längden. Måste landa i att ta en ny period av nykterhet. Det är svårt nu då sommaren kommer.. *suck*

Jag känner verkligen att den hälsa jag har lyckats hämta genom 90dagar börja försvinna igen. Den lilla ro jag hade funnit, den balans av sömn och vakenhet är borta. Kroppen tål en hel del men den gör sig påmind igen. Sommaren lockar verkligen, det sociala med att ta en öl, en drink. Men det leder mig till det träsk jag en gång varit i. Träsket att dricka mig full och smygdricka när jag får chansen. Är bakis, kommer sent till jobbet, missar möten, tappar kollen på mina åttagande, får mindre gjort i vardag, ständigt trött.

Jag får väl erkänna att jag är alkoholist på riktigt!

Har en bit kvar mentalt att finna styrkan.. Jobbar på detta.

Kram på er alla som kämpar, det är fan inte lätt.

Ska sluta fundera så mycket! Tror att det är en bra plan. Njuta av solen och livet, för det är i det stora hela rätt ok.

Kram!

Avslutar denna tråd. Jag kan med faciet i hand säga att mina 90 dagar påverkade mig, jag har bytt riktning och ökat medvetenheten kring alkohol hur avsaknaden av alkoholen påverkar mig positivt. Jag lyckades inte med min strikta plan, jag gick tillbaka till att tröstdricka eller "medicinera" mot att må dålig. Sakta driver det mig tillbaka till den punkt som jag var innan, vet det nu och vet vad jag behöver göra, sluta helt, aldrig mer full.

90 Dagar fick mig att tänka om, tänka till, prova något nytt.

Tack alla som har stöttat mig.

Kram.