Det började så smygande - vin oftare i veckan, lite mer på helgen, på alla semestrar drack man vin o drinkar varje dag. Nu kan jag inte sluta. Dricker helst varje dag i veckan. Så fort jag dricker vill jag dessutom bara ha mer och mer, det räcker inte med något glas. Alla tankar går ut på alkohol - när jag ska få nästa glas, fira med vin, trösta med vin, koppla av med vin , alltid ha vin hemma. Smygdricker så ingen annan ska se, hämtar vin i kaffekopp, kan hälla i mig en liter en kväll och blir knappt påverkad av det. Ingen vet något i min omgivning, inte ens min man eller mina stora barn. Längtar efter ruset så man slipper känna - men det krävs mer och mer för att uppnå det och då slår det över så jag bara somnar. Vad är det för liv ?!
.
Nu räcker det! Orolig för min kropp och för min hjärna, att allt ska ha tagit skada av det stora intaget. Jag har blivit fläbbig med vinmage (bag in box på framsidan) , struntar i träningen, jag har svårt att koncentrera mig, svårt att hitta ord, glömmer vad jag sagt. Har till och med svårt att gå in i förrådet där vinkylen står -bara surret från kompressorn gör att jag blir sugen på att dricka - det är ju inte klokt!
Det här tar så mycket kraft och tid från mitt liv som jag vill leva fullt ut.
Alkoholen ska fan mig inte få styra över mitt liv, det ska jag själv göra!
Därför bestämmer jag nu att vi lägger ner alkoholen ett bra tag. Tack - det räcker!
Jag behöver ta hand om mig själv, hitta styrkan, känna mig nöjd över mig själv, sova gott, inte vara bakis varje morgon, få bort plufsigheten på min kropp. Jag behöver inte bedöva mig. Det här klarar jag. Idag tar jag inte första glaset heller. Har nu klarat 3 dagar utan alkohol och är väldigt stolt över dessa.