Då var det dags. Insikten. Det är dags att erkänna att alkoholen är ett problem.

Insikten har nog kommit många gånger, speciellt då man legat där och våndats med huvudvärk och torr mun, när bakfyllan gjort sitt bästa för att tala om för en det man sedan länge borde veta. Alkoholen är inte bra för dig, du ska inte dricka. Tyvärr verkar den där insikten försvinna i takt med att huvudvärkens släpper och efter ett par nyktra dagar tycker jag mig förtjäna ännu ett glas vin, det har ju varit så stressigt och det är ju det effektivaste sättet att slappna av på kvällen. Öl är ju så gott, jag förtjänar en öl nu när jag slutat äta godis.

Den där bakfyllan är sällsynt, nu för tiden. Jag försöker verkligen dricka med måtta. Sen att de blir varje helg, ett par glas på söndag (man kan ju inte låta en halvtom flaska stå…) några öl på tisdag efter en extra stressig dag, kanske ett glas vin till maten på onsdag och oj, där rök halva flaskan igen, bäst att dricka upp den på torsdag och se man på då var det fredag igen! Trots allt försöker jag dricka med måtta, försöker lägga mig innan jag blir för full så jag inte blir bakis dagen efter. För det är ju då, när man vaknar upp bakfull varje morgon, som man verkligen har alkoholproblem.
Det blir svårare och svårare att inte ta ett glas till när det första (eller andra eller tredje) väl är urdrucket. Kvällarna utan alkohol är så sällsynt få nu för tiden. Ångesten är ständigt närvarande. Rädslan.

Jag vill inte mer. Jag vill bara vara nykter.

Grattis till dina framsteg Vaniljsmak! Själv gjorde jag ju ett bakslag i helgen.. funderar nu eftersom jag fortfarande känner mig väldigt stabil att de kanske kan gå att dricka måttligt och sällan.. kan gå åt helvete.
Visst pratade vi om att gå från 0 till 100? Får jag ge lite råd som jag börjat med nu som känns väldigt bra. Har ju velat fram och tillbaka med kost och träning i oändlighet. Prova att strunta lite i kraven på maten. Om du kommer igång med träningen så kommer motivationen och suget efter skräpmat att minska automatiskt och dessutom är det ju inte hela världen att fuska nån gång om du nu skulle råka göra det nån dag för det gör ju inte så mycket om du tränar! Jag tror ändå på att göra träningen till en stark vana för "såna som oss" det behöver inte alls vara fel att "träna" 6 dgr/veckan, det är nivån som avgör om det inte kommer gå. Du kanske också precis som jag har några störiga extra kilon man bara vill bli av snabbt och lätt. Men låt det ta tid, man vet ju innerst inne att det bara är de långsiktiga som fungerar! Nu varvar jag varannan dag med lite styrka och kondition och har en vilodag i veckan. Nivån är minimal men regelbundenheten gör under för huvudet och humöret och man har något mål med eftermiddagen som jag tror är superbra för det inte ska kännas tomt. Sätt en plan hur du sakta sakta kan öka nivån så har du ett mål som är motiverande och roligt. Hoppas du får en bra vecka! Kram

Vaniljsmak

IronWill: Ja tack för att du lyfter det problemet! Det är nog lätt för A-rösten att så tvivel när någon i närheten inte håller med. Det är något jag måste vara uppmärksam på, ännu en anledning till att komma in här med jämna mellanrum och påminna sig själv! Nu vet jag inte helt säkert vad han tycker och tänker, vi har inte träffats på länge då jag jobbar borta och det är ett samtal jag inte vill ha över telefon. Däremot känner jag att jag har hans stöd och det är väl huvudsaken.

Pianisten: I omgångar har jag tränat och vet att det hjälper en att hålla igen på maten/äta bättre. Just nu har jag lite svårt med tid då jag är på g att byta jobb och flytta ifrån min övernattningslägenhet. Det är lite jobbiga arbetstider och flyttkartonger som ska packas och en massa andra ursäkter som gör att jag inte riktigt orkar ta tag i det. Jag är en sådan där jobbig människa som vill planera det jag ska göra ordentligt och sedan ska planen följas! Nu vet jag ju att livet inte riktigt fungerar så men ... ja .. man får planera för oväntade händelser helt enkelt. Så fort jag landat hemma vill jag däremot ta upp träningen igen och då ska jag nog köra som du säger, ofta men lagom hårt. Att nöta in en rutin för det är nog bra. Med det sagt så är jag inte helt stillasittande idag, snittar 13 000 steg/ dag (inte ovanligt att jag har över 20 000 steg när det är mkt spring ute i fabrikerna).

Studenten: Finaste du <3

Vaniljsmak

Dag elva flutit på bra hittills. Det är grått och regnigt men vad gör väl det när man jobbar hela dagen lång? Efter jobbet väntar ljudbok eller podd och så kanske jag skulle orka börja fundera på det där med att packa. Nästa vecka lämnar jag södra Sverige och kommer inte återkomma på läääänge! Inte för att de är (så mycket) fel på det här stället men nu är jag sjukt leds på att jobba borta!

Just det, noterade att de bytt reklamskyltarna vid den där affären som jag skrev om för några inlägg sedan. Kommer inte ihåg vad de är för reklam nu men öl var det inte! Skönt att kunna gå förbi där utan att bli irriterad.

Jo, just det, jag dricka stora mängder kaffe, och vatten. Inte för att kaffe är så bra men bättre än alkohol. Har dock infört en tidsgräns på 17.00, efter det är det inte ok.

Till helgen ska jag träffa vänner ute på stan. Planen är mat och vin. Mat tänker jag. Det här är ett gäng där man kan tacka nej till alkohol utan att de ifrågasätts på något sätt vilket är skönt, men det känns ändå konstigt för mig. För MIG känns det konstigt att inte dricka när "alla andra" gör det. För MIG känns det konstigt att tacka nej när de erbjuds. Eller konstigt och konstigt ... ovant är nog rätt ord.

Jag tänker att jag ska börja bearbeta det här redan nu, då är jag helt inställd på vad som gäller under helgens utemiddag.

Vaniljsmak.. jag känner nästan att jag vill be om ursäkt när jag hör hur du har det nu. Här kommer jag med klämkäcka idéer och får det att låta så lätt att bara träna varje dag. Hade jag varit i din sits hade jag suttit som en barn med napp(whisky)flaksan och inte klarat av någonting. Har det just nu äntligen ganska stabilt omkring mig med fungerade rutiner för vardagen och 8 minuters väg till jobbet. Jag är extremt rutinberoende för att saker skall fungera så du är verkligen otroligt stark som klarar att hålla ihop detta så här pass med så mycket förändringar på gång!

Vaniljsmak

Nej det behöver du inte göra!
Träning och rörelse är bra, det får oss att må bra och må bra är precis vad vi behöver. Tyvärr finns en startsträcka till rörelsen som är lite motig att ta sig förbi, i vartfall för mig just nu.

Vaniljsmak

Mitt i allt dyker en massa tankar på EN öl upp. Ett glas vin. Bara en burk medan jag packar flyttkartonger. Bara ett glas när jag är ute och äter med vänner. Varför? Vart kommer dessa tankar ifrån? Jag försöker tänka steget längre och se vart det där första glaset leder och för tillfället känns det bra, men jag antar att det här är tankar jag kommer få brottas med framöver.

Jag vet att det här är tankar som kommer återkomma. Turligt nog har jag lite verktyg för att hantera dem. Dels försöker jag, som jag skrev tidigare, tänka steget längre (spela hela filmen) och se vart det första glaset leder mig. Mest troligt kommer jag kunna hålla mig till ett eller två glas vid det första tillfället men helt ärligt, varför dricka ett eller två glas? När jag dricker vill jag bli berusad, de hjälper inte ett glas vin till middagen. Dessutom kommer det där första tillfället leda till jag dricker en gång till och sedan en gång till och sedan är vi tillbaka i eländet igen. Mitt andra verktyg är att komma hit. Att läsa och skriva. Att påminnas om vart jag började och varför jag gör det här. Det är ett av mina viktigaste verktyg just nu!

Vaniljsmak

Även idag snurrar tankarna på alkohol och på att bara ta en en öl... Affären känns lagom kul när tanken på en 3,5:a lockar så otroligt mycket. Turligt nog kommer jag ihåg att det bara slutar illa och när tankarna på "jag vill ju varar nykter" börjar kännas uttjatade kör jag på "jag ska ju hålla igen på det jag stoppar i mig och alkohol har ingen plats på den listan". Sedan växlar jag mellan dem. Nykterhet och viktnedgångstänk.

Ett kort inlägg för att vara mig men just nu har jag inte så mycket mer att säga.

Känner igen tankarna så väl. De bara ploppar upp rätt vad det är. Just nu är jag tacksam att jag går på antabus så tanken att verkligen köpa nåt a finns inte där. Drömmer nästan varje natt att jag dricker, känns så jäkla bra att vakna upp och inse att det var en dröm.
Kämpa på det är det värt!

Bra att du är här, även om anledningen är mindre rolig. Men men... Du är så medveten och vet precis vad som krävs. Det viktigaste är förstås att inte ge upp - och det gör du ju inte.

Tänker att det måste bli lugnare för dig att slippa veckopendla. Alltså, att du klarat att vara ensam och låta bli A är verkligen en bedrift. I alla fall hade det varit det för mig som fortfarande har svårt med tillgängligheten.

Är som vanligt givande att läsa dina inlägg, beskrivningarna och reflektionerna. Du kommer att fixa det här, det är jag övertygad om. ♡

Kram

nydag2018

Har du funderat på att lägga energin på viktnedgång på is och ta tag i det senare istället, när du blivit kvitt alkoholen?

Jag försökte ett tag att sluta med onyttiga måltider, godis och alkohol samtidigt. Det funkade inte alls. Men när jag hade lyckats sluta med alkoholen så gick det betydligt enklare att sluta med det andra också iom att man har mer energi så man orkar träna, man mår bättre psykiskt också vilket i mitt fall bidrog till att jag kunde sluta med utemat och sötsaker nu i "efterhand". Kanske passar det bättre för dig att sluta med allt på en gång, ville bara flika in med lite av min erfarenhet ?

Vaniljsmak

Luddrigt: vad jobbigt med sådana drömmar! Själv drömmer jag väldigt lite just nu vilket är otroligt skönt.

Vinäger: hej kära du? Ja det här veckopendlandet har tärt hårt på mig och ör nog en av anledningarna till att de gick som de gick nu senast. De är så lätt att säga "jag ska bara ta en öl" och så blir det som de blir när ingen ser. Samtidigt känns det skönt att ta tag i problemet innan jag avslutar det kapitel, JAG bör ansvaret och behöver ta rätt beslut oavsett vem som är i närheten.

Nydag: jag kör inte så hårt på viktnedgång just nu, försöker mest komma in i rätt mindset. Just nu följer jag tre enkla regler: ingen alkohol, inget godis (fika är ok, det kommer de bli idag) och planerade mellanmål så jag får i mig lite mer fruk. Tids nog ska jag planera in träning och ändra mer på kostintaget men först ska jag få en stabil tillvaro. För det är precis som du säger lättare när man väl fått bort alkoholen ut bilden! ?

Mitt godisintag gick upp, men samtidigt fick jag mer energi till att träna. Viktnedgången kom på köpet och är stabil även när jag inte tränar så mkt och äter godis.

Vaniljsmak

Godis är fantastiskt gott, tyvärr kan jag inte äta på ett kontrollerat sätt. De där med lagom är rätt svårt för mig. Kan möjligtvis ha att göra med att jag är en beroende människa, haha!

Vaniljsmak

Tankarna följer samma gamla hjulspår. Bara ett glas ... bara ett glas ... nej, inte det ... äh, skit samma ett glas går bra ... NEJ! Börjar bli leds på mig själv, nog för att jag gillar rutiner men den här upprepningen börjar bli löjlig. Helgen som sådan känns inte allt för svår. Ett av mina stora problem är att jag gärna "smådricker" var och varannan dag, bara så pass att jag uppnår berusning. Den typen av drickande brukade jag vara ganska bra på tidigare, den där riktiga fyllan kunde jag spara på till helger eller andra lämpliga tillfällen. Så när hjärnan börjar mala på om ETT glas spelar det ingen roll om det är tisdag eller lördag.

Kampen just nu är att ändra tankesättet. Att se att livet går vidare utan alkohol, att se att vardagen och helgerna fungerar utan ett glas, att se att njutningen finns i andra saker. Jag, denna extrema rutinmänniska, måste alltså ändra på en rutin som nötts in under flera, flera år. Ibland känns det nästan lika svårhanterligt som om man skulle sluta borsta tänderna ... Vanans makt att försköna och romantisera alkoholen är gigantisk. Inte hjälps denna vana av att samhället i stort går i samma spår.

Kampen finns där, den är på riktigt och krävande. Likväl vet jag att jag kan klara det. Jag måste bara fokusera. Jag måste vara ihärdig. Jag får inte släppa garden. Därför kom jag in här idag och skrev det här inlägget. Jag hade egentligen inte lust, eller tid. Likväl gjorde jag det för att inte glömma, för att jag vet att det är så otroligt viktigt att jag är "aktiv i min nykterhet" (hur det nu går till?) nu när a-rösten viskar så vackert.

John-Erik

Du tänker på ett bra sätt.. Exakt så försöker jag tänka...att ändra tankesättet..
Mycket tänk är det..
Men du för ditt ekipage framåt på ett bra sätt.

Fortsätt så ... Då går det bra..

Håller på dig.. Har läst mycket av dig och du kämpar..

Trevlig Helg

John

Vaniljsmak

God morgon!

Nu är det total ärlighet som gäller. Jag drack vin igår. Jag skulle möta vänner ute på stan för middag men först samlades vi hemma hos en väninnan. Där serverades vin. Det var av en sort jag aldrig provat och efter en del debatterande med mig själv bestämde jag mig för att ta lite. Drack mindre än ett halvt glas. Ute på stan blev det inget men när vi återsamlades hemma hos väninnan blev det ett halvt glas till. I ärlighetens namn ångrar jag det inte så mycket. Jag blev aldrig berusad och känner att jag kan återgå till den tilltänkta planen idag. Onödigt? Ja, kanske. Jag lurar inte mig själv till att tro att jag kan dricka normalt nu. Jag är fullt medveten om att jag kan göra sådär ibland, ta lite och sedan vara nöjd, problemet är att de där lite aldrig håller i längden. Samtidigt som jag känner att det var onödigt så kändes det inte så just där och då ... Svårt att förklara.

Jag tror framförallt att det var den sociala situationen som fick mig att ta beslutet, skyller absolut inte på någon annan här, JAG valde! Det fanns inget fysiskt begär i den stunden, bara en nyfikenhet och en vilja att "passa in" och av att följa ett invant mönster - nytt vin -> måste prova i goda vänners sällskap. Det fanns egentligen ingen press från vännerna och även om det hade funnits det är det i slutändan upp till mig att bestämma. Det är som jag skrev i det tidigare inlägget en av mina svagaste sidor, jag måste arbeta hårt på tankesättet. Ändra hela min syn på alkohol. Detta, har jag märkt, görs inte på ett par veckor. Nu i efterhand skulle jag kanske inte gått på den där middagen om jag velat vara säker, tankarna har funnits där rätt länge ... samtidigt kommer jag inte träffa det här gänget på länge nu när jag flyttar hem igen.

Så dag 15 idag, trots mitt snedsteg igår. Detta är ett maraton, ett ULTRAmaraton, ingen sprint. Jag måste få tillåta mig själv att ta snedsteg utan att börja om från början. På de sättet kommer man aldrig framåt. Dricker jag ikväll igen så är det tillbaks till dag 1. Öser kärlek över mig själv i hopp om att inte låta skuld och skam ta över, de känslorna har en tendens att leda rätt ner i A-träsket. (också något jag måste jobba på).

J-E: Tack för dina rader. Känns lite dumt nu när jag valde som jag valde igår men men ... tankesättet ändras som sagt var inte över en natt. Jag fortsätter kämpa!

1. Huvudsaken är ju att du är ok med det. Det är ditt liv och du som bestämmer.
2. En tanke jag har är kring ”valde”. Är du säker på att du valde och inte ”valde”.? Jag kan aldrig vara säker på om det är ett rationellt beslut eller kroppen som vill ha. Att du höll mängden nere tyder ju på ett mått av kontroll i alla fall. Men som sagt bara du är nöjd så är det rätt. Känns det fel så var det fel.
Kämpa på.

AlkoDHyperD

Ofta kommer frågan upp om fysiskt kontra psykiskt beroende.
Vad som är vad ör svårt för allt hänger ihop och hjärnan är både fysisk och psykisk kan man säga. Belöningssystemet styrs av nivåer på olika neurotransmittorer (fysiskt alltså) och upplevelsen av dessa är psykisk.
Ett rent fysiskt beroende skulle kunna vara återställarbehovet mitt i en aktiv dryckesperiod. De flesta av oss här skulle inte beskriva ett sug på det viset. Då handlar det mer om tankar och känslor.

Om man bestämt sig för att vara nykter och får i sig alkohol av någon anledning sker en direktkoppling till känslominnet. Det jag kallar ”väcka demonen”.
De egna tankarna efteråt spelar också roll här.
Skam, tankar om att ha misslyckats kan leda till uppgivenhet och större risk för att återfalla.
Lättnad om det gick bra eller en positiv upplevelse av smak eller berusning kan leda till att man vill prova igen.
Dessa undantagstillfällen riskerar att öka. Ibland funkar det länge.

Jag är definitivt alkoholist sedan tjugoårsåldern. Har ett mycket destruktivt drickande - när mindset är ”alkis mood”
Men drack helt kontrollerat och sällan under många år. Tills något triggade den gamla demonen och jag blev periodare.
Vågar alltså inte dricka en droppe. Efter megaracet jan -17 vågade jag knappt tvätta händerna i handsprit för att inte bli triggad.
Mindset, ja.
När jag förra julen, som nykter alkoholist och medveten om faran med ens en droppe alkohol, råkade ta fel glas på köksbordet och svepa en dl av min sons grogg isället för mitt eget bubbelvatten blev jag förstås rädd.
Men, det var ju en olyckshändelse, så mindset var ju på nykter. Och jag triggades inte!
Jag raderade helt enkelt händelsen.
Det fanns ingen uppbyggd förväntan innan jag drack det som jag trodde var vatten. (faktum är att jag blev så förvånad att jag först inte kunde känna vad det var jag fått i mig)
Jag drack inte i syfte att få någon effekt.
Och det var en olyckshändelse.

Nu vet jag inte riktigt hur man ska kunna tillämpa det här på ett planerat sk snedsteg eftersom kärnan i resonemanget hänger på ofrivilligt drickande. Men, kanske finns fler idéer här bland oss

Kram

Vaniljsmak

Ja du IronWill, var det ett val eller ett "val"? Svårt att säga. Jag tänker att det kan vara ett resultat av att jag inte lyckades bryta tankemönstret som satt igång. Jag vet att jag har mycket att jobba på när det gäller den biten. Såhär i efterhand hade jag lika gärna kunnat avstå. Det gav mig egentligen ingenting mer än att jag fick "passa in" i en roll som jag målat upp för mig själv, att jag fick agera på ett invant sätt. Nu när jag tänker på det känns det bara dumt. Det var ett felaktigt beslut.

Adhd det är alltid givande att läsa det du skriver, det finns alltid något att hämta i dina texter. Denna gång fastnar jag extra mycket vid "Skam, tankar om att ha misslyckats kan leda till uppgivenhet och större risk för att återfalla.
Lättnad om det gick bra eller en positiv upplevelse av smak eller berusning kan leda till att man vill prova igen.". Du sätter ord på mina tankar. Nu får jag fokusera på att detta var en engångsföreteelse som inte ska upprepas.