av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Adde
tis, 2013-03-19 - 16:00

sommarklippning nu vilket inte var så smart kanske :-) Men den är avgjort lättkammad :-)

Var och en tar sina egna beslut och folk kommer och går, så är det även i det verkliga livet, framförallt i AA. En del kommer tillbaka efter ett tag, andra hittar andra vägar och en del kan man läsa om i tidningen när de inte orkar med livet längre. Vi är alla människor med våra fel och brister men i det långa loppet brukar det lösa sig till allas bästa.

Ta hand om er och tack för ditt inlägg Berra !

Kramar ♥♥♥

Berra
ons, 2013-03-20 - 23:41

..och jag känner en välbehövligt lugn inom mig, äntligen.

Nu är livet på spåret igen när alla familjemedlemmar är hemma igen.
Definiton "lycka", ja så är det nog, om inte fullständig så väldigt efterlängtad.

Men...har jag lärt mig, man ska inte ta allting för givet, en vacker dag förändras det...
Ibland till det bättre, ibland tyvärr också åt det sämre hållet...
Och då gäller det att hålla tungan i rätt mun, kan jag förändra det?
Näha, inte...då får jag vänja mig vid tanken, förändringen ligger då hos...mig.

Mycket tack vare min erfarenhet med deppighet och beroende, så har jag lärt mig att hantera nya
situationer på ett mycket bättre sätt, man löser inte problemet genom att dra ett skynke av alkoholistens verklighetsflykt över huvudet, det finns kvar när slöjan sedan faller,
men till skillnad mot innan, så mår man ..så mycket sämre.

Efter att ha varit på helspänn med många vandringar så känner jag nu hur tröttheten kommer ifatt mig,
och jag ska inte missbruka mitt sömnbehov, utan alldeles strax krypa ner i halmen.

Ser på forumet hur stämningen förändras och hur ni alla verkar vara stark beslutna om att detta
inte ska få sänka oss, utan vi kämpar för en förändring, det känns bra tycker jag.
Hoppfullhet finns inom mig, och det är en bra känsla att ta med mig in i drömmarnas värld.

Stå på er och stötta varandra, det är vi så väl värda, allihopa...
Detta forum är unikt i alla dess former, öppenheten är dess grund, insikten dess ramverk och vänliga ord dess spira som gör att den når höga höjder...

Jag får åter igen sova med nya katthår i sängen, kan låta besvärande för vissa,
men en omständighet så liten att det har varit ett rent önskemål från min sida...

Ibland slår böner in, även om man får hjälpa dem på traven då och då...
Finns det en Gud?, ja då får man nog hjälpa honom att hålla i trollspöet i alla fall...

Natti!

Berra

mulletant
tors, 2013-03-21 - 05:12

hoppas du sov gott och vaknar torrt hi hi:)Underbart att kisse kom tillrätta.
Ja, forumet är unikt och grunden måst vi vara rädda om. Ha det gott! / mt

Berra
mån, 2013-03-25 - 00:24

..och jag funderar, vad hände?
Och måste man fundera och tänka efter, så kan den inte ha varit så exceptionell heller.
Och glad är väl jag över det, att inget speciellt hände, ingen bakfylla ingen oro.

Så har de flesta veckorna senaste åren förflutit för mig, det är betydligt lugnare nu för tiden.
Och jag har fått tiden för mig, att få tänka efter och göra fina bokslut, varje vecka.
Så var det inte förr, och det var inte heller bättre...förr.

Att varje dag acceptera sin livsituation som ett "måste" för att orka gå vidare,
hade jag fortfarande druckit, så hade allting varit ett fortsatt kaos.

I morse så såg jag Per Holkneckt på morgonteven, han har ett nio månaders nykterhet som förflutit,
han svävade lite på svaren när det gällde sina alkoholvanor.
Min direkta reaktion på detta var att han fortfarande var sårbar och ganska ny i sin nya kostym.
Han kände sig lite obekväm i stolen, men var ändå stark nog att klara av intervjun.
Han ville mest fly ifrån allting till en stuga i skogen, bort ifrån allting.
Alla känner sig så ensamma i sin sjukdom beroende av alkoholen, men ändå är vi så många!
Han borde söka sig till forumet var min reflektion, här skulle han få ett bra stöd.

Min helg förflöt alldeles perfekt i harmoni med frugan, vi hade små ide'er om vad vi borde göra,
men lät ändå impulserna styra utan att vi hamnade i någon som helst form av stress.
Vi fick tid för återkoppling och vila, och frugan sade på eftermiddagen idag,
"vicken bra helg vi har haft denna helg", och jag kunde ingenting annat än att instämma.
Så här borde varje helg vara, koppla bort vardagen och bara få finnas, här och nu.

Solen har värmt på dagarna och de smutsiga snödrivorna håller långsamt på att förtvina,
nu råder det inga tvivel längre, våren är på väg.
Solen värmer även min frusna själ som sakta tinar efter en övervintring,
blickarna söker sig efter husväggarna och i diken...letandes efter de första vårblommorna.
Bågen spänner sig sakta för att ta sats ännu en gång, snart får vi värmen tillbaka, och då blir det en väldig skjuss på allting, fram med utemöblerna, fixa i trädgården, av med vinterdäcken, testa grillen, packa ner vinterjackorna i lådan på vinden, putsa fönsterna, osv osv..
Det är en stress i sig självt, men jag tror nog ingen klagar på den, den tar vi nog så gärna på oss.

Påsken närmar sig, men vi har lagt in en lågväxel, vi ska inte jaga ihjäl oss detta år.
Det har blivit en förutsättning för att vi ska orka med livet, att hinna med och uppleva det,
inte bara genomleva det.
Hade jag valt att radera bort det med alkoholen, hade jag knappt levt det alls.

Det gäller att prioritera det som är viktigt i livet, för mig har närvaron blivit det viktigaste.
Ni vet ju hur den går, när begravningskostymen sys i det tysta, och ens tid är utmätt,
det är försent att börja leva livet då, och tänka att.. det där skulle jag ha hunnit med också..

Jag kan åtminstone säga att jag var med där jag kunde, och inte försvann i en verklighetsflykt,
även om ens drömmar inte alltid slog in.
Men hellre lever jag i verkligheten än i en falsk illusion fylld av en massa tvivel och ångest.

När jag står hos Sankte Per och han frågar, "är du nöjd med tiden i jordelivet?".
Japp kan jag svara, jag var med hela tiden, ja bortsett från en liten lucka på 25 år i mitten.
Får man åka hissen ner till snubben med hornen, kan man enkelt säga,
"Ta're lugnt, jag har praktiserat ett helvete däruppe under lång tid, så jag är ganska så härdad.."
Inget av alternativen skrämmer mig, och det blir motsatsen till..den som lever får se..

Nog surrat, tillbaka till verkligheten, denna vecka är det en kortvecka,
men den börjar i alla fall med en Måndag, innan dess ska det trynas med kudden..

Mors Berra

santorini
tors, 2013-03-28 - 17:52

om Holknekt, jag sökte upp det. Jag är fascinerad av honom och hans leverne så det var intressant. Vi har varit nyktra lika länge, kanske därför. Eller jag två veckor längre då, jag följde intresserat med hans affärer i media i somras. Men jag tyckte han var ganska intetsägande, fick inte riktigt fram nåt budskap som gav mej nåt. Men lycka till önskar jag honom. Han försöker inte skylla ifrån sej, otroheten eller vad det nu var, det hedrar honom.

Berra
mån, 2013-04-01 - 23:39

..mmm, låter kryptiskt, men det är inte ofta helgen tar slut på en Måndag.

En jättefin helg med fyra underbara dagar i strålande vårsol, det är sällan man är så optimistisk inför sommaren som just på vårkanten.
Har sparkat sönder snöhögen på gräsmattan som nästan minskat med 1/5 bara idag, under ligger den hårt sammanpackade snön som en betongklump och ömmande stortår minner om dess blotta existens, ajaj!

Igår grävde jag fram hojjen och grabbens moppe ur garaget, fyllde på luft i däcken, satte batterierna på laddning och kickade igång dem, den intorkade leran från sista körningen 2012 på skärmarnas insida släppte i sjok i takt med vibrationerna från motorn.
Spann loss några spår i gatans grus från vinterns sandbil, det kom ett moln ifrån den gråbeiga dammet.
Blodet började pulsera allt mer i ådrorna i händerna vartefter hastigheten ökade, jag hade glömt just den tjusningen av att känna vinden ta tag i håret och kasta mig helt handlöst och oskyddat ut i trafiken, glömde för en stund bort tid och rum och avverkade ett flertal kilometrar endast iförd jeans en t-shirt och ett par gympadojjor.
Kindkotorna, öronen samt händerna hade domnat bort av kylan, och underarmarna såg ut i huden som en frusen kyckling.

Nämenva'fangör'u?, tänkte jag, är du helt hänförd och tappar all rim och reson?
Ingen kruka och klädd som om du hyrt en Vespa i Grekland under värsta sommarmånaderna,
puttra nu hem med dina blåstela armar och ställ tillbaka hojjen under en vecka eller två.
Under färden hem passerade jag en isfläck så hal på gatan att jag förundrades HUR hade jag passerat den första gången i säkert 5 gånger så hög hastighet, utan att ha sett den..

Lite moloket satte jag mig på farstukvisten och kände hur det började dunka i öronen och kindkotorna nu när blodet åter började cirkulerar i dessa områden, det gjorde jädrans ont...

Nu började jag se symboliken med alkoholen, den gör precis på samma sätt...
Lite fegt testar man en en grej man inte har prövat på jättelänge, man kickar igång...
Känner lite försiktigt hur det är, och omedelbart låter man sig fångas av känslan,
en rivstart och sedan bär det iväg, hämningslöst och helt fartblind.
Efter en stunds vansinnesfärd återkommer man till verkligheten och börjar känna av biverkningarna,
det gör ont och man lugnar ner sig, försiktigt återkommer man till utgångspunkten.
På vägen tillbaka så ser man alla riskmoment man passerade med risk för lyte och men,
men under själva färden såg man aldrig riskerna utan ville bara ha mer...

Man kan lite hysteriskt skratta åt det och tänka, vilken j-vla tok man var,
men ser man det ur ett samhällskritiskt synvinkel så utsatte jag både andra och mig själv för en fara.

Nej det handlade inte om en fyllkörning, utan bara den risk man tar när man överhuvudtaget tar sin nästa fylla, man vet inte vad som händer när man triggar igång saker man inte har kontroll över.

Jag vet mycket väl hur jag sak framföra min motorcykel på ett säkert sätt, med en hög koncentration, följer vägmärken trafikregler och hastighetsbegränsningen, samt uppfyller kraven på skyddsutrustning.
Men om jag låter mig berusas av känslan att bryta alla dessa, så utgör jag en stor fara.
Nu händer det inte speciellt ofta, utan var en släng av vårruset.

Men när det gäller alkoholen så har jag inte alltid dessa spärrar, och hade jag haft samma beteende med hojjen så hade jag tvingats sälja den eller möjligen dött på kuppen.
Konstigt nog så förstår man logiken med motorcykeln, men inte med ens sätt att hantera alkoholen.
Det förbryllar mig, men jag lyckades sälja in det nya beteendet med att avyttra drickandet,
förtjänsten blev inte i några penningar utmätt, men ett mycket mer närvarande i mina egna känslor.
Det kan man inte köpa för pengar, men det kostar i en förändrad livskvalite't.
Det man trodde var viktigt visade sig inte alls vara någonting av vikt.

Berusningen av alkoholen visade sig bara vara en flykt ifrån...verkligheten.
Och när verkligheten blev verklighet, så visade sig att alkoholen bara hade ställt mig i skuggan av mig själv, jag frontade aldrig det som hände, på riktigt.

Nu är allt på riktigt, och det är min verklighet, och vet ni?, ibland gör det ont, på riktigt!

Om en halvtimme så tar en ny arbetsvecka sin början, min tid att sluta helgdrömma tar sin verklighet.
Men glad är väl jag för denna vecka, vi kunde ju stryka Måndagen i alla fall..

..och Tisdagen är ju en annandag, den också...

Puss på er, ni som fortfarande är "kvar" på forumet, jag vet att ni finns där,
känner er närvaro även om ni jobbar i det tysta, att tiga är inte alltid guld...

/Berra

markatta
tis, 2013-04-02 - 07:56

underhållande, klok och välskriven text, Berra! Du har ett sätt att blanda allvar med humor på ett sätt som få klarar av. Du borde verkligen bli krönikör.

Kram på dig

markatta
tors, 2013-04-04 - 15:40

För att svara på din fråga i mulletantens tråd; lång, pondusstor, lite rufsat, halvlockigt mörkt hår, en blå-vitrutig skjorta nedstoppad i jeansen "broke back mountain style", skånsk dialekt.

Det är så många olika namn(nicks) man stöter på här men ändå kan berättelserna vara så lika varandra i och med att många delar liknande erfarenheter. Så jag tror att jag skapar hittepå-bilder av hur ni ser ut för att lättare kunna skilja på er och föreställa mig er som olika individer. Det blir för rörigt för mig annars att försöka komma ihåg vem som sagt/skrivit vad. Eller så är jag bara extremt ytlig men det vill jag ju inte tro :)

När man läser en roman så brukar författaren ganska tidigt i boken avslöja vissa detaljer i hur karaktärerna ser ut, genom att väva in det i berättelsen, låta en person se sig själv i spegeln eller genom andra karaktärers ögon då någon kommer in i ett rum t.ex. just för att man som läsare ska kunna skilja på karaktärerna. Men här är karaktärerna inte fiktiva och dessutom anonyma, så då får jag hitta på själv.

Det är inte viktigt för mig hur ni ser ut, bara som sagt ett sätt för mig att sortera de olika virtuella mötena i skallen. Men jag får ju ändra bilder ibland. Adde var jobbig. Först hade jag en bild av honom med långt hår och mustasch men så skrev han någonstans att han körde sommarklippning så då var jag tvungen att raka av honom håret. Sedan bråkade han med den mentala bilden igen när han skrev att han var runt 60år, då fick jag plötsligt göra honom 20år äldre...

Ha en bra dag!

Adde
tors, 2013-04-04 - 15:59

ursäkta att jag är lite vild och busig :-)) (Jag hatar skägg förresten :-)) )

Berra
tors, 2013-04-04 - 19:26

..jag har en vision om att du påminner om Björn Gillberg, Snubben som kunde tvätta skjortkragen i Prädd.
Klädd i en gulbeige kavaj med läderkläder armbågar, akademisk utbildning och jobbar på en statlig institution.

Fel va?

/Berra

Adde
tors, 2013-04-04 - 19:35

inte i närheten alls :-)))) En gulbeige kavaj och statlig/landstings/kommunal organisation skulle jag inte platsa alls i :-)) Tillhör undtantagen att jag använder kavaj (och då ALLTID en svart sådan) och slips nästan enbart vid när anhörigs begravning ! Och alla anhöriga är redan borta !!

Svårt det här med imaginära bilder :-)))

markatta
tors, 2013-04-04 - 19:38

stackars Adde fick visst bli vår klippdocka idag. Kul att vi skapar så totalt olika bilder utifrån samma forumvän.