av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Berra
ons, 2010-09-08 - 09:29

Tillbaka till Livet igen...

Idag har jag bestämt mig för att ta dagen som den kommer...
Inte försöka styra och ställa, utan bara låta dagen komma som den vill...

Det finns så många "måsten" hela tiden som gör en stressad...
Och man försöker planera in allting i minsta detalj, så man ska hinna med...

Hinna med vadå?, må dåligt..?

Nä!, jag har bara grovplanerat dagen, har vissa tider att passa men för övrigt är jag "tillgänglig"..
Att pressa sig mot tiden är "bad carisma", själa-ätare...

Jag har bestämt mig för idag att inte oroa mig för något i förskott...
Kommer det...?, så kommer det...!

Jag ska inte lägga någon värdering i något, utan bara ta in, och är det gott, så njut!
Inte sortera in i sina fack för bra eller dåligt, inte ligga före i tänket..
Jag tror det kallas för mindfulness...

Har jag ett surkart till kollega, så har den idag sin chans,
jag har inte förutsatt att han/hon är dum i huvudet, utan han/hon är "nollad"...

Ganska skönt, att släppa tankarna fria...
Det går inte åt så mycket energi till att tänka ut allt i förhand, ingen energiätare...

Låter det knäppt?

Jag får tacka min "KBT-agent" Camilla heter hon, som finns med även hon och läser här...
Jag hajjade noll först när hon pratade om det, men man är väl lite trögtänkt...
Så jag ger det en chans, för att försöka må bra...

Och det är skitjobbigt, man får anstränga sig till max, för att få ett lugn...
Får ta i, för att få vila, det låter helt sjukt, men så är det...

Alla inlärda tankevurpor måste läras om, rena instinkter som går i automatläge...
"..jaha, varför säger hon så??, vad menar hon egentligen..??

Alla sådana tankar måste blockeras, utan bara titta på ansiktet, och svara på frågan...
Inga underliggande baktankar, utan bara uppleva "nuet",
såsom .."oj, vilket fint örhänge hon har..", man borde kanske berätta det för henne...

Så blir hon glad, och jag blir glad för att jag lyckades glädja henne...

Så idag ska jag kämpa för att få fram ett smajl, så har jag gjort något gott idag...

Hade jag velat förstöra dagen, så hade jag bara behövt tänka tanken i morse...
I dag ska jag INTE vara nykter...

Men varför då, varför förstöra en sådan fin morgon, och att få uppleva dagen naturellt...
Som livet är.....när det är bättre...

Mors Berra

vana
ons, 2010-09-08 - 09:37

Ja haha...så var det för mej i Florens (kom hem inatt).....jag har ganska så dåligt lokalsinne o det betydde att jag trodde att jag gick "dit" men så gick jag istället "hit" alltså hitodit o hamnade inte där jag tänkt från början.Men det var lika spännande det.Om inte mer.det blev ett äventyr.Allt vandrande tog åxå lång tid plus att jag stannade där det var vackert så någon typ schemalagd guidetur för mej blev det inte även fast jag prickade de mest kända turistmålen (som faktiskt gjorde mej besviken)som just var TURISTMÅL!!!!
Så min nyfikenhet befriade mina tankar om dessa "måsten".

Berra
tors, 2010-09-09 - 08:53

Tja Bah!

Min "mindfulness" fungerade igår...

Jag ska ge ett exempel...

På vägen till jobbet så pajjade hojen (ja min nya..!) på motorvägen...
Den gick bara på tomgång eller fullgas, och det kan bli lite problematiskt i kurvor korsningar och rondeller...

Detta var ett problem som jag visste om, men jag förlade tankarna till att ta dem EFTER jobbet.

Och så blev det, hade ingen "oro" i magen över vad som skulle komma...
Den stunden, den sorgen...

Jag antog att det var vatten eller smuts i soppan som satte igen sig i munstycket
(ja det är en förgasarmotor) så jag hällde i både K-dojja och I-trim...
Icke hjälpte detta, utan det var hem och börja riva...

Betänk nu att jag i vanliga fall hade börja fundera på OM jag skulle kunna ta hojen till jobbet i morgon eller inte, och fått ett stressymptom bara på detta...
Hade jag varit stressad så hade jag rivit och slitit, tappat skruvar och troligen haft sönder något...
Ett ganska så vanlig företeelse hos mig, stressad och klumpig...

Jag "sket" i alla andra tankar, mera metodiskt pillande och strategiskt tänkande...

Solen stekte gott på ryggen, grannen kom och intresserade sig när bensinlukten lade sig över grannskapet, och han fick genast moppeminnen i åtanke, det var drygt 30 år sedan...
Vi fick ett gott samtal och ett fint umgänge medans bensinen rann nerför asfalten...

Jag fann problemet, det var ett förgasarmembran som hade hängt sig på max...
Så nålen pumpade in full soppa så det var därför den bara gick på fullt järn...
Till tomgången finns det ett eget munstycke som tar över...

Så inget trasigt, inga reservdelar som behövdes, ett väldigt rivande med att plocka sönder hela förgasaren, men lärorikt både för mig och grannen, och en trevlig pratstund...
Jag kan (och gör..) köra hojjen idag, tog med mig dottern därbak till skolan...

Och det känns lite häftigt...
En "gammal & tjock gubbe" som har en ung och fin blondin med svallande hår på bönpallen...
Avundsjukt tittar männen i bilen i köerna, och undrar nog....
"..vad har han som inte jag har..."

..en vacker dotter skulle jag vilja säga...

Puss på er, hela världen, idag är det en bra dag...

Jag gav den en av sina bästa förutsättningar, jag vaknade nykter, precis som igår...

Mors Berra

Fenix
tors, 2010-09-09 - 10:23

Härlig mindfulness Berra! Ler om vad du skriver om att ha dottern bak på motorcykeln. Jag brukar köra några varv med min 20-åring också ibland, hon älskar när man drar på lite i rondeller och backar. Då har jag också tänkt vad gubbar som jag i bilarna tänker, "faan vilken häftig snubbe som har en sådan goding på cykeln, hur bär han sig åt".
Gratis att fantisera!
/Fenix

måne
tors, 2010-09-09 - 13:53

Berra
du goa människa
"en alldeles vanlig fungerande människa som inte kan hantera alkohol,,"
det är jag det
o det är balsamterapi för min själ att läsa dina inlägg,,
har haft jobbigt,lördan gick åt h-vete,,,back on scratch,,
kraaamar Måne

Berra
fre, 2010-09-10 - 09:23

Go'morgon Livet!

Tack för all fin respons...
..utan era små inlägg skulle jag inte finna motivation till att orka skriva här.

Forumet är verkligen ett fantastiskt verktyg, här kan man få vara personligt utan att avslöja vem man är, eller man avslöjar ju egentligen vem man är, men har bara inte fått ett ansikte till det...
Djupare tankar än här kan man nog inte finna på nätet någon annanstans...

Man lär sig i texten att finna vem som skriver, alla skriver på sitt egna sätt...
En del målande och beskrivande, en del med ångestfulla och kraftfulla ord...
Man är arg för att man hela tiden duperas av alkoholen...
Söker tröst och förståelse...

Alkoholism är ett ord som är fördöljd i dunkel, inget man så gärna berättar om...
Om man är rökare och söker tröst för sitt begär, så får man det tillbakakastat i ansiktet...
..men sluta då för f*n!...
Och det är helt OK att hacka på en rökare, en form av kollektivt utfrysning, rätt åt dig...

Och jag tror att man tror och känner samma känsla för ett alkoholberoende..
"Det är väl bara att sluta då, ditt j*vla jon..!"

Fetma likaså, sluta vräka i dig en massa käk då!

Jag tror att det finns orsaker till att man får en form av missbruk...
Man får någon form av berusning som tillflykt ifrån verkligheten...
Om det är kroppens egna endorfiner vid mättnadskänsla, eller nikotin eller alkohol...
Ja det gör nog detsamma, allt som går till överdrift är nog en form av missbruk...

Det kan vara fiske, kroppsbyggande, sex...ja precis allting, allt kan missbrukas...

Vissa saker kan nog kopplas ihop med varandra...
Om man har ågren över sitt drickande, så kanske man tränar ihjäl sig som ett "straff",
det nyttiga ska motverka det dåliga, eller något...

Jag tror att man ska börja se sin identitet som en "missbrukar-personlighet" istället...
Slutar man dricka, kanske man blir som jag, en chokladkake-holic, eller shopaholic..
Man byter ut det ena mot det andra, och det är nog samma känsla i alla ting...

Det är något som fattas i en, och man försöker kompensera för det, kittla ett sinne...
Att hela tiden försöka uppnå något euforiskt känsla, ett eget nirvana...

Där tror jag att man ska börja söka sig in i sitt eget inre, vad är det jag hela tiden vill uppnå?
Vad är det som jag hela tiden försöker "byta ut"???

Blir det så bra som jag förväntade mig, eller var det längtan i sig som var det viktiga???

Jag har börjat nysta i mitt inre, och upptäcker hela tiden hur mitt "missbrukar-jag" försöker finna nya områden att börja missbruka...

Visst fasiken är det tråkigt att man måste hela tiden lägga band på sig...
Men jag gör det ju för min egen skull, min mamma håller inte koll på mig längre...

Och det börjar luta åt att man får börja ta ansvar för sig själv, och sina gärningar...
Det finns inga bra ursäkter längre, jag får börja stå för allt jag gör själv...

Och bara för att man dricker alkohol, så får man inte per automatik någon immunitet mot dåligt uppförande, allt har en orsak, och det är dags för mig att rakryggad våga vara den jag är...

Jag är Berra, och jag har fått lite mera självdistans...

Idag ska jag njuta av dagen, precis som den är, och helgen är MIN, och inte ångesten's...

Det ser jag fram emot, det är min frihet...

Mors Berra

måne
fre, 2010-09-10 - 14:02

Berra polarn
njuter som vanligt att läsa dina insiktfulla rader
så naket o sant
står man på avgrundens brant
ville inte falla
men hörde nån kalla
ta en bira
vi ska fira

Du är en stor berättare
vilka ord o formuleringar
jösses
terapeutisk verkan har det på mig
tack för att du ger
av din frihet
så jag känner den också
kram Måne

Berra
mån, 2010-09-13 - 08:43

Hej Måne!

Forumets egna poet minsann...

Mina dikter brukar hamna i dassboken...
Ja nu undrar ni säkert vad det är...

Det är en "klotterbok" som ligger på dasset, den infördes av några vänner ifrån Holland...
Det var där man fick sitta ifred och sköta sina göromål, men man hade ju tid för att tänka...
Det var en mamma och hennes tonårsdotter som aldrig hann och prata med varandra,
de jobbade skift, och hon var hos kompisar osv...

Där kunde de i ro (och skitdoft..) skriva några rader dem emellan...
Glöm inte läkarbesöket på Torsdag osv, små gulliga meddelande om att de älskade varandra osv.
Det blev hela hemmets bibel, och alla som klämde av något såg sin chans att lägga en kommentar, det blev en kontaktbok för dem och deras vänner...

Hos oss brukar gästerna älska att läsa och skriva några rader,
oftast i kombination med någon fest och sådant, de är underbart roligt att läsa...
Man får aldrig "ångra" något, sudda ut, skriva över, riva bort blad etc...

Jag som är husets herre, har väl inte så mycket att kommentera gästandet...
Så jag brukar skriva små dikter om vad jag gör...
Som denna, t.ex...

Sitter här på tronen och funderar
vad jag i skålen ska kunna prestera...
Ett stön , och ett stånk...
i vattnet hörs ett.....plånk!
Jag hoppas att jag inte porslinet penetrerar...

ja sådant skitsnack pysslar jag med, när jag producerar...
Löjligt kanske, men kul, varför ska inte huvudet få tömma en massa skit, när röven gör det?

Idag är det en alldeles särledes dag...
Det är en Måndag i mitt nuvarande liv, och den ska jag vara försiktig med...
Jag ska inte döva den, och döda den...
Utan den ska få komma som den vill, och gå som den vill...
Inget att klänga fast vid, inget att döma, utan bara försöka njuta av den i små små bitar...
Går det bra, så blir det en dag att minnas, en god dag...

Idag är det en alldeles särledes dag, min dag!

Mors Berra

Berra
tis, 2010-09-14 - 09:00

Go'morgon Livet!

Pia, jo tack, min fronallob mår alldeles utmärkt...
Har inte fått några nya smällar sedan min nykterhet blev ett faktum, vare sig från in eller utsidan...
Och det känns skönt...

Faktum är att jag håller på och meckar ihop alla söndersupna synapser nu,
och det har varit ett riktigt virrvarr...

Ett utdrag ur min inre dagbok..

"..Få se nu den här röda sladden ska kopplas ihop med den gulröda......blzzzxtf!, nähä!...."

"...men fyfan vicken jäla härva..."

"vem i h*lvete har släpat in en gammal rostig cykel här..?"

"...men för i h*lvete vem har släppt ut dig tjocka Berta, du ska tillbaka till långtidsarkivet..!
(min gamla hemkunskapsvikare i 7:an...tror jag..)...

Den där svarta fina överkörda katten som skapat sådana skarpa minnen....
har trillat ner från plåthyllan i facket för barndomsminnen, upp med dig igen!

Osv osv, så går mina städagar till i den trassliga hjärnan...

..och Måne, ja men va f*n, hela jag är ju full av sk*t, klart man delar med sig...

Och viktigast, jag behöver ER, inte berusningen, och en gnutta nykter galenskap...
Så blir mina dagar mycket lättare att genomleva...

Eller som Farbror Melker sa i Saltkråkan, ..."en dag, ett liv..."
Har inte börjat fatta det förräns nu..

Jag har ett liv, och varje uppvaknande startar med en ny dag, så varför förstöra just den???

Idag en Tisdag, och jag ska låta den få komma, och gå som den vill, inte manipulera den,
inte förfalska den, inte förvandla den, inte spekulera med den...
Utan bara få låta den komma och gå som den vill, utan alkoholen...

Det blir min gåva till mitt liv idag, är inte det en av de finaste, så säg?

Mors Berra

Kvinna-mamma46
tis, 2010-09-14 - 10:13

Ja du Berra.. sån känns min hjärna oxå för tillfället. Läst för mycket om dendriter, synapser och myelinskidor. :) Känner riktigt hur det sprakar och brakar därinne nu... inte minst när jag är röksugen.

Tänk att jag var så kass i systemet att jag var i det sista stadiet där alkoholen i bästa fall fick mig att må bra en stund av förväntan, känna mig normal en stund och sen bara svart hål.... I de sämsta fall svart hål direkt. Var jag ute eller på fest så hände det att jag helt plötsligt var dyngrak, inte ens i stånd att ta hand om mig själv, utan att veta hur det gått till. Trött. ledsen, illamående, ont i magen och huvudvärk. Mådde lika dåligt full som bakfull men allra sämst när jag var sugen och det inte fanns alkohol... inte kroppslig abstinens som skakningar och sånt men en oerhört sug och irritation.

Tja, den tiden är förbi och jag tänker sällan på alkohol utom när jag är här och skriver, och då för att jag vill hjälpa andra och dels för att jag tycker det är intressant överhuvudtaget att lära och spåna om beteende. En sak är säker, jag tror att jag har blivit än bättre människa efter all denna erfarenhet, så jag är tacksam ändå. Trots allt.

Ja det är vackert att ge sig själv livet, och det är vackert att ge människor runt omkring en nykter förebild. Jag som har kära släktingar som jag oroat mig för i många år som nu oxå är nyktra vet vilken lättnad det är.

Tacksamhet.

Kärlek

Kram på er allihopa goa fina människor.

Pia

Berra
tis, 2010-09-14 - 14:59

Usch!

Just nu har jag lyssnat på de illavarslande kraxande kråkorna...

Jag vet, jag SKA inte, men de befann sig i samma fikarum som mig.
Lite svårt att inte få min uppmärksamhet, de talade till mig...

Vill att jag ska hålla med i alla pessimistiska upplägg, hålla med...
Allt snaskigt som man kan frottera sig i, illvilja...

"Ja ni ska nog få se, det kommer att gå åt h*lvete med den här firman också.."

Varför?, varför? tänker jag...
Varför ska de kräkas ur sin spott & spe...
Varför vill de dra med mig i sina egna negativa tankar...

Jag sk*ter i gårdagen, i all historia, jag lever här och nu..
Jag hastar inte framåt med grund för det som har varit, jag vill vara i nu'et..

Det där var mitt gamla jag...

Kan ingen j*vel sätta munkavel på kärringen!!!
Dra ut den tveeggade tungan, slå knut på den, och trycka ner den i halsen så hon kväver sig själv.

Jag har inget behov av att må dåligt, låt mig vara!

Tidigare i förra veckan...
Bitchen har dessutom gått lös på min närmaste kollega, förbannade PMS-kärring...

Ömsom så ler jag, kanske det är rätt åt honom att få en släng av sleven för honom med...
Nu kanske han förstår mig lite bättre...?

Samtidigt tycker jag lite synd om honom, av ren medmänsklighet...
Jag har två sidor, båda slåss de...

Jag har "lärt mig" att inte ta angreppen personligt, det är bara ett jobb...
Blockera eller acceptera, det är inte mitt problem, ..längre..

Känner mig lite känslomässigt avtrubbad, och skönt är väl det, jag mår bra av det!

Mitt gamla jag känner bara hat och hämnd, slita kärringen i stycken och mata måsarna med den.

Men jag har två sidor som sagt, och den ena är polare med Dala Lama...
Och vad kommer ut av det, ja inte är det JAG som mår dåligt av det i alla fall...

Låt kärringen gapa sig hes, jag har lock för öronen och allt rinner av som vatten på en gås...

Livet är komplext, jag har "förenklat" det lite, men lite nya tankar...

OM jag ska må bra, så måste jag se till att jag gör det också...
Alla medel tillåtna, dock inte alkoholen, där ska jag inte snubbla några fler gånger...

Mors Berra

måne
tis, 2010-09-14 - 15:39

Hu,vilken soppa på ditt jobb
men ,VILKEN TUR att du är lugn en smula avtrubbad,så du kan skjuta det ifrån dig
men inte verkar du känslomässigt avtrubbad i allafall,jobbmässigt i guess.
Livet är komplext,men, det är ju faktiskt inte problemen i sig som är problemet
utan problemet ligger ju i betraktarens ögon,hur vi väljer att möta dem
o med lugn
sans ,ro
går det fasen så mycket lättare
där funkar sinnesrobönen (tack Pia)
ande
ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden
Jag är oändligt glad att du delar med dig
skulle gärna ha din dassbok på mitt dass om man säger så
två flugor i en smäll,eller vaddå?! hihi
kramar Måne