av Berra

Ångesten tar mitt liv...

surran
tis, 2010-09-14 - 20:09

Hej Berra.

Ja ibland är det inte lätt...Jag har i två dagar hatat SJ för att de inte kan komma med sina jäkla tåg. Stått och väntat på bussar som varit fulla (hehe) redan när de kommit . Men jag har fått åka till jobbet med bekanta och vi hade trevligt i bilen.
Sen får jag ett SMS från min stackars dotter som får skit av sin pappa för att jag inte har bil och inte kan köra hem hennes väskor. O det tar han med henne när hon kommer hem snortrött halv elva på kvällen. Första dagen de ses varandra på en vecka!!! Kan han inte ta det med mig?? Jag fattar inte!!! Blev så jäkla arg så jag höll på att spricka! Stod desstuom i regnet och väntade på ytterligare en försenad buss, eftersom tåget vi brukar åka med är i Norrköping på grund av olyckan där. Tyckte så synd om min lilla 16-åring för att hon har en pappa som har blivit helt pantad!! Han har varit elak emot dem ända sen han träffade sin nya kvinna.

I vanliga fall hade jag mått jättedåligt och känt världens dåliga samvete för att jag inte har någon bil. Alkoholen kan ju få en att må dåligt av allting. Men har jag inte det där dåliga samvetet. Först tänkte jag ringa upp honom och säga ett par väl valda ord. Men sen tänkte jag att jag bara skulle få en massa skit så jag struntade i det. Hon slipper honom snart för hon ska bo hos mig när vi flyttat. Då träffar hon honom bara varannan helg. Om hon nu vill det. Så tråkigt att han måste prata skit om mig inför barnen. Jag har det som en helig regel att inte göra det. Min mamma o pappa gjorde det hela tiden och det kändes som att allt var mitt fel.
Men jag praktiserade "lev och låt leva" Tänkte att det här inte skulle få förstöra min dag mer än absolut nödvändigt. O så blev det.
Tog en långpromenad i hösten istället.

Kram

Berra
ons, 2010-09-15 - 09:14

Hej Surran!

..ja fy sjutton vad man använder barnen som slagträn i ett separerat förhållande.
Vi (jag) har sett det själv, man tillåter sig själva att fiska och manipulera sina gamla ex. med
barnen som informationsmedlare...

Ett alldeles för högt pris och ansvar att utsätta sina barn med...
De förstår inte hur de ska behandla informationen, och blir "skyldiga" när den andre föräldern blir upprörd, en otroligt hård press för ett barn, oavsett ålder...
Tycker mig kunnat sett detta mest hos de par där man varit oense om separationen,
dvs där bara den ena har viljat skiljas, och det kvarstår en del svartsjuka från den andre partern.

Det gör ont för alla i en separation, men att leva kvar i det förflutna mår ingen bra av...
Förändring är bra har jag tidigare sagt, och om inte viljan finns att vilja möta det nya,
och försöka de det som är bra i framtiden, ja då kommer man att möta svårigheter...

Mina ledord har varit.....jag vill, jag kan, jag ska...

Man kanske inte alltid når sitt önskemål, men bara bedriften att komma igång kan vara en
stor sak i sig självt, och en liten rörelse åt det håll man vill åt...

Om man siktar mot stjärnorna, och hamnar på månen, så får man vara glad ändå.
Till och med om man så bara når trädtopparna, strävan var ju åt rätt håll...

Lära sig att vara tacksam för det lilla, jag vet att det inte är lätt...
Brukar kolla på TV på helgerna när de blir så otroligt besvikna,
när de bara skrapar fram 50 000 spänn på trissen, istället för några millar...
Men det är ju 49 975 pengar bättre, än det var när de startade med en triss...
Tänk på alla de 2000 andra besvikna triss-köpare som har fått bidragit till dennes vinst..!

Det finns en fram och en baksida på det mesta, och att kunna se båda sidor
hjälper åtminstone mig att kunna vara objektiv...

Precis som beslutet bakom mitt val att inte längre berusa mig med alkohol...
Att våga se självaste anledningen till att jag överhuvudtaget drack...

Jag var tung på öl, drack massor, och jag skyllde på att det var gott...
Samtidigt totalvägrade jag att dricka något om det inte var "staketpilsner" (III) eller starkare,
så lättis och folkis gick alltså bort, där sprack min vision om att jag var en gourmand precis.

Så vad var anledningen då?
Alkoholhalten minsann, "..men för fan Helge, vi är ju inte här för att dricka vatten..."
Sven Melander skildrar en av de största svenska trångsynta förnekelser vi har...

Vi är ju bara ute efter att bli fulla, vem har sagt att det är gott?
Vi blandar ut spriten till groggar för att det ska smaka mindre äckligt, med sött, surt, beskt
och gud och hans mostrar för att kunna få det i oss...

That's it!

När det kom till min övertygelse, så började jag undra...
Vad i allra glödhetaste håller du på med...? (..du och ditt skjutgalna finger...(Robin Hood)

Ska du falla in i ledet för att alla andra gör det?
Nä, Berra är en unik person, som har rätt att vara en som tar sina egna beslut,
efter sin egna övertygelse, och mår jag dessutom bättre..?
så är det väl bara ett bevis på att beslutet var rätt fattat...

Idag är det Onsdag och lill-lördag, så även för mig...
Jag kan göra precis vad jag vill, så länge jag inte tillåter mig fängslas av herr Alkohol...

Han är inte min kompis längre, han gjorde mig ont hela tiden...
Dessutom hällde han något i mitt dricka, så jag blev avtrubbad och inte märkte det...

Jag har varit kidnappad hela tiden, utan att vara medveten om det...

DET är ett uppvaknade mina vänner, och det får jag leva med resten av livet...

En erfarenhet, som inte är värd att åter prövas...

Mitt liv, mina värderingar, mina beslut...

Så påverkar jag min livskvalite't...

Mors Berra

Berra
tors, 2010-09-16 - 09:18

Go'morgon Livet!

Ännu en dag som började bra, utan ångest och bakfylla...
Trött?, javisst, men inte på livet, utan bara så där slapphänt och sladdrig man kan känna sig ibland...

Världens oväder i morse, så det blev bilen till jobbet istället för hojen, trist,
satt och lyssnade på torkarbladens knorrande, och tänkte "..jaha ännu en dag..."

Är varken speciellt glad eller ledsen, men ändå så där att man bara stirrar rakt in i väggen.
Morgonkaffet var starkt och gott, hoppas på att den väcker mig lite...

Idag borde jag vara hypernervös, vi har en audit (ådit) av kundernas kund...
De ska hit och syna oss i sömmarna, en av världens största tillverkare av (.....)
Jänkare med bred käft och små öron, de KAN vara en pain in da ass...

MEN jag har lärt mig att isolera bort starka känslor som kan göra mig upprörd...
Det är bara ett jobb, och inte ett personangrepp, så det är bara att släppa tankarna...
Så får jag dem fria till annat istället, och kommer det?, ..så kommer det...
Den stunden, den sorgen, inte ta ut något i förskott, just leave it!

Avtrubbad?, nä bara skönt...
Den känns som om nervbanorna börjar krypa in från huden till inre delar av kroppen...
Knappast blivit hårdhudad, men mycket mindre känslig...
Ett vindrag som får håret att vika sig på underarmarna känns inte som en brännande känsla längre, utan jag noterar det bara...

Ikväll ska frugan ha "tjejmiddag"....
Vilket innebär käk och en väldigt massa rödvin och ett tjatter ingen karl orkar stå ut med.
Kul för henne, även om hon har varit stressad med att fixa ordning käket, och städa osv...

Hon förändrar sig inte, hennes toleranser sjunker markant när hon ska bli "synad" i kanterna.
Hon kan explodera när som helst, jag fattar inte att hon utsätter sig för den belastningen.
Är det ett måste tro, bjuda igen för senaste tjejträffen de hade för tre år sedan...?

Själv tänker jag ta det lugnt, och hålla mig borta ifrån brudarna...
Den ena, en finska har alltid druckigt för mycket, blir alltid knäckfull...
Ramlar och slår sig, dåligt temperament osv...
Man skulle vilja klä in kökets väggar med rostfri plåt,
bälte på en stålstol och bara ge henne plastglas..

Hon ger mig krusningar på ryggen, har inte träffat henne sedan långt innan min nykterhet

Kommenterar hon min nykterhet, ja då j*vlar ska hon få höra...
Hon som borde ha slutat kröka med typ fyra gånger så mycket anledningar som jag..

Jag kallar henne för svarta änkan, lika gammal som mig, men har haft ihjäl inte bara en, utan tre av sina karlar, en av en naturlig orsak, de andra två hjälpte sig själva på traven...
Hela hennes livsföring är bara så tragisk, jättesöt och trevlig, men mycket förödande..

Eller så kanske jag bara har ett tråkigt liv, men för sjutton jag lever i alla fall...

Och det gör jag väldigt bra, tycker jag...

Mors Berra

måne
tors, 2010-09-16 - 11:12

Mår så gött att läsa dina inlägg
roliga,sorgsna,sanna nakna
inte överdrivet åt nåt håll
bara så livet är
än en gång
du verkar va en sån skön snubbe
med en skön livssyn
ger väldigt mycket funderingar o tankar
följer troget dina dagar
å siktar åt samma håll
två veckor på lör
inte mycket men ,men
skiter i att räkna dar,skulle jag ju göra
inte det viktigaste
ha det bra kompis
kram Måne

måne
tors, 2010-09-16 - 11:14

my god
vågar du ens va hemma med
rödtjutsstinna kvinns?!
ett par lurar
lite go musik
o en annan del av huset eller?!
kanske du vill se eländet,syftar på finskan
inse hur rikt ditt eget liv är idag
hoppas din fru inte kolar vippen av stress
innan de ens har kommit
kkram igen

Märta
tors, 2010-09-16 - 13:05

Berra

Du har ett ljuvligt språk, jag får såna fantastiska bilder ibland när du skriver. Jag skulle verkligen vilja se det plåtklädda köket, finskan i en bältesstol med ett plastglas. Får en förnimmelse av syster Rachel från gökboet hahahaha.....

Jag är så glad och tacksam för insikterna jag fått från dig och måga andra goda människor här, ni som gav mig kraften och modet att gå, att bejaka mig själv. Ingen fylla längre, inga hårda ord, ingen ångest, inget ljud av när ölburken öppnas, mitt hem ser ut som när jag lämnat det. Mitt hem, min borg, min vilostad, min trygga famn. När jag mådde som sämst i juli kom min dotter hem till mig en förmiddag och började skruva ner min bokhylla i hallen, log underfundigt och sa att nu ska bokhyllan ut, hyllan som mitt x i fyllan kastade in mig i. Hon tyckte det var dags att städa ut honom för gott för mitt hem var en brottsplats. Sen åkte vi och köpte nya möbler tillsammans, och jag grät av lättnad, av glädje, av kärlek över att han en sån klok, kärleksfull och driftig dotter. Det förändrade allt, det fick mig att äntligen resa mig igen, att ta tillbaks mitt livsutrymme.

Det går att påverka sitt liv, sina vägval. Att ta emot en utsträckt hand och ibland låta sig ledas framåt, det får oss att bygga upp tilliten igen. Jag är på väg. Och du, här skiner solen igen ;-)

Kram Märta

surran
tors, 2010-09-16 - 13:32

Märta.

Blir gråtfärdig när jag läser ditt inlägg. Vilken härlig dotter!!! Jag har också en underbar tjej som fått ta många törnar när hon var liten. Måste förlåta mig själv för det annars går jag under.

Kram

Berra
tors, 2010-09-16 - 15:27

Hej igen alla ni!

Tack för att ni finns, och är mina vänner, cybervänner..!

Märta, vilken fantastisk härlig gest, att skicka ut hyllan som slog dig,
(efter att gubben din givit dig fart in i den...)

Underbart, att även matriella ting kan få skulden, och bli en symbolhandling...
Bara den känslan att få städa ut tråkiga minnen måste ha varit en kick för dig...

Och en fantastisk dotter som kunde se detta, och ta initiativet...

All lycka till dig, hoppas att fler kunde göra samma sak, städa /flytta bort hemska minnen...

Tittar man bakåt så var din namn kanske symboliserat med ett S först, S(Märta)...
Det slipper du nu...

Själv har jag väldigt svårt med en tavla som hänger hos min mamma, som var mormors...
Det var rena barnplågeriet att sitta i detta "döda" rum som inte hade vare sig något fint att titta på, eller något för barn att sysselsätta sig med...

Det var grått och fult och alla möbler måste ha varit ifrån 40-talet eller något...
Det enda jag fick göra var att sitta i en väldigt ful och obekväm soffa med ylletyg som kliade på mina bara kortbyxe-ben, lyssnade på väggklockans slöa tickande och den där j*vla fula tavlan..
Vardagsrummet var ett finrum med fönster på dörren, där fick man bara vara när det kom gäster!

Jag hatade att vara hos mormor och morfar, barn skulle finnas men inte höras...
Gick man på grusgången fick man skäll, för då måste morfar ut och kratta nya fåror...
Den där gamla uppfostran som fanns, fast ännu en generation närmare dinosaurierna...

Allt finns för mig förknippat i och med den där j*vla tavlan...
OM jag ärver den så ska jag ha ett bål, och bränna upp mina dåliga barndomsminnen med den.

Mors Berra

måne
fre, 2010-09-17 - 05:40

Jag är med
men,förresten ,kan nog inte bränna upp alla mina barndomsminnen
då skulle jag få sätta eld på mig själv,,hm,,
de spökar i mitt inre
inga roliga minnen
en alkomor,
som blev misshandlad
förnedrad
o jag har sett det mesta,,,

Dinosarierna,jag jobbar med dem,med äldre alltså
fast våra är rätt goa
men du verkar ha haft ett extremfall till morofarföräldrar
inte gå på grusgången,va f-n?!
öh,fick ni gå på den nyklippta gräsmattan då?!
sitta där som en staty,se gullig o uppföra sig
usch då
BRÄNN TAVLAN för guds skull
gör en ceremoni av det
jag kommer
så kan vi grilla korv på glöden,hihi
En ny dag nalkas
känner mig lugn,fast jag vet att om tankar kommer
så kommer de fram mot em,,
men jag tänker ha en lugn fredagkväll
go mat o idol på tv
fotbollshelg
killen spelar imorrn
o tösen på sön
o jag vill inte stå där med blödande ögon o ångest,,
varma kramar Berraboy
Måne

Märta
lör, 2010-09-18 - 11:22

Berra

Ler stort med tårar i ögonen över dina fina ord. Ja, det är ju så att S.et är borta nu. Och vet du, mitt x namn börjar på S. Så S.et är borta på många sätt. Jag ska tänka på det som mitt eget mantra när bakslagen kommer och det gör ont.

Ja, jag har världens underbaraste fina dotter som blir 23 och är klokare än mig många gånger. Vi har haft en lång resa tillsammans då även hon mådde dåligt en period i sitt liv och jag var hennes ängel. I dag är hon min ängel. I dag är vi mer som systrar, har så himla roligt tillsammans. Och när hon ringer till mig för att boka in sin "mammastund", då finns ingenting i världen som kan konkurrera.

Kram Märta

Berra
mån, 2010-09-20 - 09:43

Go'morgon Livet!

Det är ju valår i år, de flesta gjorde igår ett val...

HA!, det gör jag varje morgon, och det är fasiken så mycket mera viktigt val för mig...

Idag ska jag välja att vara fortsatt nykter!, sug på den du!!!

Ingenting är viktigare för mig just nu, om jag ska behålla hälsan och sansen...
Mitt liv är viktigare än allt annat, om jag inte fungerar korrekt, ja då funkar allt annat sämre...
Det är bara den allra första och viktigaste beslutet jag kan göra...

Sedan handlar det om att sköta om mig, komma i säng i tid, ta mina tabletter osv.

Och lära mig på nytt, vad som är INTE bra att uppleva, vad jag inte ska "ta in"...
Blockera de känslor jag inte har kontroll över, genom att blockera det som onda som inte får komma in..
Om jag redan vet i förväg...?, ...ja lägg inte din själ i det här, låt det passera bara...

"Det är bara ett jobb, inte ditt liv, du kan inte styra ditt jobb från din position, så låt det vara.."
Acceptera att att chefen är just din chef, låt han bestämma, kör han firman i diket?
Japp, det är hans problem, fortfarande inte mitt, det är han som tar besluten och därmed smällarna, jag ror båten han styr den vart han vill...
Han vill att du ska hålla käft och ro på, så då gör jag det, "no further questions asked"...

Kanske jag ska hålla mig till vadslagning mellan kollegorna,
Ha! där kommer en grynna...10 spänn på att han kör på den.., eller???

Berra
mån, 2010-09-20 - 09:48

ähh, fasiken där sket det sig till hälften...
Någonstans försvann mitt inlägg med halva, trots att jag körde Ctrl-A och Ctrl-C..

Det fina slutet kom inte med, så ni får en avhugget inlägg istället...
Jag måste ju jobba också..

Mors Berra

Berra
tis, 2010-09-21 - 17:08

Hej M&M!

Min Måndag var precis så där som jag har beskrivit den förut, förj*vlig...
Så förbaskat typisk "måndagar" så man anar inte...

Allting gick fel som det bara kan göra på måndagar...
Försov mig, glömde mobilen, blev sen till KBT'aren, fick skäll av chefen osv...

Jag blir så trött...!

Men hade en tanke i bakhuvudet, låt det bero...
Ingenting jag kan påverka, och ingenting jag kan "skynda på" för att göra det rätt...
Låt det ske, som vill ske...helt enkelt...

Vill dagen jävlas med mig, så låt den göra det då!
Imorgon (ja idag då rå..) så kanske man kan skratta åt eländet....

Nej det gör jag inte, men har har accepterat att dagen helt enkelt "blev så.."

Allting har idag gått så mycket bättre, fick sova lite på saken...
Så idag medvind....nja inte så där strålande, men till mods...
Det "förlåter" inte gårdagen, men det visar ju på att det går framåt...

Man måste nog i sitt inre försöka förstå, att vissa dagar rår man inte på...
Och istället för att bli förbannad, så ta motgångarna med jämnmod...

..typ, "..okej där kom en grej till..", kan jag göra något åt det?, nähä, släpp det!

Svårt att lära en gammal hund att sitta, men fasiken vad mycket enklare det blir...

..om man lär sig att tänka om...

En liten bit av min mindfulness som jag har tagit åt mig...

Ett dött lopp går ju inte att stressa sig i mål...

Jag är inte kung, jag måste acceptera mina begränsningar, och vara den jag är..
Inte sätta målen högre än att jag kan nå dem, med råge...

Går det?, så går det!
Går det inte?, så går det....inte!

Livet borde vara enklare, om man inte envisas med att krångla till det hela tiden...

Även lugnet måste få ha sin tid, skapa små luckor för eftertanke som är högt prioriterade!
Högre än disken, springa till bussen, hinna ringa...osv..

Vad gör du?
Tar det lugnt, för att jag behöver det..!

Mors Berra

surran
tis, 2010-09-21 - 18:29

Hej Berra.

Jag blir så jäkla arg när det händer nåt som inte riktigt passar mig på jobbet!! Sjukt arg. Hände idag när en lite "skitunge" skickade en gammal räv att tala om för mig att jag skulle komma ned och hjälpa till när jag satt och hade min rast. Jag behöver min rast för jag kan inte som de andra jobbar från 12 till 17 utan rast. Jag klarar inte det längre. Måste tänka på mig själv. Så jag blev tjurig som fan och egentligen så skulle jag väl bara skrattat åt eländet eftesom jag vet att han är en löjlig lite streber som bara vill kämpa sig till samma jobb som jag har....
Men jag blir trampad på tårna och gud så känsligt det är. (jag hoppas ni ser ironin i det jag skriver),. Har blivit barnsligt rädd om mina egna bestämda åsikter och låter inte någon trampa på mig, näärråå...

Löjligt.. Var tog "Lev och låt leva" vägen nånstans??

Kram