Igår var jag så full att jag inte kommer ihåg hur jag kom hem. Hemma finns min fina man, två fantastiska barn. Jag är så rädd att min man inte orkar längre, inte orkar med att jag alltid är fullast, aldrig slutar dricka när jag väl börjat, ständigt gör bort mig. Min mamma hade också problem med alkoholen och jag har blivit henne. Jag vill inte att mina barn ska komma ihåg sin mamma som ett fyllo. Jag har försökt att skära ner på alkoholen i många år med varierande resultat men jag slutar alltid här. Ångestfylld med minnesluckor och bakis. Jag måste sluta, jag kommer dö om jag fortsätter men om tre veckor så tycker jag inte att det är så farligt och köper hem lite öl och bubbel. Men jag vill inte mer, jag vill inte ha det så här. Jag måste sluta, men jag är rädd för att jag inte klarar av det.

Så tråkigt att få ett sådant besked när du äntligen tagit tag i dina alkoholvanor och börjat ta hand om dig själv. Du har mitt medlidande❤️

Så fint att du trots det jobbiga inte "tog till flaskan". Heja dig!!!!

Fröken fräken

Bra jobbat ? man ska hålla isär riskbruk och missbruk. Jag är av den starka åsikten att om man har ett missbruk så behöver man proffs hjälp. Varje dag nykter är ett steg i rätt riktning. Har man ett missbruk som i mitt fall får man aldrig riktigt slappna av i det utan vara på sin vakt.
Håller med att det går lättare ju längre tiden ? dalar i livet kommer och det är då man ska se upp. Jag önskar dig all lycka ❤

Jobbigt besked men glad att höra att det inte är dödligt och du känns stark.
Kan det till och med vara så att din nykterhet gör det lättare att sköta att ta hand om dig? Alkoholen för det iaf inte.

Ser fram emot att fortsätta dölja dig.
Önskar dig en fin helg
Kramar!

Jag är trött och lite sjuk. Drömde inatt att jag drack vin och tappade kontrollen. Hemskt. Skönt att det inte var på riktigt.

Tack alla fina för omtanke och pepp! Nu ska jag läsa en bok med barnen och dricka kaffe. kram på er!

Så tråkigt att höra om din sjukdom! Vilket tungt besked att få, speciellt nu när du har tagit tag i alkoholproblemet. Å andra sidan bra att du inte fick beskedet när du hade flytt från det genom att dricka.
Livet. Det är fan inte enkelt, men det är bättre än alternativet.
❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Fattar nog inte riktigt själv ännu att sjukdomen är kronisk men det får ju lösa sig, just det kan jag inte kontrollera. Jag får koncentrera mig på det jag kan ändra och göra bättre. Som att inte dricka tex. 44 nyktra dagar idag. Woop Woop!

Åh jag drömmer också om att dricka ibland.
Det är ofta med förskräckelse inblandat. Men dagdrömmarna, de glorifierar fortfarande alkohol. Ett kallt glas vitt på sommarkvällen... ett glas rött till middagen... en GT till tv-serien....så härligt o fint och enkelt. Ändå tills jag har sett "hela filmen" och får med minnesluckorna, ångesten dem dåliga magen osv ja ni vet ju.

Din kroniska sjukdom suger. Men du får inte tappa sugen!
Kram

Jag har haft fullt upp och inte hunnit vara här inne på ett par dagar. Jag har haft lite annat att fixa med och tänka på. Det positiva är ju att jag inte har haft tid att sakna vin något speciellt heller. Förrutom idag, idag saknar jag vin. Jättemycket. Mannen är inte hemma, barnen sover och jag känner mig ledsen och ensam. Jag vet att lite vin ( eller mycket vin ) gör att jag mår bättre för stunden och idag för första gången sedan jag slutade så vill jag ha vin. ? Jag vill domna bort lite, det har varit en riktig jobbig vecka på många olika vis. Men jag har inget vin hemma, och även om jag hade haft det så hade jag inte druckit även om jag gärna hade velat. Jag hoppas det blir bättre imorgon.

Jag har också haft en dipp men vägrar ge efter!
Vi får hitta andra sätt att trösta eller muntra upp oss med.. jag letar fortfarande efter ett te som inte känns uttjatat efter en vecka.. det är svårt men det vore ju fan om vi inte är starkare än vårt alkoholsug.
Vi klarar detta!

Jag känner igen det du skriver om att känna sig ledsen och ensam när barnen har somnat... och att vin hjälper för stunden. Det är exakt av den anledningen jag ofta dricker alkohol. Men håll i nu när du kommit så långt! Låt dig inte luras av den där tillfälliga "avkopplingen".

Hur mår du idag?

Kram <3

Jag har tappat räkningen men nu är det runt 2 månader utan vin, känns bra. Nu när jag fått en kronisk sjukdom ser man saker i ett annat ljus. Jag är inte odödlig. Man kan inte ta sin hälsa för given. Jag gör en hel del förändringar i mitt liv som sjukdomen kräver och det tar både tid och energi. Även om jag kan vara sugen på vin ibland så kommer jag inte dricka. Jag ska inte pga av medicineringen, men jag vill inte pga hur vin får mig att må. Hade jag bara fått avslappningen så absolut, men ångesten som kommer efter är sååååå skön att vara av med. I slutet hade jag ångest även om jag drack måttligt, för jag visste väl att jag borde sluta igentligen. Kämpa på allihop och tack för att ni finns!

Undrat hur det går för dig och hur du har det. Känner med dig och din situation.

Jag är fortfarande nykter men jag är inte inne på forumet så ofta längre. Jag behöver det inte riktigt lika mycket känns det som. Eller så gör jag visst det, för jag har börjat tänka att jag ska dricka och hålla mig till tre glas vin i veckan. Jag ska vara nykter ett halvår som jag sa, men sen, efter det. Då kan jag ju dricka tre glas vin i veckan. Jag har på riktigt tyckt det varit en bra och hållbar idé men nu när jag är här inne så slår det mig sakta men säkert att det nog är en ganska dålig idé. Jag bara lurar mig själv om jag tror jag kan dricka. :( det blir en riskfylld balansgång om jag bestämmer mig för att prova. Ta hand om dig Jasmine, kan jag klara av att sluta dricka så lovar jag att du kan också!

och ännu dricker jag inget och jag mår bra. Jag tänker knappt på att jag inte dricker något, även när jag är på fest funkar det bättre, jag har vant mig vid att inte dricka. Nu när jag är nykter så märker jag att folk faktiskt inte dricker så mycket. Nästan ingen frågar mig varför jag dricker vatten heller. Snacka om att det är skillnad på mig nu och för 3,5 månad sen. Jag är så fantastiskt glad att alkoholtankarna är puts väck. Är det någon som läser det här som kämpar mot alkoholen så är mitt råd - håll ut! Mitt mantra har varit hela tiden - der blir kanske bättte imorgon. Den dagen när det vänder hoppas jag alla får uppleva. godnatt alla kämpar!

Jag har varit lite orolig för hur jag skulle tänka när jag och min familj var iväg på semester, hur mycket jag skulle sakna att dricka och om semesterkänslan ens skulle infinna sig. Jag oroade mig helt i onödan visade det sig. Jag har druckit en massa goda lime drinkar ( utan alkohol såklart ) och jag har inte saknat alkohol alls som jag var rädd för att göra. Enda gången det blev lite jobbigt för mig var när vi hälsade på en bekant som bor i landet vi semestrar i och han ville bjuda på vin ( mannen dricker ju inte men han vet att jag är glad i vin ) men jag sa nej tack, och han frågade om något var fel, om jag ville ha någon annan alkohol. Jag sa bara att jag inte var sugen på alkohol sen så var det bra med det. Han drack ändå och det var inga problem för mig att inte dricka, jag var inte sugen, men det kändes inte bra att säga nej tack till vin. Så konstigt..... precis som jag förnärmar honom om jag inte vill dricka med honom. Detta var ju inget ALLS något som han förmedlade, bara tankar i mitt huvud, helt knäppt. Snart har jag 5 nyktra månader att se tillbaka på. Det känns riktigt bra!

Idag fick jag en flaska vin och choklad av en bekant genom mitt arbete som jag inte träffat på ett tag.... en flaska gott rödvin som hon valt ut speciellt till mig.... jag blev lite ställd när jag fick vinet men tackade såklart, hon såg nog att jag blev lite ställd och frågade om jag inte tyckte om vin? - jag älskar rödvin svarade jag helt sanningsenligt. ( Att jag inte kan dricka det är ju en helt annan sak... ) sen säger jag av någon konstig andledning - Tack igen för vinet, vi kan dricka det tillsammans nån dag...? What??? Varför sa jag det? Jag dricker ju inte mer!!! Suck, jag vet inte varför jag måste bli så konstig när någon ger eller vill bjuda mig på vin när jag inte är bredd... Det känns som jag är så otroligt oartig när jag inte vill dricka vin med folk. Jag hade samma känsla på semestern när jag inte ville dricka vin med min vän som ville bjuda. Jag känner mig som värsta partypoopern, men jag har ingen aning om vad de känslorna kommer ifrån. Kanske för att jag alltid ville dricka tillsammans med andra när jag själv drack? Jag vet inte men störigt är det att jag inte kan tacka nej på ett naturligt sätt när jag blir överrumplad med alkohol.

Nu har jag passerat 6 månader nykter! Det känns helt galet bra!! Jag har inte i mitt vuxna liv varit nykter så länge förutom när jag varit gravid. Jag är så glad att jag till slut fattade rätt beslut den där ångestmorgonen i slutet på förra sommaren, att sluta dricka helt. Jag mår så mycket bättre, orkar mer, är gladare och stabilare i humöret. Stolt över att jag orkade mig igenom de där första mardröms veckorna och månaderna. Jag var inte så säker på i början att jag skulle kunna leva ett fullt liv utan vin, att min liv skulle bli världens tristaste. Vilket det faktiskt inte alls blev. Jag sa att jag skulle hålla mig nykter ett halvår och sen kanske prova att börja dricka igen, men jag struntar i att börja dricka igen, jag har det väldigt bra där jag är nu. Jag önskar alla kämpat en härlig kväll och firar mig själv med ett glas bubbelvatten! ??