Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

Mirabelle

Det blev väldigt trist stämning ett tag där... Jag tror man får tänka "Hurt people hurt people". Svårt att vara så storsint när man själv balanserar på gränsen till ett sammanbrott :/ Det låter som att du är i riktigt fin form nu :) Kram

anonym17136

Ja Vinäger .. fortsätt att Bara Vara .. Just du ❣️ Nykter o Närvarande .. Kram Lerigen

Litetill

Du har all anledning att vara stolt över dig själv.
Kram

Med alla sinnen i behåll och med full fokus presterade du ju på toppennivå! Stort grattis! Skönt att höra att du är på rätt köl!

Påskkramar från
Påskharen PimPim ???

Tanten75

för ditt inlägg ”hos mig”.
Du har kommit långt på din resa, som jag förstår inte varit en smula krokig stundtals, precis som livet är. Min resa har precis börjat och förväntar mig inte att den ska vara lätt, men jag tar en dag i taget!
Som du skrev till mig: man ångrar aldrig en nykter dag. Det tar jag till mig❣️
/Tanten

...betyder mycket att få här. Tack alla! ♡

Tanten, det stämmer att min resa varit lite krokig, även om den är spikrak just nu. Funderar ibland över vilka som är bäst att följa här, de som visserligen verkligen vill sluta, som jag, men har trillat dit några få gånger eller andra som inte tagit ett återfall.

För min del läser jag gärna MondayMorning, Lim, Miss lyckad, Berra med flera som har varit nyktra förhållandevis länge och känner sig trygga i det, även om de vet att de måste vara på sin vakt. Då blir jag lugn och längtar efter att få uppnå samma trygghet.

Samtidigt letar jag upp Mary, Mirabelle, Emma, PimPim och många andra för att diskutera det som händer just nu. Stress och sug hos en del, men det finns en järnvilja att stå emot. Andra bara slutar och lyckas på en gång.

Tänker att vi självklart är olika och utifrån det väljer, men kanske är det smart att läsa en mix av alla för att få en helhet och förståelse för varandras kamp. Speciellt vi som vill hålla upp länge eller sluta helt.

Där jag bor är det klart väder och minusgrader just nu, men solen värmer och en härlig långpromenad står på schemat. Nu när jag vaknar nykter och fräsch (hrm, nåja...) kan jag göra vad jag vill istället för att ligga och vänta på att värsta illamåendet ska lägga sig medan ångesttankarna snurrar runt i det bankande stackars huvudet. Vad har jag utsatt min enda kropp för i alla år? Jaja, det går inte att göras ogjort utan det är bara att blicka framåt och se till att det inte händer igen - och igen...

Glad påsk alla kämpar! ???

Glad Påsk, Vinäger ?
Ja, tänk så mycket tid vi lagt på planering, inköp, pimplandet i sig och diverse följder.
Jag som smygdrack ibland kunde nästan gilla ritualen - iaf fram tills jag blev full. Konstigt nog gillar jag inte att bli just full, men det var oftast där jag hamnade.
Hoppas du får en fin och ren helg med vardaglig lyckokänsla ?

Emma79

Ja vad har man utsatt sin kropp och sitt sinne för i alla dessa år, bra fråga!

Ser hur alla häller i sig under lunchen, en sådan naturlig del av måltiden men samtidigt ser jag hur ofokuserade de blir. Vad sägs och vad koms ihåg? Trist att så mycket faller bort.

Tar en tupplur och tänker på alla er som också kämpar där ute, hur mycket alla ord här behövs, spektrumet av livsöden.

Ha en fin vit påsk!!

Liten stor

Så bra jobbat. Det du beskriver kring att ta tag i både ansvarsbitar och tacka nej till vissa saker och att möta stress och annat nyktert upplever även jag en jätteskillnad på nu efter bara 3 vita veckor. Man blir förvånad ibland hur enkelt vissa saker känns när man mår bättre (dvs utan a).

Heja dig!

När jag kom ut från duschen i dag fick jag en chock när jag såg mig i spegeln. Gode värld! Plufsig och blekfet...
Men så kom jag på att det är första april i dag... Haha, så lättlurad är jag inte...

... önskar jag dig. Och tack för en tråd med tänkvärda inlägg. Har märkt att du även stöttar många andra här- bra där!

Blir barnsligt glad av fina ord. Jasmine, kul om jag kan hjälpa några framåt.

När jag mår bättre, stöttar jag, när jag mår sämre blir jag stöttad. Precis som det ska vara. På det sättet är forumet bäst. Här växeldrar vi. En del orkar mer, andra mindre. Ingen dömer för det.

Ha en fin dag alla! ♡ Kram

...ser du djupt in i dina ögon! Och där finns en fin själ och den är jag tacksam över att du delar med dig av här i framgång och motgång! Tack ✨??✨

Kram PimPim ?

- inte mina problem!

Detta diskuterades nyligen i en tråd. Tantens? Om någon är jobbig/beter sig dumt, varför ska då jag skynda i väg för att bedöva mig? Tyvärr är det så det oftast har varit, för mig och för många andra här, efter vad jag kan förstå. Bra att det togs upp, det fick mig att tänka efter lite extra.

I mitt arbete ingår att ibland ta mycket obekväma beslut. Senast i dag blev jag påmind om hur tufft det är att ha det ansvaret. En minst sagt upprörd människa ställde mig mot väggen och ifrågasatte mitt beslut. Jag försökte som vanligt att agera professionellt i stunden, men jag är inte mer än en människa inuti. Det är klart att jag tyckte att det var jobbigt, precis som det brukar vara. Vill trots allt att det ska kännas, jag vill inte bli en robot som känslokallt spottar ur sig det ena efter det andra utan empati.

Nåväl, för att komma till saken... För bara några månader sedan hade jag agerat på känslan av orättvisa och personligt påhopp genom att korka upp så fort jag fått chansen. Döva alla sinnen. En kort stunds känsloflykt. Men inte i dag! Jag försöker möta det jobbiga ärligt, nyktert, äkta och det funkar förvånansvärt bra. Jag vet att jag har tagit rätt beslut och tror att den andra innerst inne vet att det inte fanns någon återvändo.

I dag räknade jag ut att det är 25 dagar sedan jag rörde alkohol och suget har varit obefintligt. Tack och bock för det! Ropar dock inte hej än... Har envisa tankar som snurrar i hjärnan, men återkommer till dem en annan gång. Om jag fortsätter räkna dagar från när den ärliga kampen började är jag uppe i ca 130 nyktra av ca 135. Inte illa pinkat...

Långt och lite ostrukturerat inlägg, som ofta när jag skriver här. Är lärare i botten och språkränderna går aldrig riktigt ur. Skönt att hitta ett ställe där jag kan strunta i att prestera grammatiskt korrekt. Jaja, den som läser det här har väl tagit sig igenom textmassan i alla fall...

Be careful out there! (Minns någon vilken tv-serie?) Kram till er alla ♡

Vad fint du beskriver hur andras känslor och handlingar får oss att ta till A. Vilket bara är ett straff för oss. Först ska vi stå ut med andras påhopp eller dylikt och sedan ångesten efter A. Nä, bättre med någon annan strategi där vi blir vinnare. Du gör det bra- heja!

Jag tror också att det är En röst i natten?

Och inget fel på din grammatik?

Hoppas du får en avkopplande kväll?

Tanten75

för mig att komma på det där med andras problem, men förra veckan blev det glasklart!
Skönt med ett till ”verktyg i lådan”.
Någon skrev om H A L T... det är något jag också börjat tänka på!??

Ha en fin kväll!

Mirabelle

Använda vinet som stötdämpare när andra beter sig illa mot oss... I wake up with good intentions, but then idiots happen. Den känner jag igen. Det känns absurt att vi har gått på den niten. Att skaffa sig alkoholproblem löser ju inte att andra beter sig illa, kräver det omöjliga osv. Ändå har de där vinglasen känts som lösningen. Märkligt. Nåja, nu stirrar vi sanningen i vitögat, så vi har inga bra ursäkter att fortsätta lösa problem med att skaffa oss fler problem... Kram på dig!