Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

Japp, nu är jag tillbaka - på rätt sida dessutom! Körde aldrig över den helstreckade linjen. Nykter, förutom två folköl, under 41 dagar. Bestämde mig för att inte kalla det ett återfall, utan ett varningsfall. Har ju ingen betydelse för någon annan än mig själv, hur jag väljer att se på det.

Mår bra igen! Åtminstone jämförelsevis.

Gott nytt vitt år! ☄?☄ Nu håller vi i det här!

EvaBella

Tack för din peppning igår när jag ny på formumet behövde lite stöd! Har läst din tråd och vill bara säga att jag följer dig nu och skickar positiva tankar. Du kommer att fixa det!

Ett litet felsteg bara, inget att ödsla tid på. Rätt tänkt, 1/41 dgr. Ser man till det positiva ser det ju helt annorlunda ut:-). Vi med aprovlem är verkligen experter på att slå på oss själva..... nä se framåt, eller bara för idag. Jag hänger med dig nu?gott nytt vitt år

Evigt ung

Vilken bra liknelse att du inte körde över den helstreckade linjen.
Det är ingen fara skedd, du kommer att klara dig och vara mer observant framöver tror jag!
Kram ?

Ja, jag fortsätter på den snitslade banan och hoppas att ingen tagit bort några band. Om så är fallet tar det mig faktiskt bara lite längre tid att hitta rätt igen, för helt vilse tänker jag inte irra omkring.

Började skriva i går kväll:

Sitter och filurar så här årets sista kväll. Mannen är sjuk, febrig och endast frugan är vaken...

År 2017 - ett mycket händelserikt år - är snart slut. Vad har det gett? Framför allt, vad har det gett för förväntningar inför nästa år?

Det här var knappast året då jag insåg att jag hade alkoholproblem, det förstod jag många år tidigare. Höll uppe med alkohol i en och en halv månad våren 2016 och tror faktiskt på allvar att det kunde ha varit slutdrucket, då jag inte hade inte tagit något under en lååång semesterresa. En panikångestattack höll dock på att knäcka mig, jag var i främmande land och var helt enkelt tvungen att "fylla mig" för att överhuvudtaget komma hem. Sedan fylldes det på...

Men, för att återgå till 2017, vardags-
och tillika smygdrickandet eskalerade och nådde ännu högre höjder. Eftersom jag inte ville, och fortfarande inte vill, berätta om mina problem för någon försvårades ångesten. Det var då jag hittade forumet...

Efter att ha läst och peppats av andras trådar skapade jag till slut en egen. Responsen var otrolig. Efter många tankar, råd, tips och stöd från andra tog jag till slut steget och berättade för min man. Ett helt avgörande steg visade det sig.

Nu närmar sig nykterheten 50 dagar igen (så när som på två folköl, som jag skrivit om och som jag bestämt mig för att inte räkna som ett återfall, då jag inte ens blev berusad). Den här gången tror jag verkligen att det går vägen. Utsätter mig inte för extra potentiellt farliga risksituationer, vill ha ännu mera kött på benen först. Men känner ändå inom.mig att jag kommer att fixa det här.

Mannen, som inte har alkoholproblem, men gillar att ta ett glas på helgerna, har blivit än mer fanatisk än jag. Han frågar hur det är, kramar om när jag inte mår bra och avstår gärna alkohol för min skull. Hur bra får man ha det? ♡

Att prova dricka lite för att se om jag klarar det, finns inte på kartan. Jag vet att det är lätt att trilla dit och vågar absolut inte chansa. Dessutom är det, som flera här skrivit, ingen idé att dricka en eller två glas vin - det är ju trots allt ruset vi vill uppnå - och det får vi knappast av så lite. Speciellt inte när vi under lång tid höjt toleransnivån.

Nu ska jag förbereda lite löjrom och annat gott. Till det ett mousserande vin - självklart alkoholfritt!

Fortsättning:

Så underbart att vakna vid halvsjutiden, pigg och nykter. Ångesten knackar på ibland, men lindrigare och av andra orsaker än när alkoholen var inblandad.

Ha det gott alla kämpar! ♡ Nu håller vi i det här!

Äntligen känns det som om orken sakta är på väg tillbaka - för den här gången.

Har läst och skrivit i många trådar och den klart vanligaste orsaken till att åtminstone vi kvinnor - speciellt vi "duktiga flickor" - dricker, verkar vara arbetet. Vi ställer orimliga krav på oss där, dessutom fortsätter vi ofta med det även utanför arbetet. Inte konstigt att vi många gånger har tagit till flaskan för att kunna koppla från, bort och av.

Stressen lyfter vi inte så lätt av våra axlar efter arbetsdagens slut. Nej, den följer med oss så gott som överallt. Vi bör fråga oss på allvar: Är det värt detta? Känner vi att vi fortfarande måste ha vin för att koppla av, måste svaret bli nej.

Är absolut inte rätt person att komma med pekpinnar och har ingen lust att göra det heller, men visst är det skrämmande hur vi behandlar oss själva! Slår knut på oss och offrar nästan allt för att visa att vi duger. Inför andra, men kanske mest inför oss själva.

Som sagt, dag 45 som nykter, och jag har faktiskt börjat fundera på allvar över en förändring i mitt liv - ja, mitt arbetsliv.

Nu håller vi i det här! ♡

Mirabelle

Vi är ju "duktiga flickor" som levererar det omöjliga gång på gång på gång, så nog fasen ska vi lyckas med nykterheten också! Vi får helt enkelt omfördela duktigheten litet bättre. Mindre duktighet på jobbet och gentemot andra = massvis med duktighet disponibelt till nykterhet. Nu kör vi!

Först Mirabelle, ja, tänk om vi använde all vår duktighet till att bli nyktra. Eller, det är ju det vi gör nu. Vi bestämmer oss helt enkelt för att det är så.

Miss Mary Poppins, precis, vi klarar jobbet, ger allt, och är sedan helt slut. Orkar inte det viktigaste; familjen och oss själva.

Tror att ni båda har helt rätt, vi vet nog inte alltid varför vi dricker och varför just vi tar/tog till alkoholen, när så många andra inte behöver den. Många faktorer spelar självklart in. Just nu kanske vi får nöja oss med att koncentrera oss på det viktigaste, att bli nyktra!

Kram ♡

Vaknar oförskämt pigg och oförklarligt glad! Känner dessutom lycka. Om det beror på alkostoppet eller inte, har jag ingen aning om. Det är dock garanterat längesedan jag vaknade med just de känslorna en lördag. Huvudvärk, illamående, minnesluckor och med dessa förstås ångest de luxe har ju varit standard tidigare.

Helgförmiddagarna numera är sååå värt nykterheten! Nu håller vi i det här! ♡

Mirabelle

Min första nyktra fredag på länge (förmodligen åratal?) sammanfaller med första långa djupsömnen på rätt länge... Så jag vaknade rätt groggy och vinglig ändå. Haha. Nu börjar jag bli som folk igen :) Långpromenad står på dagens schema.

Ja, tänk vilken frihet det är att kunna och orka göra (nästan) det vi vill under helgen. Köra bil, promenera, fika... Bara att välja, inga dagen-efter-effekter som sätter stopp. Härligt!

Mirabelle

Hemma hos mig har vi såsat bort hela morgonen i sängen och sträcktittat på Ack Värmland :) Det blev sent igår. Vi skrattade gott åt hur "det kan spåra ur" med två flaskor Loka innanför västen ;) Långpromenaden igår var så välgörande så det blir en till idag. Solen skiner och luften är alldeles krispig. Jag vägrar fastna i min vanliga söndagstanke "måste vila och göra ingenting så jag orkar en vecka till". Jag blir deppig av att alltid "göra ingenting" för egen del. Om det är den skeva balansen som krävs så är mitt yrkesliv åt helsicke fel. Då är det dags att förändra.

Mortis

Vill bara säga att jag läst tråden och känner mig så peppad av alla. Känner igen mig och blivit mycket berörd, skrattat och gråtit en tår. Trodde jag var ensam om att leta papperskorgar att slänga tomflaskor i, ja jösses.. Så mycket kraft, tid och energi som slösats bort på detta.

Önskar oss alla ett fortsatt Gott och nyktert år <3

Ja, Mortis, igenkänningen är ofta stor här på forumet, även om problematiken kan se olika ut. Det är väl därför det ger så mycket att hänga här.

Mirabelle, det blev en promenad här med, i det vackra, men ack så blåsiga, vädret. ? Vi får nog fundera ett varv till vad gäller vårt arbete, både du och jag. Även om vi trivs, måste vi också se till att orka och må bra - även utanför jobbet.

Klart att vi ska ha ett nyktert år, nu håller vi i det här! ♡

Lim

Vill kika in i din tråd och säga tack för dina inlägg i min tråd ❤❤

Jag hejar på dig med och du gör det toppenbra! Varje dag är en vinst och tillsist har man kommit så långt i sin nykterheten att steget till att dricka nåt är så stort att man låter bli även när man blir sugen. Iaf är det så för mig.

Kram!