Ett år senare...
Det har gått nästan ett år sedan jag insåg att jag på allvar måste göra något åt mitt förhållande till alkohol och sökte mig till forumet. Det här året har varit upp och ner. Jag har under vissa perioder klarat att hantera alkoholen enligt min definition måttligt, dvs endast fre-lö och då drygt en halv flaska vin per kväll. Större delen av tiden har det dock inte sett ut så, utan varit vindrickande minst ons-lö kväll och start på em på helgen eller semester.

Nu är jag så evinnerligt trött på detta. Skuldkänslor varje gång jag är på bolaget och handlar, skuldkänslor varje gång jag häller upp ett glas hemma, eller varje gång jag är ute med vänner och inser att jag druckit upp långt före de andra, och är den som fyller på först. Skam när jag inser att jag inte kunnat hålla morgonens löfte om att ikväll ska jag inte… Skam när jag på morgonen känner mig tung i kroppen och huvudet av vinets verkan och framför allt på dess påverkan på min nattsömn. När jag började skriva här för ett år sedan kände jag panik över tanken att inte kunna dricka något mer och jag är nog fortfarande inte beredd på livslånga beslut, men jag känner nu att det kan inte vara mindre jobb och ångest att avstå helt än detta ständiga förhandlande och skuldkänslor. Just nu har jag mest lust att lägga upp en status på Facebook och meddela att jag inte tänker dricka något mer vin på obestämd tid och var snäll och fråga inte varför eller något annat. Jag kan inte hantera det nu och håll det borta från mig!
Jag måste få vila från detta och bara låta det vara. Sova på nätterna utan att vakna vid 3-4-tiden och känna att det bultar i huvudet och att hjärtat slår och inte kunna somna om för att ångesten och skuldkänslorna gnager i mig. Bara det kan vara ett skäl att låta bli. Bara jag kan lyckas komma ihåg det när jag ska hem från jobbet och inte gå in på bolaget på vägen hem...

En kväll och timme i taget just nu. Så känns det och så får det vara… Jag kan bara önska mig själv bättre lycka till den här gången :/

konstnären

Söndag morgon och ännu en helg utan A. Blir en fin dag idag, solen uppe och slottskronan
glimmar här från min balkong. Jag har oxså sådana där konstiga känslor inför sommaren.
Exat som du tänker jag, var det så illa med mig. Ja, det var det och det kommer att upprepas
om jag skulle prova. Vi har en sommarstuga uppe i Västerviks skärgård som är underbar.
Men denna sommar vill jag inte åka dit, den är så förknippad med alkohol. När vi packade
bilen för att åka dit var det mer vin, sprit än det var mat. Mängder med 3,0 liter vin och
vodka whiskey och gud vet allt. Hemskt när jag tänker på det. Men det får vara till nästa sommar
tror jag, eller kanske det kommer att gå bra, bara jag inte glömmer garden i fickan.
Grattis till dina 5,5 månader, tycker inte vi ska förstöra det hela med A. Den 10 april 7 månader
för mig. Visst är det ett stort förändringsarbete man är mitt uppe i. Men jag har tillförsikt nu,
att det kommer att gå bra framåt oxså. Jag köpte mig en sprillans ny blank cykel i går är så lycklig
för den. Knappast något jag tänkte på som prio ett precis då. Tog en cykeltur med min hund.
Tror oxså att man behöver påminna sig ofta, ofta, vad jag har nu, och vad jag får med A.
Ha en underbar söndag
Konstnären

m-m

Nej, Minz, det är väl inte det minsta konstigt med alkoholfritt. Men i min alkoholhjärntvättade hjärna så är det kanske fortfarande det. På något dumt sätt. Det handlar nog lite fortfarande om det där med att passa in. Det som är märkligt är att jag i övriga sammanhang inte är så noga med det, kanske beroende på att jag nästan alltid har en känsla av att inte passa in ändå, och då kan jag lika väl låta bli att försöka. Detta har med min självbild att göra, och jag jobbar med det. Jag är inte någon märklig, avvikande person... :-) men händelser under skoltiden (läs mobbning) har fått mig att tro det, ända upp till 44 års ålder. Alkoholen har där haft en positiv effekt, jag har kunnat slappna av lite och släppa lite på den där känslan. Kanske också för att det som var huvudsaken i utfrysningen under skolåren var att jag var för duktig, för vuxen, för allvarlig... Detta är något jag aldrig (med fetstil och versaler) tidigare pratat om, men som jag fått hjälp med under min terapi, för att man komma vidare.

Men jag har ju fixat att låta bli att dricka under hela hösten och vintern i de sociala sammanhangen, så det är klart att det måste gå under sommarsammanhangen också, även om det är nya människor och nya situationer. Detta stärker min övertygelse om att man måste hålla uppe under en lång tid för att nya vanor och tankar ska sätta sig.

Vår stuga är ett andningshål för mig. Tidigare var det också ett vätskehål :-) för mig/oss, och jag har varit/är tveksam till hur det kommer att kännas under sommaren, men hittills känns det som att andningen och återhämtningen överväger. Det är en plats där jag kan släppa andra krav, och bara vara. Lyssna på alla fåglar, koltrastarna som sjunger, och letar mat, änder som simmar, fasantuppen som sprätter runt i snåren, havet och stillheten. Kunna inreda och fixa på liten yta, där allt bara är bonus, inge måsten. Har varit här nere ensam i helgen med hunden (som numera är pigg igen, tack och lov) som enda sällskap. Jobbat en del, ute och gått, pratat med grannar och läst. Hämtat energi. Mannen är hemma med bonusbarnen, (som inte alltid känns som någon bonus...) och de kan ha lite tid tillsammans.

Förstår dig, Konstnären, om du vill avvakta med stugan, hoppas att du kan hitta tillbaka om du vill - eller kanske det är ett avslutat kapitel? Roligt med cykeln, perfekt nu till våren, komma ut lite, och du som har en större hund kan ju cykla med den. Jag cyklar också med min, men har honom i cykelkorgen, det gillar han.

Ha en bra söndag alla,
/m

m-m

En helg till som snart är slut. Veckorna går oerhört fort nu, tiden bara rusar iväg. Skönt på ett sätt, känns bra att det går längre och längre tid sedan sista vinglaset. Trodde kanske inte då, innerst inne att det skulle vara det sista på snart 6 månader.
Är för första gången sedan jag slutade med alkoholen genomförkyld, och känner mig riktigt risig. Är rekordlänge som jag har hållit mig frisk annars. Brukar ha förkylningar under höst och vinter som avlöser varandra. Tror egentligen inte att det är alkoholen i sig, utan mer att jag sover så väldigt mycket bättre nu, sömnen har nog en läkande effekt som inte ska underskattas.
Den här gången ska inte förkylningen och halsontet dövas med whisky iaf. Te och honung får det bli. Känner mig definitivt inte sugen på whisky heller, för den delen. Annars har det varit lite mer alkoholtankar på sistone. Har varit frustrerad över tankarna och känt mig missnöjd med mig själv för att de dyker upp, de borde väl vara borta nu, eller.... Eller kanske inte, vad är sex månader i sammanhanget? Försöker vända på det nu istället, att vara nöjd med mig själv som avstår, trots att tankarna ploppar upp, oinbjudna, liksom tillfällena. Det skulle så många gånger vara så enkelt att hälla upp det där glaset.... Men, det gör jag inte, och det måste väl vara det jag ska fokusera på?
Nähäpp, tillbaka till näsdukarna och sprayet..och hoppas på att det försvinner lika snabbt som det dök på...
/m

m-m

Är lite bättre, tror jag. Försöker intala mig det iaf... Håller ut på jobbet, men borde ligga hemma i sängen. Har iaf inte försökt kurera mig med något alkoholhaltigt.... och det gör nog sitt till i tillfrisknandet.
Känns så skönt att inte känna någon skam eller skuld över att dricka "ett glas vin" trots att man är så förkyld att man vare sig kan känna smak eller lukt av det. Eller känna sig bedrägligt piggare efter att ha druckit en whisky mot halsen, för att sen bli dubbelt så trött och hängig efteråt. För att inte tala om att sova... Denna gudagåva som nykterheten gett mig. Skönt att inte känna att jag kunde inte stå emot det där förbannade vinet ens när jag är sjuk. Det stärker självkänslan att inte behöva ha de tankarna. Bara det gör att det inte är så farligt att bli sjuk...

Ja, imorgon är en ny dag. Och en dag närmre en snorfri tillvaro :-)
God natt
/m

konstnären

Hoppas du blivit bättre från förkylningen. Peppar, peppar har jag inte haft en enda
förkylning sedan jag slutade med A. Innan hände ca 2 ggr per år, man var väl mer mottaglig.
Jo, man hade ju sina huskurer innan, jag kunde dricka 3 st irish cooffe på raken och inbillade
mig att jag blev bättre. Skulle inte göra så idag. Ja det där med sömnen är helt underbart nu.
Jag tackar nästan varje morgon att jag fått mina 7 timmar som jag kräver.
Ibland undrar jag varför just jag blev utsedd att bli alkoholist. Inte min storasyster, hon kan
sitta och smutta på ett glas en bra stund. I sådana lägen blir jag avundsjuk. Men det är snabbt
övergående. Jag vet vad jag har och jag vet vad jag får.
Hejakram till dig
Konstnären

m-m

sedan jag drack mitt sista glas vin. Kan knappt fatta att det är sant, och att det gått så bra. Det har verkligen hänt mycket under de här månaderna, både när det gäller känslorna inför alkohol kontra nykterhet och när det gäller andra saker med mig själv. Känner nog egentligen inget sug alls efter alkohol nu, mer tankar som dyker upp, som kan påminna om att visst skulle det vara gott... men de försvinner snabbt.

Pratade med en kompis i telefon i lördags, som blev märkbart påverkad av vin under samtalet (pratade länge). Känns sådär att tänka att jag förmodligen också låtit så, då och då. Fått sakta av på ordflödet för att hinna hitta rätt ord, och uttala bokstäverna rätt. Hon hade inte samma syn som jag på vinsten med att avstå...

Det blir inte så mycket firande idag, ska iväg till en av mina föräldrar som blivit sjuk, och ska läggas in för operation. Jobbigt, både pga sjukdomen, men också för att relationen inte är så enkel och definitivt inte stärker min självkänsla. Förr hade jag såklart kurerat självkänslan både före och efter besöket med vin men den möjligheten finns ju inte nu, så det är bara att bita ihop och hålla ut. Tufft att känna så inför sin förälder, men jag är väl knappast ensam, dessvärre.

Men stolt och nöjd över mina sex månader är jag, och inte heller idag blir det något glas...
Ha en bra dag alla ni därute,
/m

Pellepennan

Är så glad för din skull idag M, och du ska se att din styrka gör att dagen även med din förälder går bra!
Du får fira lite i dig själv och i känslan av att du har uppnått så mycket.

Stor kram

PP

konstnären

Grattis m-m bra jobbat. Visst ska du vara stolt och nöjd. Ja, nu får vi ta svårigheterna
som dyker upp i nyktert tillstånd. Var hos min tandläkare igår och det var jobbigt, idag
känns det som jag gått en match i boxning, men jag vann ronden. Stolt och glad var jag
när jag gick hem. Det var ingen lek att sätta in titan i munnen. Men snart kan jag skratta
och visa mina fina tänder. Har lust att flabba en person rätt upp i ansiktet, hon som ringer
till mig alltid på fyllan och som är såå jobbig då. Själv har hon struntat i sin mun.
Nej, nu var jag elak i grunden är det världens snällaste, vet att jag själv var likadan.
Det är sant att vi är nyktra ofta ofta får jag nypa mig i armen. Men vi har fåt jobba hårt och
gör fortfarande för det vi har idag.
Hoppas det går bra för dina nära idag.
Inget vin för mig heller är inte alls sugen.
Kram
Konstnären

m-m

Så var påsken över. Nykter. Det har gått bra. Inte känt något direkt sug, mer tankar om att vilja vara som de andra. De som kan ta två glas vin under påskaftonsmiddagen och sluta efter det. Men, men nu är det ju inte så, och med vetskapen om hur jag mår nu, och hur jag skulle må om jag drack det där vinet så är ju valet enkelt.
Har "förklarat" min nykterhet i helgen. Inte så att den ifrågasätts, mer nyfikenhet varför... Och ja, varför? Varför lyssnar alla så intresserat av min hopkokta förklaring om att må bättre utan, sömnbrist osv. Det är ju sant, men ibland känns den tunn. Förundras över att ingen frågar öppet om problem, men så gör vi ju inte, såklart. Tänker också att det är väl inte så konstigt att det är ett sådant stigma, ingen pratar ju om det. Man kan läsa hur många hälsoartiklar i tidningar om sömn, stress, motion och dieter, men överkonsumtion av alkohol nämns i stort sett aldrig i dessa. Det är inte lätt att få en rättvis bild av hur missbruket och riskbruket ser ut eftersom vi är så bra på att dölja det. Jag har aldrig sagt något till någon läkare vid hälsokontroll, och kommer heller inte att göra det. Jag kommer inte inom någon överskådlig framtid berätta för någon annan än de få som redan vet, hur det egentligen ligger till. Det finns säkert de som gissar, men låt dem gissa då. Inget jag behöver göra något åt.

Jaja, det känns skönt att kunna komma tillbaka till jobbet imorgon och ha hela påsken klar för mig. Ingen bakfylleångest, eller en vecka med nya löften. Jo, kanske, men inga om alkohol... kanske om godis... Många chokladägg har det blivit...

Läst i trådarna om att det varit jobbigt, bl.a. för dig Konstnären (om du läser), hoppas det lugnat ner sig nu. Även andra som det gått både bra och dåligt för. Tänker på er, och hoppas att ni hittar kraft och styrka att fortsätta med att avstå alkoholen. Oj, vad lätt det blir klyschigt, men det är ju så det är...

Ha det bra och sov gott!
/m

konstnären

Nej påsken var inget vidare men jag höll mig ifrån vinet. Ärligt talat var jag inte sugen alls.
Nu har lugnet lagt sig men hur länge vet jag inte. Försöker se det som om jag var en åskådare där
jävulen spelar huvudrollen. Vilken makt han har och jag har inte för en sekund glömt vad han gjorde
med mig och jag tackade och tog emot.
Visst är det skönt att veta att vi gått igenom jul, nyår, påsk utan A. Bra jobbat av oss.
Dagarna är olika, ibland underbara och ibland mycket melankomi. Men livet utan A är mycket bättre.
I går fick jag en snabbvisit av gojan, lite kackel men jag viftade bort honom och han försvann illa kvickt.
Man har inte det där dividerandet i huvudet längre. Jag kan inte dricka punkt slut.
Visst inte själv om att jag hade en sån vilja, envis är jag det vet jag.
Du må tro att det gått åt mycket bakverk för mig i påsk, men jag håller vikten. Lite syndigt levene måste
jag ha en sorts belöning.
Ja låt dom gissa, ingen frågar mig heller längre, fast jag står lite vid sidan om. Har inga problem att umgås
med mig själv längre. och träffa andra när man känner för det.
Önskar dig en fin dag
Konstnären

Pellepennan

Hej på er tjejer
Funderar faktiskt själv en hel del på hur det blir i framtiden när man vill leva ett liv utan alkoholen. Jag tycker nog att själva företeelsen att man vill/måste avstå helt, fortfarande är det som gör det hela lite klurigt. Märker att jag vänder mig in i någon form av självvald isolering på grund av detta. Glider på frågan om att komma på middagar. Har ju själv sagt typ en miljon gånger till folk: Vi kan väl träffas någon kväll och dricka lite vin. Vet att ni förstår vad jag menar, och tror nog ni känner igen er i att när någon säger så, så får man ett lite skevt fåraktigt leende och känner sig lite märklig. Javisst! brukar jag säga då, men tänker samtidigt nähä, det ska vi inte alls det! Inte dricka vin, åtminstone inte jag, men det är väl liksom grundidén med att man skulle ses? Eller var det inte det? Var idén att man bara skulle ses? Man vet ju inte hur folk tänker eftersom man själv hittat så mycket olika anledningar att göra saker genom åren för att just kunna dricka lite extra.

Vet inte om någon av er har haft en ny partner på de sista 20- åren eller så, men när man träffat någon så har det varit ganska nära till hands att när man vill lära känna någon ny person - kan för övrigt vara en vän - så är ju en riktigt fin middag med ganska rikligt med passande drycker den enklaste "icebreakern" i världen. Så har det i alla fall varit för mig genom livet. Eller kanske träffas på puben och gagga lite med folk. Det är nog det här med tillståndsberoende inlärning som jag funderar på. Man är helt enkelt fortfarande van att göra vissa saker kopplade till att dricka lite alkohol. Och hur f--n gör man nu då?

I andra sammanhang kommer det kanske inte att bli så klurigt. Är ju idag faktiskt ganska "inne" att inte dricka. Åtminstone bland dom unga ;-)

Ja, nu har vi snart årets alla "fyllehögtider" i kölvattnet som du skriver Konstnären. Nu återstår egentligen bara kronan på verket. En högtid som varar i kanske tre månader nämligen sommaren ;-) och mitt i allt "kronjuvelen" midsommar. Kanske den som verkligen är förknippad med att det är helt ok att det blir en riktig brakfylla. Till skillnad mot exempelvis Julen som trots allt "ska" vara barnens högtid. Midsommaren är ju då i alla avseenden betydligt mer "hednisk" i sin framtoning, och vi beter oss kanske lite till mans/kvinns utefter det? Äta, dricka, dansa, äta, dricka, sex, dricka, soluppgång med med mera dricka och slutligen kanske sova?

Vi kommer i alla fall slippa den värsta sommartraditionen av alla. Midsommardagens praktbakfylla! Hantera alla dumheter som kanske hände igår? Varför blev vi osams i familjen? Tyckte barnen att vi var konstiga? Varför var det bara dom vuxna som på natten dansade som grodor? Varför åkte jag ut och fiskade trots att jag var full som en alika? Hur kom jag hem? Och sexet, kanske vissa undrar, var det överhuvud taget med rätt person?

//PP

wolf

Den bästa *icebreakern* är att ha med sig ett plakat, om och när man ska träffa en ny person, där det står, jag dricker inte alkohol och är lika trevlig utan om inte mer eftersom mina sinnen är skärpta och vid fullt medvetande.

Jag skilde mig efter ett 27 årigt äktenskap och har den andre relation på 10 år dock med en ålderskillnad på tjugo år yngre än mig.

Jag funderar... när man väl har kommit så långt i beslutsprocessen i sitt eget liv och erkänt för sig själv att jag klarar inte av att dricka alkohol, så har det mindre betydelse för *de andra* som inte gör det. Det är ens egen personliga övertygelse att förändra som är viktigt. Det kanske är så, att då väljer man annat sällskap, söker efter andra människor som värderar livet annorlunda. Ett liv utan droger/alkohol. Den självvalda isoleringen kan bli lång men också kort beroende på hur mycket tid man behöver *i sin grotta*.
Det finns människor med annan attityd men det kan ta tid att hitta dem.
/wolf

konstnären

Kan inte låta bli att skratta, kronjuvelen, midsommarafton. Bra. Sommaren 3 månader.
Oj jag kan inte tänka så långt. Får faktiskt lite rysningar när jag tänker framåt.
Visst är det så att alkoholen har öppnat många dörrar i sociala sammanhang. Det är det
som är det svåra nu, känner mig inte helt naturlig måste jag säga. Kommer man över det tro.
Vet ej. Ja, pubkvällar, sitta på kvarterskrogen där jag nästan bott med eget bord och allt.
Det är struket ur min agenda nu, känns ibland sorgset. Men när jag tänker efter blev det många
söndagssittningar och jag var halvdöd på måndagen. Nej inga såna tankar. Många midsommaraftnar
vill jag bara begrava. Kan inte låta bli att garva åt din roliga text. Ser bilder framför mig
där jag själv spelat huvudrollen, usch. Samtidigt kan jag känna en präktighet nu som jag inte
är riktigt bekväm med. En dag i taget eller hur.
Konstnären

m-m

Söndag igen. En nykter helg till, med fint väder. Solen lyser som den knappast aldrig gjort i april... Tänker att det kanske är en högre makt som vill testa min viljestyrka redan nu, för att vara förberedd till sommaren, till juvelen i kronan, som PP skrev. Har upptäckt att det går att njuta av sol och värme utan alkohol. Det går att dricka cider eller NA-öl till grillen. Det går att hälla upp cider med en isbit i vinglas och dricka på altanen i solen. Det går att tänka bort rosévin och vitt vin, och ändå (eller tack vare det) känna mig tillfreds. Varje ny situation som avklaras stärker mig och självkänslan.

Är inne här och läser mycket, men inte som tidigare, behovet av det kommer och går. Har inte heller så mycket att skriva som innan. Har dock läst senaste veckans trådar om beroende och medberoende, relationer som förändras och att gå vidare som nykterist. Intressanta ämnen och kloka saker som skrivits. Min egen relation med mannen har blivit djupare och stärkts. Inga fåniga missförstånd i onykterhet, eller tala-ut-samtal vid tidpunkter som inte är helt lämpliga. Men eftersom det är jag som tagit initiativet till min egen förändring, och jobbat mycket med mig själv på flera plan så märker jag att jag i vissa lägen ställer högre krav på honom också. Det går att jobba med sig själv på olika sätt... Då får jag lägga band på mig själv, det är inte min sak att tvinga fram några förändringar hos honom... Dessutom är han toppen som han är.
Apropå det du, Pellepennan skrev om att träffa nya människor som nykterist, så har jag tänkt mycket på det. När jag träffade min man fanns alkoholen med, men inte som ett problem. Det var något som var extra, och som guldkant på tillvaron. Jag vet inte hur jag själv skulle ha tänkt om han hade varit helnykterist utan att berätta varför, (skulle hälsoperspektivet eller sömnbristen varit trovärdig?) eller om han berättat att det funnits problem. Jag vet inte hur jag själv skulle göra i nuläget om det vore aktuellt - hur ärlig kan man vara, och hur mycket kan man dölja? Jag önskar att jag kunde säga att jag är stark och kan visa vem jag är, men så är det inte. Jag VILL heller inte outa mig och alkoholproblemen. Jag vill inte att andra, nya människor ska se mig som en fd missbrukare. Jag ser mig inte själv så,det känns helt främmande. Det är så svårt att förklara för någon som inte vet, eller har varit där. Och ärligt talat vet jag inte heller om det är så viktigt att andra ska veta och förstå. Jag vill inte att det viktigaste med min person ska vara mitt förhållande (eller icke-förhållande) till alkohol. Det finns andra saker i min person som jag tänker att de har större betydelse.

Ja, det var lite osammanhängande söndagsfunderingar. Vet inte riktigt om jag kom någonstans med det, men det kanske inte alltid är det viktiga. Börjar tro mer och mer (och ta till mig, härinne) att det är resan och inte målet/resultatet som är det viktiga. Och resan ändrar sätt och riktning hela tiden...
Ha en skön och solig söndag därute :-)
/m

Pellepennan

Har varit så skönt att vakna ganska tidigt om morgonen den sista tiden tycker jag. Att vakna utvilad och till och med hinna med att ta sig ut innan ungarna vaknar. En skön promenad i solen, ger en kick när man tänker på hur risig man annars kan vara. Satte mig i lugn och ro igår kväll, när jag tyckte gaggandet blev lite påfrestande. "belöningen" var ganska tydlig i dag på förmiddagen. Kanske kan man inte se på det som skadeglädje, men kanske en smula ändå ;-)

Får försöka hitta vägen att leva i "utanförskapet" som nykterheten ibland innebär. Kanske kan man se det som hur vissa andra behandlas med det som ses som ett "handikapp" hos alla som fortfarande tycker att alkoholen är en del som är nödvändig i samvaro. Det är ju inte något konstigt, men trots det kanske man ser på en nykter person som en säkerhetsrisk. Eller som ett närvarande dåligt samvete som dyker upp redan kvällen innan ångesten egentligen skulle dyka upp. Kanske "snor" den nyktre de futtiga timmarna av flykt som man köper genom alkoholen. Om man nu vet att man kommer att må kass imorgon bitti, så är det ju surt att bli påmind om det redan när det ska var som roligast.

En fin solig eftermiddag till dig!

//PP

Jag förstår precis dina "osammanhängande" söndagsfunderingar, tänker ungefär likadant som du. När man varit nykter en längre tid kommer andra tankar. Jag har heller ingen lust att berätta eller förklara nåt. Jag ser mej heller inte som nykter alkoholist eller som nykterist. Det är inte min stämpel, lika lite som jag kallar mej icke rökare bara för att jag inte röker. Jag dricker inte alkohol och jag röker inte heller men det definierar inte vem jag är. Det är oväsentligt. Jag känner inte heller längre att jag på nåt sätt behöver förklara eller ursäkta mej för att jag inte dricker. Det var en sak som jag funderade mycket på i början; vad jag skulle skylla på. Vilka ursäkter som var trovärdiga och jag förberedde olika svar. Det var bra i början men nu struntar jag fullkomligt i vad folk tror eller tycker och sällan får jag nån kommentar. Är inte så mycket i sociala sammanhang och jag känner också att min integritet numera är väldigt stark.
Trevlig sommar!

konstnären

Försöker hitta en väg i utanförskapet ofta går det bra men ibland så. I går eftermiddag
bestämde mannen och jag att vi skulle gå på kvarterskrogen och äta lite. Första gången sedan
jag slutade med alkohol. Det var kanske att utmana ödet, beställde mat och ramlösa i glasen
och allt kändes helkonstigt. Vi visste knappt vad vi skulle prata om vi var ju nyktra båda två.
Efter ett tag klev söndagsgänget in och det blev bara en kommentar från en kvinna som tippat lite
över kanten. Dricker ni vatten. Ja var mitt svar, hon blev tyst och gänget drog sig in i sin
vanliga söndagsvrå. Där kände jag utanförskap, nu är det gjort och ska inte upprepas kände jag.
Fick inget ut satt mest och kollade vad dom drack. Men maten var underbar. Känner mig nästan
nykär när mannen är nykter, skillnaden är total. Bara det håller i sig kan man väl treva sig fram
till varandra. Men idag var jag lycklig må du tro att vakna utan ångest och baksmälla.
Det där med säkerhetsrisk tror jag oxså på, när dom sakta drog sig undan till sin lilla vrå där
inte alla såg vad dom drack.
Ha en fin dag pellepennan
Konstnären

konstnären

är det en högre makt som testar oss nu. Vet inte, men visst går det bra att tänka bort
iskallt rose eller vitt. Men jag känner att denna sommar kommer att bli min största utmaning,
vet inte varför. Dumma tankar, jag känner mig för det mesta trygg nu. Men ibland så.
Tror oxså det är själva resan som är grejen och den pågår hela tiden, jag har nog aldrig rest
så här långt in i mitt känsloliv. Intressant är det men oxså smärtsamt. Ja, då var det snart
valborg och det ser jag inte som något särskilt en röd dag i almenackan till som jag inte tycker om.
Jag vill inte heller precis klä av mig inför gud och alla människor. Jag är jag här och nu.
Ibland vet jag inte vad jag ska skriva, men jag varken kan eller vill släppa forumet har blivit
en trygghet för mig.
Ha det bra m-m och va bakom mig.
Konstnären