Hej! Jag är helt ny på detta forum, hittade hit idag eftersom jag själv har insett att allt har gått alldeles för långt. Har under lång tid haft psykiska problem som jag trodde att jag förutom SSRI kunde hantera med alkohol. Givetvis en stor villfarelse, ångesten växer för varje urspårad fylla. Slutade i fyllecell senast. Aldrig skämts så mycket, självkänslan är i botten och självhatet gror något oerhört. Jag ska söka hjälp nu, hittat lokal AA- grupp och en terapeut som jag tänkte ringa till imorgon. Men det känns långt till imorgon.
Hur hanterar ni den svåra ångesten? Hur förlåter man sig själv för att ha skaffat sig minnesluckor och blivit omhändertagen av polisen? Jag vet inte vad jag ska ta mig till, känns bokstavligt talat som att jag går sönder inifrån. Jag har som tur är inte skadat någon annan, ringde till polisen idag bara för att försäkra mig om att jag inte betett mig illa under LOB (vilket jag inte hade) men det är ingen stor tröst, har gjort mig själv så extremt besviken och kan inte berätta detta för min närmsta familj eftersom min pappa just nu är mycket sjuk, en av anledningarna till att allt gick över styr senast - att dricka när jag mår dåligt har alltid gått dåligt. Känner mig så oerhört ensam, ensamstående med min svåra ångest. Känns skönt att få skriva här till er.
Vänliga hälsningar
Mist