av belinda

För några år sedan var jag en flitig besökare här och tog del av alla kloka ord och insikter. Det var till stor hjälp då och jag hoppas att jag kan ta till mig av det ni alla delar med er av, även nu.
Jag lyckades inte sluta dricka men kunde vara utan flera månader i sträck. Drack måttligt.Faktiskt.
Nu har det spårat ur igen..Tänker bara på vin. Om jag börjar dricka när jag kommer hem vid 4 är det lugnt att köra imorgon bitti. Vill ha,vill ha. Dricker minst 2, ibland 3-4 dagar i veckan. För att" koppla av", dvs. fly från verkligheten. Fly från min man (som också dricker på tok för mycket, mycket mer än mig.) och vårt trista äktenskap. Fly från livet och allt vad det kräver av mig. Fly från mig själv, som inte gör någonting åt min situation.
Jag VILL INTE leva så här!
Livet blir så förbannat meningslöst......

belinda
ons, 2014-10-01 - 23:23

Lite låg ikväll. Trött. Kan inte sova. Känner mig ensam och övergiven. Blir less på att höra ölburk efter ölburk öppnas i rummet bredvid. Varje kväll likadant.Inte så att han blir stupfull och raglar omkring men synbart påverkad. Jag blir inte sugen, bara ännu tröttare. Hur orkar han?

PP
tors, 2014-10-02 - 08:15

Läste din tråd på morgonen idag. Ja, hur orkar han?

Jag tror att när vi på allvar har börjat inse våra egna bekymmer med drickandet och gjort första försök att förändra, så har vi satt en boll i rullning som vi varken kan eller bör stoppa.

Har själv upplevt hur klart jag såg på andras situation när jag lyckades inse - och ärligt erkänna för mig själv - att jag hade problem med drickat. Lösningen på sikt för oss själva är enkel, men i början svår. Avstå från alkohol känns det ju som i början.... Sorg vemod tragik, men det övergår ju i en lättnad att faktiskt slippa. Jag vet :-). Tyckte själv det lät som en fantasifull bra historia när andra skrev detta i min tråd. Tjena, det måste vara sådana där halvfanatiska präktiga hallelujapersoner som beskriver det så....

Så vad har det blivit av mig själv? har jag blivit just en sån halleluja person? Förändrad javisst, för det blir vi nog i nykterheten, men inte känner jag mig superannorlunda. Det är bara skönt att dagarna går och att jag slipper våndas med alkoholen - som en kolsvart gam cirklande över mitt huvud!

Tror som sagt bollen är i rullning för dig. Hur länge den ska rulla bestämmer du själv. Tror nog du håller fast vid den nyktra vägen och det kommer kännas lättare och lättare.
Däremot kommer nog eventuellt annat att kännas svårare och svårare. Ex. tankarna kring andras och i synnerhet mannens drickande. Därför hoppas jag att du kan prata med honom om hur du känner. Finns så många exempel på att det finns stöttning att få, men tyvärr även på personer som slutar dricka för att istället glida in i medberoende.

Lycka till och ta vara på dig!

//PP

anonyMu
tors, 2014-10-02 - 08:23

Här kommer en styrkekram till dig Belinda - från ytterligare en halvfanatisk präktig hallelujaperson! Du gör ett jättebra jobb som orkar - både med dig själv och med mannen. Men jag måste hålla med PP: du behöver prata med honom om hur du känner och upplever ert gemensamma liv. Tror att det finns risk att glida in i ett smetigt medberoende, vilket kan vara minst lika svårt att ta sig ur. Kanske du kan söka hjälp vid alkoholmottagning i din kommun? Det kanske är skönt att prata med någon som "ser nyktert" på det hela?

Kram

belinda
tors, 2014-10-02 - 20:50

PP och muränan, precis så tänkte jag igår, att jag är ju medberoende! Att samtidigt som jag själv kämpar med att ta mig ur mitt beroende se på hur min man faller djupare i sitt, utan att kliva in och röra om, tala klarspråk, det är ju ohållbart. Jobbigt som fan, men absolut nödvändigt.
Men jag får gå varsamt fram. Han sluter sig som en mussla om jag klampar in för hårt. Eller så går han bara, vill inte höra mer. Jag ska samla ihop mig, ladda mina batterier och ta det där samtalet i helgen. Och i tanken ska jag ha er med mig, att luta mig mot.
Tack vare er och alla andra här inne, får jag den kraft och det mod jag behöver för att förändra.
Min tro på ett alkoholfritt liv växer sig starkare för varje dag.
Kramar till er

PP
tors, 2014-10-02 - 21:16

Lycka till med samtalet. Det är verkligen ett försök värt, men det är inte ovanligt tror jag att personen sluter sig.
Det finns riktigt erfarna och vassa tjejer (verkar oftast vara tjejer) på det här området här på forum. Någon kommer säkert att
skriva ett par rader.

Men glöm inte dig själv, det är kanske det viktigaste. Och det är ju väsentligt lättare att övertyga sig själv att ändra dryckesvanor
- även om även det kan vara minst sagt klurigt ibland ;-)

//PP

belinda
sön, 2014-10-05 - 20:00

Ja, ungefär som jag föreställt mig. Jag pratar, han hummar till svar.Ville att han skulle vara nykter när vi pratade så väntade därför till idag då jag trodde att ölen var slut. Så fel jag hade. Men när han då knäpper upp den första ölen säger jag hur jag känner inför hans drickande, hur dåligt jag mår av det, att jag oroar mig för hans hälsa osv.osv. Han vill inte prata om det. Vill inte höra på. Tycker jag överdriver.
Kanske fick han något att tänka på iaf. för han har inte druckit något mer. Än.

belinda
sön, 2014-10-05 - 20:10

Hur som helst var det skönt att få det sagt.
Muränan: moa? Nej, belinda här;)
DS.

aeromagnus
sön, 2014-10-05 - 21:48

Han kanske fick en tankestälkare när du 8ratade med honom. Alla som har beroende lever i förnekelse. Hoppas han håller sig nykter och att du kan hantera ev sug. Lycka till

anonyMu
mån, 2014-10-06 - 11:24

Förlåt BELINDA! Ursäkta! Bra gjort av dig i alla fall - att försöka prata med honom. Det behöver du för din egen skull. Sedan spelar det tyvärr nog ingen större roll vad du säger för hans del... Men du har ändå fått lätta dig.

Kram

belinda
tis, 2014-10-07 - 21:04

Jag har en oro i kroppen som jag först inte kunde förstå. Men det är Ebba det handlar om... :'( Har ju läst hennes tråd så gott som varje dag sen jag registrerade mig här. Jag hoppas innerligt att hon får den hjälp hon behöver.
Just det, det är faktiskt 4 a-fria veckor efter mitt återfall nu. Känns så himla bra!

belinda
tis, 2014-10-07 - 22:35

Ja det gör jag faktiskt. Det största är nog att jag känner ett lugn. En sorts frid. Känns som om jag håller på att hitta tillbaka till mig själv. Sakta, med små steg närmar jag mig. Jag är inte längre slav under alkoholen och av allt det innebar av planerande och jakten och hetsen för att hinna med att dricka så mycket och så ofta som möjligt.
Det är så jävla skönt! Jag mår bra. Sen har jag ju som bekant andra problem att tampas med också. Men jag ska först ta hand om mig själv. Bygga upp mitt självförtroende och min självkänsla. Måste bli stark.
Hur går det för dig? Vet ju att du får medicin men är det alldeles enkelt då, eller?

belinda
tis, 2014-10-07 - 22:35

Ja det gör jag faktiskt. Det största är nog att jag känner ett lugn. En sorts frid. Känns som om jag håller på att hitta tillbaka till mig själv. Sakta, med små steg närmar jag mig. Jag är inte längre slav under alkoholen och av allt det innebar av planerande och jakten och hetsen för att hinna med att dricka så mycket och så ofta som möjligt.
Det är så jävla skönt! Jag mår bra. Sen har jag ju som bekant andra problem att tampas med också. Men jag ska först ta hand om mig själv. Bygga upp mitt självförtroende och min självkänsla. Måste bli stark.
Hur går det för dig? Vet ju att du får medicin men är det alldeles enkelt då, eller?

belinda
ons, 2014-10-15 - 19:10

Börjar som en riktig skitdag. Humöret i botten. Bryter ihop. Åker in till stan. Passerar systembolaget. Stannar till. Idag skulle jag behöva en flaska vin. Försöker hitta den där sköna känslan som kommer med vinet men det enda som kommer fram är den äckliga sura dagenefter smaken, känslor av ångest och besvikelse över att ha åkt dit igen.
Nej, jag vill inte ha, är helt enkelt inte alls sugen på vin. Jag går vidare och är förvånad, men nöjd med hur jag känner.

Moa
tors, 2014-10-16 - 05:05

Till att du kunde stå över och inte gav efter! Härlig känsla efteråt.